När jag gjorde min ADHD-utredning gick jag en ”ångestkurs” där man fick göra ett personlighetstest. Testet sade hurdan jag var som person när jag mådde bra vs när jag mådde dåligt och vad jag behövde för strategi för att hålla mig på den bra sidan. Jag tror att vi alla borde tänka i samma bana och ofta behöver vi inte ett test för att berätta vår förvandling för oss. Du vet vem du är och vad du känner när du mår bra, men du vet också vem du blir när du mår dåligt. Jag tänker att det kan vara viktigt att ha nedskrivet, eller i alla fall vara medveten om för när mina ”negativa sidor” kommer upp är det ju ett första tecken att jag behöver bromsa och ta hand om mig själv. Att jag är på väg in i något dåligt.

Som ett exempel från mitt eget test så sade det att;

När jag mår bra är jag: inkännande, en bra lyssnare och har lätt för att få en överblick över situationer och sätta sig in hur andra har det. Jag är ordentlig, ordningsam och en organisatör. Testet sade också att jag är en ensamvarg, att jag håller på mitt och är bra på att hålla en röd tråd.

När jag mår dåligt förändras jag. Jag: undviker sociala kontakter, är överkänslig mot kritik, känner mig oattraktiv, lever under en massa måsten och har svårt för att ta avsteg från min planering. Jag har lätt för att bli en slav under tvång och blir pedant. Jag blir lätt misstänksam mot min omgivning, ältar och går lätt i försvar.

Tipsen jag fick från min utredning för att inte hamna i det dåliga måendet var: att öva på att sätta gränser (när man mår bra). Att ha en struktur, sänka måsten och krav. Att inte låta detaljer ta över helheten och ständigt realitetspröva mina tankar och att tänka efter innan jag tar mina tankar för en sanning. En annan rekommendation var att alltid ha någon tillitsfull person att prata med.

Man skulle kunna säga att dessa två är vitt skilda personer, ändå är det en del av mig. Jag har många gånger under livet återkommit till det här testet. Tittar på det och fått en påminnelse. Speciellt i stunder jag känner mig ”svag” och sårbar, för jag vet att det inte är min huvudkänsla, det är liksom inte jag. Så en liten läxa jag vill skicka med dig är att undersöka ditt eget jag. Gör det som en skrivövning…

Vad har du för olika delar av dig?

När jag mår bra är jag….

När jag mår dåligt är jag…

För att hålla mig på den bra sidan behöver jag…

Berätta gärna för mig hur det gick ♡

Efter en av mina regelbundna promenader förra veckan kände jag hur mina höfter helt plötsligt låste sig. Jag anade oråd och landade direkt ned på yogamattan när jag kom hem. Sakta men säkert spred sig smärtan från ljumskarna till ländryggen och det vart helt klart inte lika lätt att ta sig upp från mattan som det var att komma ner.

Min ländrygg har varit till besvär de senaste åren, det är av den anledningen jag slutade springa, ja till och med slutade träna skulle jag vilja säga för ett tag gick jag till och med på gym men det gjorde bara det hela värre. I grunden tror jag att det handlar om ett stillasittande arbete, men när den onda cirkeln är igång är den svår att bryta. Jag kan inte stå i mer än 10 minuter, eller kanske till och med mindre än så, jag kan inte springa, jag kan inte lyfta tungt. Det enda jag faktiskt kan är promenera och yoga, och det gör jag, regelbundet. OCH jag går hos en sjukgymnast.

Jag gör vad jag kan, men är så klart just nu, motiverad till att göra änna mer. Att i princip göra vad som helst för att bli av med smärtan. Efter några sömnlösa nätter försökte jag återigen ta en promenad med hunden men kom knappt runt husknuten innan jag kände att benen inte bar mig framåt, och varje gång hunden stannade eller ryckte till smärtade det otroligt i ryggen. En promenad som vanligtvis tar max 10 min tog nu ca 30 och ta sig runt och jag lade mig på golvet och grät av förtvivlan när jag kom hem.

Jag är van att kunna göra VAD jag vill, inte vad kroppen vill. Det kändes som kroppen t0g min frihet i från mig och jag låg där på golvet och svor av orättvisa. Det finns dom som rör sig mindre än mig, som inte tänker ett endaste dyft på att ta hand om sin kropp och dom kan minsann både stå och gå. Jag tillät mig själv att vara både arg och ledsen. Sen bytte jag mindset till tacksamhet.

Jag är tacksam för att min kropp faktiskt har stått ut med mig i alla dessa år som jag pressat den. Jag är tacksam för att det bara är ett ryggskott. Jag är tacksam med vetskapen att det går över, och jag är tacksam för att jag älskar och röra mig och fått tillåtelsen att göra det smärtfritt i 40 år.

Istället för att bli påmind om smärta vid varje rörelse ska ryggen få påminna mig om tacksamhet. Det är okej. Det kommer bli okej.

Om man letar kan man finna tacksamhet och acceptans även i situationer man inte gillar. Jag vill så klart inte ha ont i ryggen. Men anledningen till att det gör mig så otroligt upprörd handlar inte bara om smärtan utan mer för att jag inte känner mig handlingsfri. Jag gillar ett liv i rörelse och det är jag otroligt tacksam för. Situationen påminner mig om hur bra jag vanligtvis har det och det är jag också tacksam för. Vi kan alla väga våra olyckor och sorger på våg. De är olika tunga för var en av oss och gemensamt är att ingen av oss vill ha dem där, men den tanken kommer aldrig trolla bort dem.

Människor visar ofta motstånd när det kommer till tacksamhet och acceptans, en av anledningarna till det är för att det oftare  är lättare att vara arg, sur och bitter. Det är lättare att tänka som du alltid gjort. Att går runt att svära för att livet inte blev riktigt som du tänkt dig. Men att hålla fast i dina gamla tankar, rädslor, agg eller ledsamhet kommer aldrig göra dig lycklig. Även om du inte trivs på den platsen, så är den bekväm, det är därför du stannar kvar där. Det krävs mer jobb från din sida att vända dina tankar, att leta efter ljus i mörkret. Det är så mycket svårare att uppskatta livet, när det går emot dig, än att svära åt det. Det är svårare att se de vackra, än det som går fel.

Men det går.  Jag vill bara påminna dig om att det går. ♡

Soulsister.

Idag fyller världens bästa hobbykreatör år och jag skulle vilja ge henne hela världen (men jag hade inte tillräckligt mycket inslagspapper så jag fick hitta på något annat). Jag är en sådan person som tycker att födelsedagar verkligen ska firas, oavsett ålder. För det finns något så himla vackert med att åldras, att få lägga till ett helt nytt år på sin livslinje. Och motsatsen hade ju varit fruktansvärt så fram med rynkor och grått hår!

Ja nu skulle det här inlägget inte handla om åldras utan om dig. Dagens födelsedagsbarn. Jag skulle vilja skriva något fint men tappar helt orden. Jag känner att jag inte kan ge dig tillräckligt. Varken i ord eller i gåva. Men jag vill ge dig en liten påminnelse om hur stor du är, och hur många centimeter du faktiskt har växt utan att själv vara medveten om det. (Nu pratar jag om mentala centimeter och inte kroppsform) även om den visserligen också har en tendens att förändras  (alltså nu snackar jag på mig själv). Ja du fattar.

Tänk på dig själv när vi träffades, på den där tjejen som ville bära hatt. Och titta på hon som står där idag. Allt hon har gått igenom. Vilken resa. Jag är så glad att jag fått vara vid din sida och hoppas få tillbringa flera år framöver jämte dig.

Inte vet jag om det på riktigt finns något man kan kalla en själsfrände, men om det finns så är jag säker på att det är du. För aldrig har jag haft någon så nära (men samtidigt så långt i från). För det spelar ingen roll hur ofta eller hur länge vi träffas, det känns aldrig som tillräckligt och man vill alltid ha mer. Alla ord hinner aldrig sägas och jag kommer ofta på mig själv med saker jag glömt att berätta eller samtalsämnen jag vill dryfta. Du känns som min familj, som min syster, som en så naturlig del av mig själv.

Älskade vän ♡

Jag hoppas att du får solsken idag. Jag önskar dig en blå himmel. Jag hoppas du vaknar till fågelsång och hundpussar. Jag önskar dig den perfekta koppen kaffe (men kommer samtidigt på att du inte dricker det längre). Jag önskar dig nakna fötter på grönt gräs. Jag önskar dig en färggrann blombukett. Jag önskar dig solen i ansiktet (inte när du kör bil). Jag önskar dig massa kärlek och kramar. Jag önskar dig kärlek och paket. Jag önskar dig lycka. Jag önskar dig allt.

Älskade vän, jag önskar dig allt.♡

• Att få studera stora snöflingor i från fönstret.
• När handledaren uttrycker att han är imponerad över att jag lyckas få min klient så delaktig.
• Studera en stor flock fåglar som täcker himlen.

• Att vakna på morgonen av ljuset.
• Att få ett helt nytt hem med hjälp av nya tapeter.
• Att se ett kärleksfullt par stå och kramas länge på perrongen.

• Att studera en fågel som glidflyger över himlen.
• Att få höra ordet imponerande som återkoppling på ett av mina samtal.
• Att äntligen få betyget ”över genomsnittet” på en samtalsintervention.

• Att få vara med och närvarande när vinter och vår möts.
• Den kalla morgon luften.
• Solen, solen, den fantastiska solen.

• Att få vakna varje morgon och känna sig frisk.

Världens bästa hobbykreatör  har genom sina feng shui blogginlägg (tillsammans med en minimalistisk vän) inspirerat mig till att rensa i mitt hem. Både jag och mannen har känt oss rejält trötta på vårt hus ett tag. Dels beror det på att vi samlat på oss mängder med saker, inte renoverat på några år, och köpt saker på impuls och inte för att vi faktiskt (på riktigt) tycker om dem utan mer för att vi helt enkelt inte kunde låta bli. (Ja impulsivitet suger).

Vi har bott här i snart tolv år och har renoverat hela huset samtidigt som vi tagit hand om två små barn, och man blir trött. Oavsett hur mycket man städar så framkommer det chokladhänder på listerna, grus i hallen och smulor i köket. Och oavsett vilka möbler man inskaffade så blev det strax förstörda med målarfärger (som ingen av barnen har använt 🙄), kiss, spy eller uthällda drickor mm. Man blir trött.

Någonstans i småbarnskalabaliken ger man upp. Det hjälper inte att tvätta fönster när små fingrar kladdar ner det minuter efteråt, och det nymålade golvet blir repigt ganska snabbt när man kör med sina bilar på det. Man blir så trött.

Men nu är barnen större och kanske ska man ge livet huset ett nytt försök? Kanske kan man från och med nu köpa möbler, tapeter och mattor som man faktiskt ÄLSKAR och inte köpa produkter bara för att det är billiga då man vet att det kommer att förgås inom kort. Sagt och gjort. Vi ”skulle bara” åka till färgaffären och kolla på tapeter och färg för att se vad det kostade var min tanke men kom hem nära 5000 kronor fattigare. Det där med att hålla igen är varken min eller min mans starka sida. Vill vi ha något gjort vill vi göra det nu!

Eftersom vi INTE började i ett rum som vi sa att vi skulle göra (vem är förvånad 🙄) är hela huset kaos. Men det kommer bli så bra när det blir klart. Kommer också bli en stor lättnad att bli av med allt man samlat på sig under åren. Eftersom det inte är ett särskilt bra läge att ta hem människor nu för att sälja produkter så ligger allt i en hög och väntar på bättre tider. Jag hoppas så att de kommer snart♡

Hela världen håller andan

Hela världen håller andan och självklart känns det. Även om jag inte känner mig orolig eller ångestfull så vet jag att känslan sitter i ryggmärgen och att tanken finns i bakhuvudet. Hela tiden. Jag väljer dock att inte ge dem någon större uppmärksamhet.

För mig som ALLTID har något att oroa mig för och ofta går runt med någon rädsla gör detta ingen skillnad fast att jag vet att detta är allvarligare än mina fantasier. Hjärnan tolkar det som same, same, och glad är jag över det så att jag slipper sömnlösa nätter och överreaktioner.

Sover dåligt gör jag ändå. Men bättre nu än för några veckor sedan. Jag lider inte längre av stark ångest under nätterna vilket är en lättnad, men jag sover lätt och drömmer massor.

Och så är jag trött, så fasligt trött. Har ingen ork ens för det jag egentligen brinner för och älskar. Men den där orken flög i väg för länge sedan. Tror den försvann med första barnet. Det var som att världen krympte och än har jag inte fått den tillbaka.

Den som tycker jag är aktiv nu skulle ha sett mig förr. Där var det renoveringar, planteringar och företag balanserad med vanligt arbete, vänner och småbarn. Nu är det bara jobb och familj som gäller. Mer än så får nästan inte plats.

Men jag har blivit så mycket bättre på att vila. Välja vart jag lägger min energi, fast att jag skulle önska att jag kunde kasta ut den lite varstans. Kanske är det livet som vuxen. Eller i alla fall vuxen med barn hemma. Där man alltid i första hand behöver tänka på någon annan än sig själv.

Livet just nu är gott. Jag mår bra. Likt hela världen har jag bromsat in och försöker fånga stunden. Hela världen håller andan medans jag fokuserar på att andas djupt. Ända ner i magen. Jag håller fokus på ljuset och värmen i min kropp. Och jag försöker ge kärlek till alla människor som kommer i min väg. Vad mer kan vi göra. Än att ta hand om oss själva, och varandra ♡

Härom veckan outade jag på instagram att jag inte var kär i mitt hus längre och igår fick vi meddelande om att vi är på sjunde plats i kön när det kommer till en lägenhet vi varit intresserade av (vi har aldrig tidigare varit så nära i kön) och var tvungna till att tacka ja eller nej om vi ville gå vidare i processen.

Ibland tror man att livet skojar med en. Inte för att vi fått lägenheten än men bara att möjligheten presenteras. Och med en ny tanke och möjlighet kommer fler frågor. Sälja ett hus, nu? Det kanske inte är rätt tid. Eller är det någonsin det?

Och när man står där och tittar på huset som kanske kommer bli ens hem och får reda på att man har en granne som spelar alldeles för hög musik och att tvättstugan ligger i ett annat hus känns ens egen trygga vrå plötsligt så himla mycket bättre. Vad gör lite skit i hörnen egentligen när man har allt man behöver?

Kanske kommer möjligheter inte alltid till dig för att du ska ta dem, utan också för att du ska låta dem gå?

Alltså nu finns det inga bekymmer i världen (jo, jag vet att det finns det) men i min lilla värld känns allt lugnt och fridfullt. Att solen tittade fram ljusade upp hela mitt liv, på riktigt alltså. Kändes väldigt grått där ett tag. Jag älskar våren. Den bästa perioden startar faktiskt NU och trots (eller kanske på grund av) alla tråkigheter runt om oss så tänker jag se till att njuta av den här tiden  mer än vanligt. Jag tänker vara glad, trots att det lurar oro runt varje hörn.

Hur är allt med er? Jag ser många som mår så otroligt dåligt av allt som händer just nu och man önskar att man kunde räcka till för att både lugna och ta hand om alla. Jag har ju sedan årskiftet arbetar på min tillit och den kommer väl till pass nu. Jag försöker att lita på livet. Jag gör det jag kan, fortsätter min vardag utan några större förändringar. Ja så är läget, just nu.

Ett tips till dig som mår väldigt dåligt av situationen runt oss är att skärma av dig från tidningar, tv och sociala medier. Gör saker du tycker om, umgås med personer du uppskattar och stanna upp och var i stunden minst tre gånger om dagen. Påminn dig om att just nu är du frisk, just nu har du mat i magen, och just nu har du ett arbete att gå till. Försök att känna tacksamhet för att du just nu har det bra. Vi vet ingenting om framtiden (det har vi aldrig gjort). Det enda vi vet är det vi har, just nu.

Vi människor förändras, ofta utan att märka det själva. Därför kan det vara intressant att göra en personlig inventering av då och nu. Vad har förändrats i ditt liv, och varför? Här kommer min lista, utmanar dig till att göra en likadan 🙂

Musik

Då: Techno/rave.

Nu: knappt någon musik alls. Lyssnar jag på något ska det vara lugn musik. Gärna med en tydlig text så att man kan sjunga med.

Tidningar

Då: Lantliv är nog den enda tidningen jag prenumererat på. Har alltid drömt om ett hus på landet.

Nu: Hade tjänsten Readly ett tag och där läste jag mest tidningar om träning och hälsa. Har dock fortfarande ett brinnande intresse efter huset på landet men insåg att jag bara blev ledsen av att läsa om andras drömhus då jag bara blev avundsjuk.

Vad såg jag på tv

Då: Tyckte nog om ”glad tv” som inte tog någon energi. Tittade inte så mycket på tv:n men kan komma ihåg Dr Phil, Ricky lake och Monkey planet eller vad det nu hette där man fick följa en familj apor.

Nu: Ser inte så mycket på tv nu heller men vill fortfarande se lättsamt. Kan bli någon reality-serie med dottern i perioder.

Böcker

Då: Har nog alltid älskat fakta, läste mycket hundsjukvård och djur och natur, sådant som intresserade mig.

Nu: Nu läser jag endast psykologi eller boostande företagsböcker.

Film

Då: Har nog alltid gillat drama och kärlek. Ska vara lättsmält och inte väcka ångest.

Nu: Har egentligen samma smak idag men eftersom min man får bestämma när vi väl ser på film blir det sällan ”feelgood” utan filmer som gör mig orolig och sömnlös (krävs inte mycket för att jag ska ligga och fundera över filmer).

Njutningsmedel

Då: Har alltid älskat sött och måste jag välja ut något så är det nog kakor och choklad.

Nu: Sedan flera år tillbaka har jag ändrat mina vanor och äter mer rawfood och väljer ofta nyttigare alternativ. Men vem försöker jag lura? Älskar fortfarande kakor och choklad.

Mat

Då: Har varit vegetarian sedan unga år och alltid varit ganska ointresserad av matlagning. Det har bara känts som ett jobbigt måste. Jag minns inte vad jag har ätit men förmodligen något enkelt. Mycket bröd, och förmodligen makaroner med ketchup.

Nu: Älskar fortfarande bröd, müsli, har också en förkärlek för banan. Har gett mig själv som nyårslöfte att försöka lära mig laga bättre mat så har precis börjat laga mat med grönsaker, bönor och linser. Heja mig!

Hobby

Då: Skriva, har alltid skrivit mycket.

Nu: Skriva.

Intressen

Då: Djur, framförallt hundar.

Nu: Hundar känns inte längre som ett intresse utan som en naturlig del av mitt liv så nya intressen är företag, psykologi och samtalsmetodik.

Sociala behov

Då: Hade ett stort umgänge och har alltid haft många vänner. Men vet inte om jag kan säga att jag haft stora sociala behov. Har nog inte känt det lika starkt förr som jag gör nu.

Nu: Har fåtal vänner. Men känner starkt för dem som är nära mig. Känner inget behov alls av ytligt bekanta utan ska jag ha en relation så ska den vara nära. Punkt.

Ensamhet

Då: Var ofta ensam och hade ett starkt behov av att få vara själv.

Nu: Är aldrig ensam men har fortfarande ett stort behov av att få vara själv.

Har inte förändrats ett dyft känns det som förutom på musikdelen då. Men måste väl erkänna att kommer det en bra technolåt har jag fortfarande svårt att inte ställa mig upp och bara dansa 💃🏻