Allmänt

Äntligen Fredag! Jag har hunnit med en timma hos psykologen, en lika lång hundpromenad och har nu satt ner rumpan i soffan och kommer nog bli sittande minst en timma till. Jag har bunkrat upp med filtar, kaffe och hundar. Vad mer kan man behöva?Det har verkligen varit upp ena veckan för att åka ner den andra. Ja, det är så livet kan se ut. Förra veckan var tröttheten som bortblåst och jag kunde känna förnimmelser av lycka. Denna vecka har varit motsatsen. Jag har känt mig trött och seg, kroppen värker och huvudet har svårt att sortera information.Sonen har varit sjuk hela veckan och jag har som vanligt bokat in alldeles för mycket att göra. Det är jobbigt att slåss emellan känslan att man vill, men kanske inte orkar. Min vilja vinner…alltid. Denna veckan har jag varit borta på föreläsningar tre kvällar i rad. (Lyssnat på andra föreläsare och inte hållt i dem själv) ändå känns det nog så jobbigt. Mannen tog alla vabbdagar utom en och med min vanliga tur är ungen piggare än mamma när man ska vara hemma. Det var nästan så att man önskade honom lite feber för att coola ner sig lite. Han som är ”sjuk” hoppar upp och ner och jag som är frisk är för trött för att roa den stackars sjuka ungen. Men idag är ordningen återställd och han är åter i skolan.Vi har också haft ett dramatiskt dödsfall i huset. Dotterns hamster var plötsligt inte kvar i buren (eller ja, inte hela hamstern). Jag ska bespara er läskiga detaljer men blodfläckar på golvet och delar av hamstern kvar i buren tyder på att katten har haft sitt roliga. Dottern har förmodligen ett trauma med sig för resten av livet. Tack Mao.

Nästa vecka ska jag på utbildningen hela vecka  så jag vet med mig att den kommer bli lång, och tuff. Så i helgen ska jag ladda kroppen med promenader, vila och förhoppningsvis en och annan kram.

Önskar er en trevlig helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Mindful eating

Mindful eating -slut fred med kroppen och maten

För mig som tidigare lidit av ätstörningar var detta en riktigt bra bok. Den triggande inte tankar på bantning utan tvärtom uppmanade den en att lyssna på sin kropp. För mig som är aktiv med mindfulness var övningarna inget nytt och inget jag varken läste eller testade. Men en sak som jag verkligen tog till mig är att tänka igenom innan man äter varför man gör det. Är det för att jag är hungrig, sugen, vill vara social, blir bjuden, för att det ser gott ut osv.

Det finns många anledningar till att man stoppar saker i munnen och jag tror att vi oftare gör det av gammal vana än av just hunger. Ofta äter vi tills att det är slut på tallriken även om vi känner av mättnaden innan och vi lär våra barn att göra detsamma. Ofta ber vi dem äta upp det de tagit till sig trots att de säger att de är mätta.

Jag har den senaste veckan provat några dagars fasta för att faktiskt lära mig att lyssna på min kropp, och vad jag faktisk har lärt mig är att den inte är så hungrig som jag tidigare inbillat mig. Jag klarar en heldag utan mat utan det minsta ont i magen eller hunger. (Med det menar jag inte att man ska gå utan mat) men det kan vara viktigt att tänka på sin relation till den. Ofta packar man med sig lunch och några mellanmål för att undvika hunger, men hunger i sig är ju inte farligt.

En bok jag kan rekommendera för den som vill tänka till kring maten!
Boken finner du här på Bokus (annonslänk) och här på Adlibris.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar 

Inlägget innehåller annonslänkar. Alla bilder är lånade från Hildur.se

1. En ny fläckfri anteckningsbok att skriva alla mina röriga tankar i. Tänk att få börja Oktober från nytt blad [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”]
2. Att fylla skafferiet med olika sorters te! [wp-svg-icons icon=”mug” wrap=”i”]
3. Nya plädar till soffan att bädda ner sig i [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]
4. Nångra härliga sjalar att slänga över sig på kalla dagar (varför har en när man kan ha flera) [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]. Här finner du den bruna, den grå, och den svarta.

5. Fylla huset med härliga doftljus, svart ek, hur härligt låter inte det? Ja, det var min önskelista det. Bara att börja shoppa nu då [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar 

Emilia är 36 år och fick sin ADHD diagnos när hon var 33 år gammal. Emilias föräldrar är båda egna företagare och hon kände rätt så tidigt att hon ville gå i samma fotspår. Hon tror att det bottnade i att hon inte ville ha en chef, bli bestämd över, utan ville bestämma själv. Hon visste inte inom vilket område hon skulle starta eget eller hur det skulle gå till, utan valde att ha en anställning fram tills att rätt kontakt och möjlighet skulle dyka upp. Och det gjorde den. 2007 dök möjligheten Emilia väntat på upp och 2008 var hon igång med sitt företag.

Hon beskriver att det började som ett callcenter, med fyra anställda där man tog uppdrag av andra och sålde in deras produkter och tjänster. Men som många med ADHD gör tröttnade hon efter 2-3 år och ville bygga upp en egen produkt istället för andras. Hennes nya företag  kom som en blixt från klar himmel, hon hittade ett hål i marknaden och kunde inget annat än att ta tag i idén. Hon kontaktade en säljcoach för att fråga om han var intresserad av att starta detta företag med henne, och det var han. Så 2014 startades deras nya företag Izonen.

Självklart har Emilia mer än en boll i luften. Hon driver så klart inte bara ett företag, utan två. –Jag jobbade på det företaget när jag var anställd. Så när de skulle sälja och jag fick möjligheten att ta över så gjorde jag det.

Som många andra med ADHD verkar Emilia orädd och jag blir nyfiken på vad det är som driver henne. –Det ger mig kickar av att lyckas och av att skapa något eget, svarar hon. Hon berättar att hon har koll på det mesta i företaget och har lärt sig allt efterhand. Hon har lärt sig att bokföra själv, skriva ut likviditets- och resultatrapport och har med tiden även lärt sig bli duktig på personalpolicy.

Många med ADHD beskriver svårigheter i vardagen. Jag undrade därför hur det såg ut för Emilia. Fanns det något som var jobbigt, något som hon helt enkelt inte klarade av i sitt arbete. Som förväntat svarar hon nej på den frågan. –Det blir lätt att jag skjuter upp pappersjobb och tråkiga mail. Jag tycker heller inte om konflikter eller jobbiga diskussioner med min personal men jag anställde en ekonomichef och en vd så att jag kunde koncentrera mig på det jag var bäst på, och det är att prata med kunder, inspirera och motivera andra.

Emilia beskriver sin ADHD som en tillgång i sitt arbete. Hon berättar att hon för ett år sedan testade concerta men att det tog bort sidor av henne som hon behövde i sitt jobb. –Jag kan inte sälja, mina tankar går för trögt så jag hinner inte snappa upp köpsignaler, säger hon.

Men däremot funkade medicinen bättre när hon var hemma, då helt andra kvalitéer behövs. –Den har varit till en stor hjälp för mig som mamma, framförallt mitt tålamod mot barnen, jag blir inte arg på samma sätt. Den har också hjälpt mig så att det är lättare att ta tag i de tråkiga vardagssysslorna så som att vika tvätt eller städa.

Jag känner igen mig i Emilias berättelse. I motsats till vad många tror så tycker jag att min ADHD är en otrolig tillgång när det kommer till att arbeta. Det tror jag till och med att jag gör bättre än personer utan diagnos. Men det är i hemmiljön, tillsammans med min familj som mina svårigheter kommer fram och blir som störst.

Många tror att ADHD -svårigheter endast visar sig i miljöer som skola och jobb. Men för mig och Emilia (och förmodligen många andra) är det precis tvärtom, och detta är det viktigt att vi pratar om.

Emilias tips till andra är att våga satsa. För henne har diagnosen aldrig varit ett problem i arbetet, tvärtom. –För mig är ADHD en jättetillgång i mitt egna företagande. Jag ser inte problemen innan de kommer, utan jag bara kör, och när problemen kommer så har min superhjärna aldrig några problem med att lösa dem. ADHD är ju den bästa problemlösaren som finns! Allt går att lösa, det har jag lärt mig. Så varför oroa sig innan problemet kommer? Min styrka sitter i att jag vågar eftersom jag inte bryr mig om problem som inte finns. Andra analyserar och ser alla hinder innan och då kommer de ofta ingenstans.

Idag har Emilia två företag och 14 anställda, och enligt mig är hon ett levande bevis på att personer med ADHD inte ska kategoriseras som personer med uppmärksamhetsstörningar, impulsivitet och koncentrationsproblem utan snarare som driftiga och kreativa problemlösare. Svårigheterna som ofta beskrivs i samband med ADHD kanske inte bara ska ses som svårigheter, utan kanske också som möjligheter. Istället för att tänka i termen av begränsningar bör vi se det för vad det i många sammanhang är. En tillgång.

Dett är del 2 av 4 i en artikelserie om ADHD och företagsamhet. Här hittar du del 1.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Jag tror jag börjar bli mänsklig. Min superkraft har försvunnit och jag tror att det är så här det känns att vara ”normal”. Jag mår bra, känner mig frisk, även om jag inte är den person jag brukar vara.

Jag klarar av arbetsdagen, utan att bryta ihop, utan att bli trött. När jag kommer hem har jag energi till att ta en promenad, laga middag och kramas med barnen. Men….när kvällen kommer orkar jag inte mer än att hålla i en bok eller slötitta på tv:n, och jag vet att det är sånna aktiviter som är normalt förekommande i de flesta hem på kvällskvisten. Men inte för mig…..

På kvällen brukar alla ord komma till mig, mina fingrar längtar efter att få skriva och min hjärna efter att få tömma ut sin energi. Men nu är det som att det inte finns någon energi kvar och tömma ut. Fick jag inte tömma mig förut så kunde jag bli irriterad, stingslig och mer ångestbenägen. Men nu är alla de där känslorna som bortblåsta. Förstå mig rätt, jag trivs verkligen med lugnet i mig, jag är mer harmonisk, stillsam, men samtidigt kan jag inte låta bli att sakna energin, att undra vart den har tagit vägen, och om den någonsin kommer tillbaka.

Jag är så glad och tacksam för att tröttheten är borta och att jag mår bra, så skulle mitt liv stanna i denna fasen så är det ok…men ändå inte.

Det är som att lära känna en helt ny person, en person som jag inte vet hur jag ska underhålla, och vart ska allt de där gamla ta vägen? Mitt företag, min uppsats, min blogg….är det bara till att slänga i papperskorgen eller kommer den här nya personen trivas med den gamles utmaningar?

Allting går långsamt, och det stressar mig inte längre, och visst det är ju positivt tänker kanske du? Men när allt det där som jag känner till med mig själv är borta kan jag inte låta bli att undra, vem är jag nu?

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar

Mycket att göra är sällan problemet. Men att inte veta vad man ska göra skapar problem…

De flesta har nog hört att stresskänslighet är förenligt med neuropsykiatriska diagnoser och jag har länge funderat över det där ordet stresskänslighet, smakat på ordet, men känt att det liksom inte passar mig. Jag är en person som jobbar bra under högtryck, som trivs med en relativt hög arbetsbelastning och hanterar kriser och stressade situationer med ett fullständigt lugn.

Jag knyter ofta ordet stresskänslighet till arbetsmiljön och där känner jag att jag sällan har några problem, men när jag för någon vecka sedan vände på ordet och tittade på det i min vardag så insåg jag att det finns massor av små små saker som stressar upp mig något enorm som en annan kanske inte ens hade reflekterat över.

Jag tror att det flesta ser mig som en otroligt lugn männsika, när andra springer runt som yra hönor tar jag det med ro. För hos mig sitter allt på insidan. Det är som en svag stressmotor som liksom ständigt är igång och retar upp sig på småsaker. Ja och då är det inte samma saker som andra vanligtvis känner stress över, utan kanske tvärtom, där de inte känner något alls. På en arbetsplats, eller när det gäller jobb överhuvudtaget så känner jag ofta att jag har kontroll, jag vet vad som ska göras och när. Men när det kommer till min vardag….ja då kan jag bli fullständigt kaos!

När jag tex har en hög med böcker hemma som jag måste läsa, så går den där motorn igång på helfart. Vad är det att stressa upp sig för liksom? Det samma hjälper poddar jag följer, ligger det massa som jag inte lyssnat på kan jag bli jätte stressad och irriterad för jag tappar liksom någon form av kontroll.

Den stora grejen för mig är väl att känna att man inte har kontroll, oavsett vad det gäller. Det kan vara små saker så som tex böcker eller handla om att jag inte vet vart saker är eller när det saker ska göras. Att inte veta vart jag ska, att inte få svar, att behöva vänta på något innan jag kan ta nästa steg….ja då går jag nästan sönder inombords. Jag kan stressa upp mig bara över att telefonen ringer, att jag nu själv har valet att svara och att jag inte vet vad som är rätt eller fel. Hur mycket ska jag äta och vart jag ska göra av tiden emellan alla måsten?

På en arbetsplats vet jag vad som förväntas av mig, vad som är min jobb. Min i min vardag finns inte de reglerna, ingen chef som ger mig arbetsordning och inga arbetskamrater att fråga om råd. Där står man ensam, med tusen tankar och inga svar. Ja, så kanske är jag lite stresskänslig trotsallt.

Har du någonsin reflekterat över ämnet? Tänkt på att det kan se så olika ut? Hur ser din stresskänslighet ut?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Månadens artikelserie handlar om ADHD och entreprenörskap. Du kommer under följande veckor att få ta del av två intervjuer, där två kvinnor med ADHD  berättar om sitt företagande, och sista veckan ska vi titta lite på forskning.

Anledningen till att jag valt detta ämnet är inte bara för att jag tycker företagande är superkul, utan också för att jag träffar så otroligt många människor som tror alldeles för lite om sig själv på grund av sin diagnos. Nej men det där klarar väl inte jag, hur ska jag klara det som inte ens kan hålla tiden, hur ska jag komma ihåg att betala in skatt osv… Många människor hittar ständiga nya sätt att klanka ner på sig själv.

Jag vill inte med artikelserien säga att alla som har ADHD skall vara entreprenörer, men jag vill visa att det är fullt möjligt. Det är jag och många andra ett levande bevis på! Jag är av tron att du kan bli precis vad du vill, även om det inte alltid är enkelt. Jag hoppas att deras historia kommer att inspirera och stärka er.

Vissa egenskaper som är problematiska i vardagen, tex i en skolmiljö är att föredra på andra ställen och det är viktigt att man påminner sig om det.

Detta är del 1 av 4 i en artikelserie om ADHD och entreprenörskap.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

• Ludvig Sandström
• Carola Norgren

Ett mail kommer till er inom kort!

Tack till er alla som var med och medverkade i tävlingen, jag hade verkligen velat ge er alla en bok! Jag har nyss läst ut den och kan säga att likt Joannas första bok så är det klart läsvärd. Så har du inte möjlighet att köpa boken, låna den gärna på närmsta bibliotek.