Allmänt

Nu är jag trött på att vara modig, jag går inga mer matcher mot mig själv!

Som ni vet gillar jag att jobbar efter uppsatta mål, ledord och planer. Nackdelen med mål och planer är att jag lätt glömmer bort dem, eller på annat sätt i alla fall hamnar fel. Jag råkar följa en annan tanke, eller blir erbjuden något annat som poppar upp. Jag brukar ofta hitta mig själv på platser där jag inte planerat att befinna mig. Ledord tycker jag är bra på så sätt att det är bara en sak att komma ihåg, och har du väl bestämt ett ledord så sitter det liksom inristat i din kropp.

Förra årets ledord för mig som många av er säkert redan kan lista ut var mod. Men jag är så trött på att vara modig nu så att jag vill kräkas. Det gör ont, är påfrestande och utmattande att utmana sig själv och vara modig hela tiden. Men jag skulle i vilket fall säga att jag lyckades.

Detta året raderar jag med glädje ordet mod och skriver ett nytt. För mig kom ordet naturligt och det var ordet närvarande. Jag vill under kommande år vara medvetet närvarande. Om jag lyckas med det innebär det även att massa sånna där felsteg kan undvikas. Om jag hela tiden gör medvetna val istället för att ostrukturerat vara här och där så kanske jag snabbare kommer fram mot mitt mål.

Nu blir jag jätte nyfiken på dig, vilket ledord sammanfattar ditt förra år och vad blir ditt nya?

Sugen på att gå en kurs?

Om du är som jag och ständigt vill lära dig nytt hela tiden vill jag tipsa dig om Daily Bits of. Där kan du välja och vraka bland flera gratis kurser att gå. Kurserna fungerar på så vis att du får ett mail att varje morgon. Hur länge beror på kursens längd.

Själv tycker jag det fungerar jätte bra då jag själv kan välja när jag ska läsa mailet, eller om jag inte orkar läsa det alls  :Pleasure:

Jag kan också tipsa om att inte göra som jag gjorde första gången, anmäla mig till varje kurs jag tyckte verkade intressant! Det innebar att jag fick 15 olika mail varje morgon som jag aldrig orkade ta mig igenom  :Tired:

Denna gång ska jag försöka gå en kurs i taget och jag tänkte börja med denna  :Happy:

Hur skulle en stressboll kunna hjälpa dig?

Nej men varför inte fira in det nya året med en tävling? Vi tävlar ut en stressboll från Tangle creations. Tangle Airless Matrix Ball är  som en tennisboll i storlek. Du kan använda den som vilken boll som helst -den både studsar och flyter. Men framför allt är den till för att användas som en stressboll eller för att utveckla motoriken i dina händer. Att klämma på en stressboll leder till en muskelavslappnande effekt som kan få dig lugn och även göra det lättare för dig att somna. Många använder också bollen för att visualisera över sin stress/ångest på den, andra säger att en stressboll får dem att tänka på bollen istället för ångesten.

Ha för vana att ta med dig bollen i en stressande situation. Pröva vad som funkar bäst för dig, att använda den före-under-eller efter din upplevda provokation.
Med stressbollen tränar du också upp musklerna, rörligheten och koordinationen i hand, armar och axlar. Vilket är positivt för din blodcirkulation. Att krama en stressboll kan lindra både muskelspänningar och ett stressat sinne. Du kan använda den exempelvis när du pratar i telefon, tittar på TV eller under en paus vid tangentbordet.

Tävlingen är på Facebook och följande gäller för att medverka (har du inte Facebook lämna en kommentar i blogginlägget för att medverka):

*Gilla vårt inlägg.

*Skriv en kommentar relaterat till tävlingen. Kan tex vara varför du vill vinna stressbollen, eller om du vill berätta om någon tidigare erfarenhet av stressbollar, varför du tror att stressbollar är bra, eller i vilka situationer du skulle använda den.

Best of 2015

Tänkte dela med mig av mina 10 mest lästa inlägg 2015. Det är inlägg som min hemsida visar har fått mest besök, och det är såklart ingen nyhet att ”Till dig som inte har ADHD” fortfarande ligger på topp. Det är det mest lästa inlägget på min blogg. Det roliga med det inlägget är att det inte alls är skrivet ”till dem som inte har ADHD” utan det är skrivet i ren frustration till man. Av någon anledning blev min man irriterad på mig för att jag som vanlig hade tappat bort eller glömt något, och det gjorde inte det lättare för mig som var minst lika besviken på mig själv som han. Jag hade aldrig förutspå att jag skulle få de reaktioner jag fick. Hundratals mail och meddelanden över en natt, vem hade kunnat ana att så många kände igen sig i min sorg och frustration? Det var verkligen en text som var skrivet rakt från mitt hjärtas botten, och så vitt jag har kunnat förstå är det också något ni känner när ni läser texten [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

På andra plats kommer En kärleksförklaring. Jag förstår faktiskt inte hur eller varför folk hittar den och blev faktiskt lite chockad över att hitta den på andra plats. Är det så många som söker kärleksförklaringar till sina män och inte kan komma på något själv? Jag blir så klart nyfiken på vad folk gör med dikten, använder den, ger bort den? Det är självklart helt ok även om det känns lite märkligt eftersom även den är en personligt skriven, till min man.

På tredje plats hamnar min beskrivning på hur känns det att ha ADHD, och på fjärde plats 23 tecken på att du inte har adhd. På plats fem hamnar  fördelarna med att anställa någon med ADHD, och på sjätte plats: att tänka på när du har arbetskamrater med adhd.

Några andra som var omtyckta var gör det lätt för mig där jag försöker förklara hur jag vill bli behandlad och bemött. Att leva med slak lina är ett inlägg om utbrändhet, om hur jag själv känner när jag är ”nere”.

Att vara högpresterande med adhd är också ett välläst inlägg som jag skrev och tycker att vi borde prata mer om. Jag tror att det finns otroligt många högpresterande med ADHD, de behöver också få plats!

Ytterligare ett inlägg om att göra det lätt för någon med npf, för mig handlar det inte bara om regler o rutiner utan också om tydlighet. Jag avskyr när känslan av osäkerhet sätter sig i min kropp. Att vara klar och tydlig minskar den känslan, i alla fall för mig!

Ska bli spännande att se om några av dessa inlägg även hänger med till nästa år!

Hejdå ledighet! Hej vardag!

Oj vad många lediga dagar som bara har glidit förbi. Känns som man varit ledig overkligt länge. Vi har haft dagar där vi haft fullt upp och inte hunnit sitta ner en minut, sen har vi haft dagar där hela familjen vandrat runt i pyjamas och knappt gått utanför dörren. Dagar där vi haft huset fullt av liv, av vänner och familj, och dagar där ingen av oss rest oss från soffan. Det har verkligen varit en vecka full av omväxling där man inte vet när dagen ska börja eller hur den ska ta slut. Härliga, härliga ledighet!

Jag får hela tiden påminna mig om att verkligheten väntar runt hörnet och därför hålla koll på vad det är för veckodag, för att se så att jag inte missar något, sånt som att gå till jobbet tex.

Hejdå ledighet! Hej vardag!

Dagarna har gått fort men oj vad jag har njutit, vi har möblerat om, rensat, umgåtts och myst. Jag som vanligtvis längtar efter datorn och att få skriva har helt oplanerat tagit paus. Uppsatsen har jag helt och hållet glömt bort dessa dagarna och mina fingrar har inte haft den där dragningen till tangentbordet som de brukar har. Jag som alltid  har en text eller en historia i mitt huvud har inte haft lust att pränta ner någonting. Istället har jag läst, oj vad jag har läst. Tre böcker och ett tjugotal tidningar skulle jag tro (tack readly).

Huvudet har mest bestått av trötthet, oj vad trött jag har varit! Jag har ibland somnat till mitt på dagen när jag planerat att se film med barnen och på kvällen har jag lagt mig före mannen min. Men jag försöker säga till mig själv att det inte är konstigt att tröttheten faller över mig. Jag ser det i stället som ett tecken på återhämtning. Så som jag kört på är det är ok att ta avstånd från alla måsten och vila upp sig ibland.

I morgon vankas det jobb igen, tillbaka till struktur och rutiner och på något sätt känns det ändå väldigt skönt. Jag ser fram emot att följa mitt strukturerade schema, längtar till mina trygga rutiner, och att ständigt känna till dagens innehåll.

Hejdå ledighet! Hej vardag!

Nyårslöfte  -Är du värd mig lilla klänning?

2015 var för mig, ett år fullt av utmaningar. Jag bestred varje tanke och varje rädsla som gjorde intrång i min kropp. När kroppen protesterade och hjärnan ropade nej, då körde jag på lite extra bara för att visa vem som bestämmer, och jag klarade det! Klarade mig hela vägen. Jag vann över rädslan, jag vann över ångesten, jag vann över varje elak tanke och allt tvivel jag hade på mig själv. Men oavsett vinst eller förlust så vet jag att det i längden inte funkar att utmana sig på det sättet, eller att köra på så hårt heller för den delen.

Det här året ska därför bli ett lugnare år, jag ska fortsätta att utsätta mig för utmaningar, men av det mildare slaget. Det här är året jag på riktigt börjar bli snäll mot mig själv (det är väl en utmaning om nått), där jag börjar ta hand om mig själv lika mycket som jag vill ta hand om alla andra. Där jag alltid ska försöka att se till mig själv först. Jag ska ha för vana att lyssna inåt istället för tvärtom och följa lusten istället för kraven.

Jag ska belöna mig själv oftare. En klapp på axeln, en high five och ge mig möjligheten att bara få finnas till utan prestation eller innehåll. Jag ska unna mig själv en sovmorgon, en andningspaus, eller ett träningsuppbehåll, om det är det min kropp eller mitt sinne suktar efter. Jag ska försöka ge mig själv lagom stora utmaningar och passande små mål.  Jag ska kasta alla tankar som inte förtjänar att bo i mitt huvud och ta bättre hand om de som förtjänas att lyssna på.

Det här är året där jag ska sluta och titta på klänningen jag vill ha, och fråga mig själv om jag är värd den. Istället ska jag ställa mig frågan om den är värd mig [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Jag ville bara hoppa in och önska er alla ett Gott nytt år. För er som inte har skaffat en kalender för 2016 än vill jag tipsa er om Sara Woodrow som delar med sin av sina underbara målningar i kalenderform. Bara till att skriva ut och sätta upp på väggen. Du laddar ner den här.

Ville också passa på att tacka er för detta året och hoppas att ni följer med mig in i nästa. Ni ska veta att jag är glad och tacksam för varje kommentar och varje delning. Nog för att jag älskar att skriva, men er uppskattning gör det hela ännu roligare. När man tvivlar på sig själv och sina förmågor finns ni där med värmande ord. Så ett jätte tack till er!

Önskar er allt gott! [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Lust att lära?

Jag älskar hundar och har haft hund i hela mitt liv. Om någon skulle fråga mig skulle jag nog till och med våga säga att jag är riktigt duktig på området och skulle kunna ge dig ett råd eller två. Min första egna hund hade jag i 10 år + att jag även hade haft två hundar i familjen innan det. Jag minns att när jag skaffade hund nummer två så trodde jag att jag visste exakt hur jag skulle uppfostra och träna honom. Men det visade sig ganska snabbt att jag hade fel. Nummer två hade en helt annan personlighet än nummer ett och många gånger fick jag göra tvärtemot vad jag hade lärt mig. När jag skaffade hund nummer tre kände jag mig än mer självsäker och hundvan. Till min förvåning funkade inte några av de sätten jag hade lärt mig, jag fick återigen lära om, lära nytt.

Nu är jag inne på hund nummer fyra, och jag vet nu att jag istället måste lära känna individen framför mig än att ta föregivet att han är som alla andra bara för att han är en hund. Bara för att de är stöpta i samma form så fungerar de inte likadant!

Jag tror att det är samma med människor. Bara för att elev ett förstår så innebär det inte att elev två gör det. Och istället för att försöka förändra personen eller skylla på att hen inte kan så måste vi förändra oss själva. För alla kan! Alla kan om man får lära sig på sitt sätt!

Det spelade ingen roll hur mycket jag skrek, hoppade eller försökte se rolig ut framför min bulldogg, han tittade bara på mig som om jag vore dum i huvudet och gick sedan och lade sig. Han var inte alls intresserad av att leka lekar eller lära sig att jobba med en klicker. När jag skaffade min boxerblandning fick jag absolut inte försöka att stissa upp hunden, där fick jag istället jobba med att varva ner. Jag fick hela tiden leta efter nya lösningar och förändra mig.

Likt hundar har vi människor också olika personligheter. Vissa är energiska, andra lata, vissa är trygga, nyfikna medan andra är ängsliga och skygga. Inom hundträning jobbar man alltid efter att hitta verktyg som passar hunden och inte tvärtom. Det går inte att jobba med en hund som inte vill, och om hunden är arg eller motvillig så är det jag som har gjort fel -och inte hunden.  För det är ju jag som är läraren, ledaren, som får hitta lösningar, nya arbetssätt.

Tänk om vi hade kunnat träna våra barn som vi tränar hundar! Att den största utmaningen låg på läraren istället för eleven, och att eleven likt hundar bara arbetade av ren lust men ändå lärde sig en hel del på köpet!

Den senaste lästa boken på mitt nattduksbord är Motgiftet, lycka för pessimister av Oliver Burkeman. Jag vet inte med dig men själv kan jag bli trött på all glättig självhjälpslitteratur. För enligt många av dessa böcker handlar det bara om att vara positiv eller tänka annorlunda, men ofta är ju inte problemen så små att det räcker för någon att säga till oss och tänka positivt så går det över, nej tvärtom.

Syftet med boken ”Motgiftet. Lycka för pessimister.”  går ut på att försöka motbevisa det positiva tänkandets ideologi och istället ge möjligheter till att finna lyckan den negativa vägen. Burkeman menar att vi behöver lära oss att leva med insikten om vår egen dödlighet, våra misslyckanden och vår osäkerhet för att kunna leva ett lyckligt liv.

Jag tyckte att det var en härlig bok full med klokheter. Och för egendel så är detta ett tänkande som passar mig bättre än att gå runt och låtsas vara lycklig och försöka se positivt på alla händelser här i livet. Jag håller med Burkeman till 100% om att det handlar om att kunna leva i ovisshet och otrygghet. För ofta är det i alla fall där min ångest startar.

Som Burkeman skriver ”Man blir inte kvitt obehagliga känslor och tankar bara för att vi slutar tänka på dem.” Han menar också att vi borde stå ut i känslan att inte söka efter en lösning, utan att det mer handlar om att stå emot längtan efter fullständighet, visshet eller lindring. ”Du kommer inte finna en enda sanning i ditt liv för du jagar dem hela tiden. Det är jagandet, det rastlösa sökandet, som är problemet!”.