Företagande & föreläsningar

Så blir du en föreläsare

Skriv din föreläsning

Du vet vad du vill prata om, nu är det dags att skriva ner det. Det finns olika sätt att göra det på och du kan säkert googla runt för att hitta det som passar just dig, men jag brukar skriva ner det jag vill säga rakt upp och ner. I början kanske det blir lösa trådar, meningar här och där. Men mitt mål är att det ska bli ett färdigt manus, tänk dig allt du vill säga om du bara skulle läsa det högt vilket du givetvis inte ska göra, (i allafall inte inför publik). Jag tycker det är bra att skriva ner allt jag vill säga av flera anledningar, men en av dem att det är enkelt att läsa på.

Du kan läsa igenom texten direkt innan du går upp på scenen, eller ha den som en trygghet och läsa på om det går ett halvår emellan föreläsningarna. Jag tycker att ett helt manus är skönt att gå tillbaka till.

Sen tycker jag att det är enklare att skala av manuset, att bygga föreläsningen när jag har helheten framför mig. När jag har skrivit mitt manus brukar jag ofta tänka på hur jag kan säga det i bild, och så plockar jag in bilder som power point stöd. Som att varje bild är ett kapitel, och på så sätt kortar jag ner manuset under bilder.

När jag sedan fått kapitelindelningar, bryter jag ner texten i meningar som jag skriver ner på föreläsningskort sorterar dem i rätt ordning. Voila, jag är klar!

Men….

man ska inte använda powerpoint sägs det. Nej jag håller med, det hade klart varit skönare att vara utan, men med mitt korta arbetsminne känns powerpointen helt klart som ett stöd och som nybörjare kan det vara skönt att hålla någon i handen. Tänk att du kan börja med powerpointen och ta bort den när du är trygg. Det viktigaste man ska komma ihåg med powerpoint är att inte ha text (eller i alla fall för mycket text på den). Dels tar det bort fokus från dig och det blir väldigt tråkigt från publiken om du står och läser innantill. Därför jobbar jag just med bilder. En bild kan förstärka känslan du vill ge publiken samtidigt som den påminner dig om vart du är i föreläsningen.

Men…

föreläsningskort? Ja, samma där, mitt arbetsminne. Jag tror knappt att jag tittar på dem men de är trygga att ha i handen. Av erfarenhet vet jag att jag har en tendens att ”korta ner” föreläsningarna för jag tänker ”att det här har jag sagt förut” och det har jag ju, bara inte till publiken som sitter framför mig.

Så för att inte hoppa över viktiga bitar har jag allt nedskrivet och nåbart. I stress är det så himla lätt att få blackout, så att slänga ett getöga på korten och hoppa tillbaka på banan igen istället för att stå och stamma är något jag känner att jag är trygg med.

Tänk på din egen trygghet till att börja med, och när du hittat den, ja då kan du kasta allt åt sidan!

Del 3 av 6.

Avklarat förra veckan:

Jag tog det som planerat lugnt förra veckan men har gjort de uppgifter jag fått av mentor och coach. Man kan säga att det var en vilovecka, åtminstone kändes det så.  Vet inte om det är en slump (men jag tror inte det), jag blir alltid som tröttast och deppigast när jag har som minst att göra, eller när jag inte håller riktigt fokus. Så denna vecka får vi köra upp tempot igen. Jag har i uppgift fått av min mentor att undersöka min idealkund och i veckan gjorde jag en enkät på ämnet där jag samlar in svar för att kunna arbeta med rätt målgrupp i framtiden. Små små steg framåt hela tiden. Vill du besvara enkäten (vilket jag blir väldigt glad och tacksam om du gör:) gör du det här.

Veckans mål:

Jag har fått en bok i läsläxa av min mentor så den ska jag påbörja, vi ska ha nytt möte med nu på Onsdag och då kommer med all säkerhet också få nya arbetsuppgifter att göra i veckan. Annars ska jag ska arbeta vidare med webbkursen denna vecka. Jag planerar att skriva ner de olika lektionerna på post-it lappar för att kunna sortera under vilka kategorier de ska vara i och sedan fortsätta med att fylla den med innehåll. Jag väntar fortfarande på svar på min projektidé och hoppas kunna komma ett steg längre fram i den processen denna vecka.

Veckans fokus:

• Läsa boken
• Arbeta med webbkursen
• Bokföring

Veckans fundering:

Mitt webbhotell strular, kanske är det dags att byta nu. Suck! Man är lite rädd för ett byte då sidan förmodligen kommer att bli nedstängd under ett tag. Är rädd att länkar, filer och text försvinner, men det kanske det kan vara värt…??

Veckans svårighet:

Tålamod! När jag har en idé vill jag börja med den nu. Men jag ser det som en övning…andas djupt.

Om tid finns:

Ska jag sätta mig tillsammans med dottern och fortsätta på vår gemensamma bok.

Så blir du en föreläsare

Att börja föreläsa

Jag tror att alla har något att säga, oavsett vad man varit med om. Livshistorier är viktiga och genom att prata om dem hjälper du både dig själv och andra! Men innan man börjar som föreläsare tycker jag att man ska rannsaka sig själv och sitt ämne, är jag redo för det här?

För dina erfarenheter, oavsett hur länge sedan det var du upplevde dem, kan påverka dig mer än vad du tror! I vissa föreläsningar har själv blivit berörd, fått nära till tårar, och det är självklart ok. Men att helt bryta ihop framför en publik kanske inte är lika ok. Jag hade ingen aning innan jag började föreläsa att vissa saker fortfarande skulle göra mig ledsen. Nej man skjuter så lätt undan saker och går vidare… eller så kanske det är att man står naken och sårbar framför trettio andra som gör att känslorna blir extra närvarande och starka.

De tillfällen jag själv blivit berörd av min egen historia har varit mina bästa föreläsningar. Folk har efteråt kommit fram och kramat mig och gråtit. Det jag sagt har berört dem eller påmint dem om något egenupplevt.

Innan du börjar skapa din föreläsning tycker jag därför att du ska fundera över vad du vill säga, vad är det du vill få fram? Vad är det du vill publiken ska känna? Och hur vill du själv känna efter en föreläsning? Ett bra arbetsmaterial för att starta upp är ”Din erfarenhet, din styrka” som kan få dig närmare ditt mål och få dig att se mer klarhet i din historia. Och det är viktigt. Hoppa inte över det här steget! För när du står där framför en grupp av människor vill du ha en röd tråd i din historia (tro mig). Jag har själv gjort misstaget att knappt vara förberedd alls, att inte anpassat föreläsningen efter min publik. Men sammanfattningsvis så vill jag att du till en början:

1. Tror på dig själv. Du har något att berätta, tvivla inte på det!
2. Förtydliga för dig själv VAD det är du vill berätta och VAD du vill att andra ska ta med sig från din historia. Om syftet är självklart för dig blir du tryggare i både din egen berättelse och med din publik.

Del 2 av 6

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Veckoplan | 26

Inspirerad av en av mina favoritbloggare Reaktionista  tänker jag försöka mig på att göra veckoplaner. Jag kommer ofta på mig själv med att vara i ”att-göra-stadiet” utan att få något gjort. Eller så ska jag väl egentligen inte säga för jag gör ju massor, men grejen är att det mesta är impulsivt, oplanerat och ostrukturerat. Jag gör det som faller mig in och då känns det ofta som att jag inte gjort någonting. Men om jag gör en plan (och följer den) så borde ju allt vara i sin ordning, eller hur? Så här kommer den, veckans plan:

Avklarat förra veckan:

Min kurs ”Terapeutiskt skrivande för dem inom socialt arbete” håller på att bli en e-kurs och varit mitt grund-fokus de senaste veckorna. Grejen var att det var inga problem att skapa kursen i våras…men nu…när jag måste gå igenom allt material igen, sortera det, lägga in det i moduler osv….såååå tråkigt! Jag försöker verkligen ta en sak i taget, små små steg för att inte bli totalt uttråkad. Så förra veckan fick jag äntligen in all text och alla bilder i sina moduler. Heja mig!

Jag klarar av att göra tråkiga saker om jag har något roligt på gång, och jag är mitt i skapandet av något roligt men eftersom jag inte kan ro i land hela projektet själv måste jag vänta in andra och det får mig att må sååå dåligt. Jag HATAR att vänta!

Veckans mål:

Denna veckan har jag inte lika mycket tid och kan därför inte sätta så stora mål. Sonen har fotbollsmatch, jag ska ha ett möte med en ny författare och ska förhoppningsvis hinna träffa en vän någon kväll i veckan. Därför vågar jag inte planera för mycket med risk för att bli besviken. Jag har fått några uppgifter både av min mentor och min coach så de ska jag ta tag i denna veckan. Min mentor vill att jag djupdyker i min idealkund och min coach att jag hittar en mer regelbundenhet och blir mer aktiv i sociala medier. Veckans mål blir att göra klart uppgifterna de givit mig, ….och vänta in svar.

Veckans fokus:

• Intervjua idealkunder.
• Hitta en rutin för sociala medier.
• Göra en plan för inlägg i sociala medier.
• Hitta 20 fb-grupper som jag ska gå med i.
• Skaffa flera nya fb-vänner.

Veckans fundering:

Jag funderar på att lära mig mer om grafisk design. Jag kommer alltid att vilja skapa, det är ju det jag tycker om. Men jag avskyr att vänta på svar. Jag funderar på att försöka lära mig själv. Men grejen är att jag är lite otålig och är rädd för att jag inte kommer orka lära mig dessa avancerade program innan jag hinner tröttna. Det är både slöseri på tid och pengar. Vad göra?

Veckans svårighet:

Av min coach fick jag som uppgift att bli mer aktiv i sociala medier och det känns ganska svårt. Enda stället jag är aktiv på är här på bloggen, mina inlägg här delar sig per automatik på fb. Jag tycker att sociala medier är energikrävande och tar tid. Men jag förstår att det är en guldgruva för företagare då alla (mer eller mindre) finns där. Så jag förstår själva syftet, men är själv ganska ointresserad av att gå ut och socialisera mig med andra på sociala medier.

Jag försöker givetvis alltid svara på frågor, men där går min gräns. Jag orkar inte kika på vad andra gör och säger. Min uppgift nu är att vara mer aktiv, dela med mig mer, vilket känns lite tungt. Vet inte mer vad jag ska berätta än vad jag säger här… Så det är veckan svårighet, plus att fortsätta vänta på svar då förstås.

Om tid finns:

Om jag får oväntat mycket tid över i veckan och är färdig med alla mina uppgifter ska jag skriva ner alla lektionerna för min e-kurs på post-it lappar och kolla över att lektionerna ligger i rätt ordning. Skulle jag bli klar med det behöver jag se över vilka lektioner som behöver frågor och övningar och vilka som det ska finnas videoklipp till.

Så blir du en föreläsare

Drömmer du om att börja föreläsa?

Att stå på en scen eller prata framför människor är vissa personers dröm och andras mardröm. Jag träffar förvånansvärt många personer som säger att de vill bli föreläsare och därför tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter. Jag vet själv att jag hade en massa frågor och funderingar när jag drog igång men ingenstans att vända mig för att få hjälp eller svar. Så har du frågor eller funderingar, ställ mig dem så besvarar jag dem i en serie inlägg.

Vad är din syn på att vara föreläsare?

När du tänker på att vara en föreläsare så tänker du kanske på någon av dem som vunnit pris som Sveriges talare. Som åker Sverige runt och lever gott på sina föreläsningar. Det är ofta felbild, (kanske något du ska ha som målbild om du vill det) men det kan vara viktigt att påminna sig om att de flesta som föreläser gör det ofta vid sidan av ett annat jobb (i alla fall i början) och de som gör det på heltid får många gånger kämpa för att ta ut en heltidslön. Och alla föreläsare, oavsett vem du tänker på, har någongång varit nybörjare det kan vara en tröst när dina negativa tankar hindrar dig från att köra igång.

Med erfarenhet förändras dina tankar

Min bild av att vara föreläsare har definitivt förändrats sedan jag startade och jag vet idag att det är något jag absolut inte är intresserad av att göra på heltid. Jag har visserligen aldrig drömt om att bli föreläsare utan jag fick en förfrågan och på den vägen var det. Visserligen slog det mig i början ”tänkt att få göra detta på heltid” men när jag hade gjort det ett tag, flängt runt genom Sverige, ja då kändes det inte lika kul. Om jag skulle driva eget på heltid skulle det ju vara för att få vara hemma mer, inte tvärtom. Sen avskyr jag verkligen resandet. När jag ska föreläsa är det sällan att tala framför folk jag är orolig för, nej det är resan dit och hem. Jag kommer att fortsätta föreläsa men absolut inte så ofta som jag gjort vissa år…

men eftersom jag får många frågor om hur man gör och hur man startar igång tänkte jag i ett par inlägg dela med mig av mina erfarenheter och vad jag har lärt mig för att förhoppningsvis få er med  drömmar om att föreläsa att sätta igång. Så detta inlägg är det första i en serie om att bli en föreläsare.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Del 1 av 6

Jag har inget att göra, suckar jag samtidigt som jag har tusen saker på gång. Det händer ALDRIG att jag inte har något att göra men i perioder när jag är ofokuserad känner jag så. När jag radade upp det såg jag att jag håller på att publicerar två böcker, skriver en tredje, jobbar på en e-kurs och samtidigt bollar med tankar om att skapa nytt material.

Jösses, det är inte konstigt att man är splittrad! Till hösten planerar jag att hålla i utbildningen i terapeutiskt skrivande igen, denna gång i Göteborg (boka din plats här). Det är typ min enda höstplan och då blir det gärna att min hjärna skapar mer. Men samtidigt håller jag på och försöker göra utbildningen till en e-kurs då jag vet att många har problem med resandet att få ledigt från jobbet osv. Jag håller också på och skapa nytt material när det kommer till skrivandet och väntar just nu svar från flertalet tryckerier.

Mål för Juni

Och det är väl det jag hatar, vänta. Jag vill ha svar DIREKT. I över en vecka har jag nu väntat i offerter vilket får mig att ta nya kontakter hela tiden för jag vill ha svar NU, NU, NU! Ett tryckeri ville att jag skulle komma in och prata med dem så jag åkte snällt dit och tittade på deras papper och förväntade mig i utbyte att få ett svar. ”Vi skickar dig en offert senast på Fredag får jag till svar”. (och detta var förra veckan och än har jag inte fått något svar!!!) Jag ville bara slita mitt hår!!!

Funderar allvarligt på att binda fast mig själv vid deras tryckerimaskin, eller vägra lämna deras lokaler eller liknande för att det ska hända något. Varför måste världen vara så jävla långsam????

Suck!

För att jag inte ska vara så splittrad tänkte jag dela med mig av mina mål den här månaden, jag hoppas därför att ni kan hjälpa mig att hålla mig i koppel [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

1. Jag ska skicka Marcus bok ”Hur långt kan man gå” på sättning och tryck.
2. Jag ska göra Elisabets bok ”När ett barn dör” till e-bok.
3. Jag ska förhoppningsvis ha skickat min idé till tryck!!!!
4. Jag ska ha fått in hela min skrivutbildning som lektioner i min kursplattform.
5. Jag ska bara hålla mig till ovanstående och inte göra någonting annat!

PS, hör ni inte av mig på ett tag så kan det hända att jag blivit fängslad för att jag gjort allvar av mina hot [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]

I morgon föreläser för tjejjouren Eva i Trollhättan. Jag kommer prata om ADHD och ångest men då det är en mindre publik kommer jag även ha tid att svara på frågor. Så bor du i närheten, passa på!

Tjejjouren Eva är en ideell förening som arbetar för att stötta och stärka unga tjejer. Deras syfte är att skapa en mötesplats där personer som identifierar sig som unga tjejer kan finna stöd och gemenskap. 

Inträdet är gratis. Du anmäler dig här .

Hoppas vi ses!

Snyggaste tågvagnen.

Äntligen hemma efter tre intensiva dagar i Stockholm. Oj oj oj. Vilka dagar. När jag stod hemma i min hall i går kom jag fram till att det inte är själva mässan som är den tuffa delen av att vara borta. Nej det kan tvärtom ge energi att möta massa människor, hitta nya samarbeten eller nya produkter. Men det där att ta sig till och från platser i Stockholm, all stress och stök. Känner mig på riktigt spyfärdig av intryck. Att sedan sitta still fyra-fem timmar på ett tåg, ja det är inget vidare.

NPF-forum 2018

Vägen till Stockholm kändes lättare, mitt huvud var inte lika sprängfyllt som det var när jag lämnade staden. Jag kunde därför sitta och jobba på tåget vilket fick tiden att gå relativt snabbt. Men vägen hem, suck, grabben bredvid måste ju trott att jag var galen (om han bara visste hur rätt han hade). Först tog jag upp datorn och försökte jobba, men eftersom jag inte hade nät och huvudet var för trött för att kunna skriva bytte jag till att försöka läsa en bok, när inte heller det fungerade på grund av min intryckskänslighet försökte jag mig på att se en Netflix-serie i paddan, när inte heller det gick pga av för dåligt nät försökte jag se den i telefonen. När inte det funkade försökte jag läsa bok igen. Gav upp tog fram mitt anteckningsblock och började skriva, det tog snabbt stopp och jag beslutade mig för att lyssna på podcast, inte heller det fungerade och jag försökte läsa bloggar via mobilen. Jag stannar där, ni fattar. Ingenting fungerade, jag var för trött för att göra någonting samtidigt som det var helt omöjligt att sitta still.

Jag & Paula Tilli Npf-forum

Helgen ska nu fyllas med vila och återhämtning och nästa vecka blir kortvecka på jobbet vilket också känns skönt! Det som känns kul med mässor är alla fantastiskt nya bekantskaper det ger. Min grannmonter var Phonak vilket jag tidigare har erfarenhet av då jag testat deras produkter på min son, är glad att jag fick dem som goda grannar. På fredagen delade jag monter med fantastiska Paula Tilli, vilken pärla. Skrattade så jag grät när hon beskrev sig själv. Totala motsatsen till mig själv. Hur hon älskade att ”inte göra någonting”, olikheter är verkligen fantastiskt!

NPF-gänget! Bild lånad av Anna-Karin Arnald 🙂

Finns såklart mängder med fantastiska människor där och som jag och AnnKatrin pratade om i väntan på tåget så är det en sådan fantastisk stämning mellan alla. Fast att vi alla är författare och föreläsare finns det ingen konkurrens mellan oss. Utan vi är alla arbetskamrater som stöttar och hjälper varandra. Fantastiskt kul! Huvudet är nu som vanligt fyllt med tankar och samarbeten. Ska försöka ta helgen till att lägga upp en plan och smälta allt.

Hoppas ni haft en fin vecka och får en fortsatt fin helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Jag känner att jag varit lite frånvarande det senaste. Blogginläggen har inte varit lika täta och det som har kommit ut har varit riktigt tröga att skriva. Jag kände att jag mitt i allt tappade bort mig själv i skrivandet, jag visste inte vad jag skulle skriva om och kunde inte komma på vad det är jag överhuvudtaget bloggar om och varför. Tvivlet kom upp med täta mellanrum. Jag har inget att säga, vem ska läsa osv osv. Men när jag stod med mitt kompendium i handen som jag kämpat med den senaste månaden förlåter jag genast mig själv. Sextiotresidor har jag klämt ur mig, samtidigt som jag bloggat, haft en föreläsning och hållit i kursen ”skriv dina memoarer”, inte konstigt att hjärnan minskar sin produktion.

Jag har verkligen gått ”all in” (som vanligt) i den här utbildningen, så det är inte konstigt att jag minskar min aktivitet på andra ställen, så som på bloggen. Tvärtom kanske till och med sunt (heja mig!). När jag står med mitt kompendium i handen ser jag att det är mer eller mindre en hel bok jag klämt fram på några veckor. Bra jobbat ändå!

Jag är en person som ofta kräver mycket av mig själv så när jag inte tycker att jag håller måttet är det viktigt att jag stannar upp och tar reda på varför. För ofta finns det så klart en anledning. Jag tycker det är så himla kul att testa nytt så jag ser fram emot att hålla den här utbildningen, men lika kul tycker jag att det ska bli att vända blad och efter denna få påbörja något annat.
Så idag smäller det och imorgon har jag en ny tom sida framför mig. Jiihooo, fasen vad den ska fyllas.  Planen är att hålla en likadan utbildning i höst, sen ska jag även göra en distansutbildning utav den. Jag ska också ge ut en till bok (från annan författare) och skriva en tillsammans med min dotter. Jösses vad kul det ska bli! Älskar när spänningen släpper och jag kan starta om och planera nytt. Idag händer det och i morgon börjar vi om från börja igen. Nytt kapitel, ny sida. Älskart!

Att förbereda sig inför en föreläsning

På måndag bär det av till Örebro för en föreläsning för högskoleelever. Kanske är det nu man borde tagga upp och förbereda sig eller? Jag har både läst och hört att man som föreläsare ska gå igenom sitt manus i timmar, ställa sig framför en spegel eller framför en låtsaspublik och bara öva, öva, öva. Det sägs också att man ska ta tid på sig själv under sin låtsasföreläsning. Testa olika stilar och ha helkoll på …. äh vi skiter i det här.

Det sägs både ditten och datten men mitt råd är att bara följa det som passar dig. Själv har jag aldrig stått och upprepat mig varken framför en spegel eller tom soffa. BORING! Skulle A L D R I G falla mig in. Att upprepa sig är lika tråkigt som att sitta och titta på när väggfärg torkar, i stort sett omöjligt…utan att stendö.

För sanningen (för mig) är att föreläsningens kvalité beror mer på mitt mående och min ångestnivå än hur förberedd jag är. Jag har gjort både bra och dåliga föreläsningar, båda utan att öva framför spegeln. Är mina tankar bra, mår jag bra så enkelt är det. Alla publiker är olika, stämningen i rummet liksom. Efter att ha kört föreläsningen x antal gånger vet du när folk brukar skratta eller se gråtfärdiga ut. Men lyckas du inte vi det tillfället är det bara att rycka på axlarna och inte lägga något på dig själv.

I början när jag började föreläsa var mina tankar fyllda med tvivel…på mig själv. Jag fokuserade mer på vad andra skulle tänka och tycka än vad jag i själva verket skulle säga och det blir givetvis aldrig bra. Efter några års föreläsande har nerverna lugnat sig och jag har bara som krav att göra så gott jag kan och jag vet att varken jag eller någon annan kräver mer av mig än så. Har jag hög ångest, fine, jag får försöka anpassa mig efter det, är jag trött, då försöker jag ge av den sista kraften jag har kvar. Varken mer eller mindre. Så i helgen försöker jag bara fylla på mig med energi. Jag vill gå in som ett kraftpaket, ta ut all min energi på scenen och sedan gå hem. Det är så jag förbereder mig.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar