Ju närmare jag kommer de sista dagarna på min anställning desto hårdare knyts något åt i mitt bröst. Jag känner att jag letar efter tryggheten även om jag vet att den inte finns där, och kanske heller aldrig riktigt kommer finnas. Nej jag är fortfarande inte panikslagen på det där sättet jag trodde att jag skulle vara, utan lugn både i kropp och i tankar. Men om det svävar runt en oro i mig, ja.

Allt känns fortfarande som en dröm, som en fantasi. Fast att jag bara är tre dagar i från den.

Jag kommer att behöva skapa mig nya regler och rutiner, och det ska bli spännande att se om jag hamnar i de där rutinerna jag tidigare drömt om så som att gå upp och meditera, yoga och ta en långpromenad innan jobb. Och om jag inte kan hålla dessa rutiner, vad ska jag nu skylla på när jag inte har en arbetsgivare som bestämmer över min dag?

Oavsett hur det kommer att gå för företaget är jag alldeles säker på att det blir en utvecklingsperiod i alla fall för mig själv. Jag kommer nog få mer än en insikt och kanske även kommer att finna nya sidor hos mig själv. Hur snabbt kommer jag egentligen jobba, hur mycket energi kommer jag spara/förlora/tjäna på att styra över min egen dag? Hur duktig är jag på att sälja/förhandla och marknadsföra mig själv. Jag allting blir en test…en förstagångs upplevelse, allt blir plötsligt…på riktigt.

Ovanstående text skrev jag i slutet på augusti.

sedan dess har den legat gömd i mitt utkast och med facit i hand så beror bristen på det där nya regler och rutinerna jag ville skapa för mig själv inte på att någon chef bestämde över min dag.  Det beror på mig själv. Att man prioriterar annat framför sig själv. När jag hade en anställning prioriterade jag att komma till jobbet tidigt istället för att starta dagen på det sättet jag önskade, men även idag, när jag styr över min egen tid, sätter jag jobbet först, även fast att det inte är det jag önskar.

Något jag insett nu som egen är att det är så lätt att skylla det man inte gör och det man inte orkar på ett jobb. Men sanningen är att det sällan handlar om det. Det är inte ditt jobbs fel att du inte prioriterar 15 min av din morgon  på yogamattan. Nej det är dina prioriteringar och värderingar. Min tidigare chef skulle nog inte ens säga något om hon fann mig på yogamattan under min arbetstid, men jag själv som chef anklagar mig för att slösa tid om jag lägger den på annat än jobb. Min nya chef (jag själv) vill att jag ska jobba snabbare, hårdare, mer…fast att det är egentligen det sista jag vill. Det var ju inte därför jag valde att bli egen…

Så rätt jag hade när jag tittar tillbaks, för absolut att jag är i en period av både insikter och utveckling. Och än har den nog bara börjat… <3

Idag väntar en helt tom dag. Att den är tom betyder inte att jag inte har jobb att göra. Att det är tom innebär att jag inte har tider att anpassa mig efter. Att jag kan göra jobbet precis när jag vill.

Det är det här jag drömt om och längtat efter. Att kunna sätta mig vid datorn exakt när jag vill. Att kunna ta en promenad med hunden och sedan plocka in disken och sedan sätta mig för att jobba igen. Nyp mig i armen, jag lever min dröm.

Ibland ”vaknar jag upp” och tänker; när ska jag tillbaka till jobbet egentligen, till kontoret, till mina arbetskamrater?!

Aldrig mer känns så overkligt. Så onåbart. Men det är en sanning.

Känns som att jag är på paus. Som att tiden jag har nu endast är till låns. Jag tar inte en endaste uppdrag jag har för givet. Medveten om att allt jag har kan falla mig ur händerna när som helst, men samtidigt också medveten om att det kan växa och gro om jag vårdar det ömt.

Livet som #egenföretagare ÄR verkligen en dans på rosor 🥀

Det sticks under fötterna, men det doftar ljuvligt🌹💃

Hejdär! 

Nu har både jul och nyår rullat förbi. Jag kan knappt fatta att jag är inne i januari. Man har alltid så stora tankar om allt (eller i alla fall jag). Inbillar mig att jag ska hinna sätta en struktur och göra mål och planer. Men livet vill liksom tvärtom. Det rullar liksom på utan att man hinner stanna upp. Vissa insikter har jag fått dock (som vanligt) och hoppas därför på en förändring och förbättring framöver.

En insikt jag fått är att jag kämpat alldeles för länge med hundarna. Det kommer inte bli bra.PUNKT. mitt hjärta kommer inte klara av att höra en av dem, yla, gnälla och gråta hela dagarna. PUNKT. jag kommer inte att räcka till för dem båda. PUNKT. och mitt liv kommer inte bli bättre genom att gå runt med en ständig anspänning att de kan flyga ihop. PUNKT.

Jag känner mig helt slutkörd. Nej inte på grund av mitt jobb utan över min hundsituation, och anledningen till att jag inte tagit tag i problemet är för att det inte finns en bra lösning. Vilken lösning jag än väljer så kommer den att göra ont. Jag har istället gått runt och lidit och inte löst något alls. Jag vill fokusera på mitt företag nu. Men det har varit omöjligt när jag varit tvungen att fokusera på att skilja två hundar åt, se till att de inte ryker ihop och samtidigt få dem båda lyckliga. Ett omöjligt uppdrag.

Jag har därför tagit beslutet att en av dem får omplaceras, i alla fall för nu. Jag känner mig som världens sämsta hundägare och människa men så får det vara. Om jag ens ska kunna må lite bättre detta året kan det som varit inte få fortsätta. PUNKT.

En insikt och ett beslut taget, även om det känns svårt.

Jag inser också att jag jobbat för pengar (vem gör inte det). Men att all min tid har gått till jobb (vilket jag är grymt tacksam för) men samtidigt har jag inte hunnit göra sådant jag tycker är roligt. Det där som i själva verket är anledningen till att jag vill driva mitt företag. Att vara kreativ, skapa produkter, kurser och material. En dörr måste stängas för att den andra ska kunna öppnas, och det känns så klart nervöst när man är sin egen chef och inte vet om man tar rätt beslut.

Men jag har beslutat att minska mina begravningsuppdrag för att istället kunna skapa onlineutbildningar och marknadsföringsmaterial. Det där med corona påverkar alla men speciellt oss företagare som kan förlora tusentals kronor på en vecka på grund av uteblivna besök eller en egen förkylning. Att kunna arbeta online blir en helt annan trygghet och något som jag vill bygga vidare på därför beslutade jag mig ganska impulsivt för att gå med i soloprenuerna. Så den insparade tiden hoppas jag kunna lägga där för att bygga mig en större trygghet på lång sikt.

Det kan kännas lite skakigt när ingen säger till en vad man ska göra. Man får liksom ta alla beslut själv och hoppas att det bär. Starten på året var således full av både tankar och känslor. Det känns tufft och gör ont, men är på något annat vis ändå helt rätt <3 Förändringar känns. Jag får påminna mig om det. Oavsett om de är bra eller dåliga. Förändringar känns <3

Det har både varit en sjukvecka och en sjuk vecka. Som egen företagare kan man inte ligga i soffan även om huvudet är fullt av snor, och denna vecka hade jag ju inte bara klienter inbokade utan också en föreläsning (som jag tur var lyckades genomföra online med en skrovlig röst). Visst, det blev inte som jag tänkt mig, men det blev bra ändå.

Som tur var, var de flesta av mina klientmöten online och tack och lov för att jag har ett konsultjobb som är helt nätbaserat. Det gör ju att jag kan jobba fast att jag är dålig, (fast att jag egentligen in borde).

Klart du kan vara sjuk tänker kanske någon. Behöver inte ge mig in i någon längre förklaringen mer än att säga att försäkringskassan ger mig 0 kr som sjuk. Ja du läste rätt 0 kr. Anledningen är att mitt företag inte är nystartat utan har drivits i fler år med en omsättning jag inte har kunnat ta ut en lön på och även om jag kan göra det nu så räknar dem bakåt. De senaste åren…

Ja ja, inget att gnälla över. Sjukt tacksam över att de flesta och mesta av mina arbetsuppgifter går att utföra digitalt.

Men just nu är huvudet inte bara fullt av jobbstress utan också julstress. Något som jag aldrig har annars. Men jag är inte färdig med mina julklappar, inte heller med julmat, julgodis eller julgran och med snor i näsan har man ju inte tillåtelsen att gå ut för att lösa allt det där som hänger över en.

När man inte har möjligheten att göra allt det där man brukar, ja då längtar man som mest. När har jag exempelvis längtat efter att gå i affärer? Nej aldrig, förutom precis just nu.

Nu är det julrea i webshoppen. Eller sanningen ligger mer i att hela webshoppen ska bort, jul eller ej, och att det just nu är en utförsäljning med 30% rabatt på produkter om du använder rabattkoden julklapp.

Jag har alltid drömt om en webshop, det ligger något rosa romantiskt skimmer över det, och när jag startade igång den var min tanke att det skulle vara enklare att sälja produkter bredvid ett heltidsjobb än att ge ut mer av mina egna timmar. Men det var inte så lätt det heller….

och här jag står idag handlar det om att skala av. Att jobba med det som ger mig intäkter och inte tar tid eller plats.

Så min tanke är nu att börja om från början. Gå tillbaka till scratch. Jag säljer mina samtal, jag säljer utbildningar och föreläsningar (och mina böcker så klart). Det kanske får räcka för nu.

I butiken hittar du produkter för självomhändertagande. Doftljus, massageljus, eteriska oljor.

Min tanke med butiken var självomhändertagande, att påminna dig om ”selfcare”.

Så passa på att köpa upp produkter till dig själv eller någon du tycker om.

Kan man ge bort något finare än kärlek till sig själv?

Rabattkod: julklapp

Du hittar butiken här. Och du, tipsa gärna någon du tycker om om butiken.

Jag blir sååå tacksam om ni hjälper mig tömma lagret.

Butik

Rabattkod:julklapp.

Insikterna och lärdomarna haglar över mig som ”ny” företagare. En sak jag reflekterat över de senaste dagarna är att jag är så himla tacksam över min lön. Pengar har helt plötsligt fått ett helt annat värde. Jo det är klart, jag var som anställd också tacksam över att få en lön, men inte på samma sätt, jag tog den mer för givet. Jag jublade inte när pengarna kom in på kontot utan räknade kallt med att de skulle finnas där. Idag får jag lyckokänslor över att kunna sätta över en lön på mitt konto. Summan kan vara precis samma, eller till och med mindre än tidigare, men på något sätt har den så mycket mer värde nu.

Jag har också blivit lite mer återhållsam med pengar. Ja märk ordet lite. Jag impulsar fortfarande, men inte alls på samma sätt. Eftersom jag aldrig kan ta min lön för given, kastar jag inte pengar på ”skräp” på samma sätt som tidigare, utan väljer mer noggrant vart jag vill lägga dem. Jag räknar liksom inte kallt med att det kommer nya nästa månad. Vilket innebär att jag också känner mer tacksamhet över det jag väljer att lägga pengarna på.

En annan sak som skiljer sig från tidigare är att jag blir så jävla glad och tacksam när jag får nya uppgifter och mer jobb. Vi kan nog alla skriver under på att vi inte jublade av lycka när chefen kom in till oss med nya arbetsuppgifter eller mer jobb. Men idag…ja då jublar jag (i alla fall tyst inom mig) av lycka så fort jag får en ny klient, en ny föreläsning eller förfrågan. Jag klagar inte över att jobba kväll eller helg, även om det inte är något jag önskar, utan är hela tiden så djupt tacksam över att ha jobb att göra.

Så utifrån sett så är allting precis likadant. Jag får samma summa pengar på kontot och jobbar på liknande sätt som tidigare. Men inuti är skillnaden enorm. Där känns ingenting likadant, tacksamheten slår över mig, ibland flera gånger om dagen.

Förr låg tacksamheten i bakhuvudet, jag var tacksam över mitt jobb, min ekonomi, mitt liv. Min i dag far tacksamheten runt i hela kroppen och kittlar mig i magen och jag inser plötsligt skillnaden mellan att vara tacksam och att vara tacksam.

Känslan som tidigare låg i bakhuvudet sitter nu i framloben. Jag ser den vart jag än tittar, och jag känner den, hur jag än rör mig.

Det är som att den är uppgraderad. Tacksamhet 2.0.

Trots att jag arbetat som terapeut ett bra tag blir jag fortfarande lika glad för varje nytt samtal med en ny klient. Att du väljer just mig. Jag blir självklart lika glad för alla återkommande klienter. För jag tar aldrig din och min tid för given.

Ibland får jag nästan nypa mig i armen för att förstå att det är på riktigt. Att jag blir utvald, den du beslutar dig att ge ditt förtroende till.

Jag slutar aldrig känna tacksamhet för att du väljer att blotta ditt hjärta framför mina ögon,

och jag lovar att för alltid bära ditt förtoende med mjuka händer och öppet hjärta ❤︎

Vill du gå i terapi ⇢ jessicahjert.se

Vad händer i veckan:

Oj, detta är verkligen en fullmatad vecka, i alla fall på det sociala planet. Det väntar två julbord, en digital fika med företagare, en mentortimme med min adept, en middag med kollega och en utbildningsdag med elever. Puh. Efter det hoppas jag vara socialt mätt ett tag:)

Det är verkligen något som slår en som företagare, hur ensam man är, så jag hoppas jag kan leva på allt det sociala denna veckan i flera veckor framöver.

Något kul att se fram emot:

Ja förutom alla fantastiska klientmöten ska jag återigen till Malmö för en utbildningsdag. Det känns givande och härligt! Sen julbord med kriminalvården samt ett behandlingshem jag samverkar med. Mycket att se fram emot!

Träning o selfcare:

Förra veckan var dåligt träningsmässigt så denna vecka ska in i kalendern. Denna vecka har jag verkligen fullt upp så det blir snabb ”selfcare stunder” i form av meditation. Mycket annat hinner jag nog inte med då både kvällar och dagar är uppbokade.

Hundträning:

Det känns som att vi hittat en bättre rytm tillsammans. Nu är det gammelhunden som ställer till problem. Han kan yla, gnälla och känna sig ensam vilket gör att det värker i hjärtat. Jag försöker att hitta goda rutiner för dem båda men det är svårt. Nästa mål är att försöka lösa så att jag kan ta promenader med dem själv utan att det blir ett hundslagsmål. Får se om det går att ordna. Annars har jag inga närmare planer när det gäller hundträning då veckan är fullmatad som det är.

Hur ser din vecka ut?

När man går över till att driva eget tror man att njutningen ska vara total. I min fantasi så hade jag struktur och rutiner. Självklara uppgifter och mål. Men verkligheten såg helt annorlunda och den ena veckan behöver nödvändigtvis inte vara den andra lik. I början kunde jag svära åt mig själv för att saker och ting inte funkade, ”hur svårt kan det vara” kunde jag snäsa åt mig själv. Bara som det där enkla; när är den bästa tiden för en långpromenad med hunden? Att ta en långpromenad över lunch verkade bra i min huvud men visade sig inte vara lika lämpligt i verkligheten då jag varken hann äta lunch och blev stressad över att lunchtid ofta var skiftet mellan att ta mig hemifrån till lokalen.

En dag kom jag på mig själv med ”jösses jag har ju ett nytt jobb” ja, även om det är alldeles mitt eget så har jag ju inte gjort detta förut. Jag vet inte vilka tider som passar mig bästa att jobba. För jag har aldrig tidigare haft möjligheten att välja. Men nu har jag det. Ännu en polett som föll ner var ner min terapeutkollega sade; att vara företagare handlar om att vara flexibel, ingen dag är den samma.

Wuha, vilket uppvaknande! Inte konstigt att det känns lite olustigt i mig för jag är nog den minst flexibla personen i världshistorien. Jag vill ha nästintill samma schema varje dag.

Så frågan är om jag kan bli flexibel, eller i alla fall flexibel inom vissa ramar!?

Även om saker känns oklart och ostrukturerat så känns det rätt. Jag fullkomligt älskar att styra över min egen dag och att inte känna andras krav hängande över mina axlar.

Jag räknar med att det tar ca 6 månader innan jag har hittat min plats och kan känna mig trygg i mitt jobb, det är ju trots allt ett nytt jobb, även om det är mitt eget <3