Författarskap & skrivterapi

Alla bilder är från Elisabets bokrelease ”När ett barn dör”.

Att skriva en bok från början till slut ska firas (varken man vill eller inte). Om du bara visste hur många som har författardrömmar men aldrig når fram till mål! Men många författare står där med osäkerheten i sin hand och hoppar gärna över det där sista steget i rädsla för att misslyckas.

Att släppa en bok fri inför andras åsikter är en rädsla i sig, att blotta sig och ställa sig framför åsikterna kan kännas så skrämmande att man hellre låter bli. Men en välplanerad bokrelease kan vara det som avgör din framgång (lyssna på en som inte följer sina egna råd). Men jag lever och lär och vill att mina författare gör allting bättre än jag själv så här kommer lite tips och råd på vägen!

När ska jag ha min bokrelease?

Ofta vill man ha bokreleasen så fort kartongerna anlänt utanför dörren men det kan finnas fördelar med att vänta. Om du skrivit om ett visst ämne kan det ibland finnas ”bemärkelsedagar” eller vad man nu ska kalla det. Det finns tex suicidpreventivadagen, en ADHD-dag, det finns till och med chokladbollens dag. Så har du en bok inom ett visst område, se om du kan matcha in det med dagen/veckan eller månaden du ditt ämne uppmärksammas. Tidningarna kanske då är mer villiga att skriva om ämnet, det kanske är en aktivitet i din stad eller andra som uppmärksammar dagen du kan samarbeta med?

En annan sak att tänka på är så att dagen inte krockar med andra event. Kolla så att det inte krockar med ett annat evenemang i eller i närheten av din stad. Att ta under en semesterperiod kan ju också både vara fördelar och nackdelar. Fler är lediga men fler kanske också är bortresta.

Var ska jag ha min release?

Det finns inga regler, men ditt val måste passa dig och din magkänsla. En del personer har det hemma hos sig själva, en del hos sitt förlag, andra hyr en lokal, har det i en bokhandel/bibliotek eller på något event. Jag tycker att det finns fördelar med att samarbeta med andra där båda får ett win-win. Om det finns ett företag eller förening i din stad som boken anknyter till fråga om du kan ha evenemanget hos dem eller om ni på något sätt kan samarbeta.

Själv tycker jag att man ska undvika att hyra dyra lokaler då det finns så många andra bra alternativ! Min senaste bokrelease hade jag tillsammans med brottsofferjouren då boken handlar om kriminalitet. Det tyckte jag blev ett jätte trevligt och bra samarbete. Min första bokrelease hade jag i galleri på en marknadsdag när jag visste att det skulle vistas mycket folk i stan.

Jag vet folk som haft bokrelease på köpcentrum (då behöver du inte vara orolig över att folk inte kommer, utan tvärtom, nyfikna människor kanske tittar förbi fast att de inte tänkt det), släpper du en roman över sommaren varför inte ha bokreleasen på stranden? Nyfikna solbadare kanske kommer fram och köper en bok om de inte själva tagit med sig någon.

Var kreativ! Tänk utanför boxen. Samarbeta och välj ett ställe där det rör sig mycket folk!

Vilka ska jag bjuda?

Nej men du kanske är livrädd och får ont i magen bara du tänker på en bokrelease? Ok, men bjud bara dina närmaste. Fira tillsammans med vänner och familj. Men om du vill att boka ska synas är det en fördel att visa upp den för fler människor. Du väljer själv vilken publik du vill ha men jag skulle inte sätta några gränser. Jag skulle säga att alla som är nyfikna på boken är välkomna.

Bjud alla du känner och säg till dem att sprida ordet vidare. Gör ett evenemang på facebook och sprid det. Prata med tidningen och berätta om din release. Köp marknadsföring om du vill det men min erfarenhet är att du kan sprida informationen ganska bra gratis. Sätt upp lappar på anslagstavlor, lägg ut reklamblad på bilar vid köpcentret osv. Var kreativ!

Vad ska jag bjuda på?

Jag tänker att det beror på din bok och på årstid. Nämner du mat eller tilltugg i din bok? Bjud i såfall på något du skriver om! Är det sommar? Bjud på frukter, grönsaker och bär. Är du på standen? Bjud på saft eller isglass. Själv gav jag ut min senaste bok vid jul och bjöd på glögg och pepparkakor. Det behöver inte vara stort eller mycket, om du inte själv känner för det, folk kommer för din boks skull och inte för fikat.

Cider och kex, kaffe och kaka, snittar och bubbel, välj själv!

Vad ska jag göra på releasen?

Detta är rädslan för många. Måste jag hålla tal? Måste jag läsa ur boken? Nej, du väljer själv. Jag har inte läst ur mina böcker eller hållit tal någon av gångerna, (för att det känns obekvämt). Dock är det väldigt vanligt. Du skulle till exempel kunna berätta om hur boken kom till. Vad fick dig att skriva den, hur kändes det, motgångar? Du kan visa upp ett bildspel och du har bilder som relaterar till boken, eller bilder på dig själv under perioden du skrivit boken. Du kan låta någon annan berätta om hur de uppfattat dig eller din skrivperiod. Eller en testläsare som berättar sin upplevelse av boken. Du kan prata om lättnaden, eller rädslan efter att boken är klar eller vad du hoppas fram över. Eller så håller du tyst… och säger ingenting.

Jag har varit på en bokrelease (en faktabok) där en forskare berättade lite om ämnet. Det finns därför inga regler eller gränser, gör det som känns rätt för dig!

Hitta på något oväntat!

Extra kul är om du lägger till något extra eller oväntat som gör att folk kommer att fortsätta prata om din bok även efter releasen. Kanske kan du göra en rolig tipspromenad med knasiga vinster, bjuda in en konstnär som målat tavlor baserat på innehållet i din bok, eller kanske känner du någon som sjunger eller spelar musik och kan uppträda samtidigt? Gör en låt om din bok, en fotoutställning, eller ha ett photobooth där deltagarna ska ta kort på sig själv tillsammans med boken för att lägga ut i sociala medier. Återigen, tänk utanför boxen!

Planera!

När du väl haft din release kommer den inte igen. Likt ett bröllop blir det en fin dag du kommer ihåg, förhoppningsvis för alltid. Men för att få din dag så fin och bra som möjligt, planera, be om hjälp, ta emot tips och råd och googla. Det finns många som berättar om sin release så googla och samla information, skriv ner tips eller tankar du tycker om och skapa din release precis så som DU vill ha den. Skippa andras krav och förväntningar! Det är din dag!

och sist men inte minst. Ha en medhjälpare. När du ska signera och sälja böcker har du inte tid att servera kaffe eller underhålla din publik så ha med dig någon som kan hjälpa till. Lycka till!

Boken är här och det ska självklart firas!

Du är välkommen på bokrelease den 24/6 kl 13-15 till växthuset i Ulvesund. ”När ett barn dör” handlar om hur Elisabet överlevde sin dotters död. Hon önskar ge hopp om att det, trots det tunga och svåra, faktiskt är möjligt att hitta glädje igen, på ett annorlunda sätt.

Barns frågor om psykisk ohälsa

Jag och min dotter skriver som jag tidigare berättat en bok tillsammans, eller ja, vi planerar att göra det. Än så länge är vi vid frågorna och har inte påbörjat skrivandet än. Detta sättet att skriva kommer verkligen vara en utmaning för mig. Jag har aldrig skrivit med en medförfattare förut och framförallt inte med ett barn. Det ställer helt nya krav på en. Boken skulle kunna vara klar nu om det vore min egen. För jag skriver snabbt och mycket. Får jag en idé kör jag liksom på direkt. Men nu behöver jag vänta in min dotter. Hela syftet med det här projektet är att hon ska vara en del i det och vara med i hela processen. Jag vill inte ta över, vilket är lätt att man gör.

Vi har haft många fina diskussioner, och jag är glad att hon är så klok och nyfiken på ämnet. Jag tror dock inte att hon än riktigt förstår vilket stort arbete som ligger bakom en bok, så vi får se om hon orkar ro projektet i land.

Hon har dock skrivit ner ett antal frågor nu och min tanke är att NI ska hjälpa till att besvara dem så gott ni kan. Jag hon kommer sedan samla ihop alla svar och sammanfatta dem. Min tanke är så klart att allt ska faktagranskas, att vi ska intervjua personer kunniga på området för att få till så mycket information som möjligt. Så vi blir jätte glada om ni skulle vilja hjälpa till!

När du besvarar frågan (i en kommentar, på fb eller genom mail) tänk att det är ett barn du ska förklara det för. Vi måste formulera oss och prata så att de förstår.

 Den första frågan är (trumvirvlar):

Vad är psykisk ohälsa?

Vi är så tacksamma för ditt svar!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

När ett barn dör

Förra året fick jag ett manus skickat till mig. Ett manus som grep tag i mitt hjärta direkt. Jag minns att jag satt och grät i min soffhörna och att jag var tvungen att dela upp läsningen på flera dagar för att känslorna blev så starka. Varför gör du så mot dig själv? Varför läser du ens, frågade min man. Ja självklart var ett av svaren att mitt jobb är att läsa manus som jag blir tillskickad, ett annat är att jag inte är rädd för sorgen, för känslan. Att jag vill låta också den ta plats, även om den är obekväm.

Elisabet har gått igenom (och lever med) alla föräldrars största mardröm. Hon har förlorat ett barn. I boken får följa Elisabets sorgbearbetning inifrån, och jag lovar att det känns som att man är där, bredvid. Det känns som att det är min sorg. Så naket, hjärtskärande och vackert. Och trots att jag grät vid varje sida måste jag ändå säga att boken är hoppingivande. Att Elisabet är hoppingivande. För att se henne, höra henne, får mig som ständigt lever med katastroftankar att tro på att det inte bara går att överleva utan också leva, hitta små glädjeämnen i vardagen efter ditt livs största smärta.

Jag tycker att Elisabets bok är så viktigt för tyvärr är hon inte ensam i sin upplevelse. Fler människor drabbas och sorg, och vi är också många människor som jobbar med att möta personer i sorg.  Mitt viktigaste jobb och min största lärdom från att jobba med människor är att inte rygga undan för sorg och svåra känslor utan tvärtom våga möta den.

Jag rekommenderar boken till alla som gått/eller går igenom en sorgprocess, till dem som möter människor i sitt arbete och till dem som vågar möta smärtan i sig själv.

Boken beräknas komma i slutet på juni, håll utkik!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Det går sakta men säkert framåt i vårt bokprojekt. Jag skulle kunna göra mycket av arbetet själv men eftersom vi ska göra det TILLSAMMANS får jag bromsa och vänta in. Kanske är en bra läxa för oss båda? Dotters del i projektet är att samla in massa frågor om suicid och psykisk ohälsa. Hon vill gärna ha hjälp framåt så har du ett barn som har frågor på ämnet blir hon jätte glad om ni skicka dem till oss.

En annan tanke vi berättar om i videon är att ni får möjlighet att hjälpa till att besvara frågorna från ställs. På dessa svåra frågor finns inga enkla svar så vi vill gärna ha in så mycket olika tankar och synsätt som möjligt på dessa frågor. Och som vanligt är det min dotter som redigerat videon 🙂

Jag och dottern ska som sagt göra ett bokprojekt ihop och tänkte ta med er på resan. Detta genom youtube. Så förhoppningsvis får ni följa oss från början till slut (om vi nu når hela vägen fram). Min dotter har för övrigt redigerat videon och får mig att framstå som mer förvirrad än vad jag egentligen är (enligt egen utsago) men jag bjuder på det [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Önskar er en trevlig helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Inlägget är reklam för Bokus och innehåller annonslänkar.

Anteckningsbok Paperblanks Ultra olinjerad – Schubert | Anteckningsbok Paperblanks Ultra olinjerad – Martin Luther | Anteckningsbok Paperblanks Grande olinjerad – Maya Blue | Anteckningsbok Paperblanks Ultra linjerad – Black Moroccan | Anteckningsbok Paperblanks Midi linjerad – Midnight Steel | Anteckningsbok Paperblanks Ultra linjerad – Tagore | Anteckningsbok Gocken Jobs Sommar | Kalender 2018 Paperblanks Azure Ultra Vecka/Sida | Dagdrömmar – Anteckningsbok

När du arbetar inom socialt arbete, speciellt om du sitter mycket i samtal. Ja då är du ditt eget arbetsverktyg. Vi pratar sällan om det på våra jobb. Hur viktiga vi är, och hur viktigt det är att vi tar hand om oss själva. Vi är som disktrasor. Lyssnandet gör att vi bara tar in, suger åt oss. Men vi måste också lära oss att krama ur, tömma oss. För att suga in på nytt (tar vi inte hand om oss själva finns en risk att vi liksom disktrasan tillslut hamnar i papperskorgen).

Det är inget vi prata om, någonsin. Inte på en enda arbetsplats under alla mina år har man pratat om det. Hur viktigt det är att DU sköter om dig själv för att orka bemöta människor på ett bra sätt, och orka lyssna. Ett jobb som kan låta så lätt men i verkligheten är väldigt svårt.

Ett samtal är som en tennismatch där du ständigt måste vara närvarande och bolla tillbaka. Du måste hela tiden hålla total fokus, för du vet inte vilka slags bollar din motståndare kommer att skjuta. Efter en sådan match på 50 minuter är du rätt trött oavsett hur matchen gick. För ibland ”vinner” du, samtalet går bra och ger dig energi, men alltför ofta är det också motsatsen, motståndaren överöser dig med bollar eller försöker träffa dig på ställen det gör ont och du måste försöka försvara dig eller snabbt slå tillbaks.

Kriminalvården har något som kallas för livspondus som handlar om att reflektera över sitt arbete, att lyfta tyst kunskap som vi alla i vårdande yrken besitter och som jag menar är något vi borde få in i vår arbetsvardag istället för ett tillfälligt projekt. I dessa möten imponeras jag över mina arbetskamrater varje gång. Hur otroligt duktiga vi är i möten och samtal utan att någon reflekterar över det och ser. En kunskap som ofta tas för given men inte sällan är en anledning till att folk inom socialt arbete blir utmattade och sjukskrivna.

För det är så viktigt att vi inte tar oss själva eller våra kunskaper för givna, alla kan ha en dålig dag, och det är viktigt att vi tillåter oss själva att ha det, att vi inte grämer oss över att vi ”förlorade” tennismatchen. Jag är så tacksam att jag fått möjligheten att delta i livspondus och inser att det är precis det jag förespråkar i mitt arbete med terapeutiskt skrivande, att aktivt reflektera. Jag skrev en artikel för företagande.se hur reflektivt skrivande kan hjälpa dig i ditt arbete. Du hittar hela artikeln här.  

Men här kommer några små tips hur du skulle kunna använda reflekterandet i din arbetsvardag:

• Avsluta dagen med att kort reflektera över hur den har varit.
• Påbörja dagen med några korta meningar hur du önskar att din dag blir.
• Skriv ner det du under dagen har ansett vara svårt eller utmanande.
• Alla frågor du ställer dig själv, skriv ner dem i din bok- och besvara dem.
• Skriv ner saker du är tacksam över eller som du tycker har gått bra.
• När du fastnar eller tröttnar på en arbetsuppgift, öppna din reflektionsbok och skriv ner exakt hur du tänker eller känner.

Och kom ihåg! Du är ett arbetsverktyg och måste ta hand om dig själv, gråt efter ett jobbigt möte, prata med en kollega eller skriv! Stäng inte in dina känslor, spela inte ”stark” eller kräv av dig själv att du inte ska tänka eller känna något i dina möten. Du arbetar med det du gör just för att du är ”känslig”, för att du kan läsa och bemöta människor. Kom ihåg att ta hand om dig själv!

Hur tar du hand om dig själv i ditt arbete?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Skrivandet kräver något av dig

Skrivandet kräver något av dig. Det är inte alltid enkelt. Det kommer inte av sig själv. Det tar tid, 10-15 minuter, av tid som du inte har. Det kan göra ont, få dig att tvivla, börja gråta innan det får dig att känna dig bättre.

Skrivandet kan göra dig förvånad, förvirrad och kännas som att det river upp sår fast att det du egentligen gör är att sy igen. Man får påminna sig om att stygnen också gör ont. Att det tar tid… att läka.

Du får ingen bedövning eller smärtstillande. Din bekymmer går inte att undvika, sopa under mattan. Skrivandet tar dig igenom smärtan och inga omvägar förbi. Det är därför det gör ont. Du kommer så nära inpå dig själv. Som nål och tråd på bar hud. Påminn dig om det när du skriver.

Skrivandet kräver något av dig. Din kraft, din tid och det finns inga omvägar. Men när du satt den sista punkten, ja då är du fri!