Årsarkiv: 2016


Lucka #13

adventskalender

Kramas

Det är mysigt att kramas. Men visste du att kramar är bra av många anledningar? Det är inte så att kramen bara är bra för dig utan också för den som mottagit den. Två flugor i en smäll helt enkelt!

Forskningen menar att vi borde kramas flera gånger om dagen. Dock varar en genomsnittlig kram i ca 3 sekunder och vissa studier menar att det krävs 20 minuters kramande för att få oxytocin att sätta igång i kroppen.  Forskningen är dock enig när det gäller kramarnas goda effekter som är att:

  • motverkar stress
  • stärka förhållandet
  • minska risken för hjärtsjukdomar
  • stärka immunförsvaret
  • höja smärttröskeln
  • öka tillit
  • göra oss piggare
  • motverka depression
  • höja humöret

Så se till att vara snäll mot dig själv genom att ge någon en kram i dag (och skäms inte över att göra det för länge [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”] ). Du kan alltid säga att du bara vill öka personens oxytocin nivåer. Se så omtänksam du är!!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar
det-har-ar-ett-inlagg-fran-2


Snälla tomten 

Eftersom jag har varit otroligt snäll i år (både mot mig själv och min omgivning) tänkte jag ge dig min önskelista.

Snälla tomten

Snälla tomten

Jag är medveten om att jag inte kan stänga mina garderobsdörrar och knappt får in en strumpa till. Men ändå känner jag på något sätt att denna verkligen behövs i min garderob…..……och jag vet att jag aldrig tidigare använt en morgonrock men känner just nu att jag verkligen har ett skriande behov av en.Ja, och du vet att någon alltid har snott den stora tekoppen när jag behöver den, så denna saknas verkligen i mitt skåp. Du tycker säkert att 395:- är dyrt för att vara en kopp och tänker att du kan köpa mig någon annan. Men nej, jag är säker på att denna koppen gör både mig och teét till en bättre version.Denna behöver jag väl inte ens förklara? En såååå vacker skrivbok. Jo, jag vet att jag har några på lager men ingen så här fin. Jag är säker på att man skriver bättre ju vackrare bok man har att skriva i!En sådan här har jag suktat efter länge men aldrig unnat mig (kanske för att jag har klarat mig utan), och jag tror snart att jag inte längre klarar mig utan!Ok,  jag erkänner, dessa vet jag inte ens vad jag ska ha dem till men jag känner verkligen att de passa in i mitt liv…..

……eller förresten, jag är inte den som är kräsen. Du kan ge mig vad som helst från deras butik så lovar jag att bli tacksam och glad. Så snälla snälla tomten [wp-svg-icons icon=”gift” wrap=”i”]

PS, Jag har gjort det enkelt för dig eftersom jag vet att du har så mycket att göra. Alla produkterna finns i forgoodluck:s webbshop så du behöver inte ens anstränga dig med din släde eller dina renar, bara att klicka hem och skicka det till min brevlåda [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Lucka #12

adventskalenderFörlåt dig själv

Alla gör vi fel. Både mot oss själva och andra. Men vissa av oss har lättare för att fastna i ältandet av alla fel vi gjort. Vi är arga och besvikna på oss själva, tänker på vad som skulle kunna hänt om vi hanterat det annorlunda. Fantiserar om olika utvägar och lägger på oss mer skuld än vad vi orkar bära.

Det räcker nu. Ja du har gjort fel, men det är ok. Släpp taget om det förflutna. Acceptera och förlåt dig själv.

Men andra fortsätter att lägga skulden på mig. Dom är arga och besvikna så hur ska jag kunna släppa kanske du undrar. Visst är det tungt när man känner att man gjort fel. Men om du har bett om ursäkt och försökt att ställa allt tillrätta så finns det inget mer du kan göra. Då är det dags att du förlåter dig själv och går vidare. Det betyder inte att du tycker att du gjort rätt, det betyder bara att du inte kan fastna i det gamla och må dåligt över det för alltid. Du kanske alltid kommer att ångra dig, bära sorg och skuld, men gör den inte större än nödvändigt!

Det är också vanligt att vi tar på oss skuld för saker som inte är vårt ansvar. Bär du på saker som egentligen inte är dina? Släpp dem! Tänk också på att skam ofta väger tyngre än skuld. Så det är viktig att du inte fortsätter att bära dem båda.

Finns det saker du kan förlåta dig själv för idag?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

 

 

det-har-ar-ett-inlagg-fran-2


Lucka #11 2 kommentarer

adventskalender

Ge till någon annan

Ofta blir vi gladare av att ge än att få. Att få se någons glädje, tacksamhet eller bara känna värmen inombords av att ha gjort något bra. Ja det är inte konstigt att det glädjer oss. När vi tänker på att ge är ofta presenter eller pengar det första som slår oss, men ofta räcker det med en tanke eller en enkel handling.

Två av de finaste gåvorna jag har fått och aldrig kommer att glömma var en handkräm, och en bild på min hund. (Det var i från två olika personer och två helt olika tillfällen.) Men saken var den att det inte kostade särskilt mycket för personerna att ge dom här grejerna, men det kändes jätte värdefullt för mig. Det visade att de såg mig, att de hade lyssnat. Vid ena tillfället var det vinter och jag hade gått och gnällt på torra händer utan att själv göra något åt det, det andra tillfället kändes mer som en kärlekshandling då hon visste vad som låg närmast mitt hjärta.

Det jag vill säga är att vi inte alltid behöver att ge stort, utan att det räcker med att det träffar rätt. Det behöver inte heller allt handla om materiella saker utan man kan ge något så litet som en komplimang,  sin tid eller bara låna ut ditt öra.

Du kan måla en teckning, bjuda hem någon på middag, eller baka en kaka för att ge bort. Köp en blomma och ge en random människa på stan, skicka ett fint mail/sms till någon du bryr dig om, eller ge bort ett leende till okänd person.  Det finns så mycket små positiva saker du kan göra för att glädja någon annan.

Vad kan du göra idag?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

det-har-ar-ett-inlagg-fran-2


När saker inte blir som man tänk sig

I Tisdags hade jag tagit semester. Kommunen hade anordnat en dag tillsammans med hjärnkoll där fyra föreläsare skulle medverka. Min plan var att delta på dagen. Men det blev inte riktigt som jag tänk mig. Som jag berättat om tidigare så har jag väldigt svårt att bryta något när jag väl bestämt mig, oavsett vad som kommer emellan. Men nu finns det ju vissa saker som det i stort sätt är omöjligt att bestämma över, så som sjukdomar till exempel.

När saker inte blir som man tänk sig

Hulken?

Jag kände redan natten till Tisdagen att jag fick frossa och sov knappt någonting. Vaknade upp med värk i både kropp och knopp. Du förstår att du inte kan åka på föreläsning nu när du är sjuk, säger min man och tittar lite strängt på mig. Jag känner mig som ett trotsigt barn och vet inte om jag ska skrika eller gråta. Jag ska bara sitta still, jag klarar det, säger jag och försöker låta övertygande. Jag försöker förklara för honom att det inte är det minsta ansträngande att sitta på föreläsning, att det inte gör mig sjukare, och att jag för den saken skull inte alls är speciellt sjuk. Du gör som du vill, säger han och skakar på huvudet.

Bara tanken på att inte få följa min plan gör att jag känner att jag ska spricka i ren frustration. Jag känner mig som hulken, min känsla bara växer och växer och det känns som att både jag och mina kläder ska gå sönder. Så ja, jag gör alltid som jag vill (annars får jag skaffa ett större klädkonto [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”])

Jag åkte iväg på föreläsningen och kom hem 30 minuter senare med svansen mellan benen. Jag var förmodligen grön i ansikten men av en helt annan anledning än min liknelse med hulken. (Kanske mer av anledningen att jag hade feber och var illamående men shhh berätta inte det för min man).  Resten av dagen spenderades sovandes i sängen och hela veckan har praktiskt taget sett lika dan ut då smittan troget hälsat på husets alla medlemmar (tom hundarna).

Ser fram emot en bättre helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Lucka #10

adventskalender

Rör på dig

Jag behöver inte ens gå in på varför träning är bra och anledningen till att du behöver röra på dig, eller hur? Det vet du redan. Jag vet inte med dig men jag kan känna direkt när min kropp inte rört på sig ordentligt. Jag blir trött och nedstämd. För mig är träning livsviktigt, men tro för gudsskull inte att jag är en person som älskar träning och gör det för att jag tycker det är kul. Nej, tvärtom. Jag gör det för att jag måste.

Många tycker att det är svårt att komma igång med träning och väntar på att motivationen ska komma eller att man på något magiskt vis ska vakna upp och känna att träning är roligt. Tro mig, det kommer aldrig att ske. Mitt tips är därför att inte fokusera på själva träningen, utan på känslan efteråt. Jag tror aldrig jag hört någon som inte upplevt sig må bättre efter en promenad eller joggingtur. Det finns inget skönare än att krypa upp i soffan (med gott samvete), och känna sig klar i både kropp och knopp. Visste du att det tar 28 dagar att skapa en vana, så gör som jag, lova dig 28 dagars träning med fokus på njutningen efteråt där endorfiner blir din belöning.

Mitt sätt att träna har sett olika ut beroende på vart jag varit i livet och träning behöver inte innebära en löprunda eller ett hårdpass på gymmet. Efter min utmattning orkar jag knappt röra mig så just nu är det bara promenader som gäller.  Att promenera är enkelt, gratis och du väljer själv svårighetsgrad. Du kan också välja om du vill gå tyst och tänka, lyssna på ljudet i din omgivning, eller om du vill ha musik eller en podcast i öronen. Du kan ta med dig en vän, en hund, en granne om inte vid din sida kanske i din telefon (svårt med hunden i telefonen dock, men ja du fattar poängen). Att röra sig är ett sätt att ta hand om sig själv även om det inte känns så just för stunden.

Jag skulle välja godispåsen, soffan, tv:n, sängen, ja det mesta helt enkelt framför träningen om jag gav mig själv ett val. Men det gör jag inte. Jag frågar inte mig själv om jag vill eller orkar träna. För jag vet att det finns tusentals ursäkter som kan svara upp på den där frågan. Jag bara göra det. Lika naturligt som att borsta tänderna eller ta min medicin.

Så mitt tips till dig är att fundera inte över det, gör det bara. Ta dig ut, om så bara 10 minuter. Du kommer må så mycket bättre efteråt! Och mata inte ditt huvud med tankarna av hur jobbigt, tråkigt, krångligt det är, utan fokusera på den sköna känslan efteråt.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

det-har-ar-ett-inlagg-fran-2


Lucka #9

adventskalender

Skriv

Jag vet att jag har nämnt det förut och här kommer det igen. Skriv. Jag menar inte att du måste skriva en bok, en blogg, eller ens en dikt. Nej skriv ner dina känslor och tankar för att få ut dem ur den kropp. Det behöver inte rimma, låta vackert eller ens hänga ihop. Det kan vara lösryckta meningar, en tanke blandat med något från din att göra lista.

Det finns så mycket vi stänger in utan att vara medvetna om det, och jag lovar att du kan komma bli förvånad över vad som kan komma ut i skrift. Kanske blir det något positivt, vackert. Sätt då upp det på din vägg eller bär det med dig. Är det ilska, sorg? Riv sönder pappret i små bitar eller elda upp det.

Skrivandet är läkande. Kanske kan du pröva att skriva dagbok, eller varför inte köpa en vacker anteckningsbok för att skriva ner vackra meningar eller tankar du hittar, eller varför inte en tacksamhetsdagbok? Skrivandet kan användas på flera sätt. Det flesta av oss använder det dagligen i form av påminnelser eller komihåg listor. Men för mig och många andra är skrivandet mer än så. Det är ett sätt att ta hand om sig själv, att öppna upp, att vädra ut.

Kanske kan det varar något för dig också, lova mig att testa!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar
det-har-ar-ett-inlagg-fran-2


Lucka #8

adventskalender

Ge till dig själv

Man blir ständigt påmind om att ge till andra. Tv, radio, tidningar och tiggarna utan för ica. Du kan omöjligtvis undgå att folk har de sämre och alla vill ha något av dig. Hemlösa djur, sjuka barn och människor på flykt, det finns alltid fickor att fylla. Det är fint att ge, fortsätt gärna det. Men kanske är du som jag att du många gånger glömmer bort dig själv i allt det här.

Ofta är det inte bara pengar man ger bort, nej det är kärlek, känslor, tankar och det tar mer på dig än vad du tror. Vi behöver påminna oss om att ta hand om oss själva, att tanka på oss med energi och inte bara ge.

Hur vi får tillbaka den där energin är nog olika för oss alla, men idag vill jag att du ger något till dig själv. Kanske en present, den där tröjan du tittat på, en spadag eller en lyxmiddag? Unna dig något, belöna dig! Om du inte har pengar så ge dig din tid. Ta ut en semesterdag utan att ge bort en enda minut av den tiden till någon annan, ägna dagen helt och hållet åt dig själv. Det är du värd.

Hur kan du belöna dig idag?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

det-har-ar-ett-inlagg-fran-2


Lucka #7

adventskalender

Säg NEJ

Alla som känner att de har svårt för att säga nej räcker upp en hand.

Se där ja.

Vissa är bra på det, andra inte. Men för en del av oss är det verkligen en konst att säga nej (i alla fall utan att må dåligt och våndas efteråt). Jag minns en gång på min fd arbetsplats, vi skulle äta julbord tillsammans hela kommunen. Chefen frågade en av mina kollegor om han kunde tänka sig att stå i garderoben och ta emot gästerna och hänga upp deras jackor. Han svarade nej utan att tveka och sade till och med att ”det kände han verkligen inte för”. Själv minns jag inte om jag gömde mig, tittade bort eller sprang undan, men jag minns att jag inte fick frågan.

Hade jag fått frågan är jag säker på att jag inte hade sagt kanske, jag hade inte heller sagt att jag ville fundera på det och jag hade framförallt inte sagt nej. Jag hade sagt ja, säkert utan att tveka samtidigt som hela mitt inre hade ropat nej. Det är konstigt hur mycket lättare det är att säga ja än att säga nej även om det är motsatsen till vad man både känner och vill.

Jag beundrar verkligen människor som kan säga nej och mena det utan massa dåliga ursäkter. Det är också så jag själv vill bli bemött. Självklart vill jag inte att folk ska svara ja när jag ber om hjälp bara för att de känner sig tvingade till det. Det kan också vara en av anledningarna till att man tycker att det är svårt/jobbigt att be om hjälp. Man är rädd att folk säger ja utan att mena det. Därför vore det bättre inte bara för din egen del, utan för oss alla om vi gemensamt sade nej när vi inte vill, kan eller orkar. Eller hur?

Det är en fint att vara snäll, men inte på din egen bekostnad! Att inte säga nej kan göra dig till en martyr, få människor att ta dig för givet och få dig att gå sönder. Du kanske blir ledsen, arg, känner dig utnyttjad. Men sanningen är att du gör det mot dig själv. Om inte du kan stå på dig kommer andra att göra det!

Jag har blivit mycket bättre på att säga nej, och vet du vad, det är en övningssak. Det blir lättare och lättare för varje gång. Jag blir också mer stolt och nöjd med mig själv när jag har stått upp för mig själv och fått sagt vad jag vill.  Så nu vill jag att du gör detsamma. Vill/behöver du säga nej, gör det! Även om det känns obekvämt. Att säga nej är att vara snäll och visa respekt mot sig själv. Kan jag, kan du!

PS. Berätta gärna för mig hur det gick. DS

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

det-har-ar-ett-inlagg-fran-2


Min första panikattack 1 kommentar

Det är skillnad på ångest och ÅNGEST

Jag brukar ju ofta prata om ångest och  kaxigt säga att det ”bara” är att gå emot den. Jag ställer mig på scen fast att benen skakar, sätter mig i en bil fast att jag ser olyckor spelas upp som i en film i mitt huvud, och låter sällan rädslan ta stor plats i mitt liv trots att den ständigt är närvarande. Man kan därför tro att det inte finns något jag undviker, att min ångest inte påverkar mitt liv alls. Men det är inte helt sant. När det kommer till panikattacker så kan jag säga att jag inte är lika kaxig.

Nu menar jag inte att ångest på något sätt är lätt och förminskar inte någons ångest oavsett hur den yttrar sig. Jag menar att jag har hittat ett sätt att hantera min generella ångest, medan panikattacker är något jag fortfarande gör allt för att undvika.

Bilder från boken Annas oroliga mamma där jag berättar om min första panikattack.

Bilder från boken ”Annas oroliga mamma” där jag berättar om min första panikattack.

Min första panikattack

Jag fick min första panikattack när jag var i 20-års åldern. Det var på Liseberg. Jag var där med ett par vänner och skulle åka bergochdalbanan Balder. Innan den dagen så hade jag aldrig tidigare varit rädd för en enda åkattraktion utan upplevt det mesta som kul. Jag tvivlade lite innan, kände rädsla, men förmodligen inte mer än någon annan. För visst kan det vara lite läskigt.

När vagnen började rulla kände jag plötsligt hur det började bubbla i mitt bröst. Likt en tryckkokare steg paniken och när jag väl var uppe på toppen och såg ner brast det. Jag kände tryck över bröstet, fick svårt att andas och drabbades av ren och skär panik.  Jag trodde jag skulle dö. Jag försökte resa mig upp, minns att jag drog i säkerhetsanordningen som skulle hålla fast mig men lyckades inte ta mig loss (som tur var). Tårarna fullkomlig sprutade och jag skrek och grät om vartannat hela färden. Efteråt var jag yr, illamående, hade svårt att gå och skakade i hela kroppen. Mina vänner skrattade åt mig och jag tror till och med att jag försökte le för att avdramatisera det hela, jag vet inte om jag lyckades.

I efterhand funderande jag över min reaktion. Varför försökte jag ta mig loss? Det är ju helt ologisk mitt uppe på toppen, säkrare vore om jag satt fast. Men man är sällan logisk i panik. Det var inte bara första och sista gången jag åkte Balder, utan sista gången jag överhuvudtaget uppskattade en åkattraktion. Idag undviker jag i stort sett alla åkattraktioner. Jag har inte drabbats av en ny panikattack på grund av dem, men till och med barn attraktionerna får mig att blunda, skrika och gråta.

Panikångest, en stressreaktion

Bild från boken "Annas oroliga mamma"

Bild från boken ”Annas oroliga mamma”

Jag funderade som sagt många gånger över den där händelsen, men det var inte förrän ett par år senare när jag upplevde min andra panikattack som jag förstod vad som faktiskt hände. Jag, min man och dottern skulle flyga och besöka en vän i England. Jag hade flugit innan och likt många upplevt ett lätt rädsla, men inget som hindrade mig från att resa. När planet var i luften minns jag att jag kunde känna frihet, ett lugn, som jag tidigare inte hittat någon annanstans. Idag skulle jag aldrig sätta flygplan och lugn i samma mening.

Helt plötsligt utan någon som helst förvarning. Kommer samma känsla som i åkattraktionen. Tårarna sprutar, jag får svårt att andas och tror att jag ska dö. Min man och en flygvärdinna försöker få kontakt med mig, lugna mig. Men jag var okontaktbar, stirrade bara ut i luften i tron att jag skulle dö. Det kändes som en evighet, men var säkert över på 10-15 minuter. Gissa om jag såg framemot resan hem?

Efter hemresan har jag inte satt mig på ett flygplan och kommer förmodligen aldrig göra det heller. Rädslan har smittat av sig till att även gälla båtar och större broar, så att ta sig utanför Sveriges gränser är svårt. Jag kan leva med det. Det är inget som påverkar mig i min vardag. Dock kan min familj känna att de blir låsta på grund av min ångest, att diskutera utflykter och semesterresor är ingen stor idé.

Jag är tacksam för att mina panikattacker är begränsade och har stor medkänsla för de med paniksyndrom som slåss mot dessa känslor. För er med paniksyndrom vill jag tipsa om Christians Dahlströms podd Sinnesjukt som i de senaste två avsnitten avhandlade temat panikångest. Här finner du del 1 och del 2.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar