Årsarkiv: 2016


Lucka #6

adventskalender

Skratta

Visste du att barn ler och skrattar ca 400 ggr per dag, medan vi vuxna gör det ca 15 ggr per dag. Jag kan komma ihåg hur jag som barn kiknade av skratt. Tillsammans med vänner var det inte ovanligt att man skrattade tills man grät. Jag kan dock inte minnas att det hänt mig särskilt ofta som vuxen.

Vi människor har olika lätt till skratt och jag vet att jag inte är en särskild lättroad person. Jag skrattar åt mina egna skämt och när någon slår sig, ja sen finns det inte så mycket annat jag finner roande [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”] Jag har aldrig tänkt på att jag saknat humor förrän jag träffade min man (och han talade om det för mig). Först tänkte jag att det var hans närhet till skratt som var ovanlig, men med tiden insåg jag att hans humor var vanligare än min. Jag trodde inte mina öron när han på riktigt låg och skrattade framför Kalle Ankas pocket. Skojar han?! Hur kul kan det vara?? Inte alls om du frågar mig. Han skrattar så gott som dagligen när han tittar på tv:n och vill han ha ett gapflabb är det bara för honom att titta på ståupp komik.

Själv sitter jag bredvid och knappt förstår skämten, gör jag det så får det mig ändå inte ens att små le.

Skratt är bra av flera anledningar. Det får oss att slappna av, minskar vår stress och är bra för ditt immunförsvar. Skrattet flyttar fokus från negativa saker i vårt liv, skickar ut endorfiner och ger ditt hjärta ett konditionspass.

Forskning visar att personer som skrattar mycket blir utsatta för färre sjukdomar och löper 50% lägre risk att dö i förtid (så det finns ju mer än en anledning till att vi borde skratta mer).

Vad brukar få dig att skratta? Om du likt mig sällan skrattar högt, vad får dig att le inombords? Är det en speciell vän, en tv-serie, eller en tidning?

Planera in en skrattdag, ring en vän och boka in en träff, kryssa en heldag i kalender och sitt och kolla på roliga tv-serier. Boka en biljett till en stand up show, testa skrattyoga eller låna en bok med roliga historier.

Har du någonsin reflekterat över din humor? Dagens uppgift är att hitta den och ta hand om den.

Lycka till!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

det-har-ar-ett-inlagg-fran-2


Dagar som gått

På helgen finns inget planerat nu för tiden. Att fylla kylskåpet och ta en långpromenad men hundarna är oftast helgens enda måsten. För en gångskull känns det som att alla familjemedlemmar är i fas. För när helgens lugna lunk infaller är det ingen som klagar. Helt ärligt kanske det bara var jag som var i ofas förut, som rastlöst stod och hoppade upp och ner. Nu kan nästan hela familjen sitta stilla samtidigt.Dagar som gåttMåste bjuda på dessa härliga bilder. Så här trött kan man vara efter en promenad. Bryr sig inte ens om att någon lägger sig i ansiktet på en [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]Julpyntet är på plats och till och med utsidan är dekorerad. Hela familjen tog sig en skogspromenad och samlade fina saker vi hittade på marken. Kottar, bär och gamla grankvistar. Sen fick ungarna i uppdrag att pynta tomtens krukor. En riktigt mysig stund!För min del gör det inget om snön kommer tillbaka. Vill gärna har en vit jul. Den kan få stanna December ut och sedan lämna plats för våren.Men ofta är det ju tvärtom. Snöfritt hela December och så vräker det ner i Februari. Vid den tiden har jag tröttnat på mörkret. Anser att Februari är årets sämsta månad även om jag fyller år mitt i.Vi har också haft hemmaspa, med både fotbad och ansiktsmask.Det fick bli en hemmablandning med citron, honung, salt och olja. Enkelt och härligt sätt att ta hand om sig själv! 

Några timmar därefter började dottern kräkas så då blev det sjukstuga. Vardagens härliga kontraster!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Lucka #5 1 kommentar

Lucka #5

Lucka #5

Våga vara ledsen/arg

Du har massor att vara ledsen över, eller hur? Det finns saker som har hänt dig i livet som gör jätte ont. Det är ok. Ett problem idag är många gånger att vi förminskar våra känslor, för det finns alltid någon som har det värre. Hur ska jag kunna gråta över förlorad hund när det finns folk som har förlorat barn? Vad har jag för rätt att känna mig orättvist behandlad och arg över små saker när det finns större orättvisor världen över?

Jämför vi oss med andra så är vår sorg aldrig tillräckligt stor. Men det betyder ju inte att du inte har rätt att vara ledsen. Idag har vi heller inte tid att sörja. Vi ska jobba, vara glada och lägga ut vackra bilder på instagram. Vi går ofta vidare, trycker ner både sorg och ilska och tänker att vi tar tag i det sen. Men sen kommer aldrig.

Jag vill inte att du ska älta eller leva kvar i det förflutna. Absolut inte, men ibland måste man tillåta sig att ha en dålig dag. Att både vara arg och ledsen. Det är okej att gräva upp något gammalt, håll bara inte kvar i det för länge!

Idag behöver du inte sätta på dig ditt låtsas leende. Du har rätt till att både vara nedstämd, förbannad och besviken. Det är ok att visa både ilska och tårar, att våga vara både ledsen och arg.

Släpp ut dina tårar, slå på en kudde, skrik rakt ut. Få utlopp för dina känslor. Gör vad du behöver. För det är du värd.

Idag förtjänar du en extra stor kram.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

 


Lucka #4 1 kommentar

Lucka #4

Lucka #4

Be om hjälp

Jag vet att det är svårt och jag är själv inte den bästa människan på jorden att fråga om hjälp när jag behöver det, men jag måste ändå motvilligt erkänna att det är något du ska, måste, borde göra om du på riktigt ska ta hand om dig själv. Och de spelar ingen roll vad det gäller. Barnvakt, låna pengar, bli tröstad, vill ha sällskap, flytta, what ever. Be om hjälp.

De flesta människor vill faktiskt hjälpa till om de kan. Jag tror åtminstone ingen tycker att det är roligt att säga nej. Luta dig mot teorin att andra känner tillfredställelse av att hjälpa en medmänniska (det är sant, det finns forskningsstudier på det). Känns det bättre? Inte?

Du vill inte vara till besvär, jag vet det. Men du vill inte heller bära hela lasset själv. Personer är så upptagna med sina liv att hjälpen sällan kommer på automatik. Det betyder inte att dom inte bryr sig. Folk vet inte hur du mår eller vilken situation du befinner dig i, därför måste du säga det högt.

Så om du vanligtvis är rädd för att be om hjälp så släpper du det idag. (Bara för idag, jag lovar). Du är värd lika mycket som alla andra! Du förtjänar att ta plats, att bli uppmärksammad, att bli lyssnad på.

Så vad det än gäller idag. Be om hjälp. Lova mig det!

Kram

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

det-har-ar-ett-inlagg-fran-2


Författardrömmar?

Författardrömmar

Författardrömmar

Bär du författardrömmar?

Min e-kurs är tänkt till dig som vill skriva en bok men inte vet hur du ska börja eller ta dig vidare. För tvärtemot vad många tror så är det en stor och svår process med många fallgropar och hinder (låt dig inte avskräckas). Jag har skapat 18 lektioner där jag går igenom hur du kommer igång, botar din skrivtorka och kan tänka kring kritik. Kursen har fått goda recensioner och jag hoppas verkligen att den kan vara en hjälp på vägen.

Jag hade tyckt att det hade varit jätte kul att höra om ditt projekt (även ni som inte gått kursen). Har du en bok på gång eller finns den bara i tankarna? Hade det inte varit kul om vi hade kunnat hjälpa, stötta och följa varandra igenom bokprocessen?

Ni får jätte gärna lämna en kommentar eller ett mail om hur det går så kanske vi någon gång i månande kan följas åt här på bloggen och se om vi tar oss framåt. Vi tror ni om det?

Är du nyfiken på kursen finner du mer info om den i min webshop.

[wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Lucka #3

adventskalender

Lucka #3

Logga ut

Skrämmer orden dig? Känner du en direkt abstinens? Ja, då är det dags. I dag vill jag att du loggar ut. Stäng av din telefon,  är det omöjligt så undvik i alla fall sociala medier. Ljudlösa eller stäng av notiser. Idag ska du vara med dig själv utan distraktioner. Åk till affären, eller ta den där promenaden utan telefon. Bara tanken skrämmer en, jag vet.

Telefonen ger oss en falsk känsla av kontroll och vi har blivit så invaggade i den nya tekniken att vi inte reflekterar över hur ofta ofta telefonerna plingar eller stör oss. Eller hur vi bara tar upp den och kikar av ren distraktion, tristess.

Stressen har idag blivit vår vardag. Men du kan välja, (även om det inte känns så), att lämna telefonen hemma. Förr i tiden åkte man till affären för att handla och åkte hem igen när man var klar. Från A till B utan avbrott. Idag kan flera människor nå dig när du egentligen är upptagen. Barnen ringer och frågar både en och två gånger var du är, när du kommer hem. Mannen kanske ringer för att be dig att åka förbi och hämta upp något på vägen. En vännina ringer för att småprata. Känner du igen dig?

Vi gör sällan en sak i taget längre, och jag tror att det ligger en stress i att alltid bli nådd även om du inte vill erkänna dig för dig själv. Jag insåg det först för några år sedan när vi bodde på en camping en sommar utan mottagning. Flera av mina vänner blev sönderstressad över att inte ha tillgång till nätet medan jag kände ett förvånansvärt lugn.

Jag som lider av ångest och kontrollbehov kände att jag äntligen fick vila, jag kunde slappna av. Det spelade ingen roll om huset brann ner hemma eller om en anhörig låg på dödsbädden. Det hade ändå inte funnits något jag kunde göra åt det när jag var 80 mil hemifrån. Och vetskapen om det stillade mitt sinne.

Jag vet inte hur du funkar, men våga testa. Upptäcker du som jag att du tycker att det är skönare när telefonen inte ringer, våga då stänga av.

Kram

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

det-har-ar-ett-inlagg-fran-2

 


Lucka #2

adventskalender

Ta hand om din kropp

Ingen känner väl din kropp bättre än du. Jag är säker på att du liksom de flesta andra är uppmärksam på varenda brist och skavank den bär (är du riktigt elak så upprepar du dem för dig själv också). Det är väl inte särskilt snällt? Jag vet inte hur gammal du är men din kropp har oavsett ålder varit med om väldigt mycket. Kanske har den tagit dig runt jorden, varit uppe hela nätter, gått i för små skor, burit barn, helt enkelt fått utstå både yttre och inre påfrestningar.

Din kropp har tagit hand om dig (i den mån den kan), idag är det din tur att ta hand om den. Det spelar ingen roll hur den ser ut eller vad den har varit med om. Den är stark och den är vacker. Den gör ständigt allt den kan för att hålla dig frisk och få dig att fortsätta att fungera. Om du ska vara snäll mot din kropp idag vad är det första du tänker på, vad är det den behöver?

En grön drink, vara rökfri, ett fotbad, sova eller smörja din torra hud? Gör något snällt mot din kropp som den inte är van vid. En ansiktsbehandling, fotmassage eller en vegetarisk middag. Din kropp ska hålla i många år och är bara värd det bästa. Ge den lite uppmärksamhet, se den med andra ögon, lyssna på vad den har att säga dig.

För några år sedan stod det klart för mig vad jag under mitt liv utsatt min kropp för, där och då bestämde jag mig att försöka ge tillbaka. Ingen kropp är värd år av självsvält, hårdträning, sömnbrist, självhat och depressioner, framför allt inte min. För jag har bara en kropp, ett liv. Och den vill jag ta hand om, NU.

Jag önskar givetvis att du tar hand om dig och din kropp varje dag, om inte börja idag, eller gör det i alla fall en dag, gärna i dag. Din kropp kommer att tacka dig!

Vad kan du göra för din kropp idag?

Kram.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Månadens vara December

Det är okTa hand om digsad but rad, wear your labelDu är ok

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen har väl missat att jag är totalt förälskad i wear your label. Idéen är så genial att jag önskar att jag kom på den själv. Jag stöttar företaget i allt det gör, men är älskar också deras produkter. Jag får ofta kommentarer när jag bär tröjorna, folk som undrar vad det står eller håller med om dess text. Många bra diskussioner har startats!

Varje plagg har också en tag med påminnelse om hur du ska ta hand om dig själv. Hur briljant är inte det?

Under December kör vi 20% på hela sortimentet från wear your label (du behöver använda rabattkod). Missa inte det! Unna dig själv dessa underbara tröjor eller köp det som en julklapp till någon som vågar stå upp för ämnet psykisk ohälsa. Produkterna hittar du här.

 

Rabattkod: Jul

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar


Lucka #1 2 kommentarer

adventskalender

Tacksamhet

Ja, du har hört det förut, och kanske är du precis som jag ibland lite trött på bara ordet. Jag tror säkert att det är jätte bra att skriva en tacksamhetsdagbok, men är du som jag så vet du med dig att den kommer att vara tom. Inte för att jag inte är tacksam, för det är jag, jätte. Men för att jag kommer glömma det, tycka att jag inte har tid eller så hittar jag något jag tycker är roligare.

Men visst är du tacksam, oavsett hur din situation ser ut finns det ofta något att vara tacksam över. Det kan vara rätt allmänna grejer som att man är frisk, har tak över huvudet, eller en kropp som kan hoppa, springa och dansa. Men jag är säker på att du kan hitta små saker i din vardag också som du inte skulle vilja vara utan.

Jag är till exempel tacksam över att ha ett jobb jag älskar, tacksam för varje kram jag får av mina barn, närheten jag får av mina hundar, att jag har pengar till att köpa allt jag behöver och lite till. Jag är tacksam över att min man efter snart 11 år fortfarande vill tillbringa sina dagar tillsammans med mig, att vi kompletterar varandra så bra och att han fortfarande kramar mig varje natt.

Jag är tacksam över mina arbetskamrater, att det finns så många härliga personer runt mig som jag faktiskt tycker om. Jag är tacksam över luften, att den känns så kall och klar i mina lungor, och tacksam över smaken av choklad.

Jag är tacksam över morgonens första kopp kaffe, för mina ensamma stunder med en kopp te, och alla böcker jag än inte hunnit läsa. Ja, när jag tänker efter finns det så mycket jag är tacksam för.

Idag är tacksamhetens dag. Du behöver inte skriva en lista, eller upprepat repetera dina glädjeämnen för dig själv (om du inte jättegärna vill det förstås). Men ta en liten liten stund och fundera över vad du är tacksam över. För visst värmer den där känslan lite grann i maggropen, känslan över att du trots allt har mycket runt dig som faktiskt är bra. Ta med dig den där känslan resten av dagen.

Kram.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Vården är frivillig 2 kommentarer

-Vården är frivillig, säger du och tittar på mig som om jag aldrig bett om hjälp.

Du tittar på dina anteckningar och läser en lista (som mestadels består av  medicin) på den ”hjälp” ni har erbjudit mig , men nämner inte ett ord om den hjälp jag upprepat har bett om.

Jag tänker för mig själv att ni säkert är duktiga på att anteckna ner varje ”erbjudande” ni har ”gett” mig, men inte ett enda där jag själv ringt och bönat och bett om kontakt. På din lista står inte alla gånger ni sagt att ni ska ringa upp, men inte gjort det, kallelser som tar månader innan man ens får hem i brevlådan, eller hur ni i telefonsamtal verkar avvisande och aldrig ens erbjuder en att komma upp er mottagning. Det är min erfarenhet, men inte din.

Jag är inte en person som ber om hjälp, så när jag väl gör det och inte får den så frågar jag sällan igen, och för det är ni väl tacksamma. Du säger till mig att jag får ringa men jag tror att du vet lika väl som jag att det efter det här mötet aldrig kommer att ske.

Vården är frivilligDu har en kontakt säger du med försvaret på. Själv sitter jag naken. Jag har ett namn på en person som ska ansvara för mitt ärende, jag har mött hennes ögon en handfull gång under tre år. Men någon vidare kontakt skulle jag inte kalla det.

Jag blev ledsen idag, inte bara för att jag kände mig utschasad, undanskuffad, bortglömd. Utan för att jag vet att jag inte är den enda som blir det.

Jag tänker att det måste vara jobbigt att vara du, möta folk med tårar i ögonen, ge dem tabletter och sedan se dem gå därifrån.

Jag förstår säger du, samtidigt som jag tänker att det är det sista du gör. Det känns som att hela mötet gick ut på att du skulle försvara din verksamhet, medan jag fick försvara mig själv. Det finns ingen hjälp, du vet det, jag vet det ändå lägger du tillbaka bördan i min famn, jag som är hos dig för att jag inte längre orkade bära den.

Vården är frivillig behöver du hjälp, be om den. Jag blir stum. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, slå dig i ansiktet eller springa därifrån. Jag gör inget av det, blir som vanligt tyst, förminskad och lägger tillbaka skulden på mig själv.

Jag funderar tyst på vilket sätt jag ska be om hjälp eftersom det jag sagt och gjort tidigare uppenbarligen inte har funkat. Jag har gråtit, jag har skrikit, jag har bett snällt, jag har varit otrevlig och tillslut har jag tröttnat. Inget av det har fått er att reagera, inget av det ha fått er att ge mig tider för att komma och lassa av mig min skit för att sedan gå därifrån.

Du säger inget rakt ut, men det behövs inte för jag känner det i luften , ser det i dina ögon. Jag är för frisk för att vara sjuk, men för sjuk för att räknas till frisk, och det finns inget ni kan göra för mig, jag är för välfungerande.

Du måste spricka helt

Du måste spricka helt

Jag ser att du mår dåligt, säger du. Samtidigt som både du och jag vet att det inte är tillräckligt för att få er hjälp. Jag funderar på hur söndrig jag behöver vara, för ni nöjer er inte med sprickor i glaset, ni vill plocka skärvor från golvet.

Vi har inte tid med dig!

Du är inte prioriterad!

Du säger det inte med orden står redan inristat över hela ditt ansikte. Jag läser orden som inte kommer ur din mun, luften som hamnar mellan raderna.

Så länge du presterar så mår du inte tillräckligt dåligt verkar vara psykiatrins filosofi. Jag har varit en duktig flicka länge nu, och jag kommer att få stanna i den rollen lite till.

Det jag fick med mig i dag är att ni gör allt ni kan medan jag själv borde göra mer. För vården är frivillig, behöver du hjälp måste du be om den. På vilket sätt vet jag inte.

Jag i all min dumhet trodde att all vård var frivillig, men så vitt jag vet så är det inga andra patienter som måste bära ett så stort egenansvar som de som är psykisk sjuka. Dom får stå på kö i flera år för att få annat än medicin, och ringa upprepande tillfällen för att ens få tid till en läkare. Där räcker det oftast inte med att bara be om hjälp, du måste kräva den. Vilket många av oss inte orkar.

Man ska med egenkraft upprepat be om stöd och hjälp. Men problemet är ofta att personer med psykisk ohälsa använder den kraften för att hålla ihop. För mig och många andra finns det ingen energi kvar åt att slåss för sina rättigheter. Nej för den kraften går åt till att fortsätta andas, till att fortsätta leva.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar