Månadsarkiv: januari 2018


Hejdå januari!

Vädret pendlar lika snabbt som min energinivå. Ena dagen snöstorm andra dagen vårsol utan så mycket som en vit strimma på marken. Igår var det verkligen en vacker dag, på flera sätt. Solen visade upp sin bästa sida. Kändes som att jag aldrig sett den förut. Jag lät persiennerna vara uppe trots att jag knappt kunde se vad som stod på datorskärmen och att det mer började kännas som en bastu än som ett kontor.Alltså hur vackert? Jag gillar snön. Men om jag måste välja föredrar jag solen så bye bye vita värld!

Hade ett sådant fint samtal igår också. Har jag sagt att jag älskar mitt jobb? När en annan människa tar till sig det man säger, lär sig något nytt och på riktigt vill förändra sitt liv, ja då känns det bra i magen <3Ja hur ska jag sammanfatta månaden? Det känns som att jag är på väg, på rätt väg. Pusselbitarna faller på plats även om inget ligger klart framför mig. Men det känns rätt i magen och det är det viktigaste. Månaden har mest bestått av fortsatt planering och strukturering. Men det kommer att bli bra, snart är jag igång på full fart igen, eller i alla fall är det vad jag säger till mig själv 🙂Jag har lydit mina egna råd och tagit en promenad efter jobbet varje dag innan jag får sätta mig och jobba med företaget. Det har känts jätte bra även om det ibland gör mig lite stressad. Men inga måsten kommer före min hälsa. Nope, inga.Planerar både föreläsningar och kurser nu i vår och försöker pussla ihop allt. Känner mig frustrerad när varken datum eller städer är klart men väntar in några sista klartecken sen är det bara att köra igång!Nu ska jag bara ta mig igenom februari också för att sedan komma ut levande på andra sidan. Jäkla skitmånad! Den tyngsta på hela året om du frågar mig.

Så hejdå gråa trista januari, och februari var beredd, jag kommer springa igenom dig utan att du ser röken av mig  (och samtidigt få en himla massa gjort hoppas vi). Nu kör vi!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Att tänka på innan du skickar in ditt manus

Att tänka på innan du skickar in ditt manus

Att tänka på innan du skickar in ditt manus

Många drömmer om att ge ut en bok och som förläggare har jag nu fått en helt annan bild av situationen (än vad jag hade som författare). Tro mig, jag har gjort varje misstag jag kan själv och om jag bara får ge ett enda råd vill jag ge det här:

Skicka endast in ett färdigt manus!

  • Jag får många halvfärdiga manus och som du kan förstå är det svårt att göra en riktigt bedömning på något som inte är klart. Visst jag kan på bara några kapitel se om jag gillar ditt sätt att skriva. Men få förläggare har tid att läsa lite grann, och speciellt om du inte är klar med boken. För säg att jag verkligen gillar ditt manus och vill ge ut den. Hur lång tid tar det för dig att skriva färdigt den? Det är svårt att svara på. Både livsomständigheter och skrivkramp kan drabba dig och jag kan därför inte planera för utgivning om jag inte får in ett färdigt manus. Jag läste för några år sedan ett manus som var nästintill klart, jag bad om några små förändringar, personen låste och fick inte ut ett ord till och jag har inte sett röken av manuset sedan dess. För vissa är att färdigställa en bok en omöjlig uppgift och jag som förläggare vet inte vilket typ av författare du är.
  • Det skulle ju också kunna vara så att slutet inte tilltalar mig, att jag inte hittar den röda tråden på samma sätt som jag förväntade mig. Ett halvfärdigt manus säger därför mig ingenting.
  • Jag vet själv hur trött man kan vara på sitt manus. Man vill bara bli av med skiten (åtminstone har jag känt det så), men skicka inte in det för fort. Låt det vila. Låt andra läsa eller läs om det igen. Ta emot andras åsikter (även om det gör ont). För när man tror att ett manus är klart, japp det är då arbetet på riktigt börjar. Nu ska det finslipas och poleras och för mig är det en större uppgift än att vräka ur mig hundratals ord. Så skippa inte den viktiga, men ack så tråkiga delen. Putsa upp manuset och skicka in det först när det glänser.

Lycka till!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Informationstrött

Informationstrött

Informationstrött

Ibland blir jag bara så informationstrött.  Trött på mina tusentals anteckningar. På de där slarviga lapparna som ligger över allt. Det känns som ett tusenbitars pussel jag inte längre kan tyda.

Det är konstigt det där, i perioder poppar ideérna upp och landar runt om mig. Yes tänker jag och fångar upp några. Stoppar ett par i fickan, behåller några i handen och vissa fastnar i mina tankar. Att jag ser dem ligga i oordning framför mig bekommer mig inte. Jag går förbi dem, sparkar dem undan, och tänker att jag kommer att använda dem alla, få ihop pusslet tillslut.

Men vissa dagar, (som den här). Vill jag bara blunda. Klippa skiten i små bitar. Ge upp.

Jag önskar då på riktigt att EN SAK I TAGET fanns och kändes naturligt för mig. Äh, jag vill förresten inte ens göra en sak i taget. Jag vill inte göra någonting.

Sen kommer det där dåliga samvetet, som en smäll över ansiktet. Pusslet kan ju inte bara ligga där, då måste börja någonstans, i ett litet hörn, sen kommer resten av sig själv. Där och då börjar allt om från början i gen. Yes jag bygger i litet hörn, men se där, två bitar som passar i mitten, sedan ett annat hörn och ett till.

Sedan tröttnar jag på oordningen igen, river sönder allt ihop, och så börjar vi om på nytt.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Kriget är över

Kriget är över

Kriget är över

Jag vet att du haft ett par svåra år, men dem är över nu.

Inget kan vara starkare än du.

Tyngden har lättat från dina axlar, men i hjärtat finns den kvar.

Som om minnena från smärtan du för alltid spar.

Det är som att du håller fast i den, rädd för att släppa taget.

Rädd för att möta det riktiga jaget.

Det är dags att bryta upp, släpp dig själv fri.

Du måste hitta en fridfull plats inuti.

Låt även sista tyngden falla, du måste inte leva så!

Det enda du behöver göra är att släppa taget, låt gå!

Ditt inre hamnar i uppror, när det stillat sig utanför.

Det river och klöser och känns som om du sakta dör.

Men stormen har avtagit och, vinden har vändt .

Trots att det är det värsta du känt.

Det är dags att du vänder blicken inåt, kriget är över nu.

Det är dags att ge tid åt det viktigaste i ditt liv, och det är du.

Följ min blogg med Bloglovin


Fear of missing out

Fear of missing out

Är du rädd för vad du kan missa?

Det är flera år sedan jag slutade att följa mina vänner på sociala medier (förlåt). På fb är jag ”vän” med dem, men jag har tagit bort så att deras inlägg inte syns i mitt flöde och på instagram följer jag dem inte alls. Jo jag har fått gliringar för det men hear me out så ska jag förklara.

När sociala medier kom förvandlades livet till en lögn för mig. Folk lade ut falska bilder och skrev saker man visste inte var sanning. Tex kände jag ett par som skrev fina meddelanden om varandra på fb fast att jag visste att deras relation höll på att falla samman (och nu är de skilda) för att visa upp en fin fasad.

Jag kände ganska snabbt att hela grejen gjorde mig ledsen och valde därför att inte följa mina vänner på sociala medier, för jag ville följa dem på riktigt.

Jag minns vid ett tillfälle där jag blev utskälld av en vän då jag inte kommenterat ett inlägg (som jag inte sett). Hon hade visst varit ledsen och sökt tröst (sådant som man för några år sedan ringde en vän för). Och nu förväntade hon sig att jag skulle se det via min telefon och återkoppla, är inte det helt galet? För mig blev det hela ett barnsligt skämt. (Plocka upp telefonluren för i …….) Vi behöver inte prata med våra vänner längre, nej för vi ser ju deras liv på fb. Vi ser vad de äter till frukost, teckningen barnen målat och de roliga festerna de går på.

Istället för en kram, klapp på axeln eller det där långa telefonsamtalet så skickar vi ett hjärta eller i bästa fall en kommentar.

Tänkt att detta är vår nya verklighet! Vid ett annat tillfälle stötte jag på en vän i mataffären, vi hade prata om att ses helgen som varit, men det blev inte av. När jag frågade vad hon hade gjort istället svarade hon med en vit lögn ingenting. En lögn som i vanliga fall inte hade sårat mig, men när jag kunde se via sociala medier att det inte alls var sant, att det var flertalet festbilder i hennes flöde så blev ju lögnen svart i stället för vit.

Det vi inte vet har vi inte ont av och jag bestämde mig där och då för att jag inte ville veta. Jag vill att mina vänner ska dra vita lögner för mig. Jag ger dem den möjligheten (varsågod). Jag bryr mig inte om vad jag missar eller hur kul andra har utan mig. Vad tjänar det till?

Forskning har visar att känslan av utanförskap gör lika ont (i vår hjärna) som att få en käftsmäll.

Psykisk får du alltså lika ont om din vän slår dig i ansiktet som om du ser kul bilder på kompisgänget där du inte varit medbjuden. Vi människor är flockdjur. Utanförskap gör ont. Men många låter sig ändå misshandlas av sina vänner, dom ger sig själva en daglig dos av sociala käftsmällar via facebook och instagram.

Jag är verkligen inte rädd för FOMO (fear of missing out). Jag är rädd för att bli brutalt misshandlad i mitt inre av ovetande människor.

Därför har jag valt att inte se mina vänners flöden eller följa dem i sociala medier (så förlåt för allt jag missat under åren). Men jag hoppas att folk fortfarande vet hur telefonen fungerar och om det händer något av värde, ja då slår du mig helt enkelt en signal.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Terapeutiskt skrivande som arbetsverktyg

Terapeutiskt skrivande som arbetsverktyg

Terapeutiskt skrivande som arbetsverktyg

Jag vill att alla personer, och då menar jag ALLA ska ha ett extra verktyg i fickan. När vännen inte svarar i telefon, när du inte vill belasta dina anhöriga eller när du står i en flerårig kö i väntan på kurator eller  terapeut. Jag vill att du på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt ska kunna ta hand om dig själv.

Att DU ska kunna ta hand om dig själv. Och inte att du ska behöva vänta på någon annan! Det är en stor skillnad.

Det är därför och bara därför som jag arbetar med terapeutiskt skrivande.

Jag hade önskar att man redan i skolan fick lära sig hur läkande det kan vara, att man får testa att leka med ord och tankar istället för att kontrollera att allt är skriver rätt och riktigt.

Därför vill jag utbilda lärare, kuratorer, diakoner, coacher och terapeuter hur vi kan använda skrivandet som verktyg både för att hjälpa individerna vi möter, men också oss själva i vårt arbete.

Terapeutiskt skrivande för dig som arbetar med människor

Arbetar du inom socialt arbete och är intresserad av att veta mer? Anmäl ditt intresse här:

Intresseanmälan terapeutiskt skrivande.

* indicates required


Terapeutiskt skrivande för dig som privatperson

Men för att du som privatperson ska få möjlighet att lära dig och testa på skrivandet så har jag nu nedsatt pris på min e-kurs skriv ditt liv en kurs jag verkligen kan rekommendera där man både lär sig grunderna och får övningar att arbeta med. Så här har andra deltagare sagt om kursen:

”Jag är nöjd med kursen. Den har satt igång processer i mej och jag är i igångsättnings processen som kan vara lång ibland. Kändes personligt och enkelt. Hade som alltid prestationskrav men det släppte allt eftersom mycket tack vare dina ord.”

”Jag är mycket nöjd med att ha gått kursen.
Framför allt, eftersom den var helt på distans. Har svårt för att binda upp mig på bestämda tider, så det här var perfekt när det gäller tid och plats.
Jag har inte hunnit med alla övningar, för mig har det varit för tight. Det har inte spelat någon roll, då jag har kvar övningarna och får skriva ut dem. Jag kan ta dem i min egen takt.

Övningarna har varit omvälvande för mig. Jag har försökt att få ur mig min historia förut, men det har blivit platt och intetsägande. Jag fick en verktygslåda nu, som gör att det händer saker inom mig och med mitt skrivande som gör att det går framåt.

Jag har fått blodad tand och känner att jag kommer att fortsätta mitt skrivande nu. Dels
för mitt mående, men även för att jag har en historia att berätta som jag tror är allmängiltig och skulle kunna vara andra till hjälp.
Jag har redan nu bestämt mig för att anmäla mig till någon skrivarkurs till sommaren.”

Känner du dig inte redo att köpa kurser men är nyfiken på skrivandet så rekommenderar jag dig att testa min kurs Bättre hälsa som just nu är kostnadsfri.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Min arbetsprocess

Jag har en ny bok på gång, eller två faktiskt. Men en av dem finns än så länge bara i mitt huvud. Den andra finns i varierande färger och spretiga ord på min dator.

Citat, tankar, fakta i en salig röra.

Det är ofta så i början (för mig) att allt rörigt skriv ner i samma dokument utan att ens försöka hålla ordning på det. Allt skrivs ner, referenser, tankar, saker jag behöver undersöka vidare. Det liknar mer ett kladdigt anteckningspapper än en faktisk bok. Men så är det i början. Få ur dig allt du kan -för att sedan sortera och strukturera upp.

Vilket dubbeljobb egentligen, men för mig funkar det verkligen inte på något annat sätt.

Det kan hända att arbetet stannar upp en period, att en annan idé kommer före och då är det ok. Det är det som är det sköna i den här processen. Att man veligt kan flacka fram och tillbaka, skriva fel, göra fel, för det finns inga måsten, ingen tydlig ordning eller mening. Det här är den enklaste delen i processen enligt mig. Att skriva ner det man hittar, när andan faller på.

Att sortera kräver större koncentration, och att sedan fylla ut sidorna med min egen text krävs både inspiration och motivation. I alla fall till en början.

Jag jagar känslan i att ta tag i boken på allvar och än är jag inte i fatt den och då vet jag att tiden inte är inne. Envisheten och viljan måste vara på plats innan jag sätter i gång med det stora bitarna. Annars är det lätt att ge upp och misslyckas. Jag vill brinna för det, med en så stark låga att den inte går att släcka. Annars vet jag att jag kommer att ta död på den själv.

Jag njuter av att skapa. Ett ord här, ett ord där, som så småningom förvandlas till något riktigt riktigt stort.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


I väntans tider…

Har inget speciellt på gång just nu och det märks så väl. Rastlösheten river och drar i mig. Jag kommer på nya idéer, söker in på olika utbildningar. Påbörjar saker utan att avsluta, hittar liksom inte rätt.

Det är så här ibland, jag vet det och stressar inte upp mig över situationen. Jag mer letar efter ställen att lägga min energi och det är inte så lätt som att börja skriva en ny bok, tro mig det har jag redan gjort. Det är något annat som behövs, något nytt.

Huvudet bär liksom på tusen tankar men ingen plan, eller nej det är heller inte sant men planen innebär att vänta in svar, anpassa sig efter andra och det är inte riktigt min melodi. Jag vill jobba hårt och snabbt, och jag vill göra det nu!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar 


Fördel ADHD

Fördel ADHD

Fördel ADHD

Om man bär på en superkraft bär man också på en svaghet. Att vara bra på något innebär oftast att man är dålig på något annat. Idag talar man ofta om fördelen med ADHD, eller vilken superkraft diagnosen kan innebära. Jag är verkligen inte den som pratar negativt om diagnosen, men allting har två sidor. För vissa är tanken om ADHD som superkraft hjälpsam och för andra motsatsen.

Men om man tänker på superhjältar vilket är dem som vanligtvis bär superkrafter, så kan man se att de flesta av dem hade svårt att hantera sina krafter från början. Nu är jag ju inte den personen som sett alla dessa superhjältefilmer men om jag minns rätt så fick spindelmannen öva en hel del innan han kunde klättra på väggar och skjuta ut sitt nät. Han misslyckades ofta och slog sig rejält. Och jag gissar att flera av dessa ”hjältar” upplevde sina krafter som problematiska till en början.

Jag tänker att det är samma sak med dina ”ADHD-krafter”, du måste lära dig att hantera dem. Det handlar också om att hamna i rätt miljö, i fel miljö träder i vilket fall aldrig mina krafter fram. Alla vet idag vilka dåliga sidor man ofta bär när man har en ADHD diagnos (så som rastlöshet, otålighet och koncentrationsproblematik) och många vet numera också ofta det positiva sidorna (så som att man kreativ, energisk och orädd).

Det man behöver lära sig när man får sin ADHD-diagnos är hur man balanserar dem och hittar en miljö som är gynnsam. Det var tex ingen som sa till mig att jag inte skulle jobba detaljfokuserat, jag var värdelös och misslyckades varje gång. Hade jag fortsatt att försöka hade det brutit ner mig. Att driva ett företag, eller vara chef, är något som ofta passar en person med ADHD bättre då arbetsuppgiften är att ha en större överblick.

Den där energin man bär, ja jag kan hålla med, verkligen en superkraft, om du vet vart du ska lägga den. Men bär på den utan att ha någonstans att göra av den och den slår omkull dig direkt. Det finns ingen instruktionsmanual som kommer med diagnosen, men jag önskar ibland att det vore så.

Så här gör du för att fördela din energi jämt under dagen….

Så här gör du för att återfå din koncentration när den försvinner….

Ja ni fattar. Men varje person måste testa sig fram, göra fel, göra rätt. När man tillslut lärt sig hur man ska kasta ut sitt jäkla nät eller klättra på väggar är man för utmattad för att ens kunna resa sig upp. Misslyckanden och felsteg kostar. Vi vuxna som kan välja hur vår vardag ska se ut, kan efter många år av misstag och felförsök lära oss att leva med våra superkrafter. Det kan till och med börja gynna oss, bli vår fördel. Men inte för barnen…

Inte en enda ADHD-unge går på skolgården stolt över sin kostym. För även om barnet kan både klättra på väggar och skjuta sitt nät så är det där inte tillåtet. Där behöver man vara som alla andra och hur skall man kunna vara det? Det finns fördelar med ADHD, och det kan vara en superkraft. Men om dessa superhjältar skall leva mitt ibland oss måste vi ibland anpassa miljön efter dem och inte låta dem anpassa sig efter miljön. För då är det inte längre någon superkraft, kraften blir till kryptonit och får människan att gå sönder inifrån.

Jag vill därför påminna dig om att det inte är något fel på dig, utan att du måste hitta miljön där du kan få växa. För vad har man för fördel av att kunna flyga om det är förbjudet att lyfta från marken?

Hitta därför din plats, testa dig själv, och rädda därefter världen <3

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Stolthet och torsdagsdrömmar.

Alltså så himla kul att få ge ut någon annans bok. Att få känna sig stolt på riktigt. För det gör jag inte annars, nej jag säger tack och ler snällt men inuti tänker jag att personen ljuger, att den säger så bara för att vara snäll, och även om den inte gör det så ja… jag känner mig liksom inte stolt ändå.

Men nu känns det annorlunda. Jag valde att ge ut Marcus bok för att den är bra. Jag kan stå upp för den på ett annat sätt än vad jag kan med mina egna.

Idag firande vi med live-sändning och nyårs bilder 😆 Live-sändningen hittar ni på nestor förlags Facebook sida.

Tänk att få ha ett helt stall med författare. Med viktiga berättelser att vara stolt över. En liten grupp människor som gör världen bättre med hjälp av ord.

Jag önskar mig mer manus, massa mer manus, och tid. Väldigt mycket mer tid för att läsa dem alla 🤓📚📖

Japp det var min torsdagsdröm, vad är din?