Månadsarkiv: december 2018

Sista arbetsdagen idag sedan är det jullov. Två veckor! Känns helt overkligt. Självklart ligger en att-göra-lista och gnager i mitt inre. Så här i sluttampen på året får jag alltid en stor lust att rensa ur och städa upp. Man vill liksom starta upp året rent i sinnet. Så pepp. Bjuder er på min att-göra-lista så får vi se vad som hinns med:)

• Städa på mitt kontor – jag behöver rensa bland papper som ligger huller och buller för. Finns inget mer idédödande än att ha det rörigt runt sig. Jag vill ha ordning så att nya tankar och möjligheter får plats. Allt från mina senaste uppdrag ligger på skrivbordet och är inte undanstoppat som det ska vara. Detta ska förhoppningsvis ordnas under min lediga tid.
• Göra klart mitt bokslut -jag vill inte vänta. Decemberbokföringen ska jag göra dagen efter nyår och sedan hoppas jag kunna trycka på knappen på bokslut. Har ingen aning hur det går till då jag aldrig gjort det i mitt nuvarande bokföringsprogram men jag drömmer om full kontroll.
• Föra undan pengar till sparkontot -jag hoppas kunna räkna ut hur mycket av mina intjänade kronor som ska till mig och vilka som ska beslagtas av skatteverket så att jag kan stoppa undan pengarna jag behöver lägga på hög inför min utbildning och på så vis också vet exakt hur mycket jag behöver tjäna ihop för att klara mig ekonomiskt.
• Göra en bokföringsmanual -nästa år ska jag sköta all min bokföring själv. Att vänta in svar på andra gör mig galen, och har lett till förseningsavgifter. Själv är bäste dräng därför vill jag skapa mig en manual med mina vanligaste verifikationer så att jag aldrig mera tvivlar på hur jag ska göra när jag väl sitter där ensam med alla kvitton och papper.
• Göra en ”terapipärm” -efter alla utbildningar och kurser man gått samlar man på sig så mycket material. Jag fantiserar om att göra en ”terapipärm” där man kan föra in alla olika kunskaper man lärt sig för att sedan hitta dem när man väl sitter med en klient. Nu ligger all kunskap och skramlar i bakhuvudet liksom. Bättre att kunna läsa på om en intervention innan man genomför den. Har en hel låda med utbildningsmaterial så känner jag mig själv rätt kommer jag fastna i att läsa om allt igen innan jag sätter in det i pärmen vilket kommer leda till att jag aldrig blir klar.
• Gå långa promenader -japp ser fram emot fortsatta promenader med vovven.
• Boka resa och sovplats till min första malmöresa -det börjar närma sig så nu är det dags!
• Tömma mailkorgen för att ge året en nystart -så skönt med en tom mailkorg så att jag slipper dåligt samvete och glömda meddelanden. Fasen vad snabbt den fylls på (oftast med ovettiga saker också). En rensning får det bli!
• Läsa ut alla böcker jag lånat på biblioteket -jag skulle ju inte låna mer böcker…MEN så råkade jag gå in och låna en undulatbok (och kom ut med 10 böcker till (inte om undulater)) så nu känner jag mig smått stressad att hinna läsa ut dem alla. När studierna börjar kommer jag inte ha tid med biblioteket längre så detta planerar jag bli mina sista lån på länge.
• Köpa kurslitteratur -nya böcker ska inköpas OCH läsas.

Ja så kommer min ledighet se ut, hur blir din?

Nya rum

Det finns tid. Allt får plats. Det är i alla fall vad jag försöker att säga till mig själv.  Jag tror att vi hela livet skapar nya rum och stänger andra, och jag befinner mig just nu i en process där jag försöker att frigöra rum, sortera, städa ur.

Jag vägrar att sätta stress i första rummet, ändå känns det som om den står utanför min dörr i väntan på att få komma in. Den lever hos folk som en möbel, får plats i det största rummet. Men hos mig får den inte plats, varken på jobbet eller hemma.

Det är sällan mycket att-göra-stressen som stressar mig, utan mer längtan och väntan. Att helt enkelt inte veta hur rummet ska möbleras eller vilket rum jag överhuvudtaget ska leva i.

Jag står just nu utanför dörren till mitt nya rum, det är låst, går inte att öppna. Jag står och tittar in i nyckelhålet men ser inte en bråkdel av vad som finns där inne. Nyfiken och otålig rycker jag i handtaget som att det magiskt skulle öppna sig. Öppna nu, nu, nu!

Men inget händer.

Jag kan se hela rummet framför mig, i fantasin. Där inne är allting i sin ordning, rummet är stort och ljust. Jag vill dit! Vet att det är en fantasi men vill dit.

Mina andra rum bleknar i jämförelse, jämfört med det nya känns det mörka, trånga och små. I dem ligger allting i oordning. Jag vill inte gå in där länge, stänger mig själv ute. Står i en vänthall som är kall och trist. Som att vänta på det där flygplanet som ska ta dig till solen.

Jag sitter på en hård bänk, fixerar min blick vid dörren för att inte missa sekunden då den öppnas. Blir arg på mig själv för att jag låser mig själv ute, för att min envishet och otålighet vägrar gå tillbaka till mina gamla rum som är mycket bekvämare och tryggare än en kall vänthall. Likväl sitter jag här. Befinner mig i nuet men lever i framtiden på samma gång.

Känner mig ledsen, ensam och utanför fast att det är jag själv som valt min plats, som satt mig där, lämnat dom andra. Jag fantiserar om känslan när handtaget öppnas, hur jag springer över den där tröskeln och hur jag ska njuta av värmen och ljuset.

Det slår mig att jag alltid letar efter ljuset, luften och ordningen i de där rummen, men där jag borde leta kanske är inuti mig själv. Att bära med mig det jag vill ha, in i varje rum, istället för att ständigt byta, så fort det blir mörkt.

I måndags avslutades mitt uppdrag med studiefrämjandet och arbetsförmedlingen där jag under fyra månader har hållit i en skrivgrupp för långtidssjukskrivna. Ett avslut som både skedde med glädje och sorg. Att hålla smågrupper blir alltid så öppet, ärligt, givande och genuint och erfarenheten har fått mig att känna att jag absolut kan tänka mig att använda grupp som terapiform i framtiden.

Men när man kommer människor nära blir det alltid jobbigt med avslut. Jag tror att varenda en av dem kommer att finnas kvar i mitt hjärta för alltid <3  Det fina med att möta människor på det här sättet är inte bara att jag lär dem något, utan också att de lär mig. Jag tar så mycket med mig från varje möte.

Att förändra någons tankar eller humör på några timmar är magiskt. Att se hur någon kommer ledsen och nedtyngt, men lämnar med hopp, är anledningen till att jag vill fortsätta att arbeta med människor. Kan inte förklara i ord hur grymt givande det kan kännas. Jag har många gånger känt att jag vill grotta ner mig mer i varje människa, bara sätta dem i mitt terapirum och heala dem till läkning, så jag har verkligen fått bita mig i tungan och hålla mig i många gånger då det inte varit min arbetsuppgift.Men vilken kärlek jag känner till dessa fantastiska människor. Jag funderade länge på hur jag skulle kunna visa det och hur jag skulle kunna skicka med dem hopp och kärlek till framtiden så jag skrev dem var sin liten personlig hälsning och en affirmation jag trodde skulle passa dem. Tack allesammans för den här tiden, jag hoppas verkligen att våra vägar korsas igen <3

Här hittar du årssammanfattning för 2015, 2016, 2017.

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? 

Hmm, alltså ja, jag har ju tagit på mig lite nya uppdrag som jag aldrig gjort förut i företaget. Jag beslutade mig för att gå steg-1 utbildningen osv. Men den största och mest kännbara jag gjort är att släppa in en ny människa i mitt liv. Att känna en sådan himla stor och genuin kärlek till en annan person utanför min familj har jag nog aldrig gjort förut så det är nog den största grejen som kommer utmärka detta året.

Genomdrev du någon stor förändring? 

Att släppa in en person trots alla rädslor är en stor förändring för mig. I vanliga fall skulle jag backat för länge sedan. Tagit avstånd. Känslor skrämmer mig så en stor förändring är att vara kvar i de där läskiga känslorna. Skrämmande, läskigt och samtidigt fantastiskt.

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas? 

Som vanligt minns jag knappt gårdagen så har inget minnesvärt datum direkt. Vilket kanske är positivt då mitt liv rullat på utan stora händelser i vardagen.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Min nya fantastiska vän har gjort mig oerhörd det här året. Har i flera år upprepat att jag saknat någon att prata med och äntligen, äntligen finns det en person där som jag vill och kan prata med <3 Tacksam <3

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019? 

Det sista halvåret har jag saknat energi. Mina många ideér som brukar sprudla har inte funnits där. Man kan verkligen säga att jag vilat även om det inte känns som vila för mig. Men jag saknar min energi och brinnande lust till att göra saker och hitta på nya projekt. Så även om jag inte önskar att idésprutan ska vakna till för fullt. Så skulle jag åtminstone vilja att den till viss del kommer tillbaka. Så mer glädje och energi önskar jag mig 2019.

Vad önskar du att du gjort mer?  

Jag kan inte säga jobbat mer även om det är det första som kommer upp i tankarna, för det önskar jag inte, men jag saktat ner farten så hårt detta året så det är det första som kommer upp i mina tankar. Nej det finns nog inget jag önskar att jag gjort mer, ångrar inget.

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Har nog inget att säga där heller…oroat mig kanske (som jag svarat tidigare år), men tror inte heller jag varit mer orolig eller ångestfylld detta år om man jämför med tidigare. Så nej.. ingenting.

Bästa köpet?

Min telefon, eller köpte jag den 2018? Vet inte, men den är helt klart fantastisk!

Favoritprogram på TV? 

För första gången under alla de här årssammanfattningarna kan jag säga att jag kolla på tv:n. Jag vet inte vad som hände efter semestern, men efter den så satte jag mig ner för första gången på flera år och kollade på tv:n. Jag och barnen har följt Idol, bonde söker fru och biggest looser vip. Jag kan absolut inte säga att jag har något favoritprogram men jag har i alla fall tittat på tv:n och bara det är ett under. Jag tror att tröttheten är anledningen. Jag har längtat till de dagar där jag och barnen tittar på tv:n ihop för de dagar har jag tillåtit mig att vara ledig. Så vi får väl se vad som händer i framtiden, och jag kommer att fortsätta titta på den och kanske hittar ett favorit program eller om jag hittar tillbaka till lusten och energin igen och låter bli.

Bästa boken du läste i år? 

Jösses, vet inte hur  många böcker jag slukat per år så det är svårt. Men en bok som gav mig en aha-upplevelse och som jag kommer att kika i kontinuerligt för att inte falla ur tankemönstret är ”Beyond victim consciousness” som jag verkligen tyckte var en ögonöppnare när jag läste den. Man kan säga att den kom till mig i rätt tid. Det är också en bok jag kommer att ta med mig i framtiden och arbete med i terapiform då jag tror (vet) att vi alla lever i den där dramatriangeln och behöver ibland hjälp att ta oss ur den.

Största musikaliska upptäckten? 

Jag hittade Mares och har lyssnat sönder denna låten. Vet inte varför jag gillar den, men den fastnade i år.

Vad var din största framgång på jobbet 2018? 

Oj, det har hänt så mycket på samma gång. I företaget har jag fått flera föreläsningar och uppdrag utan att lyfta ett finger vilket varit helt fantastiskt (mer sånt tack), och på jobbet har jag äntligen fått gå i fler program vilket jag längtat efter sedan jag började i kriminalvården. Men detta året kom verkligen allt jag önskar samtidigt. Så jag kommer inom loppet på ett år vara utbildad i tre nya program samt utbilda  mig i debriefing vilket känns otroligt kul. Det kommer bli både kul och utmanande!

Största framgång på det privata planet? 

En ny vän <3

Största misstaget? 

Ångrar att jag slösat tid på både mentorskap och coaching. Inget fel på det som handlett mig eller försökt att hjälpa mig men jag tror inte att jag kan följa andras tankar eller råd. Jag måste jobba med min egen känsla annars jobbar jag inte alls. Det har jag verkligen lärt mig under det här året. Det känns surt att ha kastat väldigt mycket pengar i sjön. Men lärdomar kostar ju dom också.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Ingen aning faktiskt. Hösten har varit tung men tror att våren var bra. Såg nu att förra hösten också var tung så kanske är det ett mönster? Men eftersom jag hållit mig frisk så är jag jätte nöjd. Är verken utmattad, deprimerad eller har haft av överdrivet mycket ångest så jag måste nog säga att det varit väldigt bra.

Vad spenderade du mest pengar på? 

Hudkrämer…nästa år ska jag skärpa mig!

Något du önskade dig och fick? 

En bästis!

Något du önskade dig och inte fick? 

Nej, jag tror inte det. Eller ja, köpa min utbildning via företag var ju något jag inte fick. Det gjorde ont.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018?

Ingen aning, men ser att detta också är ett mönster så detta vill jag ändra på 2019, jag vill komma ihåg min födelsedag och göra den speciell! Detta året ska jag faktiskt göra något, vad som helst för att minnas dagen och göra den till något extra. Det kan vara allt från en ovanligt frukost eller till någon middag på kvällen. 2019:s födelsedag ska bli den första jag minns. Den ska jag komma ihåg! (önska mig lycka till då jag förmodligen kommer glömma av att planera ihop något och plötsligt är dagen där och allt är över igen. Precis som det brukar).

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Nej alltså jag har det bra och är nöjd med allt, men givetvis hade pengar tagit bort flera orosmoment så som min utbildning och händelser i företaget. Så en säck med pengar hade gjort mitt liv bättre, men jag är evigt tacksam för allt jag har.

Vad fick dig att må bra? 

Min nya vän Therese har varit en sådan stöttepelare under året. Att bara ha någon att prata högt med, även om det inte är om något speciellt gör skillnad. Kan idag inte förstå hur jag klarat mig utan henne. Varje meddelande får mig att le, oavsett vad det handlar om. Varje gång jag tittar på telefonen och ler säger barnen ”pratar du med Therese igen”.

Tack Therese <3

Vem saknade du? 

Har inte saknat någon. Har tur att ha alla nära och kära i livet. Men jag saknar en närmare och tätare kontakt med min familj. Önskar att jag kunde lära känna dem alla på djupet, och att vi får tid tillsammans, innan det inte finns tid kvar…

De bästa nya människorna du träffade?

Ja inte helt oväntat men självklart min nya bästis Therese.<3

Mest stolt över? 

Att jag tog tag i den där drömmen och skickade in min anmälan till steg-1 utbildningen. Fasen vad svårt och jobbigt det var. Men det känns så himla rätt även om jag har en massa uppförsbackar framför mig.

Högsta önskan just nu? 

Denna mening stod förra året under denna fråga:

”Att jag når upp mina mål vad gäller företaget så att jag kan påbörja min psykoterapeututbildning.”

Kan man säga check på den?!? Ja min högsta önskan nu är att klara utbildningen, att hitta rutiner så att jag kommer till och från Malmö samt hinner studera utan stress och press. Jag hoppas också att jag magiskt får in pengar så det räcker till hela utbildningen, till terapi, resor, böcker och allt som hör där till.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  

Jag ska ha kul. Jag ska släppa taget, följa glädje och flow. Jag ska skita i hur man bör eller ska göra och bara lösa saker på mitt eget sätt. Japp, så blir det bestämt!

Drömmar. Ska dom inte göra ont? Kanske hör det till själva drömmen att de ska skava, vara svåra att nå. Varför skulle det annars kallas för dröm? Att sträva efter den kanske inte ska vara en enkel resa, utan mer en kamp. Kanske hör det till saken att kavla upp ärmarna, finnas i tvivel men fortsätta gå?

Det är svårt att bestiga ett berg med händerna i fickorna, var en mening som fastnade i mig i veckan. Jag blev påmind om att det inte kommer att vara bekvämt, att jag kommer bli tvungen att kämpa och kanske få både skavsår och blåmärken.

Men när man står där på toppen av det där berget och beskådar utsikten, ja då är det värt det. Jag vet att man tittar ner och knappt kan komma ihåg hur livet där nedanför såg ut, för framför en nu ligger ett helt nytt.

Att sträva efter en dröm ger dig träningsvärk och bara för att det gör ont, känns jobbigt eller för att du möter motstånd, så ska du inte ge upp.

Jag är rädd.

Ja det är det som skaver i mig just nu. Jag längtar så mycket efter framtiden samtidigt som jag är rädd för den, rädd för allt jag inte kan kontrollera. Rädd för att inte se hela slutresultatet framför mig. Men det är klart att drömmen inte känns så bekväm längre när man kliver mitt i den. Dom där rosa molnen skymmer liksom din utsikt och du ser inte klart.

Det stora med drömmar är just längtan efter dem. Ofta ligger det vackra i det just där, och inte i verkligheten. Så kanske ska jag njuta ett tag till av drömmen, innan jag kliver in i den…

Jag tror verkligheten börjar landa i mig. Jag har gått igenom både ångest och glädje vilket gjort att det varit suddigt framför ögonen. Nu tror jag att jag ser mer klart, i vilket fall är det det jag intalar mig själv. Lugnet börjar lägga sig i magen, allt är ok. För jag står mitt framför en dröm, och kanske är det just där det stora testet ligger, för att se om man tar tag i drömmen eller springer där i från.

För många gånger skrämmer våra drömmar oss, för vissa personer så pass mycket att vi inte vill se dem, tänka på dem eller ta dem i vår hand även om vi blir erbjudna det.

Men jag är en drömfångare. Det spelar ingen roll hur mycket de skrämmer mig så ska jag fånga dem i min håv. För när du väl fångat en hittar du magiskt alltid en helt ny. Jag ska samla på drömmar, hänga dem på min vägg. Och på ålderns höst kan jag sitta där och titta på min vägg och säga att jag jagade dem alla, och fast att en eller annan dröm hann slinka förbi kommer väggen vara full av drömmar.

Såockså mitt liv.