Månadsarkiv: januari 2019

Januari|Bokslut 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Bilder från januari

Bilder från januari

Januari är inte riktigt slut än, men jag stänger redan det kapitlet och lägger det bakom mig. I januari hade jag bokslut som fokus. Lovade mig själv att inte göra hundra saker samtidigt eller dra igång femton olika projekt och jag tror nog att jag på ett ungefär kan säga att jag lyckats.

Företag:

Bokslutet är i alla fall avklarat, check på den. Så skönt. Nu väntar jag in deklaration. Trots att det varit jobbigt och jag har slitit mitt hår så finns det något så otroligt skönt med att ha löst saker och ting själv. Det här var första året för mig som jag gjorde jobbet själv och jag inbillar mig att det hedan efter kommer att  bli enklare för varje år. Eftersom jag kommer vara företagare for life trots up and downs är det bara att lära mig. Annars är ekonomi något som skrämmer mig väldigt mycket. Min första tanke är alltid ”nej, jag skiter i det här” och så vill jag bara lägga ner skiten och glömma allt. Men är man envis så är man. Så nu äntligen, känns det som att jag kan gå vidare till nästa steg

Jobb:

På jobbet har jag sorterat, rensat ur och städat upp. Känns så mycket bättre att komma in på ett kontor med ordning och reda. Trivs så mycket bättre i mitt rum. Det känns viktigt nu när mycket av min tid kommer att tillbringas där. Redan denna vecka påbörjar jag ett av mina nya uppdrag och sen blir det mer och mer av mina nya arbetsuppgifter för varje vecka. Det är med blandade känslor man ”lämnar” sin gamla tjänst. Att ”avsluta” klienter, har varit svårare än vad jag först trott. Det första en av mina klienter sade i veckan när hen kom in i rummet var hur bekväm hen kände sig med mig och att hen annars tyckte att det var svårt att få förtroende för myndighetspersoner. Att där och då säga: du ska få träffa någon annan än mig hedan efter gjorde ont i hjärtat. Då känner man sig som en riktigt dålig person. Att få ett förtroende, och kasta iväg det. Känns så fel. Hoppas aldrig behöva göra detta igen!

Utbildning:

I februari börjar jag min efterlängtade utbildning. Nu är första terminen betald (ångest) och första träffens kurslitteratur inköpt. Det är tjocka böcker. Jag är egentligen en snabbläsare men jag misstänker att det här inte kommer att gå fort. Jag vet faktiskt inte hur jag ska hinna läsa igenom allt, i mars är det fyra böcker som ska läsas igenom, de flesta är på engelska och det förvånar mig inte om det är mellan 300-500 sidor. Tur att man är en bokmal ändå. Ser fram emot det trots att jag förstår att det kommer bli tungt. Från och med nu har jag biblioteksförbud (brukar låna nya böcker varje vecka i vanliga fall). Nu får endast kurslitteratur läsas!

Personligt:

Jag har fortsatt att vara snäll mot mig själv i januari månad. Januari har handlat om att smälta och acceptera det nya läget. I stunder har jag varit arg på hur situationen blev när skatteverket nekade mig att köpa min utbildning. Jag har slagits med tankar att jag lika gärna kan skita i allt. Mer än hälften av mina intjänade pengar ska tillbaka till skatteverket vilket gör ont som småföretagare. Jag som trodde mig ha pengar till hela min utbildning har nu endast kunnat betala en termin. Det har både varit ilska och ångest. Men jag tror att jag avslutar januari med acceptans. Jag får se mina misstag som ”läropengar”, det kostade mig mycket, men det kommer att vara värt det. Jag har ingen aning om hur jag kommer lösa kommande tre terminer men jag litar på att det löser sig. Jag känner mig lugnare nu, och jag hoppas kunna ta med mig den känslan in i februari.

Inför februari:

Jag försöker att ge mig själv en sak att fokusera på varje månad, även om jag alltid kommer att göra flera andra saker samtidigt behöver jag säga till mig själv vad som är viktigast. Fokuset bokslut kom till mig under en av mina promenader, så än vet jag inte vad februari kommer att innebära. Jag tänker att jag ska fortsätta vara snäll mot mig själv. I februari har jag en föreläsning, ett handledningsuppdrag och så påbörjar jag min nya utbildning. Det kanske räcker så, jag kanske inte måste något mer.

Ett förlåt…

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Förlåt för alla gånger jag trampat på dig, inte lyssnat till vad ditt hjärta vill säga. Förlåt för alla de gånger jag låtit andras behov komma före dina och för alla de gånger du självdestruktivt tvingats att strunta i dig själv. Förlåt för att jag inte tagit hand om dig som jag borde. Jag borde låtit dig vila mer, njuta oftare och inte tagit allt på så stort allvar.

Förlåt för att jag byggt en stor mur runt dig, den var till för att skydda dig, men tillslut blev den så hög att du inte ens kunde se ut. Förlåt för att jag inte försökte riva den och förlåt för att jag ingen släppte in.

Förlåt för att jag inte gett dig den hjälp du behövt, förlåt för att jag puttat bort allt som kommit för nära. Förlåt för att jag inte kunnat skydda dig tillräckligt från alla sorger och för att jag inte kunnat reparera ditt trasiga inre.
Förlåt för att jag inte gett dig tillräckligt med beröm, för att jag inte klappat dig på axeln eller låtit dig stanna upp för att beskåda dina mästerverk. Vi river alla murar. Börjar om nu. Förlåt.

Jag kan inte ge dig det

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Jag kan inte ge dig det
Jag kan inte ge dig solljus -du måste se det själv

Om du bara kunde sluta tycka synd om dig själv. Om du bara kunde se allt du har i stället för allt du förlorat. Om du bara kunde se alla möjligheter i stället för alla hinder. Jag vill bara vrida ditt ansikte i rätt riktning, öppna dina ögon, få dig att röra dig åt rätt håll.

Istället låter jag dig suga ur all min energi och spotta ut den framför mig. Du dränker mig i bekymmer och jag kvävs av dina plågor. Jag försöker hålla upp  mitt försvar, bygger murar framför dig. Men du ser dem inte, låter dig inte stoppas. Du kliver under, över, går igenom.

Du ser bara hinder i ditt liv, men hoppar med lätthet över alla jag lägger ut. Fast att jag försöker att ha dig på avstånd tar du alltid dig hela vägen fram. Jag tappar kraft, blir handlingsförlamad i din närhet. Min styrka rasar redan vid första anblicken av dig.

När jag saknar dig försöker jag påminna mig om det. Hur du äter upp mig, även om jag stretar emot. Jag kan inte leda dig på rätt väg, har sagt hejdå, ändå är jag ledsen. Jag önskar dig mer av livet. Glädje och solljus. Kärlek och närhet. Men jag kan inte ge dig det. Du måste hitta det själv.

Jag kan inte ge dig det...jag kan inte ge dig det.

Vissna tulpaner och bokföringsproblem

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Torsdag kväll. Hund i knät och tekopp i hand. Finns inget jag älskar mer än de här stunderna.

Har precis stängt igen datorn. Hela veckan har bestått av arbete med årsavstämningen. Så fort jag löst ett problem och tror att jag är färdig för att fira dyker nästa upp. Från att känna sig helgrym och ena stunden ropa hell yeah får man andra stunden ett slag i magen.

Men om jag ska se det från den positiva sidan har jag bara ett problem kvar att lösa ( det trodde jag i för sig vid de fyra senaste hindren också ) men oj vad jag lär mig!

Äh, vem försöker jag lura, har redan glömt det jag lärde mig när jag löste alla de tidigare svårigheterna.

I morgon SKA jag lösa det, annars vet jag inte vad jag tar mig till. Känner att jag blir sur och snäsig så fort någon bara andas i min närhet när jag sitter med bokföringsfrågorna, så nu måste det få ett slut. Annars kastar förmodligen resten av familjen ut mig inom kort.

Bjuder er på bilder från mina vackra vissna tulpaner. För det är ungefär så jag känner mig just nu. Vacker och vissen? Blöt om fötterna men torr i huvudet? Nej det lät helt klart bättre i tanke än i skrift, jag tar tillbaka det (men bilderna, ja dom får vara kvar).

Anhörig till någon med utmattningssyndrom?

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Vad jag önskar att anhöriga till personer med utmattningssyndrom visste...

En person blir sjuk, men fler blir berörda av dess sjukdom.

Vad jag skulle önska att anhöriga till personer med utmattningssyndrom visste:

Jag skulle vilja påminna dig om att personen framför dig alltid har varit ansvarsfull, företagsam och driftig och att det är fortfarande vad den strävar efter att återigen bli….i sin egen takt.

Att personen inte tar disken eller hjälper till med maten handlar inte om lathet (och kommer heller aldrig att göra det) utan mer om en oförklarlig orkeslöshet. Den lilla kraft som finns i personen kan handla om att hålla sig vaken, ta sig från sovrummet till toaletten eller hålla ett vanligt samtal.

Jag skulle vilja berätta för dig att en person som tidigare lätt sprang milen kan uppleva arbetet med att plocka ur diskmaskinen som ett maraton och det skrämmer den personen mer än vad det upprör dig.

Jag önskar att du kunde förstå att det finns bra dagar där man kan le, gå till affären, leka med barnen och andra dagar där man utan anledningen helt faller omkull.

Vad jag önskar att anhörig till person med utmattningssyndrom visste

Tillåt personen att vila

Det handlar aldrig om aktiva val, utan kroppen tar sina egna beslut oavsett ägarens inblandning om den ska vara av eller på och hon kan aldrig förklara för dig varför.

Kräv därför aldrig en förklaring för plötslig orkeslöshet eller tårar, för det finns ingen. Det sista personer behöver är att känna stress och press över att behöva förklara sitt mående för andra. Hur ska man kunna förklara något som man själv inte förstår?

Hur kan man möjligtvis förklara kroppens orkeslöshet när man inte lyft tungt? Hjärnans trötthet när man inte blivit utsatt för något intryck? Personen vet inte vad som händer inom sig själv så trötthet är den enda förklaring personen har.

Lita på att personen kämpar och gör allt den kan för att tillfriskna, och var medveten om att ibland är det just den där kampen som gör henne sjuk. Kom också ihåg att det finns ingen som hellre vill att personen ska bli frisk än den själv.

Sluta längta, hoppas att personen får sitt gamla jag tillbaka, och säg aldrig till henne att du önskar att hon återigen blev sig själv. Det får henne inte bara sårad utan kan också få henne att  jaga sitt förflutna, vilket många gånger var anledningen till att hon blev sjuk. Det hon på riktigt behöver, är att hitta den nya version av sig själv, och där kan du vara till en hjälp.

Genom att sänka dina förväntningarna och visa förståelse för att den du har framför dig inte har samma förutsättningar som tidigare hjälper du inte bara dig själv, utan också personen framför dig. Och kanske är det först där och då, man på riktigt kan tillfriskna?

Tre saker

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

3 saker jag ser fram emot

  • att min ”steg ett” utbildning ska starta igång
  • IDAP-utbildningen på jobbet
  • våren

3 saker jag gillar

  • DJUR
  • bananer
  • människor som är sig själva

3 saker jag inte gillar

  • kött
  • oärlighet
  • överlägsna människor

3 saker jag vill

  • styra över min egen tid
  • bo i ett hus på landet
  • ha MASSA djur

3 saker jag borde

  • träna
  • gå till frisören
  • tvätta golven

3 saker jag kan

  • skriva
  • lyssna
  • göra dadelbollar

3 saker jag inte kan

  • vara noggrann
  • göra saker jag inte är intresserad av
  • laga mat

3 saker jag ofta pratar om

  • företagande
  • min hund
  • drömmar om framtiden

3 saker jag önskar mig

  • ett hus på landet
  • mer pengar på sparkontot
  • en fantastisk härlig lokal till mitt företag

3 saker jag blir lugn av

  • djur
  • te
  • rutiner

3 saker jag blir stressad av

  • oljud
  • sitta still
  • att inte ha något att göra

3 saker jag ska göra i veckan

  • promenera med hunden
  • yoga (nu har jag skrivit det här, nu måste jag göra det)
  • läsa ut min bok
Ja, han ser livrädd ut, men han är ok 🙂

Att så ett frö

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Att så ett frö

Att så ett frö

Jag har tänkt mycket på det där du sa, säger hen och tittar på mig allvarligt. (What!! Vad fan har jag sagt, tänker jag och hjärnan går på högvarv).

Jag som tänkte ha ett snabbt möte, förväntade mig att hen ville ha det samma, men vad vet egentligen jag?

Hen sätter sig ner bekvämt i stolen, som att hen väntar på att jag ska köra igång.

Jag ska byta tjänst så du kommer få träffa en annan handläggare istället för mig, säger jag.

Jag förväntade mig någonstans en lättnad, men kanske var den känslan bara min.

Nej men det är inga problem, jag uppskattar att prata med dig. Jag kommer dit du är.

Det var inte orden jag förväntade mig att höra, men, vad vet egentligen jag?

Det slår mig efter vårt möte att jag under flera år har arbetat med att så frön. Varje dag. Jag kastar dem runt mig, sprider dem hejvilt. Men glömmer ofta bort vad det är jag planterar. Sen ligger de där och gror, i veckor, månader eller år utan att jag ens längre är medveten om just det där fröet.

Och om det finns något som jag älskar mer än att så, så är det just att få se det där fröet utvecklas och växa.

Som personen jag nu hade framför mig, som berättade att tanken jag givit hen efter vårt samtal hade börjat växa och slå rot. Så vackert att jag nästan blev tårögd. Tänkt att något litet man säger kan förvandlas till något så stort och vackert!

Ibland får man påminna sig om att man faktiskt är en av anledningarna till fröets tillväxt och blomning.

Det är så lätt att förminska sig själv och sitt arbete när man arbetar med att så frön. För det är sällan man ser hela ängen samtidigt stå i blom.

Men egentligen är varje enskild blomma viktig. Även om den gror, växer och blommar utan att du ens är medveten om det eller någonsin kommer att få beskåda dess skönhet och utveckling. Därför är det viktigt att påminna sig om att all tillväxt börjar just där…med att så ett enda litet frö.

En deprimerads dagbok

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Hon vaknar innan klockan och vill med ens somna om igen. Det svider i ögonen och kroppen känns tung. Utan att öppna ögonen anar hon att solen skiner utanför fönstret. Det får henne att vända sig om och dra täcket tungt över huvudet. Hon vill inte känna sol, inte känna värme, hon vill inte känna någonting just nu. Hon ligger kvar en lång stund utan att somna om, än har hon inte öppnat ögonen.

Fast att kroppen kämpar emot tvingar hon sig ur sängen, hon äter frukost inte för att hon har lust utan för att hon vet att hon måste. Hon sätter sig på bussen för hon vet att det är det hon ska göra, och hon tar sig hela vägen till sitt jobb för att det är så man gör.

Hon ler mot en kund fast att det mest känns som en grimas.

Hon undrar vad det är för meningen med allt, hon som hade massor av intressen har tappat det mesta. Våren och solen som hon vanligtvis älskar känns som hennes värsta fiende och när vännerna ringer orkar hon inte svara i telefon.

Hon känner sig som en robot, närvarande med ändå avstängd, gör sina sysslor på löpande band. Tittar folk i ögonen utan att riktigt se. Och hon undrar i bland i fall de kan se. Se mörkret, det avgrundsdjupa hålet inom henne. Se att det håller på att ta över hennes liv.

Hon tänker på döden, tankar som inte känns som hennes, ändå är dom där.

Men ingen reagerar, inte heller hon själv.

Hon tar bussen hem, lägger sig och gråter, det känns som om tårarna aldrig ska ta slut. Men hon somnar ifrån dem och vaknar upp till en ny ljus dag fylld av mörker. Mörkret har kommit så successivt så att hon inte ens kan se det, tror att det alltid har varit där. Hon drar sig undan folk, folk drar sig undan henne. Täcket och kudden blir hennes bästa vänner. Dem som torkar hennes tårar, alltid finns där.

Ingen ser en maskerad depression. Lägger märke till en söndrig insida när utsidan glänser. Depressionen blir vardag, var dag. Går på rutin, i både ljus och mörker. Hon ifrågasätter aldrig sig själv då ingen annan gör det. Fast samtidigt är det det enda hon gör. Förutom att blunda, somna om, och hoppas att hon aldrig mer vaknar.

Våga se, våga fråga, även där det alltid inte syns!

Lev inte ett liv du ångrar

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av

Funderar du mycket över dina livsval? Om du egentligen är lycklig? Det tror jag vi alla gör från och till, och jag tror att det är bra och viktigt, så länge du inte fastnar i det, rädd för att ta nästa steg.

Ett sätt att komma fram till sina livsval är att föreställa sig själv när du är gammal och närmar dig slutet av livet. Vem är du då? Vad har den personen upplevt? Kommer den personen ha levt ett liv att vara stolt över?

Eftersom vi inte vet våran tidsgräns tror jag att det är viktigt att inte vänta, att vara lojal mot sig själv, här och nu. Jag läste en forskning som tog upp tio frågor att fundera över, kan man checka av dessa tio frågor så har man levt ett väl förvaltat liv och kan sluta sina ögon nöjd över resan.

Hell yeah, tänkte jag. Vi gör en skrivövning av saken så fatta penna och papper och besvara följande frågor:

1.Äkthet -är jag lojal mot mig själv?

Ja, jag skulle säga att jag är väldigt lojal mot mig själv. Kanske för lojal? Jag säger nej till det jag inte vill, ställer inte alltid upp och anpassar mig inte till saker som inte känns bra. Jag ser till att mina intressen får plats. Att jag får göra det jag vill. Jag inte rädd att lämna varken jobb eller människor om jag känner att något skaver i mig. Jag skulle nog säga att jag absolut lever ett liv där jag till väldigt stor det är lojal mot mig själv. Ibland ser jag att det svider i andras ögon, kunde inte bry mig mindre. Check på den  [wp-svg-icons icon=”checkmark” wrap=”i”]

2.Transcendens -lever jag i kontakt med något större?

Den här kan jag tyvärr inte checka av lika lätt och är verkligen något jag jobbat med att förbättra det senaste året. Flera gånger när jag föreläst har det kommit fram personer efteråt och givit mig en bibel och talat om för mig att om jag lämnar mig i händerna på gud så kommer jag att må bättre. Och idag, så förstår jag att det dom sade till mig var sant. Kanske inte just det där med bibeln och gud men att tro på något större. Att ha tillit, till något annat än sig själv. Det tror jag helt och fullt kan släppa otroligt mycket rädslor och ångest. För jag kan inte kontrollera allt här i världen, bättre att låta någon annan göra det. Så denna punkt behöver jag absolut jobba på. Det får bli ett mål under det kommande året. Jag tror inte att du behöver tro på gud eller någon avbild. Bara något större än dig själv. Så det är vad jag kommer att göra från och med nu. Amen.

3.Kärlek -älskar jag fullt ut?

Samma här, något jag förbättrat men behöver fortsätta att jobba på. Jag har svårt att älska fullt ut. De enda jag kan visa hela mitt hjärta för är mina barn och djur. Tror till och med att jag håller inne en del av mig själv inför min man trots ett fjortonårs långt förhållande. Jag vill älska mer, känna mer kärlek och visa den till människor. Det slår mig nu att jag har väldigt svårt att ens känna kärlek. Till ett djur kommer den direkt, det finns även klienter som kan träffa mig rakt in i hjärtat, men dom där vanliga människorna, nej för dom känner jag ingenting. Jag har svårt att tycka om människor. Gjorde ett personlighetstest nyligen som sade att jag i mina relationer vill känna äkthet annars känner jag ingenting alls. Och visst är det nog så. När någon fullständigt är sig själv, på ett sånt där självklart sätt som ett djur är, då känner jag det och faller direkt. Jag dras nog till sårbarhet, kanske för att jag är väldigt sårbar själv. Är inte ett smack intresserad av ytliga förhållanden och folk som visar upp vackra masker. Nej, tack. Så också ett område att jobba på, kärlek. Det ska jag bli bättre på!

4. Lekfullhet -har jag roligt?

Nej, jag har ju inte haft det. Har varit allt för allvarlig de senaste året det är ju därför jag har valt glädje som ledord i år. Jag tror att jag överlag är en rolig person. Innan jag fick barn hade jag ofta kul och skrattade så jag grät. Men efter första barnet kom tog allvaret tag i mig. Såg livet med andra ögon tror jag, och det roliga försvann. Blev väl rädd helt enkelt. Kanske är man inte heller tillåten att ha hur kul som helst när man är en ansvarsfull förälder? Har nog tagit alla livets roller på för stort allvar efter det. Men jag vill börja ha roligt igen. Punkt.

5. Betydelse -har mitt liv betydelse för fler än mig själv?

Ja men det tycker jag. Eller det känner jag  och hoppas jag i alla fall. För min familj ett fåtal vänner och jag försöker på ett eller annat sätt ge till varje person jag möter. Jag har som mål att alla klienter ska känna sig lite lättare efter att de gått ut från mitt rum, att jag ger dem någonting, om så bara för en liten stund. Jag känner att mitt liv är viktigt och har betydelse. Att jag kan hjälpa, förändra och förbättra världen, även om det med otroligt små marginaler. Check. [wp-svg-icons icon=”checkmark” wrap=”i”]

6. Utveckling -växer jag och lär mig av livet?

Oja, hela tiden. Älskar att växa och lära mig och njuter av varje sekund. Har ett otroligt stort utvecklingsbehov, är otroligt nyfiken och aldrig färdig. Check! [wp-svg-icons icon=”checkmark” wrap=”i”]

7. Mod -vågar jag utmana mina rädslor?

Skulle jag absolut säga. Tog ett beslut för över 20 år sedan (jösses vad gammal jag är) att inte låta mina rädslor stoppa mig och det beslutet har jag hållit sedan dess. Heja mig! Check. [wp-svg-icons icon=”checkmark” wrap=”i”]

8. Empati -ser jag mitt eget värde -och värdet i andra?

Absolut. Ser ett värde i alla jag möter. Varje människor bär något vackert och är unik. Oavsett vem dem är och vad de har gjort. Check. [wp-svg-icons icon=”checkmark” wrap=”i”]

9. Tacksamhet -uppskattar jag det och dem jag har i mitt liv?

Oja, ibland är jag så tacksam att jag får ångest. Är så rädd att förlora allt jag här. Får ofta tanken, ”får man vara så här lycklig” ”kan man ha sådan här tur” ”när kommer olyckan”. Jag har det så otroligt jävla bra, är tacksam varje dag jag vaknar upp. Min familj är frisk och mår bra. Vi har tak över huvudet och kan arbeta för att förverkliga våra drömmar. Kan inte begära mer av livet. Allt som kommer till nu är bara bonus. Ibland får jag skippa tacksamheten för den tar över mig, överväldigar mig. Känns som någon ska rycka mattan under mig eller väcka mig och säga att allt var en dröm. Uppskattar allt. Framtid, nutid, dåtid. Check! [wp-svg-icons icon=”checkmark” wrap=”i”]

10. Styrkor -lever jag min potential och tar jag vara på mina möjligheter?

Det tycker jag verkligen! Och även om saker ger mig ångest. Som att tex köpa utbildningen jag gjort, så känner jag att det absolut inte är något jag ångrar även om det ger mig huvudbry. Jag vill verkligen ta till vara på alla möjligheter och chanser som dyker upp. Jag försöker att leva min potential utvecklas och följa med vinden. Check! [wp-svg-icons icon=”checkmark” wrap=”i”]

Överlag skulle jag efter denna övning säga att jag är lojal mot mig själv, men kanske kan man inte checka av alla rutor, kanske kommer det alltid finnas förbättringsområden och något vi ångrar? Jag vet inte, men jag kommer på riktigt försöka att jobba med dom områden där jag inte kan checka av mig själv. Tre punkter av tio. Har ett ganska gott liv ändå <3

Har du gjort övningen, hur gick det för dig, berätta!

Ut med det gamla, in med det nya

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Utsikt från ett snart välorganiserat kontor

Igår uteblev två av mina klienter och jag fick mig en välbehövlig rensning av kontoret istället. Säkert fanns det något viktigare att göra än att vända massa papper men det kändes så otroligt skönt med luft i lungorna.

Paus.

Att rensa om blir som en nystart och det är vad det här året är för mig. En ny start.

Samtidigt som jag lämnade jobbet plingade det till i telefonen och en faktura på 29 995:- trillade in.

Ångest.

Men i helgen har jag för avsikt att färdigställa bokslutet, betala fakturan och fortsätta kapa löst hängande trådar. Mitt mål är att förbereda för att februari får en ren och organiserad start. Både utanpå och inombords.