Årsarkiv: 2019


Distans

Det känns som att jag tappar bort mig själv lite. Mellan detta företaget, och det andra jag håller på att bygga upp. Mellan skola och jobb, mellan dröm och verklighet. Helt plötsligt känns allt för stort för mig, jag tappar taget. Famlar mellan bokstäver och vet inte vad jag ska säga. Kanske behöver jag lite distans…till mig själv. Eller till andra. Jag vet inte.

Men jag vet att huvudet värker och ryggen gör ont, samtidigt som jag befinner mig på en sådan fin och bra plats i livet. Jag vill inte vara någon annanstans just nu. Ändå vet jag inte riktigt om jag är här.


Mot jul och nya mål?

Känns galet egentligen att vi går mot jul. Samtidigt så skönt då jag har två veckors ledighet. Ska bli så härligt! Hoppas såklart att jag får väldigt mycket gjort under dessa två veckor.

Dottern ringde mig under min utbildningsvecka och berättade att de hade julpyntat hemma men var helt uppgiven för att vi inte hade julgardiner. Det var tydligen det som gjorde hela julen menade hon och att detta skulle förstöra hela hennes barndom. Min första tanke var att jag verkligen MÅSTE köpa juldukar och julgardiner, men nästa tanke jag landade i var att om bristen på julgardiner kommer vara hennes hemskaste minne från hennes barndom så måste hon ändå haft en ganska bra sådan. Värre kan man ju ha det 🙂

Ska villigt erkänna att vi är ganska dåliga på julpynt här hemma. Vi har självklart stjärnor, stakar och tomtar men det är inget jag lagt ner hjärta och själ i. Skulle kunna bättra mig på den fronten, för mina barns skull 🙂

I morgon bär det åter iväg till malmö. Sista tillfället för denna termin. Det slår mig så här när jag ser tillbaka på året hur tufft resande är för mig. Det verkligen tär på min energi. Jag är en hemma människa. Punkt slut. Trots detta mår jag just nu oerhört bra. Det känns som att jag kunnat sätta punkt för flera saker samtidigt vilket alltid är en lättnad för mig.

Det slog mig också härom natten att jag förra året i december hade skrivit på papper för att gå terapiutbildningen och detta året i december har jag skrivit på papper för egen lokal. Undra vad jag kommer hitta på för nytt nästa år?! Skämt åsido så befinner jag mig ständigt i utveckling, ibland får jag påminna mig själv om hur uttröttande det faktiskt är att hela tiden utmana sig själv, även om det på många sätt är roligt. Jag behöver stå still ibland (även om jag inte tycker det själv). Kanske är det nästa sak att öva på, sätta som mål? Att inte hela tiden utmana mig att växa, utan att ibland stanna upp och vara nöjd?

Nej, vem försöker jag lura? Det kommer aldrig hända! Torsdagkram till er!


Doftens terapeutiska egenskaper

Fotograf  hobbykreatören

Gräs, kaffe, kanel, apelsin. Om du blundar och känner doften. Vad skapas då för känsla inom dig?

Då jag vill skapa en helhetskänsla i mitt terapirum har jag börjat laborera med eteriska oljor. Jag har en diffuser både hemma och i terapirummet och har börjar samla på mig en garderob med dofter som jag lär mig att blanda. I framtiden drömmer jag om att kunna sälja mina egna blandningar just efter dina behov. En doft för sömn, koncentration och en annan för avslappning.

Här har jag precis fått ett fint kit med olja, salvia och rosenkvarts av världens bästa människa hobbykreatören <3


Tillbaka till oljorna som har terapeutiska egenskaper. Oljornas doftmolekyler når nervsystemet via doftsinnet och kan påverkar vår produktion av endorfiner och noradrenalin i hjärnan. Det kan i sin tur påverka hormoner, medvetande och känslor. Oljorna kan användas på olika sätt, genom doft inandning, massage eller bad.

Man kan kombinera de olika dofterna för att ta till vara på dess olika terapeutiska egenskaper för att få till den känslan man vill uppnå. Citrusfrukter är tex energigivande och lavendel lugnande. Vid en blandning kan man få fram dofter som stärker din koncentration eller dämpar din oro.

Jag tror att terapi fungerar som bäst när vi förenar våra sinnen och därför vill jag nyttja växternas doft och naturliga läkande egenskaper i mina samtal. Min tanke är att anpassa doften i diffusern efter min klients behov. Vad behöver personen framför mig? Lugnande, stärkande, upplyftande? När klienten efter ett antal lyckade terapisamtal mår bättre och också vant sig med doften kan doften fungera som en positiv trigger för att återigen skapa trygghet och lugn utan att behöva komma till mig.

Hjälp till själv hjälp. Men en liten flaska med just din olja hemma kan du hitta tillbaka till både känslan och kunskapen du lärt dig i mitt terapirum, och på så sätt må bättre, på bara ett ögonblick <3


Skrivövning

Varje tisdag bjuder jag dig på en skrivövning. Tanken är att du ska skriva utan att reflektera. Skriv med hjärtat i stället för hjärnan. Skriv det första som dyker upp. Det som finns i ditt hjärta, det som finns i dina tankar. När du skrivit klart tittar du på texten. Vad vill den säga dig?


Skriv en text till rubriken ”Hemligheten jag inte kan berätta”. Fundera inte, var istället nyfiken på vad som kan komma fram, sätt bara pennan mot pappret och skriv.

Skrivkortleken finner du här.


Glädje OCH ångest

Alltså det är mycket nu. Mycket som är kul. Men samtidigt väcker en massa rädsla. Jag håller på riktigt på att bygga upp den verksamhet jag drömmer om *nyper mig i armen*. Och det finns så mycket som är drömmigt och kul med det, samtidigt gör det mig också totalt livrädd. Jag lägger inte bara tid och kraft på det nya, utan också ofantligt mycket pengar. Jag har valt att inte kompromissa med mina drömmar, så lokalen jag inreder, hemsidan och varumärket, ja det har fått kosta.

Nu har jag äntligen fått min ”brandbook” av Malin med färdig logga, färger, moodboard och värdeord. Det gör mig glad, samtidigt får jag ångest av att slänga ut otroligt mycket pengar på något sånt här som man skulle kunna ha skapat själv. Men jag tröstar mig med att JAG aldrig hade fått ihop det. Jag är duktig på att sprudla ideér, men att knyta ihop säcken med färg, form och ord hade inte funkat för mig så den tjänsten fick jag betala för.  Jag hoppas nu att min ”brandbook” ska vägleda mig och hjälpa mig i framtiden. Att den får mig att vara tydlig, inte bara inför andra utan också inför mig själv.

Som ”värdeord” valde Malin omtanke-värme-lugn-äkta och det känns som hon har fångat både mig och det jag vill förmedla i de orden. Jag vill att mitt lilla rum ska vara en liten oas att vila i. Att man ska känna sig lugn och trygg. Jag vill också att mina klienter ska känna att jag verkligen bryr mig om dem, för när jag jobbar med någon så gör jag ALLTID det, till 100%. Det finns inget halvdant hos mig. Allt eller inget, och ska jag hjälpa dig så vill jag verkligen hjälpa dig, av hela mitt hjärta.

Det viktigaste och den största insikten jag fått av flera års företagande är att jag driver företag med hjärtat. Jag måste få in pengar visst, men det driver mig inte, det känns inte kul. Jag vill inte titta på siffror, statistik eller tävla varken med andra eller mig själv. Jag vill jobba med kärlek och glädje, göra det som känns rätt och kul. Inte det som fyller min plånbok.

Här är en av de två loggorna jag fick. Ren och enkel.

Och här är mina företagsfärger. Nyanser av brunt, grått, grönt och svart. Jag ville att mitt företag skulle inge trygghet och lugn och det tycker jag att dessa färger gör. Vad tycker ni? Dessa kommer återspeglas både på min nya hemsida men också i mitt rum. Allt ska sitta ihop, som en helhet. Är i alla fall min tanke just nu.

Sen jobbar jag massor med min nya hemsida. Den är väldigt viktigt för mig. När jag ska anlita en person, oavsett vad det är så tittar jag alltid på deras hemsida. Är den oprofessionell har jag aldrig köpt en tjänst där, oavsett vad det är. Aldrig. Jag vet så klart att du kan vara skitduktig på din sak men värdelös (eller ointresserad) av att bygga hemsidor men likväl tycker jag att det är en stor del av ens företag. Det är ju ditt skyltfönster. Det första en person ser. Likväl som personer dömer din klädsel så dömer man också efter dess hemsida, eller i alla fall gör jag det.

Jag tycker visserligen att det är kul att bygga hemsida, att leka med text och bild. Men nu har jag köpt ett nytt tema som är proffsigare än det jag har på nestorforlag och därmed också mycket svårare att jobba med. Jag har så himla mycket nytt att lära mig innan det blir bra.

Och sen så jobbar jag förfullt med att inreda mitt rum. Och även där är jag kräsen och släpper inte vad som helst innanför dörrarna. Har precis köpt en glastavla för 6000:- istället för en whiteboard för 1000:- och jag vet att för klienten spelar det ingen roll men för mig gör det skillnad. Jag vill älska allt där inne till 100%, känna att det är en del av mig, av det jag står för. Sen vill jag också att rummet ska ge rätt intryck, att du ska känna harmoni och lugn. Även om du inte tror på spiritualitet så som stenar eller aromaterapi, så tror jag att det skapar ett intryck i rummet, och därför vill jag använda det.

Japp, det är lite av vad jag håller på med just nu, och det ger som sagt både glädje och ångest. Det finns så mycket drömmar, förväntningar och saker som känns kul. Men samtidigt en stor rädsla för både misslyckanden och förluster. Att lägga ner så mycket tid, kraft och pengar på något som kanske aldrig får flyga, som aldrig kommer lyckas.

Men både känslorna får finnas. Eller båda känslorna SKA finnas. Hade jag inte känt oro hade jag heller inte känt så mycket glädje. Då hade det inte betytt så mycket för mig som det nu faktiskt gör.

Så vad tycker ni så här långt. Vad får ni för intryck av mitt ”varumärke” och hemsidan? Tar gärna emot er input!


2010-2020

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alltså 10 år, hur mycket hinner hända på den tiden. Jo det ska jag berätta för dig!

Jo man hinner bland annat gifta sig och byta jobb vid fem olika tillfällen. Från boendestödjare till behandlingssekreterare, till projektansvarig, till programledare på kriminalvården och slutligen till frivårdsinspektör.

Man startar en blogg där man skriver ett blogginlägg som delas över tiotusentals gånger vilket väcker både glädje och ångest. Man får förfrågan om att göra in film om ens text och ilar iväg till Göteborg för filminspelning.

Efter denna filminspelning får man ännu mer kärlek och fina meddelanden. Och både hjärtat och hjärnan blir överstormat av känslor.

Man startar ett företag, ger ut tre böcker och börjar att föreläsa för större publiker än man trodde var möjligt, och man känner sig hiskeligt rädd och liten ju större plats man tar.

Man är med i tidningsartiklar och radioprogram och ser två ganska små barn bli stora.

Man tappar tårtor. Ser hundar lämna ens liv och andra komma in i det. Man slutför en magisterutbildning och hoppar på en steg 1 utbildning, skaffar en lokal till ens företag och gör drömmar till verklighet. Man hittar en ny vän, men framför allt så hittar man sig själv… på en annan plats än den man var på för tio år sedan.

Magiskt ändå, vad stor jag har blivit. Vuxen, växt med flera centimeter. Om jag tittar på allt jag tagit mig igenom, vågat och gjort under de här tio åren så blir jag än mer trygg i att jag kommer att vara där jag vill om tio år till. Om du skulle ha frågat mig för tio år sedan vart jag förväntade mig att vara 2020 skulle jag inte haft en aning. För en sak har hela tiden lett till en annan, utan att jag varit medveten om det eller planerat det. Så dröm stort och gå framåt, tids nog är du där. <3


November | Väntan

Måste nog säga att november kanske varit den värsta månaden på året. Känns som en enda stor grå väntan. Jag har väntat på saker i alla delar av livet. Så otroligt tungt och tråkigt.

Företag:

November har bara varit en väntan till December där jag skulle få min nyckel till företaget. Jag har fantiserat och drömt om den där lokalen så mycket att man knappt kan tro att den är verklig. Jag har ju också anlitat Malin för att göra ”brandning” åt min nya del av företaget och där har jag också fått vänta och vänta och vänta. Hon har haft fullt upp och av flera anledningar har arbetet med min brandning försenats så jag har suttit som på nålar i en hel månad känns det som. För en person som avskyr att vänta kan ni ju gissa hur det har påverkat mig.

Jobb:

På jobbet har jag väntat på utbildningen jag nyss var på. Så ÄNTLIGEN är väntan över. Förlåt för att jag skriker men jag är exalterad. Från och med nu kan jag köra igång jobbet jag ska göra kommande år. Ska bli så otroligt kul och skönt. Yay!!

Utbildning:

Jag hoppade ju över utbildningsdagen i november på grund av att jag hade en utbildning med jobbet en hel vecka. Det känns fortfarande som rätt beslut. I december väntar en sista lektion sedan börjar ett år av handledning vilket jag ser otroligt mycket fram emot!

Personligt:

Den där väntan har ju känts outhärdlig för mig så jag har faktiskt mått ganska kasst. Fick ett bryt en dag och bröt ihop efter en klient på jobbet. Visserligen var han ingen vidare trevlig men jag tror inte att det handlade om det utan mer att jag måste hålla ihop mig själv i väntan på saker och att jag har så inihelvetesjävlasvårt att klara det. Jag tror att normal populationen har svårt att förstå hur jobbigt VÄNTA är. I december vill jag radera det där jävla ordet ur min vokabulär. Tänker fan inte vänta på något mer. Punkt!

Inför December:

December kommer förmodligen handla om att sätta mål och bygga rutiner för nästa år. Jag har kommit ett steg närmare mina drömmar men är noga med att inte springa för fort fram. Jag har en föreläsning i december som ska bli skön att få gjort för att sedan börja om året från schratch. Mitt mål är att bygga samman mina två verksamheter och ha en stabil grund för företaget som jag sedan 2021 kan arbeta hårdare i från. Skolan måste fortsätta vara prio ett det kommande året. Men efter det, ja då smäller det.


Tjuvkik

Tänkte bara bjuda in er på ett tjuvkik i mitt relativt tomma terapirum. Än är det fortfarande ganska möbeltomt och det saknas både tavlor och gardiner. Men det spelar ingen roll. Jag är kär och känner att jag älskar att vara här även om rummet inte är helt redo för att ta emot omvärlden än.

Jag drömmer om ett mjukt rum som mina klienter kan landa i. Dom ska känna sig hemma, fast dom är borta, och lättade även om de kommer att komma innanför dörren nedtyngda.

Jag vill att både dofter och ljus ska påverka personen i rummet, ibland upplyftande, ibland lugnande. Och jag drömmer och workshops, kurser, middagar och myskvällar. Att samlas ett gäng tjejer på min gröna matta och bara andas ut.

Det här är ett rum att landa i, som tar emot dig, oavsett hur du mår. Väggarna smeker dig och luften viskar: det blir bra. Och du tror på orden, även om dina känslor hävdar motsatsen, idag.


Skrivövning

Varje tisdag bjuder jag dig på en skrivövning. Tanken är att du ska skriva utan att reflektera. Skriv med hjärtat i stället för hjärnan. Skriv det första som dyker upp. Det som finns i ditt hjärta, det som finns i dina tankar. När du skrivit klart tittar du på texten. Vad vill den säga dig?


Öva på att få ner ditt tankeflöde: Sätt en timer på fem till tio minuter och skriv under denna korta tid ner allt det du tänker på utan att redigera dig själv. Det kan vara långa tankeflöden eller enstaka ord, det viktiga här är att inte hålla tillbaka.

Skrivkortleken finner du här.


Vilken vecka

Vilken vecka

Vilken vecka

Jösses. Trodde nästan inte jag skulle överleva den där veckan. Skämtar inte när jag säger att jag aldrig någonsin har mått så där dåligt. Jag vet att jag kämpade emot min kropp och det hela gjorde mig ledsen men jag kände att utbildning var viktigt för mig, eller faktiskt inte bara för mig utan för hela min verksamhet. På torsdag morgon när jag faktiskt började känna att jag mådde lite lite bättre började jag blöda näsblod vid frukosten.

Det gjorde mig rädd då jag alltid ser näsblod som en varningssignal. Det betyder ofta ”bromsa in”. Jag tog det på allvar och pratade med utbildarna för att se om det fanns någon som helst möjlighet för mig att lämna kursen tidigare utan förlora möjligheten att arbeta i programmet och det gick med på att släppa mig några timmar tidigare på fredagen. Vilken lättnad.

När jag skulle lyfta telefonen och ringa chefen för att meddela att jag kommer lämna utbildningen tidigare bryter jag ihop. Jag känner verkligen hur dåligt jag mår, hur jag har offrat mig, min hälsa. Att hålla ”ihop sig” en hel vecka tar verkligen på krafterna.

På fredagen mådde jag bättre. Nästan oförskämt bra. Första dagen utan varken feber eller alvdeon. Men jag får ont i bröstet av minsta ansträngning och blir anfådd av att bara prata med människor. Känns som det blöder i mitt bröst.

På tåget hem kommer åksjukan direkt. Jag blundar och fantiserar om att vara hemma. Jag fryser mellan tågbytena. Förbannar mig själv att jag åkte utan vinterskor, mössa och vantar, men mer förbannar jag tåget då jag inte hinna tina upp mellan resorna.  Känner mig mer eller mindre som en isbit.

På tredje tåget är jag en timme hemifrån, det känns nästan som hemma. Det plingar till i telefonen, det är ett mail från sonens lärare som säger att han varit i ett bråk i skolan, igen. Hon berättar att han varit ledsen och hade tänkt att springa hem, när jag läser sista stycket kommer tårarna utan att jag ens hinner stoppa dem ”det kom också fram att Gibson saknat dig denna veckan när du varit bortrest, så han var lite känsligare än vanligt trodde han”. Från fint rinnande till forsande.

Det brukar gå bra för mig att vara borta. Har en förmåga att kunna stänga av massa känslor (både på gott och ont). Men det krävs inte mycket för att öppna på den där känslodörren så väller dem ut och då kommer alla känslorna, på en och samma gång.

Idag har jag semester och jag ska sitta i lokalen och vänta på att Ikea dyker upp med lite möbler samtidigt som jag ska förbereda en föreläsning jag ska hålla i veckan. Jag är tacksam för att jag överlevde helvetsveckan och ser fram emot dagarna jag har framför mig. På något sätt känns det som att det är nu det börjar, livet. Och jag ska njuta av det, som aldrig förr.

Önska er en fin vecka!

Jessica