Man behöver gummistövlar, mest hela tiden. Leran torkar aldrig upp. Tar inte slut. Och en handduk, att svabba golvet med. Efter hundens tassar, kattens, eller skorna som kliver över mattan.

Det är mörkt. Kolsvart. Man ser inte vart man sätter fötterna. Men jag går utan ficklampa, med bestämda steg. För jag vill inte vara rädd för mörkret, vill inte låta skogens ljud hindra mig att ta den promenaden jag tänkt att gå.

Och det är nya ljud. Både i och utanför huset. Kvar finns inte alla de där gamla jag en gång kände till.

Jag märker att jag är vaksam, men samtidigt nyfiken. Vill veta allt. Kanske inte för att jag egentligen behöver eller vill, men för att skapa trygghet, dämpa oro och rädsla.

Hunden vill inte ta sina vanliga promenader. Vet inte om det är på grund av mörkret eller om det är för att det blir obehagligt blött och kladdigt om hans tassar. Katten stannar inne han med. Tittar längtansfullt ut genom fönstret men vill inte sätta tassen utanför dörren. Kattlådan blir full. Doften når ut i hallen. Jag önskar att jag hade kunnat prata vett med katten men han förstår mig mindre än vanligt.

Fast att vi kommer framåt, tapeter är uppe, nya köksluckor sitter på skåpen, så är det alltid något nytt på gång. Man snubblar över verktyg och kartonger, och jag vet inte längre vart någonting är. Jag hittar inte allt jag borde, men orkar heller inte leta.

På kvällen kryper jag upp i soffan och tittar ut över kaoset. Det slår mig att jag inte en endaste gång har längtat ”hem”, att jag inte för en endaste sekund saknat det stället som under 12 år var vårt. Trots byggdamm och den saliga röran så skulle jag inte vilja vara någon annanstans. Jag förvånas över att en ny plats så snabbt kan bli ens hem, som det naturligaste i världen.

Bara så där.

Hur känns veckan?

Skön hoppas jag. Jag startar veckan men semester på måndag och avslutar den på samma sätt på fredag. Det har varit intensiva dagar. Både hemma och på jobbet. Det är förändringar och oförutsedda händelser som sker vart man än vänder sig. Jag hoppas på att kunna gå att plocka lite hemma. Småstäda i olika hörn här och där.

Vad ser du fram emot i veckan?

Mina två lediga dagar ser jag mest fram emot. Jag är verkligen såååå trött!

Vad ser du mindre fram emot?

Jag ska vänta in en elektriker på måndag. Det känns jobbigt. Är rädd att det ska bli problem när han ska fixa till elen, att det kommer att dra ut på tiden och då kosta än mer pengar. Jag hoppas att det går snabbt och lätt!

Vad har du för to do:s i veckan?

• Elektriker ska komma och dra om ström så att vi kan koppla in vår nya spis
• Ytterligare en del av köket ska komma på torsdag
• Vi ska såga till bänkskivor och olja dem så att de är klara att sättas in
• Städa i skafferiet då all mat inte får plats så lite får hamna i källaren
• Beställa tapeter till sovrum hoppas jag
• Stänga av och tömma frys i källare för att använda den nya på ovanvåningen
• Jag har fortfarande inte sålt av möbler, får väl skriva till det på listan igen
• Skulle behöva klippa mig, ska kanske fixa tid för mig och dottern att göra det

Vad kommer du läsa /lyssna /titta på?

Jag har hittat några böcker om skrivterapi i flytten som jag inte läst klart så de tänkte jag slutföra. Det kommer nog ta sin tid. De är på engelska så jag hinner väl med en eller två sidor på kvällen innan jag däckar (och vet knappt efteråt vad jag läst).

Vad händer i helgen?

Vi har ett berg av skräp och kartonger på vår veranda så jag tror vi kommer köra det till tippen för att sedan hämta en soffgrupp hos mina svärföräldrar som istället ska få plats där. Sen gissar jag att det blir fortsatt städning, röjning och renovering. Kanske åker tvättstugan på sig en omgång.

Önskar dig en fantastisk vecka!

Tänk att vi snart är vid ett årsskifte. Tror att många av oss längtar dit och bara vill slänga det gamla året bakom oss. Kanske inte för att det nödvändigtvis blir bättre på andra sidan men hoppet finns där. Hoppet om förändring.

Det har varit ett märkligt år. Tror att det flesta är benägna att hålla med om det. Även om positiva saker har hänt, så som att min bästis fick världens vackraste bebis och att jag äntligen fick mitt hus, så har årets ändå förmörkats av corona och andra tråkigheter. Jag vill verkligen sudda bort årets sorger och börja om på nytt.

Jag längtar efter att tillsammans med världens bästa hobbykreatör sätta mig och planera 2021. Jag vet inte om planerna kommer att bli storslagna men det spelar ingen roll. Det skall i alla fall vara där och i dem vill jag landa mjukt.

I veckan eldade jag upp flyttkartonger i trädgården. Det var som att säga hejdå till det förflutna, släppa taget om vårt gamla hus (som jag inte har saknat en endaste sekund). Och på samma sätt vill jag avsluta detta året, lägga skiten jag inte vill ha i en brasa och se röken fly någon annanstans. Hejdå sjukdomar. Hejdå oro och ångest.

Nu släpper vi skiten vi inte vill ha och börjar om.

Hur känns veckan?

Vilsam. Eftersom jag återgår till arbetet blir det mer vila än vad det varit på min semester vecka. Jag gissar att vardagskvällarna nu är fredade och att husarbetet mer kommer att ske på helgen. Så jag ser helt enkelt fram emot lite återhämtning.

Vad ser du fram emot i veckan?

Jag ser fram emot att komma i rutin igen. Att få tillbringa kvällarna i soffan och att mysa med familjen. Jag hoppas också på en och annan långpromenad.

Vad ser du mindre fram emot?

I helgen är det utbildning för näst sista gången. Det ser jag inte fram emot. Det innebär mycket stillasittande och inte så mycket input.

Vad har du för ”to do:s” i veckan?

• Vårt beställda kök kommer!!!
• Få in alla kläder (som ligger på golvet) i min garderob.
• Sälja av lite möbler som inte får plats hemma.
• Vila!!!

Vad kommer du läsa /lyssna /titta på?

Kommer att titta på Biggest loser tillsammans med familjen.

Vad händer i helgen?

Jag har utbildning fredag/lördag så det kommer inte hända så mycket. Efter det brukar jag vara rätt matt. Min man kommer att bygga kök och jag gissar att jag kommer att hjälpa till efter att utbildningen slutat eller på söndagen.

Jösses vilka dagar. Jag skulle inte kalla det semester även om det i faktiskt mening har varit det. Jag har studsat upp vid fem på mornarna och lagt mig senare än vanligt då jag varit så uppe i varv. Men nu börjar tröttheten ta ut din rätt. Känner den i både kropp och knopp. Men när veckan är över kan jag i alla fall klappa mig på axeln över hur lång vi har kommit. Nu är huset ÄNTLIGEN beboeligt.

Jag älskar mornarna här. Att sitta i soffan och titta ut genom ett fönster. Det spelar ingen roll åt vilket håll du tittar. Varje fönster är en tavla som har nya färger varje dag. Berg, vatten och skog. Kan inte tänka mig något vackrare.

Jag får påminna mig om att bromsa. För jag vill ha allt klart och jag vill att det ska ske nu. I mitt lilla företagshus samlas just nu möbler som inte får plats tillsammans med annat som inte hör hemma hos oss längre. Saker som måste säljas av eller skänkas bort, och mitt lilla företag. Ja just nu har den ingen plats alls mer än i några lådor. Det skaver i mig. Tidigare skulle jag nog aldrig kallat mig själv för kontrollmänniska men nu. Ja kanske. Jag vill att saker ska ha sin plats. Vill veta vart allting är, och nej, att ha allt i en kartong räknas inte. Det är oordning.

Lite nya möbler har hittat in. Älskar denna hyllan och ser fram emot att fylla den med favoriter. Just nu är det mycket som ska bytas ut på grund av platsbristen. Mindre och nättare möbler måste in, och förvaring, behöver alltid mängder med förvaringslösningar.

Igår fick vi tänt brasan för första gången. Den gav oss tillfället att stanna upp för en liten stund. Men inte heller det blev långvarigt. Hunden suktade efter en långpromenad och jag efter soffan. Hunden vann. Han har varit väldigt missnöjd med livet det senaste då promenaderna blivit få och korta. Skärpning på det när vardagen är tillbaka!

Helgen kommer nog mestandels se ut så här. Soffan tätt intill varandra, för att vila upp sig innan vardagen är tillbaka. Det är i alla fall vad jag hoppas på. Önskar er en fin helg!

Har inga bilder på mig själv denna månad så bjuder på andra oktoberbilder från ljusfestivalen i vänersborg

Äntligen, äntligen, äntligen. I skrivande stund sitter jag i huset jag längtat efter. Trodde aldrig dagen skulle komma! Oktober har bestått av längtan och framtidsplanering. Grumlet inombords började sakta lägga sig denna månad och därmed avslutades även min kbt-behandling.

Jag vet inte vad jag ska säga om oktober mer än tack för att den är över och för att jag får gå in i en ny tid där det inte längre  handlar om att drömma och planera utan nu om att faktiskt göra. Ta tag i saker. Love it! Nu ska jag lära känna huset, min omgivning och jobba på att skapa det liv jag så länge drömt om.

Det känns som att jag i oktober lämnat det värsta bakom mig (ta i trä). Är medveten om att det bara är en känsla och att vad som helst kan hända. Men jag håller tummarna för att det är så. Att jag från och med nu kan få vila i nuet. Det är i alla fall vad jag i november ska försöka med ❤︎

Hur känns veckan?

Skön. Har en heldel att ta tag i men jag har semester hela veckan (tack och lov) så jag ser fram emot den med glädje och förväntan.

Vad ser du fram emot i veckan?

Att vara ledig. Är ju min första semestervecka detta året så det ska bli skönt att bara få vara hemma. Men också att komma ordning i huset. Att få rensat, packat upp och göra sig hemmastadd helt enkelt. Finns väl inget mysigare ❤︎

Vad ser du mindre fram emot?

Har ett sista möte med mäklaren för att avsluta försäljningen med vårt hus. Det ska på ett sätt bli skönt. Men å andra sidan är det jobbigt att ha inbokade möten och tider när man har mycket att göra hemma. Det ska bli skönt att få det avklarat dock. Räcker att ha ett hus att tänka på.

Vad har du för ”to do:s” i veckan?

Oj, den listan är oändligt lång! Men jag ska bland annat:

• Städa vårt gamla hus
• Ha möte med mäklaren
• Sälja av lite möbler
• Få bort alla kartonger på över- och undervåning
• Fått rensat i källaren
• Med lite tur hunnit måla panelen i köket

Vad kommer du läsa/lyssna/titta på?

Just nu läser jag ”Oro- att leva med tillvarons ovisshet” med Anna Kåver.

Vad händer i helgen?

Jag hoppas att vi är någorlunda färdiga med huset och där med kan sakta ned tempot och bara försöka njuta lite. Att ta en långpromenad och gå och småmussla hemma, det hade varit härligt!

Bild mäklarhuset/hemnet

Förra veckan var vi och kollade på huset en sista gång innan vi får nycklarna till det, och ni vet när man gått och fantiserat och längtat efter något varje dag och sedan ser det i verkligheten. Besvikelsen. Eller nej, besvikelsen kanske är fel ord, jag vill fortfarande ha huset, kanske mer chocken…

….av hur litet huset var. Man har ju liksom målat upp en bild av det i sitt huvud, och den stämde helt plötsligt inte alls överens med verkligheten. Alltså jag har ju hela tiden vetat att huset är litet. Till och med hälften av det vi har nu…. men ändå.

Badrummet var tex dubbelt så stort i mina tankar än vad det var i verkligheten, och det visade sig att jag kan nå taket utan att sträcka på mig vilket jag inte alls kunde i min fantasi. Nej, där var det högre i tak. Typ lika högt som vi har nu.

Det är konstigt vad sinnena kan spela en ett spratt. Inte för att jag är missnöjd, nej mer förvånad. Jag ser fram emot det här mer än någonting annat. Förblindad men samtidigt fullständigt medveten och vaken. För jag vet att det inte kommer att vara en dröm. Utan kanske mer hårt arbete och obehagliga överraskningar.

Men jag tänker fortsätta att bära på den där drömmiga känslan. I alla fall i en dag till!