nimble-builder domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /home/nestorfo/public_html/wp-includes/functions.php on line 6131customizr utlöstes för tidigt. Detta betyder vanligtvis att någon programkod i tillägget eller temat körs för tidigt. Översättningar ska läsas in vid åtgärden init eller senare. Mer information finns i Felsökning i WordPress. (Detta meddelande lades till i version 6.7.0.) in /home/nestorfo/public_html/wp-includes/functions.php on line 6131
Idag är jag så glad över att vara tillbaka på jobbet igen. Friheten när en förkylning lämnar i kroppen är enorm. Idag handlar det inte bara om den ljuva känslan av att vara frisk. Nej utan också att kunna träffa människor igen, gå till affären, kunna boka in en date med en vän, hämta sina böcker på biblioteket eller bara det där simpla att barnen får ta hem vänner igen.
Lättnadens suck.
Tack livet fria andningsvägar och ett huvud utan snor.
Tack!
Tacksamhetens dag
Att vara en prestationsprinsessa och bli sjuk – det rimmar tyvärr inte. I detta avsnitt pratar vi om motståndet och våra sjukt (o)normala tankar kring att vara sjukskriven eller hemma för vård av barn. Varför pressar vi oss själva till utmattning istället för att acceptera läget när vi inte mår bra? Hur kan det kännas så svårt att tillåta sig att vara sjukskriven? Dessa coronatider har tvingat oss alla att tänka om kring sjukskrivningar och den positiva effekten är att sjuknärvaron i skolor och på arbetsplatser så gott som upphört helt! Vi delar våra bästa tips för att landa i acceptans och mjukbromsa istället för att tvärnita eller pressa oss rakt in i väggen.
Dela gärna med dig av dina tankar eller erfarenheter kring ämnet!
Jag undrar vem jag är då
Jag undrar vem jag är då.
När jag har det där som jag hela livet längtat efter.
När drömmar inte längre är drömmar…
utan en verklighet.
Jag undrar vem jag är då.
När jag befinner mig på platsen jag vill vara.
När jag öppnar ögonen med känslan att inte vilja vara någon annanstans.
Jag undrar vem jag är då.
Om det skapas nya drömmar.
Ny mål.
Om intressen växer eller tappas bort.
Jag undrar vem jag är då.
Tapetdrömmar (bilderna hämtade från Boråstapeter)
Varje kväll, och ja jag menar verkligen varje kväll när jag går och lägger mig så faller jag in i någonslags tapettrans. Jag fantiserar om Thistle i köket, Indigo bloom i sovrummet och Britas hus (finns ej på bild) i hallen. Jag vet att jag inte ens är inne i huset än, ändå är det färdig renoverat (i mitt huvud). Eller ja, nästintill i alla fall.
Jag längtar så mycket att det nästa fysiskt gör ont och jag vill bara börja åka och beställa kök, trägolv, tapet och både bygga och måla långt fram på kvällarna. Det finns något så himla tillfredställande i det där skapandet.
Både jag och min man är överens om att detta är vårt sista hus. Nu är det på riktigt. Vi har testat, gjort misstag, och försökt igen i våra föregående hus. Nu vet vi lite mer i alla fall. Med en betoning på lite. Hur vi vill ha det. Vad vi trivs i och inte. Vi säger i kör att vi inte ska stressa fram, att vi ska ta det lugnt, känna in, och sen göra. Fast samtidigt vet vi att det inte är sant. Vi kan titta på varandra, bryta ut i skratt och ställa oss frågan vem vi försöker lura. Båda vet att det inte kommer att hända.
Även om en av oss försöker att lugna den andra, sätta sig på bromsen, så har den som vill något en sådan stor kraft så att den andra ofrivilligt åker med. Eller ofrivilligt och ofrivilligt, vi båda vet att vi njuter av farten. Det är efteråt vi kan sätta oss och gnugga våra huvudet och fråga vad fasen det var som hände egentligen.
Jag älskar det där med oss. Farten, tveklösheten, modet och kreativiteten. Utan den hade jag förgåtts.
Men tillbaka till tapeterna. Både jag och min man tänker mönster och färg, i alla fall mer mönster och färg än tidigare. Två rum är redan bestämda, men två rum är kvar….och jag är medveten att jag inte kan bestämma något till 100% innan jag ens är inne i huset men jag har bestämt mig för att bestämma mig ändå:)
Har du någon tapetfavorit? Berätta!
Vår livsfilosofi förändras. Men ibland behöver vi fundera över den för att inte fastna i tankar som vi ”alltid haft” och därmed göra som vi ”alltid har gjort”. I dagens skrivövning vill jag verkligen att du tar dig tiden och svarar ärligt på nedanstående frågor, och svara på dem utifrån vad du känner JUST NU (och gör hela övningen). Våra tankar och känslor förändras. Så tänk till, så att du inte bara upprepar ett gammalt mönster. Jag bjuder på svaret på mina frågor. Varsågod!
Svårt, men jag försöker tro att allting har en mening, även om det inte alltid känns så.
2. Vilken betydelse har det att vara lycklig?
Jag tror inte att man kan gå ”lycklig” genom livet, men jag tror att man kan känna sig tillfredsställd, nöjd. Lycka är små korta känslor av glädje som man förvisso vill uppnå, men själv strävar jag nog efter ett flyt i min vardag, en varm mjuk känsla i min kropp. Jag vill trivas i alla mina sammanhang. Det i sig tror jag är att vara lycklig.
3. Vad betyder framgång?
Jag tycker att man uppnått framgång när man kan leva livet som man önskar, när man är nöjd. Man har det man behöver. Framgång handlar inte om pengar, för mig handlar det mer om vänner och tid. (visst du behöver pengar men det handlar inte om att köpa stora hus och fina bilar, det handlar om att kunna manövrera vardagen utan att behöva kolla kontot). Har jag personer som älskar mig och har jag tid att vara med dem, det är framgång. Gillar jag min vardag, det är framgång. Själv tycker jag inte att jag uppnått den framgången jag vill ha i mitt liv. Jag vill ha mer fri tid, och jag vill ha mer äkta och nära relationer.
4. Vad är meningsfullt?
Möten med andra människor är meningsfulla för mig. Det är nog därför jag valt det yrket jag gjort. Att hjälpa andra känns meningsfullt.
5. Varför ska man arbeta?
För att känna sig viktig. Bidra till sin omvärld. Vi vill alla vara en del av något. Dra sitt strå till stacken. Eller i alla fall tänker jag så. Ett arbete gör att man blir meningsfull, viktig för sitt samhälle. Jag vill också arbeta för att lära mig, utmana mig. Spelar ingen roll hur mycket pengar jag skulle ha på mitt konto, jag skulle alltid arbeta. Men kanske i en mindre omfattning.
6. Vad är syftet med arbete?
Att få en gemenskap. Att lära sig något. Att bidra.
7. Vad utgör ett gott arbete?
När både man själv och motparten känner sig nöjd.
8. Vad är sann kärlek?
Att älska hela människan och inte bara delar av den. Att gilla och acceptera alla sidor hos en individ. Även de ”dåliga”. Att ha en vilja att sätta någon annan före sig själv.
9. Vilken betydelse har relationer för att leva väl?
Allt. Tror vet att man mår väldigt dåligt av att inte ha nära relationer eller av att inte känns sig älskad och uppskattad.
10. Vad är god vänskap?
Att lita på någon och på riktigt känna att personen bryr sig. Att den finns där i både med- och mot gång.
11. Har mina antaganden påverkats, behöver de förändras?
Nej jag tror att de redan har förändrats, att jag värdesätter relationer mer idag än tidigare och att jag ser att frihet är viktigare idag än tidigare. Prestation betyder ingenting för mig längre. Jag vill inte prestera. Jag vill vara nöjd med varje nu.
12. Vad kan jag utläsa av svaret på mina frågor?
Att jag faktiskt idag strävar mot det jag vill ha. Mer frihet och nära relationer. Samt att jag jobbar med det bästa jag vet. Genuina samtal ♡
Hej från sjukstugan!
Ville bara hoppa in och säga hej. Ligger hemma sedan några dagar tillbaks i förkylning.
Så här ligger vi…
Hunden och jag.
Den ene mer missnöjd än den andra.
Nej just här ser han inte så missnöjd ut. Men merparten av tiden ligger han INTE och snarkar utan sitter bredvid mig och ber om en långpromenad. Och han ger I N T E upp.
Under sommaren har han inte fått särskilt många långpromenader (pga taskiga andningsvägar) men frågar du honom kommer han säga att det beror på en taskig matte. Så han har suttit i fönstret eller i trädgården och ledset tittat på mig när jag har vandrat i väg.
Nu menar herr Turbo att det gått för långt. HAN VILL UT! Dessvärre verkar han inte kunna se skillnad på lat och sjuk. Jag försöker hävda att jag är sjuk medans han menar motsatsen.
Jag ger upp, låter han vinna. Somnar om och hoppas han gör mig sällskap.
Sjukt onormalt
Varför är det så svårt att vara närvarande och njuta av nuet? Vi diskuterar fenomenet att tankarna alltid tycks vara någon annanstans och ha bråttom framåt, istället för att njuta av stunden. Vad har vi för knep för att hitta mindfulness och närvaro i stunden och hur blir det när vi uppnått den största drömmen i livet? Detta och mycket mer berör vi i veckans avsnitt!
Ointelligent eller okoncentrerad?
Jag har fick min ADHD-diagnos för åtta år sedan och jag kan fortfarande få sånna där AHA-upplevelser. Ni vet när man liksom 25 år efteråt kan se hur allting hänger ihop. När man hittar förklaringar på sitt beteende, sina handlingar eller sitt mående. När jag vid ett tillfälle försökte hjälpa dottern med läxan fick jag en flashback tillbaka i tiden och förstod helt plötsligt varför jag aldrig har fattade någonting.
Jag gick från att älska matte till att hata det. Jag hade inga svårigheter att se vad talet skulle bli, att på automatik få upp rätt siffra i mitt huvud, men när de sedan ville att jag skulle beskriva målande förklaringar kring hur jag hade tänkt så kunde jag inte det, vilket sänkte betygen. Fröken förklarade vid upprepade tillfällen att hon bara ville att jag skulle säga hur jag tänkte, medan jag aldrig riktigt förstod varför eftersom jag redan kommit med rätt svar….
Det var inte bara matten som ville ha förklaringar, nej även andra ämnen. Jag kunde skriva svaret på en fråga med fyra meningar, men de ville att jag skulle beskriva det på 2 A4 sidor. Varför? Jag förstod aldrig grejen. Jag minns att fröken alltid sa att jag hade rätt, men det räckte inte hela vägen, för jag var tvungen att förklara mer ingående, mer utförligt.
För att inte tala om när matten slutade handla om siffror och istället handlade om långa berättelser! Jag får fortfarande impulsen att jag vill riva söner hela boken och hoppa på den.
Vad är det i historien som är viktigt? Inte nog med att man ska komma ihåg siffror, man ska även komma ihåg färger och namn, det känns som att min hjärna vrider sig och krampar varje gång. Jag fixar det inte!! Jag minns att jag alltid fick läsa dessa små matteberättelser om och om igen bara för att det blev för mycket information, jag tappade koncentrationen och fick hela tiden börja om från början.
”Anders, Anna och Olle har varsin korg med bollar. Anders har 4 gröna bollar och en blå. Anna har 6 röda bollar och 4 blå. Olle har 8 gröna bollar och 2 röda. Hur många gröna bollar har Anders och Olle tillsamman? Hur många blå bollar finns det totalt.”
Dessa frågor försinkade mig, jag minns att jag fick läsa texten om och om igen utan att komma någonstans, vilket gjorde mig illamående, stressad och fick mig att känna mig dum. Hade någon istället frågat mig vad 4+8 var hade jag kunnat svar utan att tveka. Detta gjorde mig väldigt osäker i skolan, jag förstod tidigt att det var något jag inte förstod, som andra uppfattade men inte jag. Vilket fick mig att tro att jag var osmartare än alla andra.
Allt det där känns så sorgligt idag. Hur fel det kan bli. Och även om man inte kan ta bort något från det förflutna så känns det gott att kunna förstå sig själv, att trösta sig själv med att det aldrig handlade om intelligens utan om koncentration. Jag bryr mig egentligen inte om det där idag, men för det där lilla barnet som satt och skruvade sig i stolen och kände sig dum gör det en stor skillnad ❤︎
Det regnar ute. Dropparna slår mot plåttaket utanför sovrumsfönstret och katten snarkar tryggt i soffa. Hemma. Jag undrar hur det kommer kännas om två månader. Hemma?
Eller kanske borta?
Jag älskar att se barnen så hemtama och funderar på om det någonsin kommer bli likadant. Ger man dem något nu eller tar man bort något från dem? Ger jag dem djur, natur, en bättre uppväxt eller kanske tar jag bort deras trygghet, drar dem ur sitt barndomshem? Jag släpper tanken hårt i golvet, ser den gå i kras. Vill inte att något ska förstöra min dröm nu. Något jag längtat efter så länge jag kan minnas. Åtminstone inte mina egna negativa tankar….
Jag sov i natt. Första hela natten på en månad. När jag tittade på klockan stod den på 6.30 och jag trodde knappt mina ögon. Halleluja ropade jag (inombords). Jag hoppas att det ska kännas i både kropp och knopp, att sömnen kunnat läka de där nerverna som börjats kännas trasiga på grund av allt ovetande.
Dom sista dagarna av sommar är här nu. Det känns i luften. Jag skulle vilja kram ur dem men orkar liksom inte. Trött så trött. Kommande månader består av rensning och packning. Fast att jag skulle vilja vara inne i vårt nya hem redan i morgon kan jag tänka att vi ändå får fördelar som hinner packa och planerar framtiden i lung och ro.
Det här året alltså. Bjuder på både sött och salt. Jag är tacksam för att min dröm dök upp mitt i en storm så att jag haft något fint att lägga tankarna på. Något att drömma om på nätterna. (Fast att det kanske resulterat i att jag inte sovit alls).
Om två månader är vi på plats i vårt nya hem, och om ytterligare två månader efter det är min utbildningstid över. Känns som en stor tung sten kommer att släppa från mitt bröst. 2021 är ett år där jag måste pausa från ansvar och planera för glädje. Jag känner det så starkt. Är sååååå trött på ansvar och måsten.
Två månader. Låt det gå snabbt!
Sjukt (o)normalt
Varför dras vi till vissa typer av människor och helst undviker andra? Vad är det som gör att vi inte kommer överens med eller inte tycker om vissa personer? Vad är det som händer när vi blir irriterade på någon annan, egentligen? Ett spretigt, ofiltrerat och skrattrikt poddavsnitt med självinsikter och kloka ord. Håller du med oss?
