Årsarkiv: 2022


Fuck it, nu kör vi!

 

Företagsterapeuten

Företagsterapeuten

Alltså ärligt, vad är det med mig? Jag är vanligtvis inte rädd för något (eller jo nästan allt, men ja, ni fattar vad jag menar). Jag är mer personen som kör utan att tänka, som ignorerar mina misstag och bara gå vidare. Men när det kommer till det här har jag skjutit på det i evigheter känns det som. Jag hittar flera anledningar så som att jag inte vet hur man gör (vilket inte är sant), eller att jag inte har tid (vilket heller inte är sant), eller helt enkelt för att det är meningslöst och ingen bryr sig, och även om det där sist nämnda skulle vara sant så har det liksom aldrig stoppat mig förut så varför skulle det göra det nu?

Fuck it, nu kör vi! Jag ska bli med podd.

Ja så är det tänkt. Och jag säger det högt för att putta fram mig själv, för ja, jag är rädd. Oklart för vad men så är det bara. Sedan jag och hobbykreatören slutade att podda har jag saknat det enormt och jag har haft en massa olika tankar på hur jag skulle kunna ta upp det igen, och till slut landade det. Det ska bli en företagspodd.

Dels för att jag själv saknar svenska företagspoddar, men också för att det skulle vara ett roligt sätt för mig att hitta ”arbetskamrater” och lära både dig och mig massor längt vägen.

Trots att jag drivit eget i över 10 år känner jag mig ny på banan och nya insikter och lärdomar slår mig nästintill dagligen, och det vill jag så klart dela med mig av. Jag verkar ju lida av en oförmåga att hålla tyst om mina tankar och erfarenheter så varför ens försöka hålla det inne?

Ja då var det sagt! Nu kan det inte göras ogjort.

Jag vågar inte lova ett släppdatum men inspelningar och intervjuer är i fullgång och jag tar gärna emot tips på gäster, eller förslag på vad du vill höra om. Frågor, tankar, ideér, vad som helst, och du, ge mig gärna en klapp på axeln nu. Det kan jag behöva.

Fuck it, nu kör vi!

 


Om vi alla vore hundar

Han är tydlig, visar alltid vad han vill. Det råder ingen tvivel på om det är mat, lek eller promenad han önskar. Man behöver aldrig tveka på vad han tycker och tänker. Han visar på sekunden om han är nöjd eller missnöjd, om han är nyfiken eller rädd. Det finns bara ett av och ett på för honom, ingenting där emellan. Det är visserligen något som ofta kan reta mig till vansinne, men samtidigt slår det mig att jag har så mycket att lära av honom. Eller kanske har VI mycket att lära av honom (eller av hundar överlag).

Jag tänker på hur vi människor knappt vet vad vi känner, ändå kan vi ibland förvänta oss att omgivningen ska veta det. Än mindre vet vi vad vi vill och även om vi skulle veta det, ja då är det inte ovanligt att vi inte uttrycker det eller kanske till och med gör motsatsen till vad vi önskar.

Djur är så tydliga i sin kommunikation. Kanske är det därför som det är så lätt att tycka om dem. Vi människor försöker hålla undan både tankar och känslor, vi gör oss till. Ställer upp fast att vi inte vill. Säger ja när vi vill säga nej, eller nej när vi vill säga ja. Det skulle aldrig falla min hund in.

Jag tror de flesta av oss vet vad vi ville om vi bara slutade tveka. Om vi inte lade in så mycket tankar och värderingar i allt. Jag slår vad om att min hund aldrig någonsin har tänkt; undra om hon bli irriterad om jag föreslår att vi leker med bollen nu. Tänk om hon efter det inte kommer att tycka om mig längre, sälja mig? Avliva mig?!? (Jag skulle visserligen önska att han tänkte så, det hade gjort min tillvaro såååå mycket lättare).

Nej, men ärligt, den tanken har garanterat inte slagit honom.  

Tänk om vi människor vore som hundar, öppet glada, ledsna, arga, rädda, nyfikna. Att vi hade haft lika nära till våra känslor. Och om vi på sekunden sade vad vi ville och vad vi tyckte utan en rädsla för vad andra skulle tycka och tänka om oss. Hur skulle världen då se ut?

Trots våra olikheter är han min förebild. Han inspirerar mig till uttrycka mig tydligare och bättre, att prata från mitt eget hjärta innan jag börja lyssna in någon annans.

Jag ska bli mer som honom. Kommunicera med insidan ut, istället för utsidan in ❤︎


På höga hästar

Vi psykologer är nog dem som haft mest psykiska problem, säger hon med ett skratt. Hon stod på en scen och pratade framför hundratals människor. Hon var en ”expert” men visade precis på att hon också var mänsklig. Att hon inte var bättre än någon annan, och jag älskade det.

Ofta tänker jag på henne de gånger jag tvivlar på mig själv.

Hon påminner mig om vem jag vill vara.

Det ska erkännas att jag till en börjar inte kände mig trygg i rollen som terapeut. Det kändes som att jag tagit på mig helt fel kavaj när jag jämförde mig med andra i min yrkesroll. Det kändes som att de red på höga hästar. Visade upp fina titlar och ett ”fläckfritt förflutet.”

Jag började liksom bakvänt, från fel håll. Visade upp hela mig, mitt liv, genom mina föreläsningar… sen blev jag terapeut, och det kunde jag liksom inte radera eller ta tillbaka.

Ibland kunde det kännas som en oskriven regel att man liksom skulle sitta på en sådan där hög häst för att ens få bära titeln, att jag liksom inte fick vara med i matchen. Att jag kom in med en ponny på plan medans de andra red ardennerhästar.

Men sedan slog det mig. Syftet med mitt företag har alltid varit att hjälpa andra, redan innan jag var terapeut, och det kan jag inte göra från en hästrygg, oavsett hur stor eller liten den är. Nej jag behöver arbeta med fötterna på jorden. Låta dem skitas ner, bredvid dina.

Jag hoppar av hästen, går inte ens in på spelplan, utan möter dig, istället ❤︎


Maj i bilder

Maj innehöll en resa jag längtat efter. Det gav mig lite klarhet, och blev en bekräftelse på att det är jag som sätter press på mig själv och inte företaget jag konsultar för (något jag visste redan innan). Jag känner hela tiden att jag ligger efter och att jag inte gör tillräckligt. Men jag börjar acceptera att det är så livet som företagare känns. Timmarna på dygnet tar hela tiden slut alldeles för fort.

Och så myser jag med dessa tre som ständigt är i min närhet. Jag vågar knappt skriva orden men det känns som att dex börjar lugna sig, att vi hittar ett bra tempo och goda rutiner tillsammans. Nu längtar jag bara tills att han är så pass lugn att han alltid kan vara med mig på min mottagning. Det har alltid varit en stor dröm för mig och jag längtar efter att kunna kryssa i även den boxen.

Tillbringade en arbetsdag tillsammans med bästa Therese. Hur mysigt som helst. Hoppas på fler i framtiden ❤️

Så besökte jag vackra Halmstad. Ville egentligen bara stanna tiden och utforska stället men jag var där på jobb så mest tid blev det framför datorn.

Mina kvällsjobb är över för denna termin och jag märker en sådan skillnad i mitt mående. Har börjat sätta gränser och säga nej till kvälls- och helg jobb nu (inte en dag för sent) och det känns som en otroligt lättnad att komma in i rutiner igen.

Och så testade jag på bildterapi i terapirummet vilket blev en väldigt givande session. Även här arbetar jag med att gå utanför mallen och hitta rätt sätt att jobba för mina olika klienter.

Maj har varit en fin månad med ett lugnare tempo. Lite grundning och landning som var välbehövligt. Nu håller jag tummarna för att juni blir detsamma ❤️


Har du ett paket med skit i din hand?

Har du ett paket med skit i din hand?

Har du ett paket med skit i din hand?

När jag fick med ADHD-diagnos kändes det som att jag fick ett paket med skit i mina händer.

”Här, varsågod, här kommer sammanfattning av ditt liv”.

Jag behövde inte ens öppna paketet, den osade mörker om det och det var först när jag fick det i mina händer som jag förstod att mitt liv inte skulle bli annorlunda, att jag inte skulle bli ”bättre”. Att jag alltid skulle må som jag hade mått, bära vidare på mina problem. Min hjärna skulle inte magiskt läkas eller förändras. Bli så där glad och lycklig.

Hur mycket vill du vara sjukskriven, frågade läkaren med pennan i handen, du kan inte jobba heltid. Du kommer att hamna i utmattningar och depressioner, du fixar inte att jobba 100%.

Det kändes som en smäll i ansiktet. Som att bli spottad på. Som att ligga under hans skor.

Jag tänker inte vara sjukskriven, svarade jag och gick ut från rummet, blåslagen och  med världens sämsta present i min hand. Jag höll det där paketet i mina händer i veckor, eller kanske var det månader, och jag visste inte vad jag skulle göra med det.

Ska jag gömma det, skämmas, slänga det?

Där och då slog det mig. Hur kan jag göra det bästa av det här? Jo, jag kan visa upp det för andra!

Att föreläsa och skriva om mitt liv blev en bearbetning för mig själv samtidigt som det hjälpte andra, och långsamt kom förvandlingen, jag såg paketet ändra färg och form. Och doften, ja den försvann.

Ibland tänker jag att jag förvandlat skit till guld, för så känns det, (idag).

Med en diagnos kommer flera ”svagheter/svårigheter” men jag bestämde mig för att inte hålla dem bakom ryggen, tvärtom, jag ville vara stolt över dem, göra dem till min styrka. Jag ville vara en förebild, ett levande bevis på att DU visst kan (fast att andra inte tror på dig), trots ditt förflutna eller din diagnos. Det går att bli ”frisk”, det går att jobba 100%, det går att må bra!

Har du ett paket med skit i din hand?

Låt mig hjälpa dig att förvandla ditt skit till guld!

Mer info.


Save the date

workshop skrivterapi

workshop skrivterapi

Datum är satt för nästa workshop. Vi träffas lördagen den 11/6 på zoom för en halvtimmes terapeutiskt skrivande. Har du varit med tidigare får du automatiskt ett mail med länk till mötet. Har du INTE varit anmäld tidigare så anmäler du dig här.

Jag hoppas att vi ses!


Behöver ditt företag terapi?

Företagsterapi

Jag har coachat människor som drömmer om att starta eget i flera år bakom kulisserna. Jag har varit mentor och rådgivare vid flertalet tillfällen och jag blir nästan varje vecka kontaktad av företagare fulla med frågor och drömmar.

Att starta och driva eget är ett stort steg. Kanske inte lika synligt för andra som för dig själv.

Det kan vara svårt för andra att följa med på din resa då den lika mycket sker på insidan som på utsidan.

Det är inte ovanligt att du ena dagen känner dig motiverad och stark, till att andra dagen ifrågasätta dig själv och din företagsidé.

Kanske vet du inte vart du ska börja, hur du ska fortsätta eller vad nästa steg är.

Det är också lätt att tappa bort sitt mod någonstans på vägen, jag vet för jag har varit där. Men med lite hjälp och stöd brukar man kunna hitta det igen.

Som företagsterapeut är jag ditt bollplank och din förändringsledare. Jag hjälper dig att se till att dina tankar och rädslor inte sätter käppar i hjulet för din dröm (för tro mig, dom kommer att försöka).

Med mig på din planhalva sätter vi regelbundet upp mål, ser till att du når dem och styr bort både hinder och rädslor. Jag är din accountability partner och cheerleader som ser till att du tar steget mot dina drömmar och hejar på längst vägen.

Behöver du  min hjälp?

Du hittar den här!


Tillsammans

Jag har inga fasader.

När du lägger upp ditt hjärta på bordet vill jag att du ska känna att jag likväl skulle kunna blotta mitt.

För i mitt rum är vi jämställda.

Vi är allierade.

Vi arbetar tillsammans.

Jag är ingen expert.

Du är.

Även om det inte känns så.

Du kommer aldrig höra mig säga att jag kan eller att jag vet.

För jag vet inte…

mer än du.

Och jag vill aldrig att du varken ska känna eller tro

att jag är mer än du.

För hos mig är du och jag ett vi.

Vi som testar, undersöker, provpratar.

Vi gråter och skrattar.

Vi arbetar.

Tillsammans.

Jag släpper in dig i mitt hjärta precis på samma sätt som du delar ditt ❤︎

Intresserad av terapi? Du hittar mer info här!

 


Saker jag inte skulle berätta om mig själv

Hej jag heter Jessica och jag har skrivit 1,2,3 böcker (skulle jag aldrig säga till någon), jag har också blivit nominerad till årets eldsjäl (skulle jag heller inte skryta med), drivit 2 företag och en förening (who cares) , föreläst för hundratals, ja kanske till och med tusentals personer (skulle jag heller inte berätta). Jag har varit med i flertalet tidningsrepotage, och i både radio och tv. Jag har blivit intervjuad i poddar och drivit flera egna (🙈). Jag har gett ut 3 böcker från andra författare, varit medförfattare till flertalet böcker och jag har en stor burk på min byrå full av kärleksbrev från läsare som påstår att jag räddat deras liv med hjälp av mina texter.

Jag har haft 100 000 tals läsare på min blogg, ja till och med på ett endaste blogginlägg, och jag har fått en av mina texter filmatiserade och filmen delas av visas av flertalet föreläsare och utbildare idag. Jag har över 5 års högskoleutbildning och idag arbetar jag i mitt egna företag som terapeut.

Hej, jag heter Jessica och jag har ADHD och GAD. Som barn hade jag selektiv mutsim, jag har haft ätstörningar, självskadebeteende och flertalet depressioner. Jag har jobbat mig ifrån en ständig ångest, lärt mig säga nej och tycka om mig själv fast att jag i nästan hela mitt liv känt att ingen annan gör det. Jag känner mig ofta ensam, övergiven, fast att jag aldrig riktigt har varit det. Idag är jag kompis med mina demoner, jag känner dem alla väl och vi lever ett ganska bra liv tillsammans. Idag arbetar jag som terapeut i mitt egna företag.


Om du inte kände mig och hörde de där prestationerna, skulle du tro att det var samma person?

En människa består av så många delar, och de där delarna som kan mätas och visas upp är en sådan liten del av vem man egentligen är. Egentligen är ju den första delen av min berättelse inte jag alls, den handlar ju mer om mina prestationer och del två om mina erfarenheter. Men inte heller den är jag. Konstigt nog känns det bekvämare för mig att prata om mina erfarenheter och upplevelser än om mina prestationer.

Vad vill jag egentligen säga med det här inlägget? Jo jag vill påminna dig om vilken liten del du ser av en människa, och att det bakom varje fasad både finns ljus och mörker. Jag ser varje människa som ett paket fullt av överrakningar. Man vet aldrig vad man hittar på insidan och det är värt att påminna sig om varje gång man avundas någon annans ”presentpapper” ❤︎


Vad har du och jag gemensamt?

Ibland har vi människor lättare att skapa distans än närhet till varandra. Det är lätt att dela in människor i fack och därmed utesluta sig själv. Men sanningen är att de flesta av oss har fler saker gemensamt än saker som skiljer oss åt. Allt hänger på vilka ögon vi ser varandra med. Letar vi efter likheter eller efter skillnader?

Vi är ofta mer lika än vad vi tror. Så om du skulle titta på din omgivning med nya ögon. Vad skulle du se?

Att titta på våra likheter istället för det som skiljer oss åt kan få oss att både tycka om andra och oss själva mer. För kanske är varken du eller jag så annorlunda som vi tror?

Så börja med mig, låt oss komma närmare varandra. Nämn tre saker du och jag har gemensamt. Det kan vara allt från intressen till erfarenheter. Titta på vad som binder oss samman, istället för vad som håller oss isär ❤︎