Årsarkiv: 2015

Ett steg fram och fem tillbaks -uppsatshandledare sökes!

Detta inlägg publicerades i: Allmänt Författarskap & skrivterapi av

Att skriva uppsatsVi fortsätter på temat ”varför låna en när man kan låna flera”, och de kommande två månaderna ska ju helhjärtat ägnas åt min uppsats, så därför blev det sex olika böcker på ämnet så får vi se om jag blir något klokare. Tyvärr skriver jag uppsatsen själv utan någon vidare handledning vilket gör att det tar tid och jag svävar ut emellanåt. Så är det någon som är grym på uppsatser och vill agera mentor för mig så räck gärna upp handen. Kan nog behöva allt stöd jag kan få på denna resan!

Det här har verkligen varit en långdragen uppsats som jag verkligen vill komma i mål med. Det är över 5 år sedan nu som jag gick masterprogrammet i kriminologi. Mitt i mina studier fick jag ett jobb jag inte ville eller kunde säga nej till. I några månader studerande jag vid sidan om mitt heltidsarbete. Efter jobbet åkte jag vissa dagar till skolan i Göteborg. Tillslut insåg till och med jag att det inte skulle hålla i längden (som tur var). Så jag bestämde mig för att hoppa av.

Men de där sista 45 hp jag hade kvar har retat mig. 45 högskolepäng, vad fasen är det, det borde jag ju klara av! Så jag kontaktade min lärare för att se om vi skulle kunna lösa det på något sätt trots att jag arbetade. Så då kom vi fram till att en uppsats på distans i alla fall skulle gå och lösa, så där står jag nu, (och har stått  i snart två). Det som tar tid för mig (förutom att jag jobbar heltid, har barn och driver företag vid sidan om) är att jag snurrar i väg åt helt fel håll. Det var ju det där med att organisera och strukturera då. Ni vet i början när man ska leta artiklar till uppsatsen. Trots att jag hade mitt syfte och mina frågeställningar så gick jag vilse någonstans där. Min mening är ju att titta på ADHD, självkänsla och kriminalitet. Helt plötsligt sitter jag och läser om ADHD och anknytningsteorin. Visserligen jätte intressant, men inte där jag skulle vara! Och det är inte så att jag halkar lite och läser en artikel. Nej, jag fastnar där i flera månader och läser flera stycken. Helt plötsligt en dag på väg till jobbet så kom jag på mig själv. Men herregud vad gör jag! Det var ju inte ens det här jag skulle undersöka, och så får jag backa tillbaka till ruta ett igen.

Eftersom min handledare är långt ifrån mig och inte ställer några krav på mig (som tur är) så har jag inte heller någon som kan bryta när jag fastnar eller gör fel, suck!

Men om du saknar mina inlägga här är det för att jag denna veckan ska försöka sitta fastklistrad vid datorn med transkiberingar, jag hoppas hinna med mina sista fem denna vecka. Eller att hinna fem kanske är att ta i? Två? Tre? Jag vet inte…

Jag vet inte om jag utan vägledning någonsin kommer att komma i mål med det här, jag vet bara att jag försöker [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Anna blir arg! -barn med plötsliga utbrott

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap av

plötsliga utbrott, ledsna barnAnna hade egentligen haft en bra dag, till och med mer än bra! Anna hade äntligen vågat fråga chans på killen hon varit kär i, och han hade sagt ja. Hon fick ta med sig en kompis hem efter skolan, ätit en middag med god aptit och skulle nu bege sig av på sin dansträning. Anna var glad.

När vi ska åka till dansen ber mamma att Anna ska ta på sig reflexvästen, men Anna vill inte ha reflexväst. Anna blir arg.

Anna blir så arg så att det kokar inom bords, hon är arg hela bilfärden och hela promenaden fram till entréporten. Tillslut blir Anna så arg så att det kokar över. Hon blir så arg så att hon skriker, spottar och fräser. Så arg att hon kastar västen i marken och trampar på den. Så arg att hon säger att hon hatar sin mamma. Så arg att hon säger att hon vill dö….

Men Anna vill inte dö. Anna vill leva. Anna vill dansa, leka med sin kompis, sjunga högt, skratta, men Anna vill bara inte ha på sig sin reflexväst. Anna hatar inte sin mamma. Anna älskar sin mamma, hon älskar henne så mycket att hon bara vill krypa intill henne och gråta ut i hennes armar men i stället spottar hon och fräser. Anna är inte arg på mamma, Anna är arg på sig själv. Hon är arg för att hon skriker på sin mamma, hon är arg för att hon beter sig illa framför en kompis, hon är arg för att hon skäms över sitt beteende och hon blir ännu mer arg för att hon ser att mamma blir trött och ledsen.

Tillslut sjunker hon ner utmattad. -Jag vill inte bråka, piper hon.

-Inter jag heller, svarar mamma.

-Jag blir så ledsen för jag vet att jag beter mig fel.

-Men varför är då egentligen så arg?

-Jag vet inte, jag har ont i huvudet och är trött.

Anna och mamma kramas. Anna blundar hårt, stora tårar rullar ner över hennes röda kinder. Annas mamma ville ha ett svar på beteendet, på tårarna, på utbrottet. Men Anna hade inget svar, mer än att hon vid just den stunden ogillade sig själv.

Att driva sig själv för hårt

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Någon som sätter stoppAlltså jag är en mästare på att driva mig själv för hårt, ofta har jag inte en tanke på att pausa, vila, ta rast. Det har varit ett hektiskt år för mig, mycket förändringar och lika mycket jobb. I oktober månad har det varit extra tufft. Flera föreläsningar, mycket resor och sen utbildningar/förändring av jobb. Vad gör jag när Oktober tar slut? Vilar?

Nej, jag hoppar direkt på uppsatsarbetet och tvingar mig till att transkribera varje kväll, utan att ens hämta andan emellan. Suck! Det jag tvingar mig själv till skulle jag aldrig begära av någon annan. Ändå fortsätter jag att piska mig själv tills jag blöder.

Jag kände mig trött idag, och i den känslan kom jag plötsligt på att jag har rätt till det. Först då kom jag på att jag inte en enda gång har stannat upp och vilat. Att tanken på att ge mig själv en belöning eller samla på mig ny energi inte har slagit mig. Jag har rätt till att vara trött, fast att jag avskyr den känslan. Det är svårt att säga vad som är hönan eller ägget, är det jag eller min ADHD som inte kan sätta gränser, säga stopp?

Ibland känns det som att man alltid skulle behöva någon vid sin sida (som man lyssnade på), någon som kunde ge mig ett rött kort. Som likt en trafikpolis kunde säga till mig när jag skulle stoppa, stanna eller köra. Kommer man någonsin fixa det själv?

Jag vet inte, men jag tänker därför ge mig själv några dagar ledigt från både uppsats och företag  och börja om på ny kula nästa vecka med återfunnen energi [wp-svg-icons icon=”cancel-circle” wrap=”i”]

Situationer min man ogillar med min ADHD: 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ADHD av
  • jobbiga situationer vid ADHD, vardagliga situationer vid ADHD, situationer min man ogillar med min ADHD, situationer som ofta uppstår när man har ADHD När jag erkänner berättar att jag tappat bort … (nyckel, telefon, plånboken, bilen, mig själv) igen…..
  • …. och att han alltid får leta upp sakerna för att jag saknar tålamod till det.
  • Att jag aldrig lär mig hur lång tid det tar att åka till ställen utan måste alltid fråga honom när jag ska åka…..
  • ….men ändå inte lyssnar utan åker när jag själv tror att det är dags.
  • Att jag alltid glömmer att stänga skafferi- och skåpsdörrar efter mig…….
  • …och att han alltid slår huvudet i dem………
  • och vikten av skyddsutrustning när du  väl ska öppna de som är stängda.
  • Att han äntligen nu förstår innebörden av ordet städKAOS.
  • Kommentaren: ”jag har en superbra idé!”……….
  • ….och att jag på några sekunder glömmer bort den.
  •  Att ha fått erfara svårigheten att följa ett recept….
  • ……(eller nej förresten, inte bara recept utan problemet som uppstår vid alla tillfällen där saker måste läsas noggrant).
  • När jag kommer hem från affären men har missat att handla det jag åkte dit för att köpa.
  • När jag säger att jag ska ringa och glömmer det…..
  • ….eller ringer men har glömt varför.
  • Kommentaren: va? det har du aldrig berättat för mig (alternativt), nej det har jag aldrig hört…(fast att han informerade dig om det för en månad sen, upprepade det varje vecka och nu sade det för en kvart sen)
  • När han ber mig att smyga (eller vara tyst av någon anledning) och jag glömmer det efter 30 sek och smäller och tappar allt jag tar i.
  • När han säger något och vill att jag ska reagera snabbt, men hinner ofta utföra handlingen själv, då det ofta är en 15 minuters transportsträcka från mitt öra till min hjärna.

Dagen 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

hallowenIgår var barnen ute och hallowenbusade och knackade dörr. De samlade på sig en massa godis trots att de var sex barn. Glädjen gick inte att missta. Lyckotjut och skratt. Vi gick hem med fulla hinkar och lyckliga barn. Jag tror att jag likt barnen somnade med en känsla av värme i magen.

morgonstund

Idag steg jag upp innan barnen, klockan hade inte hunnit slå sex. Bara för att i tystnad få sätta mig här , pussa hundnosar och dricka varmt te.

bokföring, pappersarbete

Sedan blev det pappers arbete, bokföringen som skall in och efter det blir det timmar med hörlurar över öronen för att transkribera till min uppsats. Morgonen när den är som bäst [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

uppsatsjobb

Sen väntar simskolan. Dottern som är rädd för vatten har lärt sig dyka fem meter och sonen har nu lärt sig simma utan dyna. Sedan blir det soffhäng med dom bästa och i morgon väntar en ny spännande dag [wp-svg-icons icon=”thumbs-up” wrap=”i”]

Tankar är bara tankar, och behöver inte bli verklighet 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap av

hallowenIgår var dottern bjuden på hallowenfest, och som vanligt när det är kalas, fester eller andra händelser som inte hör till vardagen så blir hon sur, och stingslig. Hon har sett fram emot festen i flera dagar och längtat. Vi har sminkat, målat naglar och tagit på hallowenklänningen när hon helt sonika börjar bli tvär. Håret är inte tillräckligt bra, inte klänningen heller och hur vi än försöker så duger det inte. Klockan tickar och vi måste ge oss i väg oavsett, hon ger sig av med motvilliga steg och gråt i halsen. På vägen får hon ett utbrott och skäller på lillebror.

Här är det lätt att som förälder bli irriterad ”nu ska du gå och göra något roligt så blir du bara sur och tvär!”. Men istället för att skälla på henne såg jag idag för första gången ett samband. Detta sker varje gång hon ska göra något kul. Hon blir ALLTID ledsen.

-Du är inte nöjd med klänningen säger du, men vad är det egentligen älskling?

-Jag känner mig stressad.

-Hur känns det när du är stressad?

-Jag får panik liksom och massa tankar i  mitt huvud.

-Vad är det du tänker på?

-Jag tänker på att någon kanske ska reta mig.

-Brukar någon reta dig?

-Nej, men jag tänker det ändå.

-Så egentligen är det inte klänningen då är orolig över?

-Nej, jag vet ju att jag kommer att ha kul, och jag har längtat efter det här. Men det är bara det att jag inte vet vilka som är där, eller vad vi ska göra. Och det kommer kanske vara andra barn jag inte känner där. Då kanske dom retar mig.

Jag minns så väl den känslan, känslan av oro som var så stor att du inte kunde kontrollera den. Som till slut sprack och förvandlades till ilska eller tårar. Barn kan sällan kontrollera situationerna på samma sätt som vi vuxna kan, och har inte heller samma valmöjligheter. Så därför kan de i sin oro börja att kontrollera annat, kontrollera det man kan. Det kan vara sitt utseende, sin klädsel, sin mat, eller annat runt omkring dem.

Det är så viktigt att vi vuxna stannar upp här och frågar oss själva (och barnet) anledningen till barnets beteende. Det är viktigt att vi förstår att plötsliga utbrott och tårar inte alltid beror på att barnet är trött eller argt, utan att det också kan spegla att barnet är oroligt eller ledsen.

Festen gick bra, hon trippade glatt därifrån.

-Var det några barn du inte kände där, frågade jag henne på vägen hem.

-Nej.

-Var det några av dina oroliga tankar som kom till sanning?

-Nej, mamma. Det är det aldrig. Min hjärna bara ljuger för mig igen.

Stressig vecka, lugn helg? 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

höst, återhämtning, stressad vecka Vilken fullspäckad vecka. Känns som att nu är första stunden jag sitter ner och kan andas ut. Veckan har inneburit utbildningar, föreläsningar, långa tågresor och intro på ”nygammalt” jobb så jag hoppas verkligen att helgen går i ett långsamt tempo så att jag hinner återhämta mig helt. Önskar mig en god sömn, solsken, glada barn och långa promenader med hundarna.

Önskar er en trevlig helg!

Vikten av att alltid ha gurka hemma….

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

gurkaIgår var jag oplanerat hemma med barnen då skola och fritids var stängt, och som vanligt när saker inte blir som jag tänkt mig blir jag stressad. Det spelade ingen roll att det var solsken och jag hade en helt oplanerad förmiddag att njuta av så kände jag mig uppjagad. Känslan av att ha tappat kontrollen liksom förföljde mig genom hela dagen. Dottern frågade om jag var stressad och sedan hörde jag barnen sitta och tissla och tassla en stund. Sedan blev det tyst.

Som alla med barn vet så anar man oråd så fort tystnaden infinner sig, vad är nu på gång? Jag hinner inte fundera länge på saken innan dottern ropar ner mig i sitt rum. Där har barnen nu anordnat ett spa för sin stressade mamma. Jag lägger mig på sängen med en kudde under huvudet och en under fötterna. Hon ber mig att blunda och sonen sätter på popmusik och börjar massera mina fötter. Då gurkan tydligen var slut får jag ostskivor på ögonen och tomat i pannan samtidigt som hon smeker mitt ansikte med alldeles för blött toalettpapper.

Jag vet inte om jag blev något vidare avslappnad då jag hade svårt att hålla mig för skratt, och fick efter en stund avbryta det fina spat då osten börjat svida i mina ögon. Eftersom jag är en synnerligen stressad person har jag nu insett vikten av att alltid har gurka hemma. Jag misstänker att ost varken är bra för hud eller ögon och har nu även fått erfara att det lämnar en obehaglig doft efter sig  :Tounge-Out:

Vart tar tiden vägen?

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Hur kunde jag missa?Alltså jag fattar inte det där med tid. Spelar ingen roll om det handlar om timmar, dagar eller veckor. Den går mig liksom alltid förbi. Jul tex, den kommer vid samma datum varje år, ändå kommer den alltid som en överraskning. Julklappar? Mat? Planering…..öh….

Det är samma med födelsedagar, namnsdagar och alla andra viktiga dagar man ska komma ihåg. Man vet att dom kommer, men man vet aldrig riktigt när. Och där står jag som ett fån…..varje gång.

Ni vet när man blir hembjuden till någon, precis när man ringer på dörrklockan faller det över mig. Att nu, i just denna stunden skulle jag haft med mig en blomma, en flaska vin, nybakat bröd, hemma gjord saft, vad fan som helst!! Men jag missar ALLTID den där gåvan, och jag skäms.

Folk säger att det är tanken som räknas men det stämmer inte. Jag har inte träffat en enda person som uppskattat att jag har gett dem gåvor i mina tankar. För oj vad mycket snälla tankar jag tänker och vad mycket jag har gett bort. Men jag har inte fått ett enda tack.

-Men mamma, i morgon är fritids stängt och det är skollov!

-what???

Mycket riktigt, ordningsam som jag är står det prydligt uppskrivet i TVÅ av våra kalendrar. Men det hjälper ju inte när man glömmer att titta i dem. OBS Stängningsdag i skolan! Stora röda bokstäver.

När jag tänker efter har jag vetat det länge. Jag tänkte till och med söka semester förra veckan av just den anledningen. Jag hoppas att chefen håller med om att det är tanken som räknas, för jag hade trots allt tänkt att komma till jobbet idag. Det kan hon tacka mig för.