Månadsarkiv: juni 2016


Yoga + ADHD= sant

Yoga + ADHD= sant

Yoga + ADHD= sant

Inte helt enkelt att träna med två hundar i rummet!

Jo men det är sant, jag tränar yoga. Jag kan knappt tro det själv. Går det att träna yoga när man har ADHD? Ja, hittar man rätt yogainstruktör så går det skulle jag vilja svara. Jag har provat flera gånger under min livstid. Men yoga har varit så långsamt att jag blivit gråtfärdig. För något år sedan bestämde jag mig att jag skulle klara av att köra yoga, jag ville verkligen bli en lugn och harmonisk yogi.

Jag köpte en kurs med tio tillfällen, jag var där vid två tillfällen och vid andra tillfället lämnade jag salen i förtid och kom inte tillbaka. Oshysst jag vet. Men att göra solhälsningen i en och en halvtimme. Hålla hör du vad tråkigt det är eller???? Det räcker med fyra repetitioner på rad för att få mig uttråkad, så E N  O C H E N H A L V T I M M E.  Ja ni fattar, det går ju bara inte!!

Inte bara det att jag blev uttråkad, jag blev arg! Hur fasiken har man rätt att tråka ut människor på det där sättet och samtidigt ta betalt för det?? Och sen att ligga och andas, det kröp i hela min kropp och jag ville bara springa ut ur lokalen, vilket jag gjorde tillslut.

Efter det trodde jag att det var kört, jag började tänka att yoga helt enkelt inte var något för mig. Men efter att varit med på ett pass på jobbet som min arbetskamrat höll ändrade jag uppfattning. Hon varierade övningarna hela tiden så att jag inte hann att bli uttråkad och på något konstigt vis kände jag mig lugn. Under avslappningen somnade jag. Revolutionerade för mig!

Jag insåg att det inte var yogan jag inte klarade av, utan att det finns olika typer av yoga, och olika ledare med varierade kunskaper och stil. Jag har därför försökt att göra yogan till en vana och innan jag blev sjuk började jag varje Fredagsmorgon med en timmes poweryoga på gymmet. Det kändes fruktansvärt under själva utförandet, men fantastiskt efteråt. Nu när kroppen inte längre orkar med den typen av yoga ägnar jag 15 minuter varje dag åt liggande och sittande övningar på mattan. Det är vad min kropp klarar just nu. Det fantastiska med yoga är att man faktiskt lär sig att lyssna på kroppen. Jag låter den helt och hållet tala om för mig vilka övningar den är kapabel till. Jag tror faktiskt att yogan har gjort att jag är snällare mot mig själv.

Tips när du ska börja med yoga är att börja hemma med ett 15 minuters pass, eller att välja ut tre övningar som känns sköna för din kropp och sedan upprepa dem. Du kan då successivt lägga på mer övningar när du blir tryggare och har fått in yogan som rutin. Jag kan rekommendera appen yoga studio som jag startade med. Vacker och enkel att följa. Men gillar du inte den appen så testa dig fram. Jag tror att det är samma som med mindfulness, det funkar inte förrän du hittar det som passar just dig!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Söndagslista: tankar just nu

Tänkte bjuda på en liten söndagslista. Listan kommer från Sandra Beijer/Niotillfem via Teknifik.

Jag måste

bli frisk. Det finns inte så mycket andra måsten i mina tankar just nu. Vilket i för sig är bra, tidigare hade jag tusen måsten och nu har jag bara en. Måste ju ses som positivt ändå.

Jag imponeras av

människor som vågar följa sina drömmar. Folk som går mot strömmen, väljer att leva annorlunda eller säger upp sig för att starta eget.

Jag längtar efter

livet på landet. Jag har så länge jag kan minnas längtat ut till skogen, ett gammalt rött hus med en massa djur. Just nu längtar jag mer än någonsin ut i naturen, lugnet och ensamheten.

Jag inspireras av

kreativa människor. Konstnärer, designers, formgivare. Jag vill och önskar verkligen att jag hade en sådan talang. Men nej, jag har inte hittat den än och stirrar avundsjukt på andras konst.

Jag drömmer om

att få sitta och skriva böcker dagarna i ända. Känns som att jag aldrig kommer att tröttna på det.

Jag googlar på

jag är fortfarande inne i min smink och skönhetsfas. Så just nu är det smink från Kjaer Weis och produkter från Maria Åkerberg som det googlas mycket på (och köps in).

Jag är peppad på

åååhh, inte så mycket just nu. Jag väntar varje dag på att mina mediciner ska kicka in och göra underverk på kropp och knopp [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”] [wp-svg-icons icon=”heart-2″ wrap=”i”]


Fem sätt att underlätta din vardag 6 kommentarer

fem sätt att underlätta din vardag Jag försöker verkligen spara in på onödiga saker som tjuvar min energi och tänkte därför dela med mig av några saker som minskar mitt energisvinn.

  1. Rutiner- vissa saker kör jag på rutin utan någon vidare eftertanke. Det handlar om saker som jag gör mer utav omtanke och det är sova, äta och träna. Jag känner inte efter så mycket utan äter och sover samma tider varje dag. Det är samma med träningen, jag brukar inte fråga min kropp om den orkar först. Nej träning är bra för mig och därför är det något som bara ska göras oavsett vad min kropp säger. Detta beror självklart på vilket tillstånd jag är i. Är man sjuk så nej, men i vanliga fall är det bara att köra. Att slippa gå och fundera på om/när jag ska äta, träna och sova är skönt och det sparar in på tankar hos mig.
  2. Matkassar- Jag avskyr att laga mat, men mer avskyr jag att handla. Matkassar är ju helt underbart att få hem till dörren och slippa fundera över allt sånt där. Det finns ju massa olika sorts matkassar numera. Om man handlar matkassar från coop, ica eller citygross blir det inte så mycket dyrare än om vi hade gått i affären själva (i alla fall om man som jag ofta handlar på impuls). På coop kan man också handla hela deras sortiment på nätet utan att gå i affären. Underbart! Rekommenderar dig verkligen att testa!
  3. Listor- Allt som ska göras och köpas, skriv upp! Det har underlättat för mig. Förut försökte jag lita på mitt minne men det svek mig jämt. Så allt jag har i huvudet ska ut på papper. Då försvinner det i alla fall inte lika lätt.
  4. Schema- Jätte tråkigt kanske men jag älskar rutiner. Det gör mitt liv mindre rörigt. Innan jag träffade min man hade jag hela mitt liv på schema. Tisdagar och Torsdagar städade jag. Söndagar tvättade jag och storhandlade jag osv. För mig sparar det så otroligt mycket energi att veta vad jag ska göra och när jag ska göra det. Jag ogillar överraskningar och vill ofta hinna förbereda mig för det som ska hända. Har min man tex inte förberett mig dagen innan att vi ska åka till ett köpcenter tycker jag att det är jätte jobbigt att åka dit, men är det inplanerat så känns det mycket enklare för mig.
  5. Handla på nätet- Ja inte bara mat, allt finns. Jag shoppar nästa allt på nätet och går nästan inte alls i affärer längre. De flesta webshoppar låter dig prova kläder hemma och skicka i retur mot en mindre kostnad.

Ja, det är några enkla grejer vi gör i min familj vilket jag tror inte bara underlättar för mig, utan för allihop. Jag rekommenderar dig verkligen att stanna upp och analysera din vardag! Vad är det som är jobbigt och hur skulle du kunna lösa det? Ofta handlar det inte om att det inte finns lösningar på problemen, utan mer att vi inte stannar upp och tar tag i dem. Så ta denna dagen för att stanna upp och analysera din vardag. Finns det något du vill/skulle behöva förändra, eller har du tips på saker du redan gör för att underlätta din vardag?  Dela gärna med dig!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Skolavslutning, bekvämligheter & böcker

Vaknade vid femtiden i morse av någon granne som förmodligen hade champangefrukost. *Gäsp* Högmusik och massa skratt gjorde att det var lika bra att gå upp. Både jag och dottern var vakna, smått irriterade, medan resten av huset sov. Man blir sur på de andra som kan sova, på de som stör och på sig själv som är så otroligt lättväckt. Ungarna fick vandra iväg själva till skolan idag och min obligatoriska hundpromenad fick ställas in då kroppen säger emot. Idag är det sängläge hela dagen, hoppas att inte hundarna misstycker [wp-svg-icons icon=”tongue” wrap=”i”]

Igår var det skolavslutning för barnen. Så högtidligt som det kan bli. Dottern plockade sin egen blombukett på väg till skolan, den fick stå och smycka bänken hela dagen. Sonen börjar första klass efter sommarlovet och dottern mellanstadiet. Helt otroligt vad de växer, själv åldras man ju inte alls [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]

Väl hemma gjorde barnen sin egen avslutningstårta. Jag försökte komma med goda råd men i den här åldern kan de ju allting själva och vet precis hur de vill ha det. Dottern litar inte på mig när det kommer till bak- och matlagning (med all rätt) så hon gjorde nog rätt i att ta sina egna beslut och inte lyssna. God blev den i alla fall!

Och för första gången på en avslutning hade jag klätt mig någorlunda fint och somrigt. Jag är en person som alltid missar sånt och märker när jag väl kommer till stället att oj, kanske skulle jag ansträngt mig lite mer eller klätt mig annorlunda [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”] Men så fort jag kommer hem åker strumpor, smycken och tajta kläder av. Jag hade gärna gått runt och varit fin hela dagarna men för mig kommer bekvämligheten först [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

Men i dag är det som sagt sängläge och böcker som gäller. Jag har alltid haft svårt för att läsa skönlitteratur så för mig är det faktaböcker som gäller. Dom tror väl att jag är galen på biblioteket för förmodligen lånar jag samma böcker om och om igen. Jag är likadan med böcker som med filmer, jag kommer inte på att jag redan har läst dem för än jag kommer till slutet [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”]

Önskar er en trevlig helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar 


Saker som oroar mig just nu 6 kommentarer

Jag är sjukskriven en månad framåt. Vad skönt säger det flesta, nu kan du verkligen vila upp dig och ta det lugnt. Men jag tror att många sjukskrivna med mig varken upplever det som skönt eller lugnt. Det är ju ingen semester direkt där du kan planera ditt innehåll och veta när den slutar. Nej med en sjukskrivning kommer en massa andra orosfaktorer som du vanligtvis inte behöver bekymra dig över.

  • Lönen -Ja jag vet, hälsan är viktigare än pengar. Men räkningarna minskar ju inte bara för att lönen gör det, och hur mycket jag än önskar motsatsen så kostar det faktiskt att leva. Idag tycker vi att det är fult att prata om pengar, för vi alla vet att det inte är det viktigaste här i livet. Men för många sjukskrivna tror jag ändå att detta är en källa till både stress, ångest och bekymmer. Vilket kan göra det än svårare att tillfriskna.
  • Försäkringskassan -Nej jag har själv inga negativa erfarenheter men man har ju hört alla rykten och det skrämmer upp mig rejält. Kommer de godkänna min sjukskrivning? Tycker de att jag är tillräckligt sjuk? Kommer de ifrågasätta mig, jaga mig med blåslampa?
  • Företaget -Japp jag är sjukskriven. Det innebär att jag inte heller jobbar med företaget just nu, och det känns helt ok. MEN jag bloggar. Får man det? Det ger mig ju ingen inkomst och för mig känns det i allra högsta grad som ren terapi. Men hur ser försäkringskassan på det, eller min arbetsgivare? Gör jag fel? Får jag skriva, måla, läsa, fota eller vilka sätt är egentligen tillåtna att aktivera sig på när man är sjukskriven?
  • Min sjukdom -Utmattningsdepression. Ja visst, jag känner mig utmattad och förmodligen ledsen eftersom jag gråter hela tiden men jag känner mig inte sjuk. Det känns mer som att jag fuskar, är låtsassjuk och hemma från jobbet, fast att jag vet att det inte är så. Jag förminskar inte någons annans utmattningsdepression för jag vet att de kan vara både allvarliga och tuffa, men jag förminskar min egen. Är jag verkligen tillräckligt sjuk, vart går gränsen? Om jag bara försöker lite till…jag kan säkert jobba, jag känner nog efter för mycket, jag överdriver nog, måste jag verkligen vara hemma, jag orkar, jag kan, osv osv.
  • När är jag frisk? -Ja det är något jag går och tänker på nästan varje dag. Känner efter liksom. Hur ska jag kunna veta när jag mår bra? Vad räknas som att må bra? Är det när jag kan se andra folk i ögonen utan att gråta eller vistas i ett rum med mer än tio personer utan att ligga i fosterställning efteråt? Är det när jag sover ordentligt eller när jag kan hålla ihop mig och låtsas vara glad i en hel dag? Är det när jag kan genomföra ett träningspass eller när jag klarar av att plocka ur diskmaskinen och dammsuga på samma dag utan att vila efteråt? Jag vet inte och det bekymrar mig.

Att ”vila upp sig och ta det lugnt” tror jag kan kännas långt borta från många sjukskrivnas vardag. Att vara sjukskriven är inte att sitta med en drink i solstolen, ligga på stranden eller ta en fika med vännerna. För mig handlar det mer om någon form av nedvarvning som inte är särskilt njutbar. Om att begränsa sig och göra så lite som möjligt fast att du i självaverket vill göra tvärtom. Vardagen handlar mer om acceptans än om njutning, och att lära sig att lyssna på sin kropp istället för sina tankar.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Ta in sommaren

Ta in sommaren

Ta in sommarenJuni har verkligen visat sig från sin bästa sida och jag försöker att njuta varje sekund. Trädgården bär en doft av kaprifol och jag skulle önska att jag kunde stoppa doften i min ficka och bära med mig den vart jag än gick.

Jag brukar ju alltid känna att sommaren går mig förbi och även om jag inte är i mitt bästa psykiska skick just nu så försöker jag se det från den positiva sidan. Något jag har nu som jag vanligtvis saknar är tid, därför försöker jag nu använda den på bästa sätt.

Min kraft räcker fortfarande inte särskilt långt, men jag försöker att sitta en stund ute i trädgården, lapa åt mig både värme och sol, och på min hundpromenad stannar jag ofta vid en blomma. Antingen för att titta, dofta eller för att plocka med mig den hem.

Jag försöker verkligen att ta in sommaren. Både inuti mig själv, men också inomhus. Förstå att den verkligen är här!

Ta in sommaren

Ta in sommaren

Ta in sommaren

Jag har en tendens av att inte leva i nuet. Vanligtvis springer jag från punkt till punkt och har en massa måsten, krav och mål för mig själv. Det har aldrig funnits varken tid eller lust till att stanna upp. Och även om lusten fortfarande saknas så finns nu tiden där och jag försöker därför verkligen att ta vara på den genom att fylla den med sådant jag aldrig skulle lägga tid på annars.

När låg du och tex iakttog himlen senast, tittade på hur molnen förändrade och rörde sig? I min värld har bara tanken stressat mig, att fylla minuter med ingenting. Jag har velat fylla med liv till bredden. Jag har varit så hungrig på livet att jag inte hunnit känna smaken av dagarna. Man har liksom bara fyllt sig med tomt innehåll för att slippa känna den där hungern.

Jag vet nu att jag behöver göra tvärtom. Sluta vara så glupsk. Ta mindre bitar och hinna uppskatta dem. Så jag har nu lovat mig själv att försöka göra de där små enkla sakerna som jag vanligtvis missar. Så som att stanna upp och lukta på en ros, ta en ordentligt titt på himmelen, eller plocka in en bukett, hur liten den än må vara. Jag vill komma ihåg den här sommaren, inte som sommaren jag var sjuk, utan som sommaren jag kanske för första gången var närvarande [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

 


Även ett leende kan bära på hemligheter

Även ett leende kan bära på hemligheter

Även ett leende kan bära på hemligheter

När jag var i 18-års åldern träffade jag Anna. Anna var en söt tjej som hade ett perfekt liv både framför och bakom sig. Vi kom att umgås ofta. Jag minns att något jag verkligen gillade med Anna var att hon var så positiv, att hon alltid bar ett leende på läpparna, att hon hade glada glittrande ögon och alltid lätt till skratt.

På många sätt kändes hon nog som motsatsen till mig själv vilket gjorde att jag trivdes bra i hennes sällskap.  Hon såg livet positivt och tänkte alltid i möjligheter där jag såg katastrofer och jag minns att jag avundades henne. Jag avundades hennes förhållande till glädjen och att hon var en sådan nära vän med sitt skratt. Många gånger tänkte jag att hade jag bara varit som henne, då hade jag mått bra.

En dag berättade Anna för mig att hon åt ”lyckopiller” och min första tanken var om det var dem som gjorde henne så där himla lycklig. Jag tappade liksom hakan. Anna 17 år och kär i livet. Hon berättade att hon ätit dem i flera år och jag minns inte om det stannade vid en tanke eller om jag faktiskt sa det rakt ut: men du, du som är så glad!?!

Annas problematik var osynlig för mig och jag vet än idag inte vad den bestod av, men jag förstår idag att den måste ha varit tung att bära.

Idag kan jag nästan skämmas över mitt ifrågasättande, men samtidigt vet jag att det är precis så många andra ser på det. ”Du kan ju inte vara deprimerad, du som ler”, eller att ingen annan än den som drabbats av olycka har rätt till att vara olycklig. Vi människor vill alltid att det ska synas på personen, eller så vill vi finna anledningen i deras bakgrund. Det gör det lättare för oss att förstå.

Idag vet jag att din utsida inte speglar din insida. Att ett litet leende inte säger allt. Idag förstår jag att andra ser på mig, så som jag såg på Anna. Du som är så duktig, du som alltid är så glad. Du som har allt.

Jag har ett fantastiskt liv. Jag har allt jag kan önska mig. Men jag har också en ångestsjukdom som gör det svårt för mig att njuta av den där lyckan. Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med den här berättelsen. Men kanske ville jag bara påminna dig om att en depression inte sitter i någons ansikte, utan att den mer bor i personens hjärta [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]


Återhämtning, färg och städning…

Jag känner väl att jag börjat acceptera läget här hemma nu. Jag förstår att jag behöver sudda ut alla måsten och under de kommande fyra veckorna mer styras av min lust. Men sånt är svårt, kanske lite extra svårt för mig som vill ha rutiner. Jag hade från börja en tanke om att skapa ett schema, en massa rutiner för hur jag skulle bli ”frisk”.  Göra sånt som är bra för mig, yoga varje dag, gå ut med hundarna, ta en springtur, meditera tre gånger om dagen, minst. Men även om det där låter jättebra i tanken så funkar det ju inte så när kroppen stretar emot.

Just nu gör min spänningshuvudvärk att allt känns extra tung, och efter en promenad med hundarna behöver jag i princip vila resten av dagen så en springtur känns ju inte att tänka på. Men jag är säker på att allt sakta men säkert kommer tillbaka till mig igen och att jag kommer att komma ut starkare på andra sidan.

Jag har ju svårt med min rastlöshet att just vila och sitta still. Speciellt nu när hjärnan är igång men kroppen inte orkar. Idag inföll sig plötsligt den där lusten igen att börja måla, så jag startade min morgon med en kaffekopp och penslar på verandan. Det slog mig att det ett år sedan jag målade nu. Att måla är någonting jag i princip bara ägnar mig åt när jag är för utmattad för att göra annat.

Själva målandet är ju inte så krävande i sig, men det där som kommer efteråt, att städa upp efter sig själv kan verkligen vara det. I allafall om man är som mig och får färg ÖVERALLT. Jag trodde att jag hade klarat mig ganska bra tills jag tittade mig själv i spegeln och såg att jag hade färg i både ansikte och öron (hur lyckas man med det?). När jag försöker få bort allt sprider det ju sig och bara blir mer, diskbänken, diskmedelsflaskan, skåpen, hundarna, telefonen…ja i princip allt jag tagit i. Förutom mig själv och allt jag varit nära lyckades jag också färga verandan svart och blå. Hoppas min man inte märker något [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar