Månadsarkiv: augusti 2016

Mitt psyke & jag sänds i tv 4 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: I media av
Mitt psyke och jag

Mitt psyke och jag

Ni minns serien jag medverkade i? I slutet av Augusti drar den i gång på tv. Jag är rädd, vill gå under jorden, samtidigt som jag inte bryr mig alls. Gjort är gjort, jag är jag och inget däremellan kan göras annorlunda.

#mittpsyke

#mittpsyke

 

 

Jag hoppas att den ger kunskap och igenkänning där ute, att den bidrar till ett öppnare mer accepterande samhälle. I så fall har varje ångesttanke jag burit på denna resa varit värd det.

Programmet kommer att sändas på SVT 2 tisdagar kl 22:15, med start den 23 Augusti. Reprisen kommer att gå Onsdagar i SVT 2 kl 14.45. Hela serien kommer att finnas på SVT play igen och även på SVT 24.

 

Efterlysning! 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

 

Efterlysning

Om du hittar en trasig lycka vid vägkanten, så kan den vara min…och jag vill gärna ha den tillbaks <3

Jag tappade bort lyckan, den föll ur min hand, och jag vet inte vart jag ska leta. Jag försöker tänka tillbaka, till platsen jag såg den senast, till ögonblicket då den försvann. Men minnet är lika tomt som platsen inom mig där den saknas.

Jag minns tider när vi var tillsammans. Hur vi skrattade tills vi kiknade, hur vi kunde leka kurragömma utan slut. Förr visade den sig så lätt. Jag kunde hitta den i solen, i en blomma, eller i ansiktet på en vän. Men leken blev allt svårare och den visade sig allt mer sällan.

Jag tror att den krympte med åren. Att ångest och mörker tillslut tog så stor plats att jag fick svårt att se den. Eller kanske blev den bortskrämd, motarbetad, eller frivilligt flydde från eländet? Ja, kanske har den rymt och motvilligt får fångas in.

Jag har försökt att jaga den, fånga den. Hitta den på platser där vi tidigare möts. I vänner, där den tidigare alltid funnits med under mötet. Men den fanns inte längre där.

Leken är sedan länge slut och det har gått år sedan vi sågs, men jag minns den än. Och aldrig har jag slutat att söka.

Men jag tappade bort lyckan, den föll ur min hand, och jag vet inte vart jag ska leta…

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Hur du skapar dig en redaktionell kalender 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Igår satt jag med planeringen för kommande veckor och förvånades över att jag inte har börjat arbeta på på ett välstrukturerad sätt med mitt företag tidigare.

Hur brukar man liksom sköta ett jobb? Inte går man väl dit och tar dagen som den kommer och gör vad man känner för. Nej inte jag i allafall. Jag har listor, mål och planer och framledes skall mitt företag skötas på exakt samma sätt.

Planen just nu (vågar ju inte lova att den kommer att hållas) är att skapa en viss struktur för er läsare så att ni vet vad ni kan förvänta er för slags inlägg och när.

Jag har bloggat så gått som dagligen i tre år och kommer förmodligen att fortsätta göra det. Men målet just nu, under perioden då jag har uppsatsen att skriva, tänker jag mig tre inlägg i veckan. Detta för att frigöra mer tid till uppsatsen. Förmodligen kommer det att bli mer än så men tre inlägg är min minimum nivå inför kommande månader.

Mitt schema kommer börja i September (sen får vi så hur länge det håller), men förhoppningsvis kommer jag kunna dela med mig om artikelserier eller önskeinlägg varje Måndag. Inlägg relaterat till psykisk ohälsa på Onsdagar, företags/bloggrelatetade inlägg på Fredagar och gästbloggsinlägg på Söndagar. Det är själva grundstommen, där emellan kan vad som helst hända ?Det är en hel del att tänka över när man gör sin planering. För det första vad man ens vill ha ut av sin blogg/sitt företag. Och visst jag har drivit det som en kul grej innan så det är väl inte så konstigt att jag inte haft några större planer. Men nu känner jag mig absolut redo att ta det till nästa nivå.

Jag tänkte dela med mig över några saker som är viktiga att tänka över innan du själv börjar med din redaktionella kalender.

  • Vad är ditt mål/önskan med företaget/bloggen?
  • Hur många timmar i veckan eller om dagen vill du lägga på det?
  • Vilka dagar i veckan?
  • Vilken tid på dygnet, morgon eller kväll?
  • Hur många inlägg/hur mycket arbete är ditt minimum?
  • Vilka områden vill du täcka/jobba med?
  • Hur många sponsrade inlägg/affalitelänkar vill du ha i veckan/månaden?

Ta sedan och skriv in tiden och dagarna i din kalender som du tänkt att arbeta. Skriv in vilket typ av inlägg du ska ha dessa dagar. Försök att variera dem så att samma typ av inlägg inte hamnar direkt efter varandra. Vissa inlägg så som tex gästbloggsinlägg kan du lägga in i förväg vilket den dagen ger dig tid till annat, så som att tex vila eller söka samarbetspartners.

Även om du inte har något samarbete eller sponsradeinlägg just  nu så tror jag att det är viktigt att du har satt upp ett mål. Först då vet du ju vad du ska kämpa efter.Sen är det så klart viktigt att inte ta det på för stort allvar. Saker kan hända. Datorn krånglar, du blir sjuk eller månen trillar ner. Det är precis lika viktigt att du ger dig själv tillåtelse att avvika från din kalender.

Jag känner mig peppad och inspirerad över att börja jobba på ett nytt sätt. Men i slutändan vet jag att inga scheman i världen kan styra mig, jag kommer  ändå göra som jag själv vill ?

(Om detta inlägg ser konstigt ut beror det på att min dator strejkar och att jag förmodligen under några veckors tid kommer få jobba från min iPad ? men det är ju sånt som kan hända, eller hur?)

Augustilistan  4 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Ok, Augusti är här och jag vill verkligen klämma ut så mycket jag kan av den. Just nu arbetar jag med att pimpa och ställa ordning mitt kontor, lägga in och förbereda alla gästbloggsinlägg (de rullar i gång i september), skriva på en artikel tillsammans med två företag, göra planer och scheman för att strukturera upp mitt arbete så,att allt rullar på när jag börjar heltidsjobba igen. 

Jag känner mig pepp inför hösten, men samtidigt lite frustrerad över att jag inte tagit mitt företag på allvar tidigare. (Känns ju bra att man kommer till sans någongång ?).

bjuder på ett par bilder på min röriga arbetsmiljö just nu


Min dator är inne på service för lite uppfräschning då den har börjat sega och jag vill att den ska vara lika redo för hösten som jag.
Jag predikar ju om att göra en sak i taget men för att vara helt ärlig kämpar jag fruktansvärt    med mina tankar på det området just nu.

.

 Jag har ju bestämt mig att uppsatsen är prio ett, ändå är det då mycket annat som drar just nu, saker jag mycket hellre vill göra. Jag skulle verkligen behöva en coach som höll mig på spåret, som peppade mig när allt känns motigt. Känner verkligen att det är så lätt att falla av just nu och då har jag inte ens påbörjat min uppsats (eller något annat) än.
Prio ett är så klart att jag ska orka jobba heltid igen. Efter det hoppas jag att styrkan till uppsatsen kommer.

. Saker jag säger till mig själv (kanske ursäkter, jag vet) är att jag ska följa det jag tycker är roligt, go with the flow, det är där jag kan hämta energi, bli frisk. Och visst det kanske ligger en viss sanning i det men samtidigt vill jag övervinna min ADHD och bevisa för mig själv att jag kan slutföra uppsatsen, varken jag vill eller inte. Men skit i den, Augusti är här och det finns fortfarande saker jag vill göra innan jag är beredd för en arbetsam höst:

  • Lära känna min Sony cyber shot (en kameralins du sätter på telefonen)
  • Köpa en fin kameraväska/fodral så att jag kan bära med mig den överallt
  • Ta en massa snygga bilder
  • Pimpa min dator med en snygg sticker
  • Fler morgonpromenader 
  • Fler kvällar i solen
  • Fler middagar med vänner och familj

Japp så ser min Augusti lista ut. Känns inte som att den borde vara en omöjlighet att ta sig igenom.

När man vill vara som du

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Jag vet inte vad det är som driver mig. Ibland kan jag själv bli trött på den extrema nyfikenhet jag bär. Varför kan inte jag vara precis om alla andra? Varför kan inte jag likt många andra jobba 7-16, komma hem, lägga mig på soffan och bara vara nöjd? Varför måste jag ständigt underhålla mig, leta efter nya projekt eller ta andra vägar? Min hjärna hoppar ständigt fram och tillbaka. Jag går helhjärtat in i en idé för att nästa dag glömma av den.
Min man suckar ofta åt mig, men nu för tiden tar han allting med ro. Han stänger av öronen och slutar att lyssna. Han vet att hälften av de där idéerna aldrig blir av. Han kan lägga sig tillrätta i soffan, nicka och bara låtsas att han håller med. Själv springer jag runt som en duracellkanin. Jag skriver anteckningar, skickar ut offerter och gör storslagna planer. Planer som försvinner, tappas bort eller helt plötsligt saknar mening.
När han ligger där i sin godan ro kan jag bli arg. Arg för att han inte gör något. Arg för att han saknar drömmar, energi, saknar driv. Jag blir arg för att han inte jobbar mot samma sak som jag. Jag blir arg för att han ligger där och bara är nöjd. Men när jag samlar ihop all den där ilskan för att kasta den i hans ansikte så slår den tillbaka på mig själv. Jag inser att det är mig jag är arg på. För jag önskar mig också den där känslan, det där lugnet, om så bara för en stund. 

Jag blir arg på mig själv för att jag inte kan styra mina tankar och stoppa mina impulser. Arg på mitt driv, på min nyfikenhet. Arg för att jag aldrig kan njuta. Arg för att jag inte har förmågan att stanna upp.
Jag blir arg för att jag bränner massa energi utan att egentligen få något vettigt gjort. 

Ibland förstår jag mig helt enkelt inte på mig själv, och det gör ingen annan heller.

Hur ska jag göra frågade min man mig häromdagen, för att kunna stoppa dig när du är på väg in i den där utmattningen, för jag ser direkt när den är på väg. Han påminner mig om ett tillfälle för några veckor sedan, då han bad mig att lugna ner mig för att han kände att nu, nu var det nära. Men jag skrattade honom i ansiktet sade till honom att han hade fel, att jag vet bäst själv. Men han hade inte fel. Han hade rätt och förmodligen har han det varje gång, men jag väljer bara att inte lyssna. Du är som ett barn, säger han ibland, och jag kan inget annat än att hålla med.

Ibland önskar jag att jag vore ett barn, att jag hade en lärare som ständigt vägledde mig, en familj som tog hand om mig och friheten att kunna rymma från de båda [wp-svg-icons icon=”heart-2″ wrap=”i”]

Tack till alla småföretagare!

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av
Tack till alla småföretagare!

Tack till alla småföretagare!

Du lilla företagare. Det finns egentligen inget litet med dig. För vad du inte tänker på är att varje steg du tar blir stort.

Du har inga marginaler, inga fallskärmar eller mjuka kuddar att falla tillbaka mot.

Varje steg du tar består av beslutsamhet och stort mod.

Det är inte så svårt att chansa när du har miljonbelopp på kontot, eller en hel styrelse som står bakom ditt beslut. Då gör det ingenting om du förlorar en affär. Men för dig du ”lilla” företagare kan de vara skillnad på företagets liv eller död. För dig räknas varje steg, varje utveckling, i vinst eller förlust.

Varje beslut påverkar dig, förändrar din verksamhet…

därför vill jag idag påminna dig om att det inte finns något litet med dig. Utan istället någonting stort.

Du bär på ett mod som andra bara vågar drömma om, en kraft som andra stirrar avundsjukt på. Din beslutsamhet är större än deras miljoner på kontot och det beundrar jag dig för. Du inspirerar mig, du skapar mening, du skapar mål. Du skapar en dröm för dig själv och för andra.

Du fortsätter när andra skulle ha stannat. Du kämpar i med och i mot vind. Ensam.

Du lilla företagare, du är så mycket större än du tror och du behöver aldrig växa för att bevisa det.

Idag vill jag att du sträcker på dig, bär huvudet högt. För att du vågar, för att du skapar, för att du visar så många andra vägen utan att själv veta om det.

Tack [wp-svg-icons icon=”heart-2″ wrap=”i”]