Månadsarkiv: augusti 2016


Embrace it 2 kommentarer

Under sommaren fick jag ju äntligen mitt kontor och en av de bästa sakerna med att ha ett alldeles eget ställe är ju att få pynta det. Efter den här tuffa perioden jag haft bestämde jag för att trösta mig själv med något jag vanligtvis inte köper, en tavla.

Dont’t run from suffering -embrace it

Jag har länge beundrat Sara Woodrow och skulle lätt kunna ha varenda en av hennes tavlor på väggen. Men efter min utmattning kände jag att denna tilltalade mig lite extra.

Tavlan heter ”embrace it” och består av en krigare till häst. För mig blir det en evig påminnelse om kampen jag just genomgått (vill aldrig befinna mig där igen) och vill därför heller inte glömma. Den ska påminna mig om att inte springa från mina känslor, men också om att ta den kamp som kommer min väg och aldrig mer låta mig trampas på.

Till tavlan fick man ett personligt tack också, tyckte jag var gulligt och en fin ide jag tänker ta med mig till mitt eget företag. Kika gärna in på hennes sida, är nästan säker på att du hittat något du gillar. Just nu har hon rabatt i sin webbshop.

Önskar er ett fint veckoslut!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Vad jag vill att du ska veta om ångestsyndrom

Du vet hur det känns när man burit något för länge? När man får ont i nacke, armar och axlar. Så känns det, fast att jag inte kan släppa taget, jag kan inte lägga i från mig tyngden jag bär på hur mycket jag än vill. Den är fastkedjad vid min kropp, så även om jag släpper taget, kommer jag att få släpa den bakom mig.

I längden kommer jag att drabbas av förslitningsskador, kroppen är i ett spänningsläge och arbetar dygnet runt. Men jag har inget annat val än att bära med mig tyngden, och gå vidare.

Visste du att de flesta med GAD går väldigt länge utan att få någon hjälp, och när man väl söker hjälp så gör man det på grund av de somatiska symtomen. Så som muskelspänningar, sömnproblem, hjärt- kärlsjukdomar och mag- och tarmproblem. Personer med GAD löper också en högre risk för att drabbas av depressioner eller att börja självmedicinera sig med alkohol.

Det är inte ovanligt att personen har burit på problemet i 10-20 år innan personen får hjälp, eller att det förvandlas till ett livslångt lidande.

Du vet hur det känna att vara orolig, känna ett obehag i kroppen? Det är min frukost, det är så jag startat min dag. För oss med ångestsyndrom är det ett normaltillstånd.

Vi vet att våra tankar inte är på riktigt, likväl kan vi inte stoppa dem. Vi kan aldrig förebygga eller förbereda oss då ångesten ständigt byter riktning. Ena dagen har jag ångest över mina barn, andra dagen över att det ska vara något fel på mitt hus, tredje dagen över ekonomin. Det är aldrig så att jag själv får välja.

Vi pratar ofta inte om det, vi bär runt på det i tysthet, för om du läste mina tankar, såg hur ångesten färdades genom min kropp skulle du inte tro att jag var klok. Du skulle blir rädd, rädd för att du inte kan hjälpa mig, rädd för att själv bli drabbad. På ett sätt är du kanske till och med är glad över att jag håller den inne för du vill inte själv komma den nära.

Du kan tycka att jag överreagerar, är överdrivet spänd eller reagerar för snabbt på vissa händelser. Men det är inget jag själv kan styra. Jag har en förhöjd reaktivitet för stimuli oavsett kvalitet. Något inom mig letar ständigt efter hotfull information vilket gör att min grundnivå ständigt är högre än din. För mig klingar det aldrig av eller sjunker utan jag är ständigt beredd på ett hot. Även nattetid, varvid min sömnkvalite blir lidande.

Jag har en grundläggande störning i uppfattningen om risker och hot, det är ingenting du behöver säga till mig. Jag är fullt medveten om situationen, men kan ändå inte styra den.

Du har själv säkert varit med om att ångest kan påverka din livskvalité, men då vill jag bara påminna dig om den slags ångest du då säkert tänker på ofta är lindrig, kortvarig eller förståelig utifrån situationen man befinner sig i.

Du förstår säkert allt det här jag förklarar för dig, men det jag vill att du ska komma ihåg när du möter en person med ångestsyndrom är att din dåliga dag kan vara någon annans vardag.

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar


Helgens händelser

Helgens händelser

I Lördags var det återigen dags att träffa dessa härliga pinglor. Efter att ha haft ett sommaruppbehåll kommer vi nu förhoppningsvis komma att träffas en gång i månaden för att snacka företagande. Även om vi verkar inom tre helt olika områden är det kul att utbyta idéer och kunna peppa varandra.

Linda är sångerska och sångpedagog. Hon erbjuder både sånglektioner och sjunger vid såväl bröllop som begravning (och andra festligare tillfällen förstås).

Veronica är audionom och erbjuder formgjutna hörselskydd, vilket jag har fått äran att få testa och kommer berätta mer för er om nästa månad [wp-svg-icons icon=”thumbs-up” wrap=”i”]

Känns så kul att ha två personer att bolla med och jag kommer alltid hem peppad efter våra träffar. Hoppas att vi alla kommer att växa och utvecklas genom detta samarbete. Ja, det var Lördagens händelse. Söndagen tillbringade jag större delen i sängen med äppelpaj till frukost och glass till kvällsmat. Sov mig nästan igenom både dagen och natten.

Tröstar mig med att det var det min kropp behövde och ser fram emot en ny spännande arbetsvecka. Kram på er!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Saker jag vill göra i sommar:  5 kommentarer

 

  • Somna till ljudet av fågelkvitter
  • Gräva ner mina fötter i varm sand
  • Vila i solen
  • Äta middag utomhus
  • Ta en löptur i spöregn
  • Besöka en ny stad
  • Läsa ett par tre böcker, minst
  • Känna avsaknad av stress

Hittade en lista jag skrev i början av sommaren, saker jag ville ha gjort. Nu är sommaren nästan slut (får man säga så) usch nej jag vet att en del av er fortfarande har semester, med vi hade faktiskt lite frost på bilrutan i veckan och visst känns det lite höst i luften?

Ja, ja i vilket fall var det ju ingen grym eller svår lista det här året så de flesta saker anser jag mig ha klarat av. Strandhäng erkänner jag dock att det blivit för lite av (tror inte att jag varit på en enda strand i sommar). Dock skyller jag på min utmattning som har gjort att det blivit mycket böcker och ryggläge. Jag känner mig dock nöjd utmattningen till trots, aldrig förr har jag varit så här stilla och det finns säkert en lärdom i det med [wp-svg-icons icon=”heart-2″ wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar


E-kurser för bloggaren/entreprenören/föreläsaren

Jag älskar e-kurser (kanske därför jag planerar att bygga flera själv) och har gått flera stycken i sommar. Fördelen med e-kurser är att man kan läsa dem i sin egen takt. Man kan läsa ett kapitel, stänga av datorn och fortsätta på samma ställe senare eller vid något annat tillfälle.

Vissa e-kurser innehåller filmer vilket jag inte är ett fan av. Jag har helt klart lättare för att läsa än för att lyssna.Jag började i alla fall sommaren med kurser från snacka snyggt och gick 5 steg som fångar läsaren direkt, internetretorik och presentationsteknik. Två av dem som ni förstår är anpassade för dig som vill föreläsa och internetretorik för dig som bloggar eller har en hemsida. Så ett hett tips för dig som är intresserad av de områdena.


Precis innan semesterns slut hittade jag två engelska webb-kurser. Jag funderade länge på ifall jag skulle ta dem (eller nej, några minuter kanske) men ändå. Och dessa två var några av de bästa jag gått (och jag har gått en hel del). Det jag gillande med dem förutom att de var matnyttiga var att det var mycket material (text) om man jämför med andra kurser för samma pris.Bloglife är för bloggaren och Start small dream big för dig som driver/eller vill driva eget. Jag är sugen på deras kurs Blogdesign också men hejdade mig in i det sista. Om jag ska driva mitt företag får jag nog börja skapa/sälja saker istället för att bara köpa på mig [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”] (som jag gjort en hel del under min sjukskrivning). Men det är helt klart något jag ska gå i framtiden.


Är det något du ska lägga pengar på, så är det utbildningar eller kurser (enligt min åsikt). För oftast (och förhoppningsvis) får man mer tillbaks än vad man själv gav för den. Kunskap är makt [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

Har du några e-kurser att rekommendera? Tipsa gärna!

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar


Arbetsveckan 2 kommentarer

Puh, endast tre arbetsdagar har gått och jag känner mig som överkörd av ett tåg. I Måndags kände jag mig ganska normal, orkade till och med diska och städa när jag kom hem. Men på Tisdagen kom de där domningen i armarna tillbaka, känslan som gör att jag känner mig förlamad. Jag klarade ändå hela arbetsdagen och försökte att inte bli deppig över tröttheten som kommit över mig. Det kanske bara är tillfälligt, sade jag till min man. Men till min stora förtret fanns känslan kvar även idag.

Det är så frustrerande att mitt huvud inte kan styra över kropp. Jag VILL jobba, jag har MASSOR att se fram emot, ändå stretar kroppen emot. Jag tycker om mitt jobb och mina arbetskamrater är garanterat jordens bästa. Jag längtar på riktigt efter mina arbetsuppgifter, ändå blir huvudet tomt när man stirrar på datorskärmen.

ArbetsveckanJag vet att det är lite för tidigt att gå tillbaka till jobbet på heltid men jag är så jävla envis, jag vill inget annat än att vara starkare än den här utmattningen.
Jag är så van att kunna bestämma över mig själv, över mina handlingar, över min kropp. Därför gör det mig så arg att den har slutat att lyssna.ArbetsveckanJa, jag är väl medveten om att man inte ska göra som jag. Vem är dum nog att börja arbeta heltid direkt? Men jag är ju inte den som lyssnar på någon annan, jag måste få bestämma själv, få pröva mina vingar och känna efter vilken hastighet jag kan uppnå.

Jag är inte den som lär mig av andras läxor, som tar åt mig av råd eller kloka ord. Nej dumt nog måste jag själv störtdyka och slå i backen för att lära mig att bromsa ner. Och kanske är det egentligen det som hela sjukdomsbilden handlar om, oförmågan att stanna upp.

Jag kommer inte ens upp i hälften av hastigheten jag gjorde förut, samtidigt är jag väl medveten om att det inte innebär att kraschlandningen blir mindre hård, eller skadorna precis lika stora.

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar


Trohet, ny kärlek & sockersöt kalender 2 kommentarer

Jag köpte mig en kalender för något år sedan. Dyrt! Jag ville ha en som höll, som blev vackrare med åren och som skulle få plats med hela min hjärna. Varenda människa som sett den har kommenterat dess storlek, men som ni förstår finns det ju inte bara en tanke i mitt huvud, så den där kalendern måste ju inrymma en hel del. Så storleken, ja den behövs.


Jag är nöjd med den, tycker om det, älskar den kanske till och med. Jag bär med mig den överallt. (Kanske till viss del beror på att jag inte minns något utan den och skulle således inte klara av den dag utan min extra hjärna).

Men plötslig, helt oförberett har jag blivit kär i någon annan.

Jag fick ett sug efter färg, efter en mindre storlek eller kanske är det bara efter något nytt. Ja inte vet jag men det känns som en hunger jag varken kan eller vill stoppa. Hur sockersöt är inte denna???

Jag försöker intala mig att jag kanske behöver denna för att visa för mig själv att jag startar om, att jag börjar på nytt. Som ett tecken på att allt hädanefter är annorlunda.

Kanske är det att min depression behöver kvävas med lite glad färg (i varje fall försöker jag intala mig det). Jag drömmer om färgglada pennor, söta klistermärken, efter lätthet och glädje.Jag känner liksom för att vända blad och skulle bli så glad om det som  väntade mig på andra sidan var några nyanser ljusare. Impulsen lade kalendern direkt i inkorgen och sade att jag var värd den efter den tunga tiden jag haft, men när jag såg fraktavgiften (några hundra) reagerade hjärnan och förnuftet sade till mig något helt annat.

Bilder från bando.com

Men då kickar ADHD:n  in och slår undan allt förnuft.  Om du inte kan köpa något, då kan du minsann skapa det själv, säger den till mig. (Som om det skulle kunna ske till ett lägre precis). En del av mig säger till mig att producera färgglada kalendrar bara för att jag just nu önskar mig en, en annan del försöker be mig att låta bli.

Jag ska försöka hålla mig trogen till min stora, pålitliga och kanske lite tråkiga kalender, och absolut inte överge den för någon som jag för tillfället tycker är sötare. Jag hoppas verkligen att min kärlek slocknar, om inte får jag trösta mig med att den garanterat hade gjort det när jag höll den i min hand.


Varför älskar du inte dig själv? 2 kommentarer

Varför älskar du inte dig själv?

Varför älskar du inte dig själv?

Är det inte märkligt att vi hela livet strävar efter andras gillande när det viktigaste egentligen är att vi tycker om oss själva? Och att vi många gånger strävar efter att vara duktiga och perfekta men det vi oftast gillar hos andra är deras operfektion, att de helt enkelt är sig själva. Vi har lättare att tycka om personer som bjuder in till skratt, de som gör bort sig än dem som strävar efter perfektion på både in och utsida. Vi vill känna är personer är äkta, genuinà och att de bjuder på sig själva.

Vi har lättare att komma nära de personer som inte har en mur runt sig, men samtidigt bygger vi ofta fortfarande upp vår egen. Är inte allt ibland lite motsägelsefullt?

Hade jag haft en sådan där perfekt person runt mig hade jag förmodligen inte velat umgås med den, jag hade känt mig förminskad, ful, tråkig, dålig och dum. Så varför slutar vi inte sträva efter att vara vårt bästa jag, när vi ändå duger som vi är?

#vågavaraoperfekt

Varför har vi egentligen så svårt för att tycka om oss själva? Jag tror vi måste sluta skylla på Jante för problemet sitter i dig, och mig. Opererade kroppar, låtsas hår och prestationer som vad vi än gör aldrig räcker till. Nu får det vara nog.

Jag vill inte ge den gåvan till min dotter. Jag vill inte Säga till henne att hon måste vara smart, snygg och vältränad för att komma någonstans. Att hon måste duga och prestera på alla plan.

Jag vill bara att hon ska vara sig själv, säga till henne att hon duger, precis som hon är.

När vi ständigt jämför oss med andra så ser vi ju ofta bara till vår egen nackdel. Varför då? Skulle du säga att en annan person med exakt dina problem var en dålig människa? Sämre, dummare eller fulare än alla andra? Nej, jag tror faktiskt inte det. Vi har helt enkelt lättare att känna medkänsla för andra än mot oss själva.

Ställ dig gärna den frågan: Varför älskar jag inte mig själv? Kommer du upp med ett svar som inte är patetisk så vill jag gärna höra det. Ofta handlar det om att du inte når upp till de där målen du satt för dig själv, men vem gör det, vem?!

Ingen är bra på allt, men alla är bra på något, har en klok människa sagt.

Det är få människor som inte förtjänar att bli älskade på denna jord, och jag är ganska säker på att du inte inte är en av dem!

Idag är dagen då du accepterar dig själv. Dagen då du inser att INGEN är perfekt. Dagen då du vågar vara dig själv, älska dig själv. För du duger, precis som du är!


Hej, hej vardag!

I morgon börjar vardagen. Åter till jobb, rutiner, läxor och aktiviteter. I efterhand får jag nog säga att jag uppskattade det här avbrottet i min vardag. Något som fick mig att äntligen stanna upp, tänka till, innan jag tar nästa steg. Jag ser det som en omstart på något sätt. Gör om och gör rätt!

Och nu när semestern går mot sitt slut bestämde sig datorn för att ge upp. Istället för att bli irriterad tänker jag att det förmodligen finns någon mening i det. Det fattar väl vem som helst att man inte kan gå tillbaka och jobba heltid och sedan komma hem och skriva på en uppsats efter en utbrändhet!? Men eftersom min dator är smartare än mig tog den saken i egna händer och såg till att mitt dubbelarbete blev omöjligt. Tack för det datorn?!?! För om jag känner mig själv rätt så är det precis vad jag hade gjort från dag 1.

Hej hej vardagBygga en e-kursJag hoppas att den repar sig inom kort, så att jag kan gå tillbaka till min planering. Men nu när den bestämde sig för att strejka får jag ju ta till plan B och det är att påbörja nästa projekt så smått. Ja jag vet, hejdå en sak i taget, men jag lovar att fortsätta med uppsatsen när datorn är tillbaka (om min energi nu räcker till), annars får den helt enkelt vänta lite till.

Det jag kommer att jobba med fram tills att min dator är tillbaka är att bygga en ekurs.  Jag har många e-kurser på gång men eftersom jag får många mail och frågor om bokskrivande så tänkte jag börja med det ämnet.

Från idé till manus helt enkelt. Tips, råd och trix hur du klarar vägen fram till en bok. För det är ingen lätt resa och jag tänkte dela med mig av en hel del tankar och råd när det kommer till skrivande.Från idé till manus

Hej hej vardagMen nu har ju du möjlighet att påverka här. Vad skulle du vilja ha för innehåll? Vad har du för frågor som du söker svar på? Jag tar gärna emot tips och funderingar från er alla. Både från dig som är sugen på att skriva en bok eller från dig som redan har tagit dig igenom den resan.

Ja, så hejdå kära semester och hej hej vardag. Let´s go to work!