Årsarkiv: 2017

Hudlös men skitstark!

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Hudlös men skit stark

Hudlös men skitstark

Ibland kan jag blir arg på mig själv för att jag är så jävla hudlös. Att allting tas in, gör ont.

Skärp dig, försöker jag bryskt säga till mig själv. Du klarar det här, du är stark. Men det hindrar mig inte från att bryta ihop.

Jag vet inte om det handlar om att jag är ”svag” egentligen, utan kanske är det mer att jag kräver för mycket av mig själv?

Jag låter ofta tårarna rinna, jag döljer dem inte längre. För kanske ligger styrkan inte i att hålla dem tillbaka, utan i att låta dem komma fram [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Best of 2017

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Året är ju inte slut…än. Men jag tänkte ändå passa på att summera upp och bjuda er på årets mest lästa blogginlägg. Vi kör en top 10, helt enkelt! Best of 2017!

  1. Vad får jag göra som sjukskriven var ett inlägg som bara som pang. Precis som inlägget till dig som inte har ADHD spreds detta som en virvelvind på facebook och jag fick hundratals meddelanden och kommentarer från folk som kände igen sig. Jag var inte alls beredd på denna spridning, det var ett enkelt inlägg att skriva som jag inte reflekterade över om det var bra eller dåligt. Men uppskattat, ja det var det. Ca 80 000 visningar i dagsläget.
  2. Att sluta med antidepressiva är nr 2 på listan och det säger ju en hel del. Folk googlar på medicinerna, är rädda eller missnöjda. Antidepressiva räddar liv, jag skulle inte vilja säga något annat. Men vi måste berätta hela sanningen, så som att man både får insättning- och utsättningssymtom och att vissa biverkningar inte går över så länge du äter medicinen.
  3. 23 tecken på att du inte har ADHD ja, vad ska man säga, ett inlägg med både skämt och allvar.
  4. Hur en stressboll kan hjälpa dig. Ja detta var ju lite otippat. Många som är nyfikna på stressbollar helt enkelt.
  5. En kärleksförklaring. Denna har sedan 2014 legat på topplistan och jag förstår ärligt talat inte varför. Ett inlägg jag skrev till min man när vi firade 10 år tillsammans. Men ja tydligen gillas det.
  6. Att överleva med Gad. Det är ett blogginlägg jag vet folk har skrivit ut och burit med sig i fickan eller väskan. Det är fint, men samtidigt ganska sorgligt. Jag önskar av hela mitt hjärta att folk mådde bättre och slapp gå med mina påminnelser i fickorna <3
  7. Vad kan man jobba med när man har ADHD? Jag är ledsen över att man ens behöver ställa den frågan, men här finns det så klart inga färdiga eller enkla svar. Men här resonerar jag i alla fall lite kring ämnet.
  8. ADHD och sömnproblem är inte ovanligt och kanske därför den ligger på min topp tio lista.
  9. Hur hantera sin hälsoångest är också ett inlägg som finns med på listan. Ett så otroligt vanligt problem vi inte pratar om.
  10. Vikten av att få vara sig själv var ett inlägg jag helt glömt bort och blev förvånad över att jag hittade på listan. Men oj så viktigt ändå.

Till dig som inte har ADHD har nu lämnat top tio listan och befinner sig nu på plats 11 och Best of 2015 hittar du här.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Idag är jag snäll mot mig själv

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Idag är jag snäll mot mig själv

Idag är jag snäll mot mig själv

Det känns i kroppen nu. Det är något som är fel. Jag sover dåligt, och tröttheten i armarna är tillbaka. Fingertopparna domnar och oron växer.

Fast att jag varit i den här fasen så många gånger i mitt liv slutar jag inte att bli förvånad varje gång den dyker upp. Jag brukar leta efter fel, och lösningar. Men jag hittar dem sällan. Personen som bor i mig känns inte som jag. Hon är ledsen och trött. Ständig nära till tårar.

Jag är inte en person som kan gå med skavsår, hålla ut, vänta. Nej jag går direkt sönder. Jag behöver ta tag i saker. Flytta på mig eller möblera om för att behålla min hälsa. Men i en anställning är den anpassningen inte så lätt….kanske därför jag inte hör hemma där.

Du är ledsen sa företagspsykologen när jag var där. Det går över.

Men det har inte gått över. Det har skapat en ännu större sorg inom mig, det har gjort att jag satt upp en vägg, ett skydd, jag inte är van att ha framför mig.

Idag är jag snäll mot mig själv. Jag låter sorgen vila och tröttheten ta plats. Jag slutar att kämpa emot, ber om hjälp och tar emot den.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Adventskalender del 3 1 kommentar

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av

Välkommen till Nestor förlags adventskalender. Fyra söndagar i rad kommer jag att bjuda dig på skrivövningar som har ett syfte att minska din stress och ge dig en bättre hälsa.
adventskalender

Ta nu fram listan från förra övningen. (Del 1 hittar du här och del 2 här om du missat de tidigare övningarna). Titta och se om du hittar ett mönster i dina stresspunkter. Om jag tittar på min egen lista kan jag se att de är andras känslor och tankar om mig som gör mig stressad. Saker som jag egentligen inte kan påverka.  En av mina stressorer var att ”inte räcka till” och det kanske jag aldrig kommer att göra. Men vad ska jag göra åt det?

Så undersök nu din lista och leta efter mönster, sitter dina stressorer ihop eller är de helt skilda från varandra? Antingen väljer du ut en av dina stressorer (du kan göra den här övningen flera gånger med en stressor i taget om du önskar) eller om du likt mig ser att de sitter ihop summerar du övningen så att det gäller dem alla.

När du identifierat grunden i din stressor (vad den egentligen handlar om) så skriver du ner en dialog mellan dig och din stressor. Till exempel prata med dig själv om din stress gällande pengar, ditt förhållande, ditt jobb osv. Se exempel nedan.

Du ska inte tänka på stavning eller grammatik, inte heller tänka eller fundera på ämnet. Låt handen bestämma vilka ord som vill komma ut.

Ps, spara denna lista, du ska fortsätta att jobba med den under nästa övning.

Exempel:

Mina stressorer:  Att inte ha kontroll, att inte räcka till, att inte leva det liv jag vill, att vara en dålig förälder, att känna mig ensam, att vara en dålig vän.(Jag har sammanfattat alla mina stressorer i en text. Du ska helt enkelt skriva mer om din/dina stressorer för att förstå vad med den som gör dig stressad).

Jag ser att det är saker jag inte kan styra över som stressar mig. Jag kommer aldrig kunna ha full kontroll. Även om jag försöker att vara världens bästa förälder så är det inte säkert att mina barn kommer att uppleva det så. Det spelar ingen roll vad jag säger eller vad jag gör, omgivningen kan alltid tolka det på ett helt annat sätt än vad jag menar.

Jag gör så gott jag kan och jag är väldigt medveten om det. Jag försöker att vara snäll mot mig själv, inte ha för höga krav men samtidigt vet jag att någon i min omgivning kommer att bli besviken. Jag känner att jag inte räcker till för alla, att jag omöjligtvis kan göra det, och det gör ont. Jag väljer mig själv först. För att liksom överleva, men det innebär alltid att andra kommer på andra, tredje och fjärde plats.

Folk har lämnat mig för att de inte fått så stor plats i mitt liv som de önskar och jag är ledsen för det. Men jag känner att mitt inre är trångbott och att jag alltid kommer att göra någon besviken.

Ger jag inte mig själv luft så dör jag, ändå vill andra också åt min mask med syrgas. Jag känner att luften inte räcker till, att jag inte räcker till. Folk rycker och drar i mig medans jag står kvar på samma plats. Vägrar gå åt ett enda håll, och jag är rädd att det kommer att göra mig ensam.

Jag försöker leva det liv jag vill, men är rädd för att andra inte ska passa in, eller inte får plats. Och att det därmed kommer leda till motsatsen av livet jag vill leva. Kanske står jag tom, ensam kvar med händerna fulla av skuldkänslor. Jag är rädd att jag gör fel, väljer fel, fast att det just nu känns rätt.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Utanförskapets pris

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av

Alla människor vill ha ett sammanhang, och då menar jag verkligen ALLA. Vi är flockdjur, vi vill känna oss älskade och uppskattade. Min bok påvisar vad som kan hända när det går fel. Utanförskap i verkligheten.

Från början var det bara en uppsats, men när jag hörde deras viktiga ord, och känslan i deras berättelser så kände jag att det här kan inte längre döljas, tvärtom, det måste ut. Många kan avskärma sig, se ner på dessa människor. Men om man ser det för det är, barn, som har farit illa, behandlats fel. Få välfungerande människor väljer droger eller kriminalitet, utan det börjar just där, som barn.

Därför tycker jag att denna bok är viktig för flera målgrupper. Skola, dagis, socialtjänst, kriminalvård och polis. Vi måste våga se det som gör ont. Vi måste våga och orka göra skillnad, förändra.

”Jakten på självkänsla är en viktigt bok av många skäl. Den utgör en alltför sällsynt länk mellan olika perspektiv på missbruk och kriminalitet; det biologiska, det psykologiska och det sociala. Boken beskriver i både forskningsresultat och personliga berättelser hur de olika faktorerna påverkar varandra”  säger Annika Brar, leg läkare, specialist i psykiatri.

Jobbar du i mötet med människor med NPF? Köp boken nu!

Boken finns på Adlibris, Bokus eller i min webbshop.

Mindfulness i vardagen 1 kommentar

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Han som ger mig lugn

Han som ger mig lugn

Just because our eyes are open, does not mean we are awake.Just because our eyes are closed, does not mean we are asleep.

Mycket av det som stressar oss idag är att vi vet vad som är bra för oss, men att vi inte alltid har tid att göra det. Du ska inte bara träna och äta bra, du ska meditera, säga snälla affirmationer till dig själv osv. Vi vet, kanske allt för väl hur vi ska ta hand om oss själva, och när vi inte gör det blir vi stressade och mår dåligt. Mindfulness tex, jag tror inte det är många som tvivlar längre. Även om man inte läst forskningsrapporterna om varför meditation är bra för en så är det många som förstår eller vet, man kanske till och med känner det inom sig, att man längtar efter den där stunden i tystnad.

Meditation är en övning i lyssnande. Om vi är ovilliga att höra våra egna tankar kommer vi också ha svårt att höra andras.

Mindfulness i vardagen

Mindfulness i vardagen

Jag brukar alltid säga till mina klienter och deltagare att vi inte ska tvinga oss att pressa in mer saker i våra stressade scheman. Då gör det oss inget gott, att meditera eller skriva terapeutiskt har ingen verkan om du är stressad och varken har lust eller tid att göra det. Du skall helt enkelt inte sitta där och längta där i från.

Men när det gäller mindfulness så innebär det inte att du måste slösa 10 dyrbara minuter på att blunda. Nej du kan faktiskt få in det i något du vanligtvis gör och helt plötsligt har du det i din vardag.

Själv är jag väldigt närvarande med mina hundar. Jag drar fingrarna genom deras päls, sätter näsan i den och drar in deras doft. Jag brukar även lägga handen på deras mage och följa deras andetag.

Andra ställen att få in mindfulness i din vardag kan vara när du:

  • Vaknar upp. Ta kontakt med din kropp när du öppnar ögonen på morgonen. Ta ett djupt andetag, sträck på dig och reflektera över hur kroppen känns. Lägg märke till ljus och ljud runt dig.
  • Tvättar ansiktet/sminkar dig. För mig har det blivit en stunds mindfulness när jag tvättar mitt ansikte. Jag njuter av att smörja mig med krämer och oljor. Reflekterar över dess lukt och hur det känns mot min hud. Även sminkningen kan bli en stund där jag känner efter hur det känns.
  • Borstar tänderna. Försök att koncentrera dig på att känna varje drag med tandborsten över dina tänder. Lägg märke till tandkrämens konsistens och smak.
  • Äter frukost. Ta bort alla distraktioner. Börja morgonen utan din telefon, TV eller tidning. Var istället närvarande koncentrera dig på hur varje tugga smakar.
  • Tar på dig kläder. Ja även när du tar på dig kan du vara närvarande. Hur känns mina kläder mot kroppen. Hur känns tyget, sitter något åt. Gillar jag de här kläderna. Var här i stunden, även om du bara klär på dig.
  • Diskar. Att vara fullt fokuserad på diskandet är meditativt. Känn det varma vattnet mot dina händer och lägg märke till diskmedlet som skummar.
  • Promenerar. Gå långsamt och lägg märke till din andning och dina omgivning. Hur ser det egentligen ut runt dig? Försök att vara fullt medveten om ljuden, ljuset och sakerna omkring dig.

Har du tips för att få in mindfulness i din vardag, berätta!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Den där tröttheten

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Den där tröttheten

Den där tröttheten

Den där tröttheten. Jag önskar att vi kunde bli vänner, förstå varandra. Lära oss att lyssna, ömsesidigt, med respekt. Inte som nu då vi försöka övervinna varandra, hela tiden försöka visa vem som är starkast. Ingen vinner, både förlorar. Det är som att springa i motvind.

Vi är mer än ovänner. De stunder vi inte slåss mot varandra, ignorerar vi varandra helt. Blundar, låtsas inte om, trots att vi vet att den andre ständigt är närvarande. Jag ser tröttheten som ett hot och min största rädsla är att den ska gripa tag i mig och hålla fast mig för alltid. Jag försöker undvika den, inte titta på den, inte lyssna när den ropar min namn. Jag springer när den jagar mig, hör hur den flåsar mig i nacken, och andas ut de tillfällen jag kommer undan.

Den där tröttheten. Fast att jag vet att den inte vill mig illa så kan jag omöjligtvis tycka om den. Nej den är obekväm och ful även om den i grunden bara vill vara snäll. Det känns inte snällt att ta någons superkrafter, att fånga någons fart. Kanske är det omöjligt att gilla någon som hytter med fingret och ständigt viskar varnande ord i ens öra.

Man vill inte lyssna.

Jag tycker inte om känslan. Hur den fyller hela ens kropp, tar upp de flesta av ens tankar. Äter upp en inifrån och det enda man frågar sig själv är om den någonsin kommer att försvinna.

Den där tröttheten. Jag önskar att vi hade kunnat bli vänner. Att jag hade kunnat acceptera dig, kontrollera dig, eller inte märka av dig alls.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Livet utan skyddsnät

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Att dansa på lina

Livet utan skyddsnät

Ibland känns det som att jag dansar på lina. Att jag ständigt lever på hög höjd. Det är en magisk känsla, och dom där nere tittar beundransfullt på.

Titta på henne, säger dom och pekar. Jädrans vilken balans hon har!

Ibland står det ett helt gäng där nedanför, klappar händer och visslar. Jag kan vinka och göra ett extra skutt allt för att få en extra applåd.

Men sen ekar det tomt och linan börjar svaja. Det spelar ingen roll åt vilket håll jag vänder mig så fortsätter linan att gunga.

Jag är trött, mina ben darrar och jag lever under en ständig risk att falla. Linan svänger fram och tillbaka men jag håller mig kvar. Medveten om att fallet blir stort om jag tappar greppet, och att jag då kommer att slå mig rejält.

Jag vet att vi någongång kommer att träffas. Marken och jag. Förr eller senare med en dundersmäll.

Jag längtar efter publiken, att någon ska se mig, fånga mig eller hjälpa mig ner.

Men gatan är sedan länge tom.

Utan skyddsnät står jag ensam kvar. Inga piruetter eller extra hopp får linan att sluta gunga och att stå still hjälper inte heller mina svajiga ben.

Ibland känns det som att jag dansar på lina. Jag balanserar genom dagen med en ständig rädsla att falla. Med utfällda armar promenerar jag genom folkmassor och tomma gator. Utan skyddsnät. Jag önskar att någon skulle se mig, fånga mig eller hjälpa mig ner.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Dagen i bilder

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Gårdagen var stor och tung därför tog jag dagen ledigt. Eller ja, ledigt och ledigt,,,😬 Ledigt från mitt ordinarie jobb åtminstone 🤪 Igår höll jag en föreläsning för lekmannaövervakare innan det var dags att springa bort till min bokrelease. Och vilken kväll 🎉 Tack till alla fina som kom och förgyllde min dag❤️ Så idag, ja då har jag varit riktigt, riktigt trött.Morgonen började därför på bästa sätt. En stund i soffan med hunden i knät.Sedan följde jag och hunden barnen till skolan……Och sedan satte vi oss i soffan och slöjobbade lite. Tror inte jag fick något ordentligt gjort alls. Sedan hade jag ett Skypemöte med ett företag som jobbar med missbruksvård, riktigt intressant. Jag blev så pepp att jag ville klättra ur mitt skinn. Men eftersom jag var alldeles för trött för att göra slag i saken lät jag det sitta på 😜Sen hade jag live-sändning med Annkatrin Noreliusson där vi pratade om att göra en ADHD-utredning som vuxen.Sedan visste jag inte vad jag skulle ta mig till så jag tog en promenad med lillgrabben. Det är olustigt att vara trött och rastlös på samma gång. Man har massor att göra men får ingenting gjort. Eller jo, men inte i mina mått mätt.,.…jag försökte därefter att vila, göra ingenting men det var svårt och jag gav upp. Så här oglad blir man då. .,,började därför att strukturera och planera för min framtid och vips kändes livet lite bättre.sen hämtade jag hem den här……åkte till affären och lämnade paket och luktade på granar. sedan var jag tvungen att springa av mig med min bästis som ständigt är på..,…kom hem, duschade och tog på mig en outfit som fick min dotter att vilja byta mamma 😂 sedan redigerade jag ett manus jag hoppas kunna ge ut i början av 2018 (och nej det är inte mitt 🤭)och gjorde ett skrivbordsunderlägg till min dator som gjorde mig glad . Nu är det soffläge, en kopp te… och ja, vem vet vad som händer härnäst 😆

Hur har din dag varit?

Att sälja… sig själv

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Jag driver företag för att det är spännande, för att utvecklas och för att jag tycker att jag har något viktigt att berätta. Jag startade mitt företag av en ren slump, för att det var kul och på den vägen fortsatte det.

För mig handlade det aldrig om pengar, inte en enda gång faktiskt. Jag föreläste där jag blev tillfrågad, skickade böcker till de som köpte och så fortsatte det år efter år. Jag har hela tiden haft en anställning vid sidan om mitt företag vilket inneburit att jag aldrig lagt till den där extra växeln. Det är klart att jag har haft drömmar om att växa, men jag har låtit dem dansa för sig själv.

Händer det så händer det. Det kommer när jag är redo osv osv. Det finns så många ursäkter för att själv inte ta tag i det där jobbet. För om det är något jag lärt mig nu så är det att det är jag, och bara jag, som gör det där jobbet.

Jag har ju hela tiden förstått att jag måste sälja för att överleva. Att pengar måste till för att nå upp till den där drömmen. Men jag är ju ingen krängare direkt. Nej, jag är en inlyssnande och ganska försiktig person, backar hellre än att tar steget fram.

Något som Vimentis lärde mig var att det inte handlade om att kränga, nej för jag är ju absolut inte intresserad av att föreläsa eller sälja mina produkter till fel person. Det skulle kännas fel för både mig och dem. Utan att det istället handlar om att hjälpa.

För att kunna hjälpa så många som möjligt behöver jag sprida min kunskap vidare. Jag behöver sälja….mig själv.

Men sälja känns inte längre så farligt eller fult. Utan tvärtom någon väldigt väldigt fint. Jag vill dela med mig, hjälpa, och då behöver jag knyta nya kontakter. Jag behöver ställa mig upp och berätta vad jag kan. Jag behöver ringa det där samtalet, skicka det där mailet eller ta det där jobbiga steget fram.

Min säljcoach har hjälp mig och ta det där extra steget fram och under det kommande året ser jag fram emot att nå mitt mål! Pengar är för mig inte längre något fult, något vi inte får eller kan prata om. Tvärtom, det är nödvändigt. Jag kostar pengar, du kostar pengar, ingenting i livet är gratis.

Jag får ofta föreläsningsförfrågningar där folk vill att jag gratis eller till en minimal kostnad skall komma ut och föreläsa. För man står ju bara och pratar lite, eller hur?

För det första tar det tid från mitt ordinarie jobb, det innebär att jag förlorar pengar varje gång jag skulle föreläsa gratis. För det andra är det en otroligt kraftansträngning som inte kommer av sig själv. För det tredje så innebär det så gott som alltid förberedelse och för det fjärde tar det både kraft och tid från mina barn…ska jag fortsätta?

Jag behöver ta betalt för att kunna ge tillbaka till min familj, för att kunna vila upp mig, för att fortsätta utbilda mig, utvecklas, för att mitt företag skall kunna hjälpa mer och fler. Jag är på en helt annan resa nu än tidigare, och jag ser så himla mycket fram emot det kommande året för att se vart jag hamnar.

Om du också vill utvecklas som företagare så bjuder vimentis nu på ett gratis affärsrådgivningsmöte som jag verkligen kan rekommendera. Är du redo att påbörja din förändring? Boka ditt möte utan kostnad här.

PS. Om du bokar ett möte, lova att kontakta mig och berätta hur det gick!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar