Semester | dag 16
I söndags påbörjade vi en ommöblering, som typ blev klar idag. Egentligen var det bara ett rum som skulle fixas till. Men det blev liksom fyra till. Vi har hållit på från morgon till kväll och det har varit allt annat än semester. Känns som att det är nu jag behöver semester. Jösses 😅 men skönt är det nu när det blivit klart.
Det har verkligen gjorts en storrensning. Det har blivit resor till återvinningen och Erikshjälpen för att bli av med saker och till Ikea för att köpa nya. Och även om jag känner mig trött, alltså riktigt utmattningstrött så är det så himla skönt att få något sånt här gjort.
Jag kan ändå inte förstå hur en sådan här sak som ändå är kul kan göra mig så utmattad. I morse släpade min dotter med mig i affären och jag hade ingen som helst kontroll över inköpen då jag hade nog med att bara försöka stå upp och se normal ut. Jag har knappt klarat av att prata med familjen idag då det bara kommer ut osammanhängande meningar ur min mun och inte alls det jag hade tänkt att säga.
Nu är det verkligen vila som råder. 
Mitt i all städning och sortering slår tacksamheten emot mig. Är så glad att jag och min man är så lika, på gott och ont. Impulsiva, aktiva och energiska (tills det tar slut).
Vilka andra familjer skulle ställa ut nästan hela husets möblemang på gräsmattan en söndagsmorgon kl 8 för att om arrangera husets alla rum 😂 Ingen annan människa hade orkat med mig är jag rätt så säker på 😂
Kontoret som jag hade tänkt att städa får vänta till nästa vecka. Tror inte min hjärna orkar organisera eller möblera en centimeter till.
Tackar gud för att jag har semester kvar 🙏 för att vila upp mig (och hitta på fler dumheter). 😅
Juli har bestått av både jobb och semester men när jag försöker titta tillbaka minns jag knappt någonting. Sommaren gör det med mig. Jag strävar efter att vara i nuet men hittar ständigt mig själv på andra platser.
Igår kom vi hem efter att ha hälsat på min pappa och hans fru. Dom lever verkligen i ett paradis på jorden. Det värsta med att åka dit är att man inte vill där i från. Jag kan liksom inte få nog av skönheten naturen bjuder på. Vill insupa allt. Skogen, vattnet, blommorna. Det ligger alltid en hinna av sorg över en när man åker hem. Jag har själv så länge jag kan komma ihåg velat leva den där drömmen, nära djur och natur. Nu får man bara hälsa på i sin drömvärld och sedan åka hem. Det gör ont när man redan känner att man är hemma.
Turbo var nyfiken på dammen pappa hade anlagt. Var oklart om det var fiskarna, fiskmaten eller dammen i sig som kändes spännande. Gulligt var det i alla fall och se honom doppa tassarna.
Barnen längtar också alltid hit. Oavsett årstid. Det är nog inte bara mysfaktorn av att komma bort utan också känslan naturen ger en som dom uppskattar. Det inbillar jag mig iallafall.
Vart jag än vände mig hittade jag vackra saker. Vänta ropade jag ständigt till resten av familjen som gick vidare. Jag måste ta kort sade jag, fotade av och sparade sedan bilderna i mitt hjärta.
Vi var också och besökte min fina lillasyster som precis flyttat till ett lika drömmigt ställe hon. Skog och ladugårdar så långt ögat kan nå. 
Ja så gick dom dagarna två. Min dröm lever kvar. Jag sparar den och fortsätter besöka den då och då. ❤️
