Månadsarkiv: januari 2020

Kallbada

Det där med att kallbada är något man ser och hör överallt just nu. För självklart har det (liksom allt annat som är obehagligt) sina fördelar. Det sägs att det förbättrar både blodcirkulation, immunförsvar och ämnesomsättning. De ska också göra dig piggare, gladare och lindra smärta och stress.

Jag är en badkruka. Till och med på sommaren. Doppar inte ens tårna. Skulle nog vilja säga att jag är den största badkrukan jag känner. Alltså jag gillar och bada (i varmt vatten). Vilket inte finns i Sverige, så badkar. Ja det är nog mer min grej. Så nej, jag är inte en person som kallbadar. Men jag är inte heller en person som bangar på en utmaning. Sagt och gjort bad i januari fick det  bli!

Så jag och bästisen packade badväskan och drog ner mot vattnet där isen låg i vassen och vinden var hård. Att bara stå på bryggan i bikini var smärtsam. Att doppa sig i det iskalla vattnet var än mer smärtsamt. Och jag ljuger om jag säger att jag är såld på grejen. Kan absolut tänka mig att göra det igen…i ett annat liv eller så…eller när jag glömt bort hur förbaskat kallt och obehagligt det var. Nej, jag försöker nog förbättra både immunförsvar, blodcirkulation och ämnesomsättning på annat sätt [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]

Har du kallbadat?

Pang, så är den där igen.

Känslan som förföljt mig i så många år.

Tankarna snurrar.

Jag kan inte förklara hur jag mår.

Helt plötsligt känns allt hopplöst.

Men vad hände, det var ju bra igår?

Frågorna upprepas.

Fast att jag inga svar får.

Man kan inte heller hitta lösningar.

När inte ens jag känslorna förstår.

Grr, jag blir arg.

Men vägrar ge dig en tår.

Att du alltid ska fånga mig.

Strö salt i mina sår.

Du kommer alltid nära.

Oavsett hur långt bort jag går.

Du kommer alltid smygande.

Lämnar inga spår.

Får mig alltid att tvivla.

Oavsett hur fast jag på marken står.

Men jag vill inte ägna dig en tanke.

Du tar mer än du får.

Men jag vet att det kommer bli bra igen.

bara du går…

Nu är första arbetsveckan gjord, och jösses vad rörigt det har känts. Ser bara namn inbokade i min kalender men har ingen aning om vem jag ska träffa. Vet inte vad på listan jag gjort eller vad som ska göras. Minns inte om jag bokat tider, rum eller skickat i väg det där mailet. Allt känns som ett stort frågetecken. Pust!

Det positiva måste ju ändå vara att jag släppt jobbet helt, inte ägnat det en tanke under hela min ledighet. Och en glad nyhet i slutet av veckan var att jag blev färdig certifierad i ett av mina program (vilket lättnad) bara två kvar! Så en bra vecka får jag säga trots både med och motgång.

Detta året kommer bli ett speciellt år på många sätt. Dels räknar jag ner dagarna till jag är färdig med min egen terapi. Ska bli himla skönt att ha den avklarat. Sen räknar jag ner dagarna i Malmö, ett år är långt, men det känns ändå som att jag är på sluttampen. Jag räknar också med att bli färdig certifierad i två program på jobbet. Så mycket som ska ”göras klart”, avslutas detta året. Det känns faktiskt lite halvjobbigt ska jag erkänna. För jag älskar att påbörja saker, starta upp nytt, och nu ska jag försöka att bara ”hålla i” hela året.

Jag är i handledning både på jobbet och i skolan. Det är ett ”utvecklings år” där jag hoppas att jag i slutfasen kommer vara en ännu vassare, duktigare och bättre terapeut. Samtidigt bubblar min hjärna av ideér och ”måsten” och jag får hela tiden ”stoppa” och ”dra tillbaka mig själv” till att det är just skolan och certifieringarna som är viktiga, ingenting annat.

Detta året handlar inte om att skriva en ny bok, dubbla min omsättning eller lära mig något nytt. Detta året handlar om att göra klart. Syftet med det här inlägget är nog inte att berätta detta för er, utan mer för mig själv. För jag tappar bort det där hela tiden. Och kanske kan du påminna mig, om du hittar mig någon annanstans (kan inte lova att jag lyssnar). Knacka mig lite försiktigt på ryggen och viska ”det handlar om att göra klart Jessica, inte om att göra nytt”.

Spara och slösa

I mig finns det två sidor. Där bor både spara och slösa. Så tätt inpå varandra och med en oförmåga att samarbeta. Jag försöker få dem att bli vänner. Men båda skriker nej och vänder den andra ryggen. Och i många år har jag trott att jag bara äger en av dem eller i vilket fall att den ena är starkare än den andra, men nej. Idag vet jag att det förmodligen är en mycket jämn fight. Och hur jag än beter mig blir ingen av dem nöjda.

Nej, skriker ångesten så fort den hör ordet pengar. Den vill blockera alla utgifter. Spara, leva på smulor. Kör, säger adhd:n, ”du lever bara en gång, det kommer nya pengar, det spelar ingen roll”.

Ofta talar de i munnen på varandra och jag tycker att jag lyssnar på spara, men gör slösa. Förstår inte hur det går till när min hjärna tänker en sak men mitt beteende gör ett helt annat. Blir ibland själv förvånad över mina hastiga beslut när jag hör ångesten skälla på mig igen.

Jag vet att spara håller slösa i schack, och det är jag tacksam för. Utan henne hade jag inte levt ett så bra liv som jag gör. Samtidigt är jag glad för att slösa får plats, annars hade jag aldrig unnat mig någonting och inte gett mig själv utlopp för mina intressen. Båda sidor behövs, båda har ett jobb att göra, men när de hamnar i luven på varandra gör ingen av dem det där jobbet riktigt bra.

I lördags gick jag upp med tuppen och mötte världens bästa människa på tåget. Vi skulle iväg på en tidig workshop i Göteborg så det blev att äta frukost på centralstation innan vi fortsatte vår resa mot ”Empowering women”. Vid hade ingen aning vad som väntade oss men oj vad bra det blev.

Festen börjar när man möter ballonger vid dörren. Eftersom jag är otroligt dålig på att ta kort så är det här näst intill det festligaste ni får se.

Någon som är bättre på att ta kort är den här donnan. Har nästan en inbyggd kamera i ansiktet. Skämt åsido så är det något vi båda sagt att vi ska bli bättre på och påminna varandra om. De senaste två åren har vi varit på flera olika workshops och event men inte varken fångat dem på bild eller pratat om dem i våra kanaler. Det får det bli ändring på!

Workshopen har hållits förut men då på andra teman. Idag handlade det om drömmar, mål och sätta en riktning för 2020. Och jag fick faktiskt flera insikter, tro det eller ej. För ibland sopar till och med jag drömmar under mattan. Säger att de är omöjliga eller för stora, och sen glöms de bort. Och hur ska jag någonsin kunna nå några mål om jag förminskar mig själv eller sopar drömmar under mattan, nej sådant får det vara slut på nu!

Så jag fick precis så  mycket pepp och inspiration jag behövde och ännu roligare är det att ha någon att bolla dem med. Jag har aldrig mött någon som är lika intresserad av självutveckling som jag så det är till en sådan stor hjälp att få säga sina drömmar och mål högt och ha någon som både stöttar och ifrågasätter.

När man är ensam som företagare är det så lätt att tappa sina drömmar, ge upp. För motgångar kommer, hela tiden. Men med en sparringpartner vid sin sida kommer livet förmodligen bli så mycket lättare så jag är nyfiken på hur detta företagsåret kommer att kännas i jämförelse med alla de föregående år. För det jag har saknat mest är ”en arbetskamrat”. Jag älskar att jobba självständigt, men än mer älskar jag att bolla och brainstorma med någon. 
Tron på mig själv känns faktiskt starkare nu. Jag kan fixa det här! Tack Therese, och tack #empoweringwomengbg. Rekommenderar dig verkligen att gå på ett event om du får möjlighet! Vilken dag <3

Magiska stenar

Har du hört talas om kristaller och magiska stenar? Det sägs att dessa stenar har en energier som vi människor vill åt. Stenar har fascinerat människan i tusentals år. De har använts för utsmyckning och som symboler för makt och rikedom, men också som talismaner och till läkekonst. Allt på Jorden och i universum består av energier som vibrerar på olika nivåer. När vi är glada och mår bra vibrerar vi på en högre nivå och när vi känner oss nere vibrerar vi på en lägre nivå. Kristaller innehåller en hög vibration och har därför under århundraden använts för att heala oss, höja vår vibration och lösa upp energiblockeringar.

Det sägs att kristallerna har olika egenskaper och därför kan hjälpa oss på olika sätt. Och oavsett om man tror på kristaller eller inte, så uppskattar jag dess utsmyckning och tycker att det passar bra i ett terapirum. Förutom att använda stenarna som dekoration har jag köpt några ”worry-stones” som passar perfekt i handen. Att hålla i dessa kan lugna en och göra en mer närvarande i stunden. Perfekt inför ett terapisamtal.

Jag brukar säga till mina klienter att det handlar om din tro, inte själva stenen i sig. Tror du att stenen höjer din glädje så kommer den att göra det.

Vi vet att placebo-effekten fungerar, därför vill jag ta till de medel jag kan för att förbättra ditt välmående och din hälsa.

Vad är din erfarenhet av kristaller?

Alltså jösses vilken fin ledighet jag haft. Tror aldrig någonsin jag njutit så mycket som nu. Känns som en lagom blandning av allt och är fortfarande inte riktigt redo för att den här tiden ska ta slut. Tror att jag faktiskt alltid njuter mer av  att vara ledig på vintern, vet inte riktigt varför men kanske för att man mer tillåts att göra ingenting. Jag hoppas kunna suga på den karamellen länge.

Det nya året känns rent och fint. Vi har redan rensat ut julen här hemma. Vi har också rensat ut sonens rum, slängt och sålt saker och ska jobba på att sluta fylla upp vårt hem och vårt liv. Nu när jag fått min lokal så inser man har skönt det är att inte ha mer än vad man måste där inne. Skulle vara en så otrolig lättnad att ha samma sak hemma. Därför har vi bestämt oss för att ta ett rum i månaden och göra en stor utrensning i (får se om vi kan hålla oss så att vi inte kör hela huset på en gång). Vore lite typsikt min familj.

Ledigheten har inneburit att man haft mer tid för familj och vänner. Jag har också hunnit med en hel del i företaget. Både vad gäller mina båda hemsidor men också i mitt terapirum som näst intill är klart. Har också hunnit samla på mig massa av inspiration och ideér och är så glad att jag numera har en fantastisk person att dela dem med. Företagsåret känns helt plötsligt så mycket roligare. Så nu gör vi en omstart, släpper taget om allt gammalt och börjar om på nytt. Fast att jag drivit företag i snart sju år känns det som om det är först nu det startar igång på riktigt. Jag och hobbykreatören planerar så mycket kul framöver. Jag är så jävla redo. 2020 BRING IT ON.

Årets ledord

2015- mod

2016- närvarande

2017- eftertänksam

2018- tillväxt

2019-glädje

2020- ?

Varje år brukar jag sätta ett ”ledord” för det nya året. Förra årets ord var glädje och jag vet inte om jag kan säga att jag har känt mer glädje men jag har åtminstone pressat mig själv mindre och i vilket fall många gånger valt glädje. Det har liksom legat i bakhuvudet på något sätt.

Detta året var lika svårt som alla andra år att hitta rätt ord, men som vanligt kom det bara till mig. Jag minns att jag läste ordet någonstans och med ens blev det självklart. Som om det stått framför mig hela tiden.

Tillit.

Jag vill verkligen jobba på min tillit. Både tillit till mig själv, andra människor och till livet. Jösses vad mycket oro jag sluppit detta året om jag bara  hade haft tillit! Nästa år kommer jag att arbeta aktivt med det i meditationer. Jag kommer ha det uppskrivet som bakgrundsbild i min telefon, men även ha uppe ordet kontoret både hemma och på jobbet. Ordet är så viktigt för mig. Kanske det viktigaste någonsin, och jag undrar varför jag inte har valt det tidigare.

Hela min tillvaro skulle faktiskt förändras, bara jag kände tillit.

Så nästa år kommer jag  ha tillit till att jag får in nya samtalsklienter när jag behöver det, att biljetter till alla workshops kommer bli sålda. Jag kommer ha tillit till att jag får nytta av lokalen och att det inte kommer att ruinera mig, tillit till att jag och min familj kommer att vara friska och till att jag är uppskattad och älskad. Tillit till att livet kommer bli precis så som det ska vara.

2020=tillit

Vad är ditt ledord för i år?