Månadsarkiv: september 2020

Livsfilosofi -skrivövning

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av

Vår livsfilosofi förändras. Men ibland behöver vi fundera över den för att inte fastna i tankar som vi ”alltid haft” och därmed göra som vi ”alltid har gjort”. I dagens skrivövning vill jag verkligen att du tar dig tiden och svarar ärligt på nedanstående frågor, och svara på dem utifrån vad du känner JUST NU (och gör hela övningen). Våra tankar och känslor förändras. Så tänk till, så att du inte bara upprepar ett gammalt mönster.  Jag bjuder på svaret på mina frågor. Varsågod!

Livet

  1. Har livet ett större syfte?

Svårt, men jag försöker tro att allting har en mening, även om det inte alltid känns så. 

2. Vilken betydelse har det att vara lycklig?

Jag tror inte att man kan gå ”lycklig” genom livet, men jag tror att man kan känna sig tillfredsställd, nöjd. Lycka är små korta känslor av glädje som man förvisso vill uppnå, men själv strävar jag nog efter ett flyt i min vardag, en varm mjuk känsla i min kropp. Jag vill trivas i alla mina sammanhang. Det i sig tror jag är att vara lycklig.

3. Vad betyder framgång?

Jag tycker att man uppnått framgång när man kan leva livet som man önskar, när man är nöjd. Man har det man behöver. Framgång handlar inte om pengar, för mig handlar det mer om vänner och tid. (visst du behöver pengar men det handlar inte om att köpa stora hus och fina bilar, det handlar om att kunna manövrera vardagen utan att behöva kolla kontot). Har jag personer som älskar mig och har jag tid att vara med dem, det är framgång. Gillar jag min vardag, det är framgång. Själv tycker jag inte att jag uppnått den framgången jag vill ha i mitt liv. Jag vill ha mer fri tid, och jag vill ha mer äkta och nära relationer.

4. Vad är meningsfullt?

Möten med andra människor är meningsfulla för mig. Det är nog därför jag valt det yrket jag gjort. Att hjälpa andra känns meningsfullt.

Arbete

5. Varför ska man arbeta?

För att känna sig viktig. Bidra till sin omvärld. Vi vill alla vara en del av något. Dra sitt strå till stacken. Eller i alla fall tänker jag så. Ett arbete gör att man blir meningsfull, viktig för sitt samhälle. Jag vill också arbeta för att lära mig, utmana mig. Spelar ingen roll hur mycket pengar jag skulle ha på mitt konto, jag skulle alltid arbeta. Men kanske i en mindre omfattning.

6. Vad är syftet med arbete?

Att få en gemenskap. Att lära sig något. Att bidra.

7. Vad utgör ett gott arbete?

När både man själv och motparten känner sig nöjd.

Relationer

8. Vad är sann kärlek?

Att älska hela människan och inte bara delar av den. Att gilla och acceptera alla sidor hos en individ. Även de ”dåliga”. Att ha en vilja att sätta någon annan före sig själv.

9. Vilken betydelse har relationer för att leva väl?

Allt. Tror vet att man mår väldigt dåligt av att inte ha nära relationer eller av att inte känns sig älskad och uppskattad.

10. Vad är god vänskap?

Att lita på någon och på riktigt känna att personen bryr sig. Att den finns där i både med- och mot gång.

11. Har mina antaganden påverkats, behöver de förändras?

Nej jag tror att de redan har förändrats, att jag värdesätter relationer mer idag än tidigare och att jag ser att frihet är viktigare idag än tidigare. Prestation betyder ingenting för mig längre. Jag vill inte prestera. Jag vill vara nöjd med varje nu.

12. Vad kan jag utläsa av svaret på mina frågor?

Att jag faktiskt idag strävar mot det jag vill ha. Mer frihet och nära relationer. Samt att jag jobbar med det bästa jag vet. Genuina samtal ♡

Ett hej

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Hej från sjukstugan!

Ville bara hoppa in och säga hej. Ligger hemma sedan några dagar tillbaks i förkylning.

Så här ligger vi…

Hunden och jag.

Den ene mer missnöjd än den andra.

Nej just här ser han inte så missnöjd ut. Men merparten av tiden ligger han INTE och snarkar utan sitter bredvid mig och ber om en långpromenad. Och han ger I N T E upp.

Under sommaren har han inte fått särskilt många långpromenader (pga taskiga andningsvägar) men frågar du honom kommer han säga att det beror på en taskig matte. Så han har suttit i fönstret eller i trädgården och ledset tittat på mig när jag har vandrat i väg.

Nu menar herr Turbo att det gått för långt. HAN VILL UT!  Dessvärre verkar han inte kunna se skillnad på lat och sjuk. Jag försöker hävda att jag är sjuk medans han menar motsatsen.

Jag ger upp, låter han vinna. Somnar om och hoppas han gör mig sällskap.

Utmaningen att njuta av nuet

Detta inlägg publicerades i Allmänt och märktes PODD av
Sjukt onormalt

Sjukt onormalt

Nytt poddavsnitt!

Varför är det så svårt att vara närvarande och njuta av nuet? Vi diskuterar fenomenet att tankarna alltid tycks vara någon annanstans och ha bråttom framåt, istället för att njuta av stunden. Vad har vi för knep för att hitta mindfulness och närvaro i stunden och hur blir det när vi uppnått den största drömmen i livet? Detta och mycket mer berör vi i veckans avsnitt!

Ointelligent eller okoncentrerad?

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ADHD av
Ointelligent eller okoncentrerad?

Ointelligent eller okoncentrerad?

Jag har fick min ADHD-diagnos för åtta år sedan och jag kan fortfarande få sånna där AHA-upplevelser. Ni vet när man liksom 25 år efteråt kan se hur allting hänger ihop. När man hittar förklaringar på sitt beteende, sina handlingar eller sitt mående. När jag vid ett tillfälle försökte hjälpa dottern med läxan fick jag en flashback tillbaka i tiden och förstod helt plötsligt varför jag aldrig har fattade någonting.

Till en början tyckte jag att skolan var utmanande och rolig, men den känslan försvann i och med krav och okunskap.

Jag gick från att älska matte till att hata det. Jag hade inga svårigheter att se vad talet skulle bli, att på automatik få upp rätt siffra i mitt huvud, men när de sedan ville att jag skulle beskriva målande förklaringar kring hur jag hade tänkt så kunde jag inte det, vilket sänkte betygen. Fröken förklarade vid upprepade tillfällen att hon bara ville att jag skulle säga hur jag tänkte, medan jag aldrig riktigt förstod varför eftersom jag redan kommit med rätt svar….

Det var inte bara matten som ville ha förklaringar, nej även andra ämnen. Jag kunde skriva svaret på en fråga med fyra meningar, men de ville att jag skulle beskriva det på 2 A4 sidor. Varför? Jag förstod aldrig grejen. Jag minns att fröken alltid sa att jag hade rätt, men det räckte inte hela vägen, för jag var tvungen att förklara mer ingående, mer utförligt.

Hur utförligt kan det bli tänkte jag…..

För att inte tala om när matten slutade handla om siffror och istället handlade om långa berättelser! Jag får fortfarande impulsen att jag vill riva söner hela boken och hoppa på den.

Vad är det i historien som är viktigt? Inte nog med att man ska komma ihåg siffror, man ska även komma ihåg färger och namn, det känns som att min hjärna vrider sig och krampar varje gång. Jag fixar det inte!! Jag minns att jag alltid fick läsa dessa små matteberättelser om och om igen bara för att det blev för mycket information, jag tappade koncentrationen och fick hela tiden börja om från början.

”Anders, Anna och Olle har varsin korg med bollar. Anders har 4 gröna bollar och en blå. Anna har 6 röda bollar och 4 blå. Olle har 8 gröna bollar och 2 röda. Hur många gröna bollar har Anders och Olle tillsamman? Hur många blå bollar finns det totalt.”

Dessa frågor försinkade mig, jag minns att jag fick läsa texten om och om igen utan att komma någonstans, vilket gjorde mig illamående, stressad och fick mig att känna mig dum. Hade någon istället frågat mig vad 4+8 var hade jag kunnat svar utan att tveka. Detta gjorde mig väldigt osäker i skolan, jag förstod tidigt att det var något jag inte förstod, som andra uppfattade men inte jag.  Vilket fick mig att tro att jag var osmartare än alla andra.

Allt det där känns så sorgligt idag. Hur fel det kan bli. Och även om man inte kan ta bort något från det förflutna så känns det gott att kunna förstå sig själv, att trösta sig själv med att det aldrig handlade om intelligens utan om koncentration. Jag bryr mig egentligen inte om det där idag, men för det där lilla barnet som satt och skruvade sig i stolen och kände sig dum gör det en stor skillnad ❤︎

 

Två månader

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Det regnar ute. Dropparna slår mot plåttaket utanför sovrumsfönstret och katten snarkar tryggt i soffa. Hemma. Jag undrar hur det kommer kännas om två månader. Hemma?

Eller kanske borta?

Jag älskar att se barnen så hemtama och funderar på om det någonsin kommer bli likadant. Ger man dem något nu eller tar man bort något från dem? Ger jag dem djur, natur, en bättre uppväxt eller kanske tar jag bort deras trygghet, drar dem ur sitt barndomshem? Jag släpper tanken hårt i golvet, ser den gå i kras. Vill inte att något ska förstöra min dröm nu. Något jag längtat efter så länge jag kan minnas. Åtminstone inte mina egna negativa tankar….

Jag sov i natt. Första hela natten på en månad. När jag tittade på klockan stod den på 6.30 och jag trodde knappt mina ögon. Halleluja ropade jag (inombords). Jag hoppas att det ska kännas i både kropp och knopp, att sömnen kunnat läka de där nerverna som börjats kännas trasiga på grund av allt ovetande.

Dom sista dagarna av sommar är här nu. Det känns i luften. Jag skulle vilja kram ur dem men orkar liksom inte. Trött så trött. Kommande månader består av rensning och packning. Fast att jag skulle vilja vara inne i vårt nya hem redan i morgon kan jag tänka att vi ändå får fördelar som hinner packa och planerar framtiden i lung och ro.

Det här året alltså. Bjuder på både sött och salt. Jag är tacksam för att min dröm dök upp mitt i en storm så att jag haft något fint att lägga tankarna på. Något att drömma om på nätterna. (Fast att det kanske resulterat i att jag inte sovit alls).

Om två månader är vi på plats i vårt nya hem, och om ytterligare två månader efter det är min utbildningstid över. Känns som en stor tung sten kommer att släppa från mitt bröst. 2021 är ett år där jag måste pausa från ansvar och planera för glädje. Jag känner det så starkt. Är sååååå trött på ansvar och måsten.

Två månader. Låt det gå snabbt!

Varför ogillar man vissa personer/personlighetsdrag?

Detta inlägg publicerades i Allmänt och märktes PODD av
Sjukt (o)normalt

Sjukt (o)normalt

Nytt avsnitt!

Varför dras vi till vissa typer av människor och helst undviker andra? Vad är det som gör att vi inte kommer överens med eller inte tycker om vissa personer? Vad är det som händer när vi blir irriterade på någon annan, egentligen? Ett spretigt, ofiltrerat och skrattrikt poddavsnitt med självinsikter och kloka ord. Håller du med oss?

10-årig bröllopsdag

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap av
10-årig bröllopsdag

10-årig bröllopsdag

Det känns overkligt att skriva de där orden. 10 år. 10 år som gifta. 15 år. 15 år tillsammans. Jag tror inte det var många som trodde på oss. Dig och mig. Ett så omaka par. Inte lika någonstans men så osynligt sammansvetsade och samspelta. Inte heller trodde jag på dig och mig. Men annat vet jag nu.

Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på dig, på oss, och att jag efter 15 år fortfarande älskar dig och beundrar dig så otroligt mycket. Det gör mig så himla tacksam. Jag har säkert tusentals gånger berättat vår historia om hur du bestämt sade att det var mig du skulle gifta dig och skaffa barn med. Det fanns inget tvivel i din röst. Och det är en av anledningarna till att jag älskar dig så mycket. Att du alltid menar vad du säger och håller vad du lovar.

Du stöttar mig i allt jag gör. I alla mina drömmar och mål och jag tror inte du kan förstå hur tacksam jag är för det. Kan fortfarande bli förvånad över att du aldrig skrattar, hånar eller tvekar utan bara säger kör. Jag älskar dig så in i bomben för det! Vi har alltid sett till att inte bli ett hinder i varandra liv utan medföljare i varandras vardag vilket kanske gör vår relation som unik och speciell.

Vi är totalt värdelösa på att fira, ge varandra blommor och presenter. Vi åker inte på spa, unnar oss inga ensamma hotellnätter, middagar och gör överhuvudtaget inte mycket för att förlyxiga vår vardag, men fasen vad jag älskar den ändå. Jag har aldrig känt ett behov av överraskningar och uppmärksamhet, det enda jag vill ha är din kärlek och närhet. Trots att vi har gått emot allt det där man ska göra för att hålla sitt förhållande vid liv har jag aldrig för en sekund tvivlat på din kärlek och jag har inte en endaste dag i mitt liv tagit dig för given. 

Du har alltid varit så grym på att få mig att känna mig så uppskattad och älskad och om jag bara kan ge dig hälften av den kärleken du ger till mig så vore det nog. För du har alltid varit bättre på det än jag. Jag uttrycker mig bättre i text än i handling och du bättre i handling än i ord. Men medans jag flaxar, flyger, och drömmer så är det du som står kvar, som fångar in och fångar upp. Det är du som kramar om varje natt och som följer med mig varje steg jag tar även om det inte exakt den vägen du själv vill gå. Det känns som att jag aldrig kommer kunna ge tillbaka allt du givit till mig ❤︎

Och du har inte bara förändrat hela mig som person. Du har också gett mig två extra liv. Hur ska jag någonsin kunna tacka dig för det? Dessa vackra, smarta, enastående individer som är en sådan perfekt blandning av både dig och mig ❤︎

Jag brukar oromantiskt beskriva dig som staketet i mitt liv, som ramen kring min tavla. Du är tydligheten i mitt liv. Tryggheten. Min hamn. Den som förankrar mig och gör att jag inte blåser bort. Går under.

Tack för att du valde mig. Tack för att du fortfarande väljer mig, varje dag. Tack för att du följer med mig in i mina drömmar. Tack för att du håller om mig varje natt. Tack för att du tillåter mig att vara jag. Tack för att du älskar mig för den jag är. Tack för att du alltid låter mig utvecklas och växa. Tack för att du släpper in nya djur i vårt liv. Tack för att du alltid stöttar mig. Tack för att du tillåter mig att ta plats. Tack för att du är en sån fin pappa. Tack för att du är en sådan fin man. Tack för att du är du. Tack för att du älskar mig. Tack för att jag får älska dig. Tack ❤︎

Guldstunder -Augusti

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

  • Att skriva på papper på vårt nya hus (fatta att det är vårt!!!!)
  • Att ha doftstöd under stressiga stunder!
  • Att bada i MIN egen sjö!!!
  • Att äta kvällsmat intill vattnet
  • Att lämna banken med en positiv känsla och utan ångest ❤︎

  • Att komma ihåg att stanna upp och dofta på blommorna
  • Att känna hur samspelta jag och min man är i tuffa tider och svåra beslut
  • Att känna att barnen är positiva till flytt och verkar längta lika mycket som vi
  • Att tillsammans med en arbetskamrat få agera räddningspatrull och försöka rädda en harunge
  • Att på riktigt känna djup tacksamhet och kärlek till sin hem

  • Att jobba samtidigt som barnen badar
  • Att se hur barnen känner sig ”hemma” i vårt blivande område
  • Att få slippa mer visningar av ens hem *lättnadens suck*
  • Att på riktigt ha en hel dag ledig för att inte göra någonting
  • Att få tid med mina fina bröder
  • Att få gå min utbildning på distans resten av året. JIPPIE!!!
  • Att plocka frukost i trädgården
  • Att folk visat intresse för vårt hus
  • Att få se när regnbågen uppenbarar sig rakt framför en
  • När livet går åt rätt håll för en vän ❤︎
  • Att skriva på kontrakt på vårt gamla hus och känna att köparna känns så-in-i-benmärgen rätt!
  • Att få yoga -utomhus ❤︎

Augusti -månadens självporträtt

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Tänkt vad livet bjuder på överraskningar. Man ska väl vara glad att man inte vet dem alla i förväg. Augusti kommer jag minnas som månaden då vi köpte och förhoppningsvis sålde (om allt går i lås) vårt hus, och nerverna har minst sagt legat utanpå. Jag har haft svårt att sova, ja över huvudtaget tänka, jobba, göra något annat än att tänka på flytt, packning, renovering och alla katastrofscenarion som kan inträffa där emellan. Tänk att saker och ting ändå kan förändras så fort. Känns som att det ligger en helt ny (fantastisk) värld framför mig. Just nu väntar jag bara på att alla datum ska spikas, så att den riktiga planeringen kan komma igång. Först därefter gissar jag att känslorna kommer falla på plats igen.

Jag kommer inom kort börja plocka ut min semester (så skönt). Jag ska också påbörja nästa terapiklient, skriva på min examensuppsats och renovera vårt hus. I magen känns allting rätt men vi får se vad livet säger om det.  Jag är säker på att hösten kommer gå med rusande fart och vips är det nytt år (vilket jag ser såååå mycket fram emot då mina studier kommer vara avslutade) och jag förhoppningsvis kommer ha energi att vara mer aktiv i företaget (och livet) igen. Förmodligen väntar ytterligare några nervkittlande dagar och sömnlösa nätter innan allt är avslutat. Det är med blandande känslor man lämnar över  vårt hem, vår trygghet, vårt 12-års projekt i någon annans händer. Men mer om det i något annat inlägg. I framtiden kanske bloggen kommer bestå mer av hustankar och  renoveringsprojekt än något annat, vem vet? Livets förändring. Fortsättning följer…