Nej jag tänker aldrig sluta tjata, ynnesten, att få leva här. Jag som har längtat ett helt liv efter närheten till naturen är tacksam varje dag jag tittar ut genom fönstret. Det känns i hela hjärtat. På riktigt.

Nu när isen har lagt sig kändes det som att trädgården blev ett par kvadratmeter större. Helt plötsligt kan man ta en promenad, mitt över sjön ❤︎ Vi inser att det är mycket som behöver införskaffas när man lever så här, sådan som jag aldrig tidigare haft i min ägo så som skridskor, isdubbar och olika vattenfordon av alla dess slag.

Det känns om att jag är ute på hal is på flera sätt i livet just nu, och skridskor har aldrig varit min favorit sko. Jag halkar runt och har ingenstans att hålla mig i. Men livet handlar om att lära sig så det är vad jag ska göra just nu. Nya skridskor är inköpta och jag ska försöka glida fram både på isen och genom livet. Jag vet att jag kommer att falla. Men jag vet också att jag tar mig upp igen ❤︎

Det bor en förändring i mig. Jag känner den i mitt bröst. Mina skor känns för trånga, vill slita av mig dem och springa barfota i gräset. Livet ger mig skavsår. Jag tänker att det får vara så men innerst inne vill jag bara slita av mig arbetsskorna och skita i allt. Men man kan inte göra så. Det vet man ju. Lämna in nyckeln och gå tomhänt genom livet. Förösker leta efter nya skor men hittar inga som passar. Allt ser fint ut på håll. Du har ju alltid gillat dom här skorna förösker jag säga till mig själv, sluta jåla och fortsätt gå. Och jag tänker att jag gillar dem, det gör jag, kanske älskar dem till och med och vill liksom inte släppa taget om dem alls, men de bär mig bara inte framåt längre. Hur länge ska man stå ut med den känslan frågar jag mig själv. Hur länger orkar du kontrar svaret tillbaks. Skorna är slitna men jag ser på dem med kärlek, så mycket de har givit mig, hur mycket har de kvar?

Det bor en förändring i mig. Jag är på väg någonstans, vet inte bara var.

Gjorde en selfcare-ritual som sade åt mig att släppa taget. Kanske var precis det jag behövde. Inte forcera så mycket. Ta hand om mig själv och min flock och låta andra saker vara. Så det tänker jag påminna mig om denna månaden. Saker löser sig, släpp taget.

Har också förberett inför kursstart när det kommer till kbt-programmet om övervikt. Ska bli så himla kul! Jag ser så mycket emot tiden vi har tillsammans, och tänk att när det är klart, om 12 veckor, då är det vår. Jippi!

Sen dricker jag mina örter, andas och rör mig. Försöker hålla en bra balans för att hålla både kropp och tankar i schack. Känner mig faktiskt ganska harmonisk inombords. Ingen ångest, men en hel del sorg och längtan. Corona börjar ta på de flesta av oss nu. Ser ledsnaden i alla ögon jag möter. Vi som brukade kramas. Vi tittar på varandra med varma ögon men värmen går inte igenom visir och ansiktsmasker. Vi försöker le, men ingenting känns som förut.

Terapistugan

Privat

Någonstans i slutet på december insåg jag att jag hade ramlat in i en depression igen. Ofta visar det sig genom att jag har svårt att skriva, få ut orden genom mina fingrar. Men jag uppmärksammade också självkritiska tankar som vanligtvis inte är en del av mig och så grät jag mig igenom halva min semester. När jag kom tillbaka till jobbet i januari trodde jag att jag var återhämtad men det räckte att kolla ett par arbetskamrater i ögonen så var man tillbaka i tårar. Att vara så där lättgråten är ovanligt för mig, har i för sig alltid lätt för tårar, men inte så där utan anledning, bara av att möta en blick. Men jag fortsatte gå till jobbet, försökte att hitta de små glädjestunder jag kunde under hela januari och skulle nog vilja säga att jag är på väg åt rätt håll igen. Här om dagen kände jag mig till och med glad. Det var en ovanlig känsla ❤︎

Nya ideér är på gång

Företag

Här har allt känns tungt och segt. Jag hade sååå mycket sett fram emot att avsluta skolan för att liksom få en ny start men sen inser jag att jag inte orkar eller hinner mer för det. Jag har ett heltidsarbete framför mitt företag, så är det bara och det tar mycket kraft och energi från mig. Förr jobbade jag 3-4 timmar även efter mitt arbete men det varken jag orkar eller vill längre. Jag vill vara med djuren, min familj och mig själv. Men oavsett så känner jag att jag hittat tillbaka till lite glädje i alla fall och är sugen på att starta upp kurser och nya möten. I början av januari kände jag inte för det alls så det är helt klart på bättringsvägen. Mitt företag ger mig vanligtvis energi och jag vill fortsätta ha det på det sättet, vill inte ha en massa krav efter att jag kommer hem från jobbet, i alla fall inte just nu ❤︎

Ny familjemedlem

Hus & hem

Ja här finns långa listor av vad som ska göras. Nya fönster och en ytterdörr är beställd till terapistugan och kommer när som helst i veckan. Dock kan arbetet inte sättas igång för än det blir varmare ute då väggar behöver sågas upp. Förutom att sätta staket runt hela tomten som är prio ett är det lillstugan som är i fokus. Där ska nytt golv läggas och vi ska även gå igenom hela huset till våren för att säkra upp mot fuktskador och se ifall vi hittar några läckor i panel och tak eftersom gamla fuktskador finns. Det kommer bli så otroligt fint där inne när det är klart. Gissar att man hellre är där än i huset.

Vi har också köpt en ny familjemedlem som förväntas komma i mars. Japp det blir en till hund. Som jag har längtat. Vi har vänt och vridit på tankarna i flera veckor nu. Letat efter rätt hundras, funderat på vilket kön som är bäst lämpat (då vår hane är lite sur) och diskuterat om pengarna verkligen ska gå till en ny familjemedlem istället för till huset.

Det är ju jag som är mest splittrad där. Vill gärna ha 10 hundar om jag skulle ha tid och råd, men tycker också om att ha en säkerhet och garantier. Men i dessa tider känner jag helt klart att en ny pälsvän skulle ge hela familjen 100% mer glädje än ett nytt trägolv eller pengar sparade på banken (även om jag väldigt gärna skulle vilja ha det också).  Så nu är det bestämt, det blir en ny familjemedlem. Vad jag längtar!

Den 11 februari startar jag igång min kbt-kurs för dig som vill gå ner i vikt/förändra ditt ätmönster. Programmet utgår från stahremetoden som är en metod som uppmärksammats internationellt för sina bestående viktresultat, dock kommer jag som tycker att självkärlek är viktigare än siffrorna på vågen fokusera mer på att du ska känna dig nöjd med både din kropp och ditt ätbeteendet istället för din tyngd eller ditt omfång.

Vi kommer att arbeta mycket med #självkärlek #självbild #livsregler och #negativatankar

Jag har fått frågor om hur överviktig man behöver vara för att bli hjälpt av programmet och då kursen fokuserar på att bryta beteenden skulle jag vilja säga att din vikt inte spelar någon roll utan att den passar dig som lider av emotionellt/vanemässigt eller impulsivt ätande. Du har helt enkelt ett ätmönster du inte är nöjd med och vill förändra.

Programmet är utformat och hjälpsamt för personer med övervikt och fetma så det är verkligen hjälpsamt för dem som FÖRSÖKT ALLT men inte lyckats. Men då jag själv lidit av ätstörningar hela min ungdom vet jag att du inte behöver vara överviktigt för att inte trivas i din kropp och det är därför jag kommer att lägga mitt fokus där. I programmet kommer vi arbeta med vad du tänker om dig själv. Vad äter du, varför och vad vill du äta?

Jag vill hjälpa dig att tycka om dig själv. Jag vill hjälpa dig att bli den du vill vara! Antalet platser är begränsade då jag månar om en liten, trygg grupp där vi kan lära av varandra så boka din plats nu, och du, du vet väl om att du kan använda ditt friskvårdsbidrag?

Tveka inte att kontakta mig vid frågor!

Bokar din plats gör du här.