Månadsarkiv: juni 2021


Begravningsrådgivare

Jag har berättat för er om mitt första konsultuppdrag som utbildningssamordnare på Bergströms, nu är ett till konsultuppdrag klart och det är att vara begravningsrådgivare för Fenix begravningsbyrå.

Tro mig när jag berättar att jag gick och velade om jag skulle tacka ja eller nej till uppdraget. Något i min mage sa ja, men något annat skrek nej. Jag försökte rannsaka mig själv och kom fram till att det som tilltalar mig är att det på många sätt kan likna den terapeutiska rollen då jag möter människor i sorg och/eller kris. Att jag får vara en trygg punkt, ett stöd och likt min terapeutroll så handlar det om förtroende och tillit. Nej-känslan kommer nog med det sorgliga att det just är en begravning, någons död. Jag är rädd för att bli påverkad, ledsen, kanske till och med ångestfull av allt jag kommer att möta.

Tänk att behöva anordna en begravning för ett barn eller över huvud taget för någon som ”gått bort för tidigt”, det är ingen rolig uppgift. Men samtidigt något som måste göras. Eftersom jag sedan länge vägrar att följa min rädsla bestämde jag mig för att ta jobbet. I bästa fall blir det ett bra sätt att bearbeta och behandla mina egna rädslor kring sjukdom och död, och i värsta fall får jag tacka nej till uppdrag.

Fördelen med att arbeta för just Fenix är att jag arbetar på distans och kan ta uppdrag från hela Sverige, allt sköts digitalt. Men för dem som bor i närområdet är det givetvis ok att träffas i min terapistuga.

Så om bara någon vecka eller två kommer jag att anordna min första begravning. Det känns både spännande och skrämmande, men framförallt känner jag en väldig ödmjuk tacksamhet 🙏


Krönika i ÅSS

Ett gammalt blogginlägg förvandlades till en krönika i tidningen ÅSS härom veckan. Tidningen ÅSS emellan, är ångestförbundets tidning och utkommer cirka 4 gånger/år och innehåller material med anknytning till ångest, fobier och depression. Även om följande krönika är gammal för mig kan den vara ny för någon annan. Jag känner knappt igen mig i orden längre men vet av erfarenhet att andra kan göra det.

Jag bläddrar sällan tillbaka bland mina inlägg, men när jag väl gör det så kan jag ibland bli förvånad över hur långt jag kommit, hur mycket bättre jag mår nu, än då. Påminnelsen gör mig både ödmjuk och tacksam. För känslan känns så nära, samtidigt som så otroligt långt bort.

Om du är ångestdrabbad eller anhörig rekommenderar jag tidningen som både bjuder på kunskap och igenkänning. För du är inte ensam, OCH det finns hopp, låt mig få vara ett bevis på att livet (och måendet) kan bli bättre ❤︎

 


När livet förändras

Tänk vad livet snabbt förändras. Poff, så är allt man en gång hade och kände till borta. För några veckor sedan så var denna kille en alldeles vanlig frisk och glad hund. Idag är han praktiskt taget blind.

Jag vet inte om det kommer att bli bättre eller sämre, om det är så här vi får lära oss att leva nu.

Man får hitta andra sätt för allt man gjort förut. Passa upp på en gammal man som alltid klarat sig själv. Bära honom i trappor, hålla koll så att han inte trillar eller fastnar någonstans. Säga ”hej, här kommer jag” innan man tar ner handen och klappar honom. Man får försöka röja hinder ur hans väg och man får försöka göra hans liv så bra det går även om han inte ser oss som han brukar.

Han är okej, och det ända jag önskar är att vi får sju härliga år till med honom. Blind eller ej, bara han får fortsätta vara vår lilla polis och surgubbe. Den som vet alla regler och rutiner, den som ger kärlek till alla och delar ut världens bästa pussar. Den som älskar att krypa upp i ens knä och sova på ens arm. Jag hoppas nu att hans ögon läker illa kvickt så han kan slippa både mediciner och tratt. Så att vi tillsamman kan bygga ett ”nytt liv”, där allt är som förut även om inget ser ut som det brukar ❤︎


Ett uppdrag klart!

Som jag tidigare berättat kommer jag att vara tjänstledig till hösten och ett halvår framåt för att bedriva min egen verksamhet. En del av min verksamhet består av att ta emot terapiklienter och hålla i gruppterapi, men för att ha en större trygghet ekonomiskt kommer jag även att behöva andra uppdrag. För nackdelen med terapiklienter (förutom att de ofta av/ombokar och gör att man står utan inkomst) är ju att man jobbar bort dem. Själva syftet med terapi är ju att de ska må såpass mycket bättre att de inte behöver mig. Mitt mål (just nu) är att jobba med terapiklienter till 20 % dvs en dag i veckan och resterande tid ha övriga uppdrag tills att jag känner att företaget är mer stabilt och jag kan öka på min klientlista.

Ett avtal som precis är klart är att jag kommer vara utbildningssamordnare för Bergströms KBT-utbildning. Förutom att vara kontaktperson mellan lärare och elever kommer jag också ansvara för företagets sociala medier vilket känns skit kul. (Så är du terapeut eller nyfiken på att bli, in och följ @bergstromsutbildningar på instagram). Jag kommer att arbeta 20 % till en början men förhoppningsvis kan vi öka upp det relativt snabbt och en plan är ju att jag också ska gå in som lärare på olika utbildningar sååå roligt! Jag kommer också bedriva bergströms blogg där jag har som mål att intervjua båda lärare och elever, samt prata om KBT och hur vi kan bli bättre terapeuter.

Är otroligt glad och tacksam att denna möjlighet öppnade sig, jag har fortfarande tre andra avtal på gång som jag håller på att se om vi kan hitta samarbetsmöjligheter så mer info kommer så fort något blivit klar. Det bästa hade ju så klart varit att bara ha två eller tre olika uppdrag för att inte bli för splittrad. Men just nu får jag givetvis göra det som krävs för att pengarna ska rulla in. Det känns både spännande och skrämmande, men mest känner jag en otrolig glädje och lättnad.

Den senaste tiden har jag känt mig så otroligt nedstämd och kraftlös på mitt ordinarie jobb och att nu känna hur drivet kommer tillbaka är magiskt. Jag blir återigen påmind om att känslan inte alltid handlar om mig (att jag är i en depression eller är utbränd) utan att det ibland mer handlar om att man är på fel plats ❤︎

 


Drömliv

Jävligt drömmigt liv

Ja vi lever verkligen drömmen. Älskar det här stället! Men eftersom jag inte är mycket för att glorifiera min vardag kan jag också berätta om livets baksidor just nu. Den här drömmen innehåller sjukt mycket fästingar. Så fort hundarna varit ute i trädgården (vilket dom är jämt) så kryper det fästingarna på dem. Och katterna ska vi inte prata om. Det är ingen i familjen  som vill komma nära dem denna årstid. Ja fästingmedel i all ära men fästingmedel hindrar inte fästingarna från att krypa upp och sätta sig på djuren, och sedan gå över till oss människor i stället.

Jävligt levande blomma (som nu är död).

Alla mina blommar dör! Ja på riktigt och jag fattar inte varför. Till och med de blommor som blomsterhandeln säger är ”lättskötta” dör. Jag skulle vilja säga att jag har ”gröna fingrar”, jag ÄLSKAR blommor och hos mig har blommor sällan dött. Men sen vi flyttade till det här huset sloknar de ner och dör än efter en.. Jag fattar inte varför, kan det bara bero på att huset är mörkare, att blommorna får mindre ljus? Eller har de med ventilation och göra? Jag sköter om dem precis som jag alltid gör och ändå lämnar de mig… Det gör mig ledsen, upprörd eller kanske bekymrad? Vet inte riktigt vilken känsla jag bär men kul är det inte!

Jävligt sjuk hund

Gammel hunden är sjuk. Inte nog med att han går med tratt och fastnar och går in i saker. Han behöver på morgonmedicin och ögondroppar 4-6 ggr om dagen. Gärna varannan timme. Lös den gåtan när du jobbar heltid och inte vill att barnen ska köra in saker i ögonen på honom. Det tar 45 minuter extra tid för mig varje morgon eftersom det måste gå 30 minuter mellan hundfrukosten och medicinen, och 10 minuter mellan första ögondropparna till de andra. I början hade han 6 olika ögondroppar som skulle droppas i följd med 5-10 minuters mellanrum. Stress! Och inte nog med att han är sjuk och halvblind. Jag har fått ta semester/flex VARJE vecka för att åka till veterinären och kontrollera hans ögon för 1300 kr. Det senaste besöket stoppade dock inte på 1300 kr utan där slutade notan på 5000 kr. Nu handlar det inte längre om att ta lite flextid för att åka till veterinären då han behöver en ögonspecialist som finns en timme bort, nej så nu handlar det om semester dagar.

Och på tal om semesterdagar har jag inga kvar eftersom jag sökt tjänstledigt. Vips så försvann de från mitt semesterkonto. Så hur man ska ta hand om en sjuk hund utan semesterdagar, ja det är gåta nr 2.

Som att jag inte har tillräckligt att oroa mig för så har jag ju också sökt tjänstledigt och börjar jobba heltid i min egen firma 31/8. Jätte kul tänker ni, ja det tänker jag med, så klart. Men eftersom jag inte har hittat tillräckligt uppdrag för att fylla ut min lön än så ligger det så klart en orosklump i magen över det med. Inte nog med att vi sitter i ett mörkt hus fullt med fästingar, döda blommor och en sjuk hund (utan semesterdagar), jag kommer inte ha en lön heller! Jag har massa saker och kontakter på gång (mer om det i ett annat inlägg) så förhoppningsvis ordnar sig allt, men att leva i det där ovetandet är ju något av det värsta jag vet.

Japp, det var lite från mitt drömmiga liv just nu. Så om någon till hösten när jag blivit luspank vill bjuda på middagsmat, levande blommor eller ögondroppar, ja då är det välkommet! Over and out.


Hypokondri & dödsångest

Hypokondri och dödsångest

Hypokondri och dödsångest

Hypokondri och dödsångest. Så fort jag skriver ett inlägg om det eller delar med mig av egna rädslor får jag ett tack. Det är såååå många som slåss mot rädslor och som bär dem med sig i sin vardag dag ut och dag in.

Denna ångest kväver oss sakta och dödar oss medan vi fortfarande lever. Den tar bort lyckan och glädjen du har framför dig…. för tänk om….tänk om…tänk om…

Undra hur ofta den meningen sagts i mitt eget huvud. Jag som egentligen är lycklig. Har allt. Men tänk om…

Jag bor i ett paradis, har två friska barn och en man som jag älskar och som stöttar mig till att leva min dröm…men tänk om…

Tänk om han blir sjuk, eller jag, eller barnen…..

Tänk om hela livet slås i spillror! Jag liksom trampor i skärvorna redan innan det gått sönder som för att förbereda mig för smärtan….om den kommer….

Tänk att livet kan göra så ont fast att det inte finns ett enda moln på din himmel.

För det finns alltid ett ”tänk om…”

”Tänk om” förstör inte bara din framtid, framför allt förstör den ditt NU. ”Tänk om” gör att du ser moln fast att det är sol, att du känner regn trots att det är uppbehåll.

Så nästa gång ”tänk om” dyker upp, fortsätt inte meningen med förväntad katastrof, fyll istället i den med ”jag har det ganska bra just nu”. För tänk om…du har det ganska bra JUST NU ❤︎


Stugrenovering, båtliv, skakiga ben och trasiga ögon.

Dagarna just nu är magiska och jag bor verkligen i ett paradis. Är så sjukt jävla tacksam. Barnen åker båt, badar fiskar och allt det där hemifrån. Det blir inget projekt längre när följande saker ska göras utan det är bara att promenera till stranden, ställa sig på vår egen brygga och ta båten ifrån tomten. Magiskt! ❤︎

 

Jag har två extra lediga dagar denna vecka och börjar jobba först på Onsdag igen. Här hemma är det mycket som händer. Ett fönster är äntligen bytt i terapihuset och ett konsultavtal är påskrivet. Livet känns läskigt spännande just nu på flera plan. Terapistugan kommer bli magisk när den är klar, här kan man nästan sitta och självläka till utsikten. Jag har svårt att räkna ut hur mycket uppdrag jag kan ta in och vad jag ska skriva på, kommer jag vara arbetslös eller överbelastad till hösten, svårt att veta.

En insikt är att terapiklienter inte kan vara min första prio, många gånger avbokar de med kort varsel vilket innebär att en hel dagslön kan försvinna. Jag har under alla år varit snäll och låtit folk boka av och boka om, mede det fungerar så klart inte längre när jag ska leva på verksamheten. Helt plötsligt kan man stå med en dag tom, som i kalendern var full. Inte ekonomiskt hållbart.

Alltså denna älskade kille, han ÄLSKAR att åka båt och vill mest sitta i den hela tiden. På tisdag  väntar återigen ett besök hos veterinären, han har varit där en gång i veckan det senaste då han har skador på båda sina ögon och kanske kommer bli mer eller mindre blind i framtiden. Fullproppad med olika ögondroppar och mediciner och får gå runt med tratt hela dagarna. Det värker i mitt hjärta och jag hoppas verkligen att han blir bättre snart ❤︎

Själv räknar jag ner, sex veckor kvar till semester och sen kör livet som företagare igång. Jag försöker ha tillit och spela självsäker men när någon viskade i mitt öra om en fjärde coronavåg tänkte jag tyst för mig själv att en anställning kanske är det bästa trots allt. Sekunderna där efter påminner jag mig själv om att jag har levt på skakiga ben förr, gått emot rädslor och lyckats med det mesta jag tagit mig för. Så varför skulle framtiden vara annorlunda?

Stugrenovering, båtliv, skakiga ben och trasiga ögon. Ja det är vad mitt liv kretsar kring just nu.

Glad måndag på er!


Kommer bloggen dö?

Det är en fråga jag ställer mig själv.

När jag började blogga för över 8 år sedan bloggande jag dagligen, ja dagligen som i varje dag. Jag tror till och med att det kunde hända att det kom flera inlägg på en dag. Orden bara sprutade ur mig. Jag hade så mycket tankar i mig som behövde rensas ut.

Sen krympte inläggen till 5 dagar i veckan, inget som varken du eller jag direkt reflekterade över, men efter något år krympte det ytterligare till 3 dagar i veckan. Jag vet inte med dig men där började i alla fall jag reflektera; vad är det som händer, varför rinner inte orden ur mig som det brukar… och sen sjönk jag ytterligare ett steg och nu är det endast ett inlägg i veckan där jag till och med ibland kämpar för att hitta ord. Så vad är det som händer egentligen? Ja det frågar jag mig själv.

Men allt har en förklaring, eller två..

Numera är jag på flera olika ställen vilket innebär att jag har svårt att få tid och energi att räcka till. Jag försöker att blogga regelbundet även på jessicahjert.se, men försöker också hålla mig aktiv med inlägg på instagram, så håll gärna utkik även på dessa ställen.

Jag har också en facebook grupp som länge varit ett dåligt samvete men som jag planerar lägga mer tid och energi på med en rejäl uppstart efter sommarn då jag jobbar i mitt företag ”på riktigt”. Här planerar jag att vi varje vecka sätter mål och checkar av dem, har livesändningar och liveterapi. Kanske är det även i denna grupp ”self care cafe” kommer att hållas månadsvis. Ja allt är inte klart än som du hör men tankar finns det gott om.

Jag skriver även månadsbrev till dem i min ”self care club”. Så nej jag har inte slutat skriva, jag skriver helt enkelt bara på väldigt många fler ställen. Kanske behövde jag själv förklara det här för mig själv högt då jag ibland undrat vart mina ord tagit vägen. Jag har ibland tänkt att jag ”tappat det” att jag inte skriver alls. Men det är ju inte sanningen.

Så nej, bloggen är inte död, och den kommer inte att dö. Jag tror tvärtom att den till hösten blir än mer levande. Att jag kommer dela med mig mer av mitt arbete och min vardag när jag har mer kraft och tid att lägga på mitt företag. Så jag hoppas att du hänger med mig i alla förändring och även till de nya kanalerna, och att du stannar kvar även om flödet just i detta rummet för en stund minskar.

 


Skrivresan -lyssna på din omgivning 4 kommentarer

Skrivresan -lyssna på din omgivning

Skrivresan -lyssna på din omgivning

Ny här? Här hittar du del 1, del 2 , del 3, del 4, del 5, och info om hur det går till.

Det sägs att vi blir som vi umgås, att du påverkas av dem och det som är närmast dig. Du påverkas inte bara av människorna som är nära dig, utan också av din miljö. I juni vill jag att du undersöker din omgivning, både människorna och miljön. Ibland är det inte konstigt att vi är nedstämda om vi har personer runt oss som vi inte trivs med eller tillbringar tid i en miljö där vi inte känner oss hemma. Redo att undersöka din omgivning? Nu kör vi:

  • Vilka personer har du runt dig?
  • Vad tycker du om dom egentligen?
  • Vad tycker dom om dig?
  • Vad skulle person x säga om dig? (lyssna på din magkänsla)
  • Vad säger personer när du inte hör?
  • Hur brukar du tala till personerna runt dig?
  • Hur brukar du tala om personerna runt dig?
  • Vem vill du tillbringa mest tid med?
  • Vem tillbringar du mest tid med?
  • Vem behöver du ha mer av?
  • Finns det någon du ser upp till?
  • Finns det någon som ser upp till dig?
  • Vem får dig att må dåligt?
  • Varför?
  • Vem får dig att må bra?
  • Varför?
  • Vem vill du få att må bra?
  • Varför?
  • Är du nöjd med ditt nätverk?
  • Varför/varför inte?
  • Vem är du mest rädd om?
  • Hur visar du det?
  • Hur har du det runt dig?
  • Lever du som du önskar?
  • Hur ser din bostad ut?
  • Varför?
  • Vad skulle du önska vore annorlunda?
  • Hur ser miljön där du bor ut?
  • Vad är det bästa med den?
  • Vad är det sämsta med den?
  • Vad skulle du behöva för miljö för att må bra?
  • Inta nu ett fågelperspektiv, lyft dig över hela din miljö. Bostad, arbete, vänner, familj, stad, land. Vad ser du? Hur mår du där du befinner dig? Vad kan du lära dig av att se saker från ett annat perspektiv?

Lycka till!