Allmänt

Du är som en fågel sa en arbetskamrat till mig i veckan när han fick reda på att jag inte skulle stanna kvar på min arbetsplats. Du kommer att flyga från plats till plats, det går inte att sätta dig i bur.

Nej, han har nog rätt. I en bur skulle jag tröttna på utsikten, plocka av mig mina fjädrar, vissla sorgliga melodier. Jag flyger från plats till plats, vilar mina vingar, njuter av nya utsikter och tar mig sedan vidare.

Hur ska man någonsin få dig att stanna kvar? Vingklippa, sätta en ring runt dig fot?

Nej man kan aldrig med tvång få någon att stanna, inte om personen samtidigt ska må bra. Men det fick mig att själv börja fundera på vad som krävs. Jag tror jag behöver bli tam, att någon sakta men säkert lockar mig närmare. Liksom tämjer, handmatar. Jag behöver bygga upp en himla massa tillit och förtroende.

Jag är skygg, håller mig vid sidan av, alltid beredd att fly. Rädd för att bli instängd, fångad, förminskad. Jag får liksom inte plats i en bur, gallret skaver mot min fjäderdräkt och vilket håll jag än vänder mig åt så ser allting likadant ut. Kanske är vi alla fåglar, fast bara av olika sort. Undulater passar i bur, nymfparakiter likaså. Men jag är inte av den rasen.

Jag behöver någon som fångar mig i farten och släpper mig fri igen, någon som får mig att frivilligt vilja komma tillbaka. Jag behöver en öppen bur, som tillåter mig sträcka ut mina vingar, se mig omkring, lämna buren men ständigt välkomna mig hem. Jag behöver känna att jag får plats att växa, utvecklas, flyga fritt. Jag behöver få gå vidare samtidigt som jag får stanna kvar.

Jag beställde två texter till mig själv häromdagen som jag tänkt att rama in och hänga på kontoret. Men gulliga Ellinor gav mig inte bara två, UTAN FLERA! Eftersom ni är så gulliga och kikar in hos mig tänkte jag att vi skulle köra en liten utlottning. För att medverka i utlottningen gör något av följande:

*gilla sidan nestor förlag på Facebook

*dela inlägget vidare

*KOM IHÅG att kommentera vilken av tavlorna du vill ha.

Har du inte fb, kan du givetvis kommentera här i bloggen.

Tavlorna här duktiga madebyelle gjort. Vinner du inte tavlorna här finns det att beställa hos henne. Ett annat tips är att hon skriver text på beställning om det är något annat du önskar. Kika gärna in på hennes sida här eller här där hon även har fler produkter. Jag kommer att dra vinnaren den 8/3.

 Nr 1 ”Sometimes you win sometimes you learn” storlek A4

 Nr 2 ”be good to yourself” storlek A5

 Nr 3 ”be good to yourself” storlek A5

 Nr 4 ”Jag duger precis som jag är, så det så!” storlek A5

Lycka till!!

Nya blommor i fönstret gör mig lyckligare

I bland kan man helt utan förvarning hamna i en mörk period och när folk säger till en att göra något man tycker om så hittar man inget. Hur mycket man än funderar och tänker så har man svårt att hitta det som tidigare förgyllde ens liv, ALLT känns plötsligt helt svart. Det spelar ingen roll hur mycket man tänker, man famlar liksom i mörker.

”Unna dig något!” ”Gör saker som du blir glad av!” säger utomstående, men när mörkret väl omfamnat en så hittar man liksom inget som gör en glad. Därför vill jag tipsa dig om att skriva en ”lyckolista” och jag vet att du inte kommer att komma på en massa saker med en gång. Det har tagit mig flera veckor att komma på min. Men gör en lista och fyll på den eftersom och när du känner dig nöjd så dela med dig av listan till dina vänner/närmaste. För när du väl mår dåligt är det inte säkert att du själv orkar att göra något åt det, men kanske kan en vän köpa en blomsterbukett, ta med dig ut på promenad eller något annat som står på DIN lista, bara för att lyfta upp humöret ett litet snäpp. Det där lilla steget orkar man liksom sällan ta själv. Jag mår till exempel alltid bra av att träna, men när jag mår dåligt är träna liksom det sista jag vill göra.

Min lista:

* Djur -alla djur. Hundar, katter, hönor. Jag njuter bara av att få titta på dem, vara nära, klappa. Det ger mig ett lugn inombords.

* Natur -skogspromenader, frisk luft och tystnad. Underbart!!!

* Blommor -krukväxter, buketter, utomhusväxter. Jord mellan fingrarna är en härlig känsla!

* Solen -jag är ingen person som kan ligga i gassande sol, men att sticka ut näsan på hösten/vintern när den väl visar sig är ett måste för att hålla humöret uppe. Fyll på solförrådet innan det sinar.

* Träning -all träning får mig att må bra. Men långpromenader och joggingturer ligger på topplistan.

* Lugn & ro -jag älskar tystnad, vill gärna ta bort så mycket ljud och intryck runt mig som möjligt och bara vara.

* Samtal -att prata  med någon om sitt mående känns alltid bra, i alla fall efteråt!

Det bästa med helgen är att det är just helg, och tvärtemot vardagen så vill jag att helgen ska gå i lugnets tecken. Allting ska liksom gå i ett långsammare tempo. Helst vill jag inte att det ska hända mycket alls. Jag njuter av att bara få vara hemma och städa upp efter veckan som gått. Ta hand om disk och tvätt utan att känna att dyngnets sista timmar hänger över en.

Njutningsfulla sysslor

Min helg brukar starta vid 6-7 tiden på morgonen, idag var jag uppe innan barnen. Jag släpper ut hundarna, gör frukost och sätter mig och äter framför datorn. Sen sitter jag och jobbar fram till nio tiden när min man vaknar och först då börjar dagen. Innan det vill jag helst inte bli störd, den stunden ska liksom bara vara min. (Nu är det ju oftast inte så då jag brukar ha en unge i varje öra som står och gnäller och tjatar på mig). Men jag hoppas att den tiden så småningom ska bli min.

Jag älskar  morgonen och har alltid varit morgonmänniska. Men jag vill ha den i lugn och ro, det ska bara vara jag och tystnaden. Det har jag i för sig inte fått uppleva på nio år nu men jag försöker intala mig själv att det här är en fas som snart är över njuta av de sekunder som de faktiskt är tysta (japp det finns några få sånna).

Jag försöker liksom katten hitta ett ställe där jag kan dra mig undan och få lugn och ro.

Helgens bästa har i alla fall varit en hundpromenad i solen och de njutningsfulla minuterna man hinner fånga i soffan med en kopp te.

Att vara företagare är inte lätt. Det innebär att man arbetar dygnet runt. Om inte rent konkret så gör man det i allafall i tanken. Eftersom jag förutom företag också har ett heltidsarbete så försöker jag att lära mig lite mer att vila, släppa taget, bara vara. Men har hittills inte lyckats så bra.Jag måste göra det tydligt för mig själv, när jag jobbar och när jag vilar, eftersom jag inte tillåter mig själv att göra så mycket av det där senaste ordet. Jag har sagt till mig själv att stänga av datorn minst 30 minuter innan jag ska gå till sängs, och det har jag också gjort…vid ca tre tillfällen (av sextio).

Jag har försökt att vara snäll mot mig själv, bett mig själv att vila, sluta jobba och att lyssna. Men som vanligt lyssnar jag inte på den sidan av mig själv. Så för att vara extra tydlig mot mig själv ska jag köra med det klassiska belönings och bestraffningssystemet.

Belöning=sitta i soffan=vila

Bestraffning=sitta på min hårda stol på mitt kontor=jobba

Tanken med det är att jag ska se skillnaden och kanske lära mig att avsluta i tid, och om jag har tur så tillåter jag mig att vila, för vem fan vill sitta på en hård stol en hel kväll?

I soffan får jag läsa, titta på tv, planera, och skriva (på papper), som en extra belöning kanske jag kan tillåta mig själv att slösurfa på ipaden. Nej, nej inte jobba utan bara läsa bloggar eller kolla in intressanta sidor eller….

Kommer det funka? Vet inte …..än.

Idag är det alla hjärtans dag. Hemma hos mig firas det inte på något speciellt sätt. Jag har köpt en ask med hjärtan och skrivit kärleksbrev till min barn, mer än så blir det inte hemma hos oss. Jag tror aldrig att dagen har varit speciellt för mig, det är i för sig ingen dag då jag till och med kan glömma av min egen födelsedag. Skulle ingen påminna mig om när jag, barnen eller min man fyller så skulle jag förmodligen missa det. En gång när jag trodde att jag var duktig och mindes en födelsedag så ringde jag och grattade min mamma, det visade sig att jag ringde en månad för tidigt. Där fick man för det liksom.

Ja nu kom jag helt bort från ämnet. Det jag skulle säga var att många som är ensamma denna dag mår dåligt för att de inte har någon. Men jag önskar att man kunde tänka mer på sig själv. Det är ALLA hjärtans dag. Det innebär även ditt eget. Så vad kan du göra för dig själv för att förgylla denna dag?

Släpp alla tankar på att du skulle vilja bli uppvaktad, uppvakta dig själv istället. Det är du värd!

Önskar er alla en bra dag!

Jag vill skicka en hälsning till mina arbetskamrater, inte bara dem jag jobbar med nu, utan alla er jag har jobbat med de senaste åren. Ni vet vilka ni är!

Ni är vardagshjältar! Jag beundrar ert mod, att ta till er nya lösningar, nya modeller, att alltid vara beredda att förändra era tankar och plötsligt ändra riktning. Jag beundrar er styrka att orka lyssna på alla tragiska livsöden, all smärta, all sorg och ändå fortsätta le om dagarna. Jag beundrar er empatiska förmåga och er vilja att från djupet av ert hjärta vilja hjälpa människor.

Jag önskar att fler hade sett storheten i det ni faktiskt gör, att ni fick fler tack, fler leenden och fler solskenshistorier. Få människor skulle gå tillbaka till jobbet dag efter dag med en fortsatt tro, med en fortsatt styrka, att vilja göra skillnad. Men trots liten uppskattning fortsätter ni att försöka minska andra människors bördor, ibland sliter ni av dem från deras axlar i ren frustration bara för att bevisa att det går. Personen känner sig trygg med sin tyngd och tar tillbaka den igen, men du viker ändå inte från dess sida.

Det är ett jobb tänker du. Ja det är ett jobb, ett jobb som alla människor inte skulle klara av! Oavsett hur många gånger personen misslyckas så tappar inte du din tro, din styrka och ditt hopp. Det är det som gör DIG så speciell!

Du lovar och svär. Du ber på dina bara knän och jag ser på dig att du menar det, iallafall just nu, för stunden. Ett löfte från dig får mig att att hoppas, drömma, önska, får mig att återigen öppna upp, tro. Jag vill inte sluta tro, du vill inte sluta tro, ändå är det just det vi gjort. Vi har begravt hoppet och lagt tonvis med sten över.

Den här gången är det allvar säger du. Jag vet inte om du tror på dig själv när du säger det, men jag har inget annat val.

Det är annorlunda nu, du har aldrig känt det så här så starkt förut. Jag önskar att det du säger är sant, det gör nog du med. Jag undrar om du innerst inne vet, att du kommer att svika mig igen, igen och igen. Som så många gånger förut.

Jag vill inget annat än att lyfta dig ur den situation du befinner dig i, men det går inte, du har ett berg över dina axlar som jag inte kan rubba. Du måste klättra ur gropen du grävt, själv, med egen styrka. Även om jag ger dig en stege så är det du som ska klättra upp. Du brukar klättra upp några steg, titta upp över kanten för att sedan falla ner igen. Jag tror att du är rädd för vad som finns där uppe. Du är så van med din egen mörka värld att ljuset skrämmer dig.

Minuter efter att löftet har lämnat din mun har det flugit sin väg, så långt ifrån dig att du inte kan se den längre. Du tittar upp på mig från din grop, tvekar, tvivlar, tar ett hårt grep om steget. Jag står där uppe och väntar. Greppet hårdnar, som om du försöker krama sönder stegen. Mitt hjärta fryser till is. Jag ser det i dina ögon, rädslan. I ett grepp släpper du taget, faller ner igen. Du vänder dig aldrig om för att se mig i ögonen. Men jag står kvar och tittar efter dig.

Jag gillar inte att vara osäker. Jag har ett stort behov av kontroll och de gäller både min miljö och mina medmänniskor. Jag vill inte vistas bland människor där jag inte förstår vad de säger eller menar, människor som är otydliga och bara tar för givet att jag hänger med. En del människor har läst på högskola och ska använda fina vokabulärer (som jag också kan förstå men som slösar mer av min energi då jag måste koncentrera mig ännu mer på vad dem säger). Vad är liksom poängen med att prata så där när mottagaren inte begriper vad du vill säga? Gör det lätt för dig och glassa med dina fina ord i rätt miljöer och i den andra kan du tala i klartext för att vara säker på att meddelandet gått fram.

En annan typ av människa jag blir nervös att vara runt är skojaren. Han som är skämtsam och ironisk, där jag har svårt att avgöra vad som är vad. Ska jag skratta nu eller menade du allvar? Ska jag hålla med eller var det där ironi? Jag kan inte alls läsa av skillnaden, jag vill ta det du säger på orden, men tydligen finns det små nyanser i din röst som jag ska kunna tyda, och förstå att du uppenbarligen menar tvärtom.

Vilket härligt väder det är idag säger du och kommer in dyblöt. Själv kan jag tycka att regn är ganska härligt att promenera i så jag svarar att ”ja det är mysigt”. Du tittar på mig som om jag vore dum och slänger ur dig en harang av svordomar om kyla och hårt regn.

Båda de här två personerna får dig att kunna dig obegåvad, fast på två helt olika sätt. Du hänger inte med och kan inte riktigt läsa av vad de säger. Du måste hålla koncentrationen på topp, både höra och förstå, men även om du hör och förstår så behöver du kunna läsa av minspel och ansiktsuttryck för att kunna veta vad de egentligen menar. EFTER SOM DE UPPENBARLIGEN INTE MENAR DET DE SÄGER, eller så trycker de in sina vanliga ord i mycket större och mer avancerade ord som du måste hinna skala av för att hitta betydelsen av dem.

Jag känner mig otrygg, nertryckt och obekväm. Jag vill bara hålla mig undan, gömma mig för dig. Du får mig att vilja bli osynlig, trolla bort mig själv, att önska att jag i vissa stunder inte fanns. Jag känner mig som ett litet barn framför dig som stammar fram sitt svar, blundar och hoppas att det är rätt.

Jag älskar ju att skriva lappar, listor, regler och visioner. Jag gillar att sätta upp stora mål för mig själv, eller att ständigt försöka påminna mig om vad som EGENTLIGEN är viktig. Det blir liksom så lätt att jag glömmer… (det gör jag visserligen ändå, men det känns bättre)

Jag har satt upp lite regler som jag vill ska leva efter, och då tänker jag både företagsmässigt och som privatperson. För mig går de värderingarna liksom ihop då jag är mitt eget företag.

1, Gå utanför din trygghetszon

Jag vill alltid känna att jag försökt, att jag gjort det jag kan. Jag vill kalkylera riskerna, men jag vill också ta dem. Ingen dröm är för stor för att försöka nå! För mig är det viktigt att utmana mig själv, att alltid växa.

2, Ta det inte så allvarligt

Jag över analyserar allt. ALLT! Och det är något jag VILL sluta med. Jag önskar många gånger att jag kunde ta livet mindre allvarligt.

3, Tro mer på dig själv

4, Var snäll mot sig själv

Jag vet inte hur det ska gå till eller hur man gör, men båda ovanstående är något jag verkligen ska jobba på!

5, Fortsätt att vara nyfiken

Jag vill aldrig bli en sådan person som tror sig veta eller kunna allt. Speciellt inte tro att jag vet hur andra människor känner, tänker eller beter sig. Jag vill lära mig, bli duktig, men jag vill aldrig säga att jag är fullärd. Nej jag vill vara nyfiken, göra om och göra rätt. Saker runt mig kan förändras, jag vill vara beredd på att förändras.

6, Ingen är perfekt

Vilket innebär att jag inte heller behöver vara det. Jag har höga krav på mig själv, jag vill sänka dem. Jag vill inte vara mer än någon annan, och därför inte heller begära mer av mig själv än vad jag gör av någon annan.

7, Gör mer av det som gör dig lycklig!

Jag har inte riktigt kommit på vad det är än, men jag hoppas att det löser sig längst vägen.

Efter att jag suttit och knåpat ihop denna lista hittar jag en liknande ”lista” som jag till och med ansträngt mig och ramat in. Ja ja, efter som jag uppenbarligen har glömt att titta på denna tavla och uppenbarligen inte levt efter den står det ju helt klart att jag behöver en ny!

Denna inramade tavla som jag hade bestämt mig att leva efter stod på ett bord i vardagsrummet, uppenbarligen för långt bort för att jag skulle se den.