Allmänt

10 anledningar att älska hundar

Alltså jag älskar hundar, och då menar jag verkligen överdrivet älskar hundar. När jag var i tonåren och kompisarna spanade på killar kollade jag in hundar. I stället för nakna manskroppar på väggen i mitt flickrum hade jag affischer på hundar, och om jag någonting skulle vända mig om och spana efter en kille med hund och säga jävlar vilken snygging så vet alla som känner mig att det är hunden jag menar.

Det är till och med så att när jag varit iväg en vecka på jobb och äntligen kommer hem så slänger jag mig på golvet för att få kärlek…. av mina hundar. Efter 10 min hör man någon harkla sig brevid och då står resten av familjen där och känner sig åsidosatta. Öh, hej kul att du kom hem och har saknat OSS, säger de och vänder ryggen till.

När jag blev gravid förvarnade jag min mamma att om barnet någon gång i livet skulle bli allergiska mot hund, ja då kan hon göra sig beredd på ta emot en extra familjemedlem (barnet), skämt åsido men ja ni fattar poängen.

Sanningen är att både min man och son är hundallergiker, mannen får ju offra sig och gå där med sina rinnande ögon och täta näsa tänker jag, men jag ber till gudarna att min sons problem inte växer sig större. För jag fullkomligt överdrivet ÄLSKAR hundar och kan inte tänka mig livet utan en. Varför?

1. Dom säger aldrig nej till en puss
2. Ger trygghet
3. Är alltid glada när du kommer hem
4. Älskar dig oavsett vad du säger, vad du gör eller hur du ser ut
5. Vill (nästan) alltid gå med dig på promenad
6. Minskar oro
7. Får en att känna sig mindre ensam
8. Får en att vara i nuet
9. Är vackra
10. Helt enkelt är det bästa som finns [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Tänkte bjuda er på min vecka i bilder. Häng med.Måndag

Tvingade mig själv att sitta med uppsatsen. Tänkte jag skulle sitta en timme men det blev lite till. Det går långsammare än vanligt, svårt att formulera orden, men jag känner att det är ok så länge jag tar mig framåt. Är sååå trött på att ha den liggande, eftersläpades. Jag längtat också efter att göra en bok av den, det känns konstigt nog mycket roligare. Är nog för att jag får skriva från hjärtat då, och ingen som säger till mig vad som är rätt, fel eller hur många tecken jag ska ha i den.

Jag känner så starkt att alla jag intervjuat förtjänar att få sin röst hörd. Därför kan jag inte låta deras liv ligga på min dator.

Tisdag

Jag hade snurrat till det rejält. Bokat in tid för massage efter jobbet, samtidigt som jag och min man skulle på Måns Möllers föreläsning på kvällen. Jag hade glömt att skriva upp föreläsningen i min kalender och höll därför på att missa den helt. Ovanligt för att vara jag. Jag har ett stort kontrollbehov och har ofta stenkoll på allt. Blir nästan överdrivet orolig och nojig när något sådant  händer och tänker, vad är det nu, är det här ytterligare ett tecken på stress…

Men nej, jag tror inte det. Jag kan väl göra misstag som alla andra [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”] Vi kom i vilket fall hem sent på Tisdag kvällen. På kvällspromenaden strålande månen ikapp med gatlampan (tror gatlampan vann).

Onsdag

Ja, och så kom Onsdagen och tröttheten likaså. Så fort jag går lite utanför mina rutiner så är förlamningen där, oavsett hur ansträngande (eller inte) det är. Nu vet jag dock att det är övergående och hetsar inte upp mig över det på samma sätt som jag gjorde innan. Så efter jobbet blev det soffan med närhetstörstande hundar. Jag läste bloggar, böcker och tror till och med att jag tittade på tv:n [wp-svg-icons icon=”shocked” wrap=”i”]Torsdag

Jag hade ett möte som gjorde mig ledsen och smittade av sig på resten av min dag. I början kände jag bara en stor sorg men framåt kvällen hade den förvandlats till ilska. Först var jag arg och besviken på mig själv, men sedan blev jag arg på dem, som lade ansvaret ifrån sig själva. Tankarna malde hela kvällen och natten, ältade vad jag skulle ha sagt, ville ha sagt. Men som jag i vanlig ordning inte gjorde. Till min nackdel  är jag inte en person som biter i från eller ens säger till när någon trampar på mig . Men till min fördel så reser jag mig alltid upp, sopar av mig skiten och kommer upp starkare än vad jag var innan.

Fredag

Som man längtat efter denna helgen. När Fredagen kommer känns det som att man andas ut. Alltså jag älskar mitt jobb, men jag älskar verkligen helgen mer. Tid för sig själv, för familjen och inga måsten. Kanske är det också att man får unna sig lite extra, sätta lite guldkant på sin tillvaro. Det är jag ju inget vidare på annars. Mitt helgmys består ofta av olika former av dadelbollar, eller jag orkar aldrig rulla det till bollar så dadeldeg kan man väl mer kalla det. Hur gott som helst och kan varieras i oändlighet. Vill man ha ett lite hälsosammare helgmys så är det mitt tips!Lördag

Fick min älskade morgonstund vid datorn, men producerade ändå ingenting. Vissa dagar är sånna. Du längtar efter och skriva men får liksom inte ihop det. Tror jag skrev 4-5 inlägg men kunde liksom inte knyta ihop dem så de blev liggande. Hjärntrötthet. Packade lite varor som skulle ut till kunder i stället, alltid lika kul.

På kvällen åkte hela familjen till vattenpalatset. Det var föreningen Attention som hade det som medlemsaktivitet. Vilken fantastiskt förening,  jag beundrar verkligen de som är aktiva i föreningar. Som jobbar och kämpar utan egen vinning. Folk säger att jag är en eldsjäl och har mycket energi, men nej, inte om man tittar på dessa fantastiska personer. Vilket jobb de lägger ner [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Söndag

Ja och nu sitter man här igen. På favorit stället. Uppkrupen i ett hörn i soffan med hundarna tätt intill och hoppas på att resten av familjen inte ska vakna [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”] Älskar de små stunderna jag får för mig själv. Idag blir det fortsatt städning och bakning här hemma, och känner jag min man rätt så kommer han nog tjuvstarta med julpyntningen. Jag hoppas i alla fall hinna producera lite text innan min egentid är slut. Dags att sätta igång!

Jag hoppas ni haft en fin vecka och får en fortsatt fin Söndag! Kram

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Sju tips vid sömnproblem

Det flesta har haft sömnproblem någon gång under livet, det är inte helt ovanligt. Men vid ADHD eller depression/stressymtom kan problematiken vara av mer långvarig karaktär. Att inte få sova är tortyr och något av det värsta som kan hända en människa (om du frågar mig). Jag har haft insomningssvårigheter och sömnproblem till och från under hela livet och samlat på mig en del erfarenheter. Jag tänkte därför ge er mina bästa tips, helt oprofessionella och baserade endast på egna erfarenheter.

Take it or leave it!

• Tyngdtäcke –Ja, jag gillar verkligen tyngdtäcket. Jag har ett kedjetäcke från Somna och jag känner mig lugnare och mer harmonisk med det. Jag kan ligga i sängen under täcket och bara vila vilket varit omöjligt för mig tidigare.

• Rutiner –Min kropp funkar så mycket bättre om jag har regelbundna vanor.  Jag lägger mig samma tid varje kväll (ja, även helg) och går upp samma tid varje morgon. Min kropp säger nu automatiskt till när den är trött och när den ska upp. Det spelar ingen roll om det är semester eller helg. Jag vaknar samma tid varje morgon och försöker oavsett omständigheter komma i säng samma tid varje kväll och min sömn är bättre nu än någonsin.

• Mindfulness/spikmatta innan läggdags -tidigare lade jag mig alltid och lyssnade på en mindfulness övning och somnade inom 10 minuter fast att det inte riktigt var syftet. Men för en som tidigare kunnat vrida och vända sig i timmar kändes det ändå som magi. Nu för tiden kör jag spikmatta, där somnar jag inte så snabbt men det får mig lugn, trött och avslappnad.

• Kom ner i varv -för mig är det ingen idé att lägga mig om jag är uppe i varv eller har mycket i mitt huvud. Det som funkar för mig är att skriva av mig. Om det är saker jag måste komma ihåg skriver jag listor för att få ut det ur huvudet. Är det känslor jag behöver bli av med gör jag på samma sätt, skriver. Kanske inte en lösning för alla men jag tror att det är hjälpsammare än vad många tror!

• Undvik koffein –inte så konstigt kanske. Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker att jag har svårt att sova om jag dricker kaffe på eftermiddagen så jag intar alla mina koppar till frukost. Enligt forskning tar det 8-10 timmar innan koffeinet lämnar din kropp vilket gör att koffeinet kan ge dig en oroligare sömn under natten. För mig är det dumt att chansa!

• Gå upp –ni vet när man ligger där i timmar och vrider och vänder sig. Man somnar inte hur mycket man än försöker. Jag brukar gå upp, byta rum, lägga mig i soffan och läsa. Antingen somnar jag om i soffan, eller går tillbaka till sängen när jag blivit trött. Ingen idé att ligga där och bli irriterad.

• Acceptans –sparar det bästa tipset till sist. Det som har hjälpt mig mest. När man inte kan sova är det lätt att man jagar upp sig, man blir stressad och irriterad och risken att man somnar blir ännu mindre. När jag inte kan sova accepterar jag läget. Jag brukar istället tänka att det inte spelar någon roll så länge jag låter kroppen vila, bättre är att ligga där i lugn och ro och lyssna på mina andetag. Jag struntar i att kolla på klockan, för det spelar ingen roll, det jag inte får sova denna natten tar jag igen nästa (intalar jag mig själv). Det låter simpelt med det har verkligen gjort skillnad, i alla fall för mig. Tidigare såg mina nätter nämligen ut så här.

Har du några insomningstips så dela gärna med dig!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Vaknade vid fem. Började fantisera om min morgonstund ensam, innan resten av familjen stigit upp. Började deala med mig själv om  jag skulle ligga kvar och försöka somna om (vilket jag i stort sett vet är omöjligt) eller om jag skulle gå upp och njuta av att vara ensam. Det blev det senare.

Bästa stunden på hela dagen. Jag, hundarna, min dator och en kopp kaffe!

Säger till mig själv att jag kan gå och lägga mig en stund mitt på dagen för att ta igen förlorad sömn men jag vet själv att det aldrig kommer att hända.

Min hjärna börjar bli rastlös igen och trots att resten av familjen inte tycker att det är lika njutbart som jag ser jag det som ett friskhetstecken. Tänk positivt, sa jag till min man när han muttrade över min rastlöshet när jag försökte få honom upp ur soffan. Jag börjar bli mig själv igen, säger jag kvittrande. Det har varit rätt behagligt när du inte varit dig själv också, menade han. Kanske han borde tänkt på innan han gifte sig med en vildvittra [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]Tusen ideér vaknar och som vanligt har jag mer än en sak på gång. Jag känner att jag behöver det där lustfyllda och låter mig själv hållas samtidigt som jag försöker påminna mig om att göra det viktigaste först. På tal om det så är det ju uppsatsen som är prio och yes den är på gång. Men istället för att ge energi tar den massor så jag känner att jag behöver fylla på med saker som är kul där emellan. Otydligheten gör det så otroligt jobbigt för mig och jag vet därför varken ut eller in. Jag vet min kapacitet men får inte ut den eftersom jag helt enkelt inte förstår vad som ska göras. ”Arbeta med att få ett tydligare, effektivare och mer precist syfte” skriver handledaren. Vad f*n innebär det?? För mig är det bara ett stort frågetecken vilket gör att hur mycket jag än kämpar så tar jag mig inte framåt.

I veckan var jag för övrigt i Göteborg på Better Bloggers meetup. Riktigt kul och ser fram emot att mer liknande träffar i närheten. Ska bli spännande att följa Linda Hörnfeldt (längst till höger på bilden) som nu grundat en branschorganisation Influencers of Sweden (fd better bloggers) som arbetar för att tillvarata branschens gemensamma intressen och verka för gemensam branschetik när det kommer till bloggare och andra sociala kanaler. För mig är det en självklarhet att vara medlem då bloggandet är den roligaste delen av mitt företagande [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Linda tillsammans med Emma Hällbacka som representerade oss bloggare.Sötast på stället var Lindas hund Leia som till en början sprang runt och tiggde mingelmat men när paneldebatten drog i gång bestämde sig för att ta en tupplur. Då var det roliga slut för hennes del. Jag själv som var trött efter både arbetsdag och mingel kände för att krypa upp bredvid men höll mig till ordningen [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”]

Nej, nu börjar det ljusna och jag misstänker att resten av familjen snart vaknar till liv. Dags att fortsätta mitt arbete innan jag blir avbruten. Önskar er en fortsatt fin Söndag!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Jag har många intressen, bara inte samma som dig!

Vad tråkig du är! En kommentar jag ofta får till mig.

Jag tycker inte om sena utekvällar eller blöta nätter. Jag ogillar höga ljud och massor av människor omkring mig. Du finner mig aldrig på en konsert, gärna inte heller på bio eller ett omtyckt café. Nej, jag är sällan där det händer, och jag missar förmodligen mycket av det som är kul. Ändå skulle jag vilka påstå att det inte finns något tråkigt med mig.

Jag har fler intressen än du kan räkna. Jag älskar att lära och gillar att läsa. Jag tycker om att skriva och strävar alltid efter att utvecklas. Jag älskar djur och natur och säger sällan nej till en stund ensam med en vän (eh, nej det där kanske inte är riktigt helt sant, men ändå).

Jag har en fantasi utöver det vanliga och hittar kreativa lösningar på vardagens alla problem. Jag har lätt för att få människor att skratta, och jag uppskattar att vara ensam lika mycket som med någon jag tycker väldigt mycket om (kanske inte heller riktigt sant, men nästan).

Jag älskar att prata (?!) och kan lyssna i timmar (om det du säger intresserar mig).

Jag är väl medveten om att jag inte är som dig. Men jag skulle ändå vilja hävda att det inte finns något tråkigt med mig!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar 

En kille som alltid gör som han vill!

-Ska jag låsa bildörren? (låser och slänger igen dörren utan att vänta på svar).

-Nej!

-Opps (Låste in nycklarna).

-Ska du använda några mer köksmaskiner nu?

-Öh,,, nej.

– Bra då sätter jag i dammsugaren här, sätt inte på något annat för då går proppen.

-Ok.

Tre sekunder senare.

-Opps (satte på diskmaskinen).

Det är ju inte utan att man själv blir förvånad. Jag lyssnar, men hör inte. Ställer frågor utan att invänta svar. Det är som att kroppen handlar utan att hjärnan är medveten. Som att någon koppling där emellan gått sönder. Du svarade på min fråga, säger han. Vad var det som du inte förstod?  Han suckar, och jag hittar ingen förklaring hur  mycket jag än letar. Impulsivitet? Dåligt korttidsminne? Eller bara en sådan som gör som jag vill och skiter totalt i vad andra säger [wp-svg-icons icon=”evil” wrap=”i”] ? [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Ibland vill man bara dra täcket över huvudet.

Har den någonsin drabbat dig? Ja men då vet du precis vad jag pratar om. Jämförelsesjukan. Likt feber varierar den i grad. Får dig att känna dig matt och svag, och sååå mycket mindre än vad du är. Likt ett virus kan den komma hastigt, slå till på en sekund. Eller så kan den ligga i dig länge för att växa och gro.

Den senaste veckan har jag varit drabbad och jag vill inget hellre än lyfta den ut ur mitt bröst. Jag kan skratta åt den, för att den är patetisk. Men likväl finns den där, känslan, av att jag inte är bra nog. Jag försöker säga alla de där snälla orden till mig själv, att jag duger som jag är, att jag inte kan jämföra mig med andra, för ingen lever mitt liv, ingen är som jag. Men de elaka rösterna skriker alltid högre.

Sanningen är att det alltid går bättre för någon annan där ute, det går ju inte att jämföra sig med den stora massan, ändå är det precis det man många gånger gör.

Jag börjar ifrågasätta mig själv, tänka att det inte spelar någon roll, att jag lika gärna kan skita i allt. Det gör ju ändå ingen skillnad. I samma sekund blir jag arg på mig själv, för det är ju som att alla era mail, kommentarer och hejarop helt plötsligt inte betyder någonting. Men det gör det, oj vad det känns skönt i mitt hjärta.

Vet du hur grym du är, sa en person till mig i veckan. Jag försökte insupa den känslan. Men den passade inte i min kropp. Så jag svarade nej.

Jag känner mig så liten och bräcklig. Är inte en människa som platsar i strålkastarljuset även om jag ställer mig där gång på gång.

Jag blir så trött på den här känslan. För svaghet, nej den har aldrig platsat i min kropp. Egentligen spelar det ingen roll hur stora eller bra andra är, för det enda jag ska se till, är mig själv. Så nu är det dags att jag skakar av mig den känslan och kommer igen. Jag varken kan eller vill vara överallt, och ibland måste jag nog påminna mig om det. Och i ärlighetens namn så vill jag inte ta på mig någon annans skor. Nej, för jag trivs så bra med mina egna.

Jag gör det jag gör för att jag älskar det…oavsett vad andra tycker och tänker. Det spelar ingen roll vad den stora massan säger, så länge det känns bra i mig själv. Så jo, jag är nog grym, fan vad jag är bra!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Men vad hände? Från höst till vinter på en dag! Här hemma har det verkligen blåst storm i natt och jag har inte fått många timmars sömn. Jag som vaknar av minsta ljud har haft en hel del att lyssna till när saker har flugit runt huset. Hoppas att kunna ta igen lite sömn under dagen idag. Idag blir det en innedag med städ och bakning på schemat. Ingen familjemedlem är sugen på att gå ut. Diesel vill knappt sätta tassarna utanför ytterdörren, så här gäller det att tvinga hundarna ut i trädgården om vi inte ska lära dem att gå på kattlåda [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”] Ingen av dem gillar regn, slask eller snö.

Veckan har tillbringats en stordel framför kaminen. Det är både varmt och mysigt. Jag är verkligen inget fan av mörker, men om jag måste hitta något positivt med de mörka höst- och vintermånaderna så är det ju värmande kaminer och levande ljus!

En heldel kramar blir det!

Inte ens katten vill ut. Han som vi knappt ser under sommarhalvåret! Han ställer sig som vanligt vid ytterdörren men när jag öppnar den känner han kylan vänder och går in igen.

Barnen har haft höstlovsvecka, vilket alltid är skönt. Tror att jag uppskattar det mer än dem då jag är tacksam över att slippa att sitta med deras läxor kvällarna i ända. I Fredags hade ungarna lite halloweenkalas här hemma, så här läskiga blev de då. 

Själv har jag börjat jobba heltid igen. Orken går som väntat upp och ner men jag är tacksam så länge den inte bara går neråt. Jag har till och med jobbat med uppsatsen några kvällar denna veckan, andra kvällar har jag låtit bli. Vet inte vilket av det som det ligger mest styrka bakom.

På Tisdag ska jag åka till Göteborg efter jobbet. Just nu känns det lika många delar jobbigt som det känns kul. Men ibland känner jag att jag behöver tvinga mig i väg på saker, jag blir lätt sittandes hemma annars. Det är influencers of Sweden som har en meetup så det ska bli väldigt trevligt att träffa andra bloggare.

Hoppas ni haft en lika fin vecka som jag!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Den bästa morgonen är den då man vaknar innan mörkret har gett sig av. Då man får dela en kopp te med tystnaden.

Den bästa morgonen är den då du får en stund för dig själv. Det spelar ingen roll om det är regnet som piskar på rutan, eller om det är fåglarna som kvittrar utanför. Storheten ligger i att få lyssna på alla dessa ljud, utan att det finns något annat som stör.

Den bästa morgonen har man sina två trognaste vänner bredvid sig. Man känner värmen i från deras kroppar och ljudet av deras susande andetag tätt intill. Man får vara ensam med sina tankar. Man kan följa dem från början, till sitt slut…utan att bli avbruten.

Den bästa morgonen är att få vara alldeles för sig själv, utan att en enda minut känna ensam [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Dessa två förekommer ju en hel del här på bloggen men har aldrig fått en närmare presentation vilket jag tycker att de förtjänar. Därför tänkte jag låta dig lära känna dem.

Är han inte det sötaste du sett? Själv kan jag aldrig stirra mig mätt på honom. Till hans stora förtret kan jag knappt ha honom nära mig utan att pussa eller klappa honom. Han är som en levande nallebjörn. Mjuk, rund och go. Du vill bara hålla honom i dina armar…för alltid!Turbo heter han och han gör skäl för sitt namn. Han är ett riktigt energiknippe som alltid är öppen för lek. Han är en fransk bulldog på två år. Jag brukar säga att han är 10 kg ren kärlek! Han har läppar mjukare än sammet, och ett ansikte man inte kan annat än att älska. Vi har dagliga pusskalas och jag får nog erkänna att jag är beroende av hans platta näsa och mjuka läppar. Hans närhet tröttnar jag aldrig på!

Allt som oftast finner man honom med en leksak brevid sig. Och ligger det ingen där så går han genast och hämtar en. Trots att det är han som är yngst här hemma så är det han som bestämmer av hundarna. Han är husets polis och vet om alla rätt och fel utan att man talar om dem för honom (vilket han gärna aggressivt påminner sin storebror om).

Man får inte tjuva från bordet , diesel får inte slicka på sina tassar, ta av sitt bandage eller leka för hårt med katten. Han har en förkärlek för små barn och tillåter inte sin klumpiga storebror att komma dem nära.

Vill du leka?

Han är ett energiknippe som aldrig säger nej till en promenad och alltid bär en leksak i munnen. Han älskar att spela fotboll, titta på tv och hålla vakt i fönster eller på verandan.

Han tror att han är större och starkare än vad han är och säger aldrig nej till en fight trots att det alltid är han som blir skadad. Han är familjens beskyddare och den som bär ansvar för att husdjur sköter sig här hemma. Jag tycker varenda människa borde ha en fransk bulldog i sin hem. Om inte för sällskapet så får deras härliga energi och glädje. Annat är det med killen här nedan. Han bär endast energi i små korta stunder. Sedan ser han ut så här.Du hittar honom liggandes lite varstans i alla möjliga olika ställningar. Han är inte den som bryr sig om, om någon är i vägen, utan vill han ligga i sängen/soffan eller på annan upptagen plats så ser han till att knö sig in.Han älskar värme och befinner sig gärna i solen,  framför brasan eller i dina armar. Han plågar sig alltid och ligger kvar tills han tappar andan. En riktig njutare!Han avskyr promenader. Speciellt om det är regn. Då hittar han gärna skydd och stannar där. Han är en kille som vill välja själv när han ska gå ut och vart han ska. Är det lagom varmt och sol tar han gärna en tur men annars stannar han helst inne liggandes på soffan.Diesel är en miniatyr bullterrier= 15 kg godhet. Snällare hund får man leta efter. Han tillåter vad som helst och ser allting från den positiva sidan. Vill någon bråka med honom bjuder han istället upp till lek eller väljer att gå undan.Vilken yoghurt? Jag har inte tagit någon yoghurt!

Till Turbos stora förtret håller den här killen inte husets regler. Står det mat inom räckhåll är det väl bara att ta? Perfekt är små barnhänder i lagom höjd, han klipper till helt orädd för att ett finger ska åka med. Han klättrar gärna upp på bord för att kika i chipsskålen eller äta direkt ur yoghurtburken om någon lämnar den obevakad. Turbo blir vansinnig och försöker lära honom ett och annat, men än har det inte funkat. Han är nyfiken och går igenom alla väskor som lämnas på golvet. Det har ju faktiskt hänt att han funnit ätbara saker där i.

Han är matglad, stoppar allt i munnen och sväljer fort så ingen hinner stoppa handlingen.

Den här hunden är inte rädd för något utan tror att han bär på nio liv. Han är enda hunden jag har haft i min ägo som hoppar ner för trappor!!! (inte bara en gång utan flera). Så vi har fått sätta upp grindar för att skydda honom från att göra sig illa. Hur galet är inte det? Men han är inte hunden som tvekar, skulle han stå i ett fönster flera våningar upp och jag skulle be honom hoppa skulle han göra det utan problem. Han ser inga hinder och är inte det minsta rädd om sitt liv. Diesel är en kille som inte viker undan, står du i hans väg går flyger han rätt in i dig om han väl har fått upp farten.Den här killen är verkligen allt eller inget, på eller av. Det finns inget mellanting. Antingen ligger han så här, eller så flyger han runt som en osalig ande i huset. (Tack och lov är det vanligare att han ligger än att han flyger runt).  Han är klumpig, handlar innan han tänker och det går ofta fel när han är i närheten. Det händer ofta att han välter/river ner saker, eller springer in i möbler och väggar.Han har liksom ingen broms utan kör till det tar stopp.

Han är hårdhänt och slår lätt till en med svans, sin näsa eller sina öron. Och jo, det gör förmodligen ondare än vad du tror och är många gånger riktigt irriterande. Hans pussar förvandlas ofta till små bett och han har ofta svårt att hantera sig själv när han känner glädje i sin kropp.

Dessa killar är varandras motsatser. Tjuv och polis. Det har hänt att de har rykt ihop när Diesel bryter regler och Turbo försöker stoppa. Tyvärr har polisen ingen chans i dessa lägen utan får ofta storstryk. Men han är inte den som ger sig. Han slickar sina sår, sätter upp sina regler och fortsätter att jobba med att visa vart gränserna går.Dessa fantastiska killar. Skulle inte vilja vara utan någon av dem, och fast att de är helt olika älskar man dem på samma sätt. Jag hoppas att vi har många år kvar fram över. Och att de fortsätter vara precis som de är. Den charmiga tjuven som inte inser sina fel och brister, och den tuffa polisen som även om han ligger i underläge alltid vill visa att han har rätt [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar