Författarskap & skrivterapi

Jakten på självkänsla

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade er om min bok. Men den är nu inskickad till tryck. Sist jag uppdaterade er hade manuset kommer tillbaka från korrekturläsaren och jag väntade in för- och efterord till boken.

Sedan dess har för- och efterord kommit in och boken har varit på sättning hos bästa sinkadus media som fixat med text och omslag.

Nu är den som sagt iväg för tryck och jag väntar på ett provtryck vilket innebär att jag får en bok för att kontrollera att allt stämmer, för att sedan godkänna och beställa resten. Förhoppningsvis kommer boken finnas här i slutet på Oktober.

Jag har inte planerat någon release. Tycker det är svårt att göra när man inte vet exakt när den kommer. Men ska självklart försöka få till något sådant. Mest för att fira mig själv.

Man är så feg när det gäller sådant. Vågar liksom inte ställa till med någon stor fest med rädslan för att stå där helt ensam. Men egentligen skulle jag inte vilja något hellre än att fira den rejält. För faaan vad jag kämpat. Det är verkligen en milstolpe i mitt liv, en kamp jag inte kommer att glömma!

Får ont i magen av bara tanken på fest. Gillar inte fester över lag, och absolut inte om det är jag ska ska stå i fokus. Jag är den som vill gömma mig i ett hörn och bara titta på besökarna, en åskådare bland andra. Men det funkar ju inte vid sådana här tillfällen.

Jag bor i en liten stad, vilket gör att många kanske inte hade kommit på en vanlig bokrelease. Och min bok är ju inte en bok för alla utan en ganska nischad bok vilket gör att mina besökare till en eventuell releasefest kan förväntas vara ännu färre. Vet många författare som struntar i det där med releasen bara för att undvika att stå där ensam och bortgjord. Men jag är ju inte den där personen som fegar ur….eller?

Nej, det här ska självklart firas och du är bjuden! Mer info kommer…

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Poesiterapi

Kan poesi vara terapi?

Ja enligt boken jag läser just nu så kan det det. Och jag finner helt klart flera sanningar i boken. Den föreslår till exempel att du bör ha ett apotek av dikter. Att du har ett passande text för varje tillfälle du behöver själslig läkning. Hur vackert är inte det? För kanske har du likt mig läst en dikt/text som på något sätt tröstat dig, som du känt igen dig i? Ja förmodligen.

Bokstäver och ord kan som du redan vet bli väldigt starka. Det kan vara en tröst att själv skriva dem, men också för andra att läsa. Min text till dig som inte har ADHD delades tusentals gånger över en natt och jag flera mail om att jag genom min lilla text hjälpt någon eller till och med räddat någons liv. Det känns overkligt för mig än, men när man tänker på det så är det ganska vanligt att söka tröst i någons text. De flesta författare och poeter skriver ju faktiskt inte bara för sig själva, utan också för att ge till andra.

Att förstå poesi

Jag tror inte jag var särskilt gammal första gången jag lånade en diktsamling på biblioteket. Har alltid älskat ord och text. Men jag är en sådan människa som har gillat ganska enkla dikter, jag ska liksom förstå dem och se en mening med dem direkt. Jag har aldrig vridit eller vändt på ord. Försökt förstå vad dikten betyder. Nej har den inte passat mig har jag bara vänt blad. Men idag vet jag att dikter liksom annan konst ska tydas av den som läser och kan således betyda olika för olika personer. Det är läsaren som har tolkningsrätten och inte den som skriver.

Personer som står i ett galleri och studerar en tavla i timmar samtidigt som de samtalar med varandra har jag tidigare aldrig förstått, men nu ser jag poängen. Precis som poesi kan vi alla dras till olika typer av text/målningar, vi kan se något vackert i det, men vi ser det olika utifrån vår egen synvinkel. Fast att vi ser/läser samma sak kan de ge oss olika känslor och tankar.

Skrivandet som konstverk

Något som blir tydligt för mig ju mer jag utbildar mig inom skrivterapi/poesiterapi är att skrivandet är ett konstverk. Jag har tidigare inte sett det så, det har ju bara varit mina upplevelser, mina ord. Trodde jag. Ibland har jag därför varit rädd för att skriva och dela med mig av mina dikter. Rädd att någon ska tro att orden på riktigt är mina, att jag är ledsen, har självmordstankar eller vantrivs med mitt liv. Vilket inte alls är fallet. Nu vet jag att det är en konstform, och bara för att jag använder mörka färger från min palett, behöver det inte betyda att jag själv är dyster och grå. gårdagens dikt till exempel vet jag inte vad den kom i från. Kanske var det någon jag mött, något jag sett. Orden var inte mina, de tillhör någon annan men kom ut genom mig.

Vad betyder orden för dig?

Dikten ”Jag gömmer mig i min ficka” som jag skrev igår, kan för en person bara vara ord. För en annan en del av sitt liv. Det kan vara egen upplevda känslor, eller ett sätt att kanske förstå någon i sin närhet. Jag blir därför nyfiken på vad denna dikt säger till dig. Hur tolkar du innebörden i den? Hur mår personen i dikten? Vad betyder det att gömma sig i sin ficka? Vad menar hen med att händerna är smutsiga? Berätta!

Jag gömmer mig i min ficka.

Bär byxor med hål.

Händerna är smutsiga,

fast att de tvättats med tvål.

Skorna är trasiga.

Huvudet bär ett rufsigt hår.

I själen finns ett tomrum,

i hjärtat ett sår.

Jag vill inte gömma mig.

Men får inte plats.

Funderar på att hoppa,

men tar aldrig sats.

Här sitter jag fast.

Tiden bara går.

Och fast att jag vill ut,

har jag varit här i år.

Hur ska någon kunna hjälpa mig ut.

När de mig inte ser.

Tankarna glider,

är rädd att de blir fler.

Världen ser så vacker ut.

Men jag får inte vara med.

Mörkret jagar mig,

och låter mig inte vara ifred.

Jag gömmer mig i min ficka.

Hittar inte ut.

Hoppas någon räddar mig,

innan det tar slut.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Denna månaden handlar skrivövningen om en upprepad historia. Kanske har du en släkting, vän eller familjemedlem som upprepande har berättat samma historia för dig och din omgivning, om och om igen. Eftersom berättelsen varit återkommande har du förmodligen bara ryckt på axlarna och slutat lyssna. Kanske vet du inte ens vad den egentligen handlar om? Men om du nu tittar närmare på berättelsen (skriv gärna ner den), kan du då se varför den var viktig för personen, och varför personen ville berätta den för dig?

Eller kanske har du själv en återkommande berättelse som du upprepar för andra, gör samma övning där, skriv ner berättelsen och besvara sedan frågorna varför är historien viktig för dig, varför berättar du den för andra?

Skriv i 10 minuter utan att lyfta pennan från pappret. Strunta i stavfel och grammatik. När du är färdig lutar du dig tillbaka och ser över vad du skrivit. Tillkom det något nytt, något oväntat? Fick historien en annan mening, en annan vinkel? Fick du en annan bild av personen eller kanske dig själv?

Du får jätte gärna berätta för mig hur övningen gick efter att du gjort den!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

När man skriver gäller det att separera sig själv från sin text, att inte ta den eller dig själv på för stort allvar. För min text är inte jag, utan mer en tanke eller känsla som jag burit på i stunden jag skrev den. När den lämnar mina fingrar, lämnar den mig.

Det jag skriver behöver heller inte alltid bo hos mig utan kan vara en känsla jag sett i någon annan. Ibland fångar jag upp saker ur ett rum som sedan kommer ut i min hand. Jag kan se in i ett par ögon och magiskt få ut deras röst ur min penna.

Det kändes som du skrev om mig kan en person förvånat säga, ovetandes om saker den har berättat utan att öppna sin mun.

Det är viktigt att ha distans till sina nerskrivna ord och inte bära dem med sig, för alltid. En dikt är nedskriven i stunden och bör få stanna där, en bok under en period du kanske inte vill bära med dig för alltid.

Om du blir ett med din text förvandlas du till bra eller dålig när det egentligen inte handlar om dig utan ett par bokstäver efter varandra. En dålig dikt är aldrig lika med en dålig människa och en bra bok behöver inte betyda att du är bättre än någon annan. Det är viktigt att komma ihåg båda sidorna av myntet även om den ena är mer bekväm än den andra.

När din text blir delad, uppskattad och omtyckt är det lika lätt att falla ner i en avgrund som när den inte blir uppmärksammad alls.

Du lägger press på dig själv som snarare bromsar dig än för dina ord framåt. Jag får alltid ett tryck över bröstet när kraven ökar, när min text uppskattas så mycket att man tror att allt jag skriver är bra. Jag får inte längre göra fel, säga fel, stava fel. Att varje bokstav ska vägas med guldvåg innan de går i tryck. Men jag har rätt att vara både dum och tråkig, jag kan säga fel, göra fel, tycka fel.

Jag lär mig av livet och pendlar mellan en dag och annan. Ord som fyller mig idag kan vara totalt borta i morgon och det måste få vara så. Min första bok är en del av mitt liv men inte hela mig, mina blogginlägg är en del av mina tillfälliga tankar men inte hela jag. En text är inte mer än ord, men du (och jag) är så mycket större än så.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Info om skrivkurs i Vänersborg!

För dig som bor i, eller i närheten av Vänersborg vill jag tipsa om min kurs ”Skriv dig själv” som drar i gång nästa vecka. Lite förändringar har skett än vad som var tanken så delar av kursen kommer nu att köras på distans. Istället för 8 träffar kommer vi att ha 3 st, en för att starta upp kursen, en för frågor, reflektioner och funderingar i mitten av kursen, och sedan en vid avslut. Ni kommer få ta del av exakt samma material men få det skickat till er på mail.

Ni kommer därför att kunna göra uppgifterna i egen takt och få återkoppling och rådgivning på våra träffar. På grund av kursförändringar har priset nu sänkts till 699:-

Jag kan verkligen rekommendera er denna kurs så är du det minsta intresserad anmäl dig nu. (Studieförbundet har inte hunnit ändra information på sin hemsida men det är ovanstående som gäller). Ska bli så kul att köra igång!

Önskar er en fin helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Många tror sig veta hur en bok blir till. Du börjar att skriva första sidan och slutar när du nått sista, klart, eller hur? Eller är det verkligen så enkelt? Att vi ser dessa bilder framför oss, tror att det är så enkelt, tror jag gör att många misslyckas.

När du tänker en konstnär som målar en tavla så kan du se att det sker på många olika sätt eller hur? Man kan måla med blyerts, vattenfärger eller akryl. Du kan arbeta med verktyg, bara händerna eller numera göra allt via en maskin.

Det jag vill berätta för dig är att det kan se ut på olika sätt även som författare, så bara för att du inte når från a till b, behöver det inte betyda att du inte kan, eller att du gjort fel. Du kan skriva din bok, bak-och-fram, in-och-ut, hur du vill, så länge du kan sätta  punkt.

Jag mötte en person som hade fått ihop ett helt manus, hon var själv nöjd med sin bok, men insåg när hon blev refuserad att det fanns saker i boken som saknades. Vad ska jag göra nu frågade hon mig, kasta boken och börja om?

NEJ! Tänk dig som en tavla. Du har precis skrivit ditt första lager, för att det ska bli komplett behöver du lägga på ett till, och i ett senare skede kanske ännu ett. Du kanske har en handling, men behöver få in mer känslor. Du kanske har både känsla och handling men behöver få in mer detaljer.

Ditt manus kanske måste ligga och värka i ett år, det är inte ovanligt. Lägg det långt in i en byrålåda, glöm bort det och läs det ett år senare med nya ögon. Jag lovar dig att du då både har saker att lägga till och ta bort. Det är en konst att skriva en bok, och sällan den där enkla bilden man ser framför sig där någon sitter och skriver kapitel efter kapitel i rätt ordning. I verkligheten vänder man och vrider på sin manus. Man suddar ut och lägger till. Så ge inte upp!

Backa bakåt, titta på det utifrån, som det vore en tavla. Fundera över vart du ska lägga ditt nästa penseldrag, fortsätt sedan måla!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar.

Kikar bara in för att påminna dig om min kurs tillsammans med Studiefrämjandet i Vänersborg. Bor du i närheten av Trestad så passa på! Det är åtta tillfällen med start 28/9. Anmälan och mer information hittar du här.

Ps, kaffe och kaka får du på köpet [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Augusti månads skrivövning handlar om din perfekta dag. Hur skulle den se ut?

Sätt dig ner när du har en stund för dig själv. Blunda och börja fantisera, när du känner dig redo börja skriv. Skriv i 10 minuter utan att lyfta pennan från pappret. Strunta i stavfel och grammatik. När du är färdig lutar du dig tillbaka och ser över vad du skrivit.

Tillkom det något nytt, något oväntat? Har du ofta dessa perfekta dagar, har du någonsin haft det? Skulle du kunna ordna så att du får sådana dagar framöver? Vad behöver du göra för att ta dig dit?

Låter övningen tråkigt, eller kanske tror du redan nu utan att skriva att du vet vad du vill? Hemligheten med att skriva expressivt i 10 minuter är att det kan komma fram saker du inte hade en aning om. Så offra nu dina tio dyrbara minuter och skriv!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Jag tänkte bjuda er på en liten skrivövning som heter ”jag vill” där du under 10 minuter ska skriva ner allting du vill. Du ska under dessa 10 minuter inte släppa pennan från pappret, inte bry dig om stavning eller fel, utan bara skriva utan att några större tankar. Är du redo? Sätt en timer och börja övningen nu utan att läsa vidare, ok?

Är du klar? Läs nu noga igenom vad du har skrivit. Har det tillkommit något nytt du inte visste om, tankar du inte uttalat? Finns det saker du vill och som du kan börja göra med en gång? Finns det saker du vill som du kan planera in i din kalender längre fram? Ser du något återkommande i din text, något sammanhängande? Tex att det handlar mycket om att byta jobb, hitta nya relationer eller liknande?

Här kommer min egen text:

Jag vill träna yoga. Jag vill meditera regelbundet. Jag vill ta morgonpromenader varje dag. Jag vill tillbringa mer tid med mina hundar. Jag vill vandra i fjällen, jag vill aldrig oroa mig för pengar. Jag vill besöka gotland, springa lopp tillsammans med min familj, hitta en plats för mig själv, gå på spa. Jag vill driva företag, få en organisation att växa, förändra människors liv, fortsätta skriva. Jag vill bestämma över min egen tid, älska min kropp, ta hand om mig själv. Jag vill äta bra, jag vill njuta, jag vill unna mig utan ånger. Jag vill utbilda mig, jag vill växa, jag vill aldrig vara rädd. Jag vill ha mer djur, äga en papegoja, en gris och en get. Jag vill bo på landet, ha en ladugård, tillbringa långa stunder i ett växthus. Jag vill ha mer vänner, känna att jag har någon nära, jag vill lära mig tillit och att förlåta. Jag vill bli en bättre vän, vill bli mer social, gå på fest. Jag vill åka på retreat, testa på att vara tyst i veckor. Jag vill hjälpa de fattiga, rädda liv och vara med i en stor förändring. Jag vill se världen, arbeta hemifrån, känna trygghet, vara närvarande. Jag vill vara lugn, trovärdig och aldrig långt ifrån mina barn. Jag vill bo på hotell, bli serverad, ligga i sköna sängar och bara njuta. Jag vill brainstorma, vara med i projekt, värka fram ideer och se dem växa. Jag vill ha en arbetspartner, nå framgång och aldrig ångra något.

I min egen text ser jag att det är flera saker jag kan påbörja med en gång, promenader tex (när foten är frisk) och anmäla mig till en yogakurs. Jag ser också att mycket handlar om mitt företagande. Jag brinner för det jag gör och vill ha ett friare arbete. För egen del finns det flera saker jag kommer att ta tag i och förändra, även saker jag kommer att fortsätta att jobbar för.

Vad tyckte du om övningen, gav den dig något, berätta!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar