ADHD

Ja, det är vad ADHD är för mig. Att leva med en hjärna som jag inte kan styra. För mig är det OMÖJLIGT att kontrollera (alla) mina tankar. För det är inte en som poppar upp där inne. Nej, det är flera, och det är det som många gånger kan vara så uttröttande.

Många blir förvånade när de får reda på att jag har en diagnos för den syns inte utanpå. Jag hoppar varken runt som en ekorre i rummet eller fyller andras huvuden med mitt prat. Men i mitt eget huvud där är det fullt, tro mig.

Min ADHD kanske är osynlig för omgivningen men likväl gör den mig utmattad för den drar igång mig och slösar min energi på en uppsjö av projekt. För nej det är tyvärr inte så att det bara stannar vid en tanke. Utan när jag får en tanke kan det hända att jag skickar iväg offerter, skapar kontakter, bokar in möten, börjar att bygga loggor osv för att nästa dag glömma bort det helt.

Du är tillåten att skratta, varsågod. För det är inte så att projekten hör ihop eller rör sig inom ett och samma område. Nej titta bara här vad som rört sig i mitt huvudet det senaste året:

• Starta ett eget skomärke
• Öppna konsthall
• Köpa en osthall
• Göra event
• Göra ett eget klädmärke
• Skapa en egen parfym
• Göra hudvårdsprodukter
• Starta ett raw food café
• Starta ett socialt företag
• Bli fastighetsägare
• Starta ett behandlingshem
• Anordna en skäggmässa
• Bygga hemsidor
• Starta en kennel
• Skapa appar
• Komma på en egen behandlingsmetod
• Göra en väggkalender
• Studera webbdesign
• Skapa pappersprodukter

Förmodligen är inte ens det här alla tankar, utan bara de jag kommer på. Ja men du fattar. Det är varken projekt som jag dragit i land eller som passar ihop med företaget jag faktiskt driver. När jag vaknar upp ur min impuls kan jag några dagar senare skratta åt mig själv. Osthall, haha, jag som knappt äter ost! Skäggmässa? Vad f*n, jag gillar ju inte ens skägg!?!

Det är verkligen en hjärna som varken går att stoppa eller styra. Får jag en tanke så följer jag den varken jag vill eller inte, oavsett hur dum den är.

Har du liknande erfarenheter, berätta! Låt mig inte stå ensam här och skämmas [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Blir några koppar sånt här idag…

Och så var det det där med sömn. Det är något jag tycker de flesta pratar om på helgerna, de sover ut. Jag har liksom aldrig fattat grejen med det, kanske för att det aldrig har inträffat i hela mitt liv. Sömn är ju ofta ett kapitel för sig när man har ADHD. (Sömn kan vara ett problem i mångas vardag, men har man ADHD så är det mer regel än undantag att du har något vajsing med sömnen).

Jag har haft insomningsproblem i hela mitt liv, något som har tagit timmar går nu på under 30 minuter (nu för tiden däckar man väl av ren utmattning antar jag) [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”] Det som stör mig nu för tiden är det där jäkla uppvaknandet. Det spelar liksom ingen roll vad det är för tid på dygnet, vaknar jag och slår upp mina blå så kan man ge sig fan på att hjärnan också vaknar, och gör den det, japp då är det kört.

Det är som att någon vevar igång en gammal motor eller nått (utan avstängningsknapp), är den väl i gång, ja då bara den går och går. Min man försökte i början av vår tid tillsammans lära mig att sova. ”Det är bara att blunda”, ”ligg kvar så somnar du tids nog”, ”det är bara att inte gå upp.”

Haha, ja eller hur, som att det skulle funka. Är man vaken så är man vaken. I början ansträngde jag mig verkligen (vad gör man inte för kärleken?). Men efter att vridit och vänt på sig i flera timmar så kan man inget annat än att ge upp. 13 år senare har han gett upp, det är ingen idé att lära mig eller tvinga mig att sova, du får bara en ännu surare kärring efter dig.

För en person som ”kan” sova ser man nog inte problemet, men för mig känns det otroligt jobbigt. För det handlar inte om min vilja, jag vill sova, men jag kan inte. Själv kan jag bli både ledsen och irriterad när folk snackar sovmorgnar hit och dit (och ändå har de mage att komma och säga att de är trötta liksom). För det här med sömnen blir ett ständigt skavande problem, något där man aldrig passar ihop med andra, och där jag får stämpeln av att vara ”den som är så j-la duktig som alltid går upp i tid”, ja men jag har ju liksom inget val.

Min dotter har haft samma sömnproblem som mig sedan hon föddes, och nu när hon ska börja sova över hos kompisar känner även hon att det uppstår svårigheter. ”Men vad ska jag göra själv i flera timmar när de sover mamma?”  Ja det är inte roligt att ligga i fem timmar och vänta på att sin kompis ska vakna, speciellt inte när man är hungrig, rastlös, trött och uttråkad.

Själv har jag varit uppe innan tuppen både Lördag och Söndag. Det som har hjälpt mig (förutom kaffe) är att acceptera min sömncykel. Istället för att bli irriterad för att andra får sova mer än mig försöker jag uppskatta den tiden jag får för mig själv vaken. Ja jo jag vet, låter jätte barnsligt, men tidigare blev jag lätt arg och irriterad för att alla fick sova utom jag, jag ville ju också sova. Men att känna så löste ju inte min problem. Jag fick ju inte sova mer för det.

I stället uppskattar jag att jag fått äta en frukost i lugn och ro. Jag har pussat hundar, druckit två koppar kaffe, svarat på mail, skrivit tre inlägg och fått en helt ny företagsidé och klockan är bara 7:47. Vad har alla sömntutor gjort under denna stunden, nej men just det ja, de har ju inte ens öppnat ögonen [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Jag vet inte vad ett normalt koncentrationsspann ligger på. Men har man levt ett helt liv med koncentrationssvårigheter så kan jag säga att det också känns helt normalt. Man vet ju liksom inget annat. Ofta är det ju först i skolan som koncentrationssvårigheten blir ett problem. I vardagen klarar man ju sig (med lite missar här och där) ok. Det sorgliga är att den första tanken som slår en när man börjar känna av sina svårigheter inte är att det är koncentrationen det är fel på, nej tvärtom tycker man ju att den finns där. För koncentrera sig det gör man, allt man kan. Nej den första och kanske enda tanken man kan komma på är att man är dum.

Jag minns så väl när jag satt och lyssnade på fröken, jag såg hur hennes läppar rörde sig, och jag trodde att jag faktiskt hörde vad hon sa. Men när klasskompisarna frenetiskt börja bläddra och skriva i sina böcker och jag verkade ha missat allting då känner man sig inget annat än just dum. För jag har ju varit närvarande, hela tiden.

Nej , jag kanske faktiskt inte hörde vad fröken sa, även om jag trodde att jag gjorde det. Men jag registrerade mönstret på hennes tröja, att hon såg trött ut och att hon hade sminkat sig idag. Jag såg också de fyra fåglarna som hela tiden cirkulerade utan för fönstret, jag fantiserade om att klappa dem, att de istället för busken cirkulerade runt mig. Jag registrerade Anna och Lisas blickar mot varandra, att de verkade vara ovänner idag och att Olle tuggade tuggummi fast att man inte fick. Mikael kladdade på sin bänk och Arvid styckade sitt suddgummi. Det var så mycket som jag faktiskt registrerade under lektionen, kanske inte bara just det läraren sa.

Än idag kan jag komma på mig själv med att faktiskt inte lyssna, fast att jag faktiskt försöker. Jag funderar på hur de ser ut i alla andras huvuden, de som sitter gentemot mig. Om de lyssnar, eller om det bara ser så ut.

För det syns ju inte alltid utanpå att man är ouppmärksam, men det känns, inuti. Jag är ju vuxen nu, men efter varje möte frågar jag fortfarande mig själv: vad var det som sades, egentligen?

•  När jag erkänner berättar att jag tappat bort … (nyckel, telefon, plånboken, bilen, mig själv) igen…..
• …. och att han alltid får leta upp sakerna för att jag saknar tålamod till det.
• Att jag aldrig lär mig hur lång tid det tar att åka till ställen utan måste alltid fråga honom när jag ska åka…..
• ….men ändå inte lyssnar utan åker när jag själv tror att det är dags.
• Att jag alltid glömmer att stänga skafferi- och skåpsdörrar efter mig…….
• …och att han alltid slår huvudet i dem………
• och vikten av skyddsutrustning när du  väl ska öppna de som är stängda.
• Att han äntligen nu förstår innebörden av ordet städKAOS.
• Kommentaren: ”jag har en superbra idé!”……….
• ….och att jag på några sekunder glömmer bort den.
•  Att ha fått erfara svårigheten att följa ett recept….
• ……(eller nej förresten, inte bara recept utan problemet som uppstår vid alla tillfällen där saker måste läsas noggrant).
• När jag kommer hem från affären men har missat att handla det jag åkte dit för att köpa.
• När jag säger att jag ska ringa och glömmer det…..
• ….eller ringer men har glömt varför.
• Kommentaren: va? det har du aldrig berättat för mig (alternativt), nej det har jag aldrig hört…(fast att han informerade dig om det för en månad sen, upprepade det varje vecka och nu sade det för en kvart sen)
• När han ber mig att smyga (eller vara tyst av någon anledning) och jag glömmer det efter 30 sek och smäller och tappar allt jag tar i.
• När han säger något och vill att jag ska reagera snabbt, men hinner ofta utföra handlingen själv, då det ofta är en 15 minuters transportsträcka från mitt öra till min hjärna.

fördelarna att anställa någon med ADHD

Jag blir så ledsen när jag möter människor med ”funktionsnedsättningar” som tror att de inte skulle klara av att sköta ett jobb. Lika ledsen blir jag av att höra samma tankar från omgivningen. Jag vill därför lista varför du ska anställa en person med ADHD.

Personer med ADHD är:

• Kreativa- och då menar jag en sprudlande kreativitet, företaget kommer aldrig mer lida av idétorka!
• Passionerade- om du har en person med ADHD hos dig kan du vara ganska säker på att personen gillar sitt jobb, annars skulle hen ha svårt att gå dit.
• Ärlig- en person med ADHD kommer sällan med halvsanningar, eftersom man är impulsiv säger man ofta saker rakt även om man hade velat dra en lögn eller förskönat sanningen så har munnen uttalat orden innan hjärnan hunnit bromsa.
• Har lätt för att be om hjälp- själv har jag inget behov att hävda mig, eller försöka vara duktig. Jag jobbar för att det är utmanande och att jag vill lära mig saker. Förstår jag inte säger jag till, eller ber om din hjälp.
• Känner ofta till sina begränsningar- många med ADHD har varit med om en hel del misslyckanden i livet och har efterhand också lärt sig att hantera händelser. Jag har inte längre problem med att säga ”det där fixar inte jag.”
• Medverkar till en öppen stämning på arbetsplatsen- då man är öppen med sin diagnos och sina svårigheter blir det också lättare för att andra att öppna sig och berätta om sina (såväl psykisk som fysiska).
• Har en drivkraft utöver det vanliga- man är ostoppbar, och då man själv är driftig har man ofta lätt för att motivera och få i gång andra.
• Man är en god problemlösare- ofta blir man mer taggad av att stöta på problem, äntligen kan man få använda sin kreativitet!
• Vi känner till våra svårigheter- en person med ADHD känner ofta till sin problematik och har ofta därför redan hittat strategier och alternativa lösningar. Jag har dem till och med nedskrivna på papper. Nej, jag kanske inte är duktig på att sitta på långa möten, men då vet jag också att det kanske inte är det som ska vara min grunduppgift på arbetsplatsen. Jag kanske inte är den som ska ta på mig den rollen. Där emot kanske alltiallo koftan passar mig som handen i handsken, att få olika uppgifter och få röra mig under arbetstid kan göra succé .
• Kan ha många bollar i luften samtidigt- en person med ADHD vill ständigt vara sysselsätt, med varierande arbetsuppgifter. Det här är inte en person som sitter och fikar för länge och som du får dra ur lunchrummet.
• Orädda- vi är inte rädda för att ta risker, hoppa in i projekt eller testa nytt. Vi lever för utmaningar!
• Sprider god stämning- vi är ofta energiska och sprider en god stämning på arbetsplatsen.
• Goda lyssnare- vi är empatiska och är duktiga på att se, och lyssna in andra människor.
• Vi är sällan rädda för att ta i- vi har lätt för att kavla upp ärmarna och jobba hårt och länge. Vi sneglar sällan på klockan i väntan på att få gå hem utan vi vill jobba tills vi gjort jobbet klart.

Kan man få en sådan här installerad?

Många med ADHD har problem med sömnen, och brist på sömn sänker din livskvalité. Den gör dig än mer okoncentrerad, irriterad och tankspridd. Att gå runt och känna sig trött och längta efter att få sluta ögonen hela tiden kan få vem som helst att ge upp. Att inte orka med skolan, inte orka med jobbet, att inte orka med allt ansvar och alla måsten. Vi behöver vår sömn för att återhämta oss, vilket innebär att den som inte sover tillräckligt i längden riskerar både sjukdomar och utmattning.

Idag sover jag bättre än vad jag någonsin har gjort, även om jag sover mindre än vad jag vill göra….och det gör mig både arg och ledsen. Jag skulle också vilja ta en sovmorgon, jag skulle också vilja sova ut…..men jag kan inte. Mitt huvud tillåter mig inte.

För det första har jag alltid haft svårt att komma till ro och slappna av. När jag sedan väl somnar är jag otroligt lättväckt. Minsta ljud får mig att vakna igen. Har man barn, hundar, och grannar runt huset så är det ganska mycket ljud på kvällar, nätter, morgonen. Jag vaknar när grannen kommer hem sent på natten eller går tidigt på morgonen, jag vaknar så fort någon pratar, jag vaknar om hundarna rör sig för mycket, jag vaknar om ett barn går förbi min säng och ibland vaknar jag av ingenting. Det finns så mycket som kan störa sömnen….

Det är bara att somna om säger alla. Somna om? När jag vaknar kan jag vara precis lika trött som du och vilja somna om, men inte min hjärna. Har jag slått upp mina ögon är det som att det plingar till där inne och hela maskineriet sätts igång, igen….och det är inget jag kan styra.

Tankarna börjar rusa, jag kämpar emot, ofta i timmar och somnar tillslut av ren utmattning. Idag fungerar min vardag relativt bra, men så fort jag går i från mina rutiner sänks mitt liv med flera centimeter. Att ha det trevligt med vänner och lägga sig sent är inget alternativ för mig, för jag vet att jag måste gå upp kl 5-6. Så på helgerna då många är sociala på kvällarna, och sover extra på mornarna är ofta värre för mig, för då sover jag som minst efter som jag lägger mig senare men ändå går upp samma tid.

Ibland blir jag istället frustrerad och inte vill ha gäster eller gå ut på roligheter efter som jag alltid vet vad som väntar bakom hörnet. Sömnbristen.

Under åren har jag fått hundratals råd, ligg kvar i sängen så somnar du tillslut om, läs något, drick varm mjölk, lägg dig inte förrän du är riktigt trött. Tack, men jag tror jag har testat allt. Det enda som fungerar för mig är att följa min rutin, lägga mig vid samma tid varje kväll för att jag vaknar samma tid varje morgon. Oavsett om det är vardag eller helg! Så jag är ledsen att jag inte är en rolig människa längre som fixar sena kvällar och blöta nätter. Men för att klara av min vardag behöver jag min sömn, och min sömn behöver mig.

Jag har vid flera tillfällen”överhört” samtal där individer har pratat om en tredje person som fått diagnos. De har upplevt att personen med ADHD fick än mer ADHD efter att personen blivit diagnostiserad, vid ett annat tillfälle handlade det om en med autism som efter hen fått sin diagnos plötsligt började bete sig som hen ville och använde sin diagnos som skyddsmantel. De tyckte inte att personen hade verkat så autistisk innan hen fick sin diagnos.

Jag kan självklart inte stå upp för eller försvara någon utav de här personerna, men jag kan förklara hur jag tänker kring det. Nej, jag tror inte att folk får mer av sin ”sjukdom” efter att de fått sin diagnos. Jag tror helt enkelt att de blir mer av sig själva! Jag känner själv att ju mer jag accepterat min ADHD och ångest desto mer kan jag sluta låtsas. Jag behöver inte på samma sätt hålla ihop, eller tvinga mig själv att genomlida situationer som jag nu kan undvika.

Många saker jag gjort förr, har varit för att det är så man ”ska göra”. Men idag vet jag att jag inte måste tvinga mig själv att vara som alla andra. Jag måste inte äta lunch i rummet med 30 personer, jag kan välja att gå in på mitt kontor. För att det får mig att må bättre. Jag måste inte kämpa med att stoppa varje impuls för jag har också rätt att säga, göra fel. Jag får också begå misstag! Jag måste inte vara social när jag inte känner för det, och jag måste inte göra saker i andras tempo. Likt dig är det också okej för mig att följa mig själv.

Jag har varken fått mer ångest eller ADHD, jag har bara slutat kämpa emot. Den där kontrollerade personen du ser, det är inte jag, det är en mask jag har på mig för att försöka vara mer som du.

Så tänk på att det du kanske för en gång skull ser, är det personen kämpat med att dölja. Det betyder inte att hen blivit ”sjukare” eller att hen gör sig till.  Nej, det kan faktiskt betyda att personen äntligen släppt taget, att hen har accepterat sig själv med sina svårigheter, att hen för första gången i sitt liv är fri….

23 tecken på att du inte har ADHD

Hittade denna lista på Facebook och tog mig friheten att översätta den till svenska med lite förändringar och tillägg. Listan i sitt original utförande hittar du här.

Själv skulle jag också velat lägga till en punkt 24, Jag har aldrig lidit av någon större psykisk ohälsa. -Då många med ADHD har depressioner, ångest, utbrändhet, självskadebeteende, ätstörningar, självmordstankar eller har under många år av sitt liv känt sig annorlunda och utanför. Jag tycker att många missar den här punkten. Men grunden i att du har fått en diagnos är för att någon i ditt liv inte fungerar/fungerade, att du inte mådde bra. Vi får inte glömma det. Här kommer i alla fall listan:

1. Du har svårt att hantera kriser. –Personer med ADHD brukar  vara duktiga på att hantera situationer där adrenalinet flödar.
2. Du känner att du lever upp till ditt potential. –En person med ADHD känner ofta att de underpresterar.
3. Du är färdigt med dina projekt i tid. –Behöver inte förklaras närmare.
4. De senaste månaderna har vännerna sagt till dig att du ”verkar ha fått ADHD”.–ADHD har man sedan barndomen och uppkommer inte plötsligt mitt i livet.
5. Du har haft samma jobb i mer än sex månader.–En överdrift, men jo, personer med ADHD blir lätt rastlösa, uttråkade, avskedade eller skapar egna företag. De är sällan länge på samma arbetsplats.
6. Din föräldrar eller syskon har inte ADHD. -ADHD är 79% ärftligt och går ofta i släkten.
7. Du skickar in din deklaration i tid.
8. Du förstår inte riktigt termen hyperfokus.–Ibland fokuserar vi på fel saker, eller vid fel tillfällen. Men när vi väl är intresserade är vi superfokuserade.
9. När någon frågar vad du tänker på har du en förklaring.-Eftersom man har en tornado i huvudet har man ofta svårt att förklara tankar och känslor, ofta vet man inte själv.
10. Utan att lyfta blicken från skärmen kan du tala om för mig vart du lagt nycklarna.-Suck, en vardag för en person med ADHD att alltid få leta efter tex sina nycklar.
11. Du har inte problem att läsa något av det här. –40% av barnen med ADHD har inlärningssvårigheter så som tex dyslexi.
12. Du lyssnar mer än du pratar. -Personer med ADHD pratar ofta snabbt, och mycket.
13. Du är nyfiken på att få veta om du har ADHD. -Det är vanligt att de personer med mest symtom är de som mest emotsätter sig ha diagnosen.
14. Du har en bra känsla för tid och går aldrig vilse.
15. Din ”att göra lista” har mindre än 493 uppgifter nedskrivna.
16. Ditt skrivbord är synligt.
17. Ibland går du in i ett rum och undrar varför du gick in där. -Det här händer ofta en person med ADHD, vi kan även hämta det vi ska ha i rummet, men sedan inte minnas vad vi skulle använda det till.
18. Du brukar inte överreagera.-En person med ADHD lever nära sina känslor och har ofta svårt att lägga band på dem.
19. Du pratar inte med dig själv. –Då man har så dåligt korttidsminne är det vanligt att man pratar för sig själv eller upprepa saker för sig själv för att det inte ska falla ur minnet.
20. Du vill inte dricka kaffe på kvällen. –För en person med ADHD kan det ofta vara tvärtom, att kaffe lugnar dem.
21. Du har tvättlappen kvar i dina kläder. -Person med ADHD har svårt med att hålla fokus, inte bara ljud, ljus och rörelse utan även kläder som skaver kan irritera och påverka vår uppmärksamhet. Det är vanligt att personer med ADHD är extra känsliga för lappar i kläder, eller kläder som sitter åt.
22. Din garderob är full av instrument, dykutrustning, yogamattar, och blandade träningsredskap. -Personer med ADHD är ofta intresserade av flera olika saker. Vi är nyfikna, entusiastiska,,,tills vi tröttnar.
23. Du kan läsa den här listan noggrant i ordning, utan att hoppa till slutet.

• ALLA har ADHD
• Ja, alla har vi ju någon bokstavskombination
• Jag skulle också behöva lite ADHD ibland
• På min tid fanns det inget som hette ADHD
• Jag har också ADHD, fast odiagnosticerad
• Ja, jag tycker också att det är svårt att koncentrera mig
• Ja, det är ju nya modeflugan
• Det är ingen riktigt diagnos
• Du kan ju inte ha ADHD, du som är så lugn och smart