Månadsarkiv: april 2016

Företagare och ADHD? -Min företagsresa

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av
Företagare och ADHD? -Min företagsresa

Företagare och ADHD? -Min företagsresa

Några av de vanligaste frågorna jag får när jag är ute och föreläser är: Hur har du som har ADHD lyckats läsa på högskolan, respektive hur klarar du av att vara egen företagare när du har ADHD.

De vanligaste bilden av en person som har ADHD kanske inte är en högskolestuderande egen företagare men det betyder inte att de inte finns, nej tvärtom. Jag har träffat massor. Nej att driva företag kanske inte är något för alla, varken med eller utan diagnos. Man måste nog verkligen känna att det passar en, man måste ha någon form av eget driv.

Min företagsresa har inte varit en spikrak väg. Anledningen till att jag har ett företag är att jag inte vill stå still, jag vill jobba i min egen takt och med det jag brinner för. I ett företag kan jag pausa, vila, jobba på när jag vill utan att någon säger till mig och det finns ju både för och nackdelar med det så klart. Jag har gjort misstag -många. Men jag har också lärt mig en heldel på vägen.

Mitt första företag vare en webbshop, det var en impulsgrej, jag var uttråkad och tyckte att Odd molly hade snygga kläder, så varför inte köpa in en massa och sälja vidare. Win, win liksom?! Ha ha, den som känner mig vet att jag inte har ett brinnande intresse för mode även om jag tycker om att vara fin. Men vid sidan av studier, nyfödd unge och extra jobb på behandlingshem, vad kan passa bättre än att ha en egen webbshop liksom?

Nej det var ingen bra idé, och det var inte för att det gick dåligt, utan mer för att jag blev uttråkad, som jag sålde den vidare (butiken hittar du här). Jag har inte ångrat en sekund att jag varken startade eller sålde för jag lärde mig massor!

Men sen blev det ju tomt, jo jag pluggade på heltid, extra jobbade och hade ett litet barn men det fattades något. Jag startade då upp en förening, men eftersom andra inte hade samma driv och ork som jag själv kunde jag inte bära den på mina axlar och den fick läggas ned.

Och sen föddes nestor förlag. En bok tänkte jag, det kommer bli jätte bra. Jag kan sitta och pula och skriva lite när jag vill, inga krav, inga måsten. Ja det var i alla fall tanken. Men med boken kom en föreläsningsförfrågan, något som jag inte hade en minsta tanken på och med bloggen trillade det in fler, ja och sen började tankarna växa och växa, och från att vara ett litet företag som jag bara kunde greja med lite när jag vill, tycker jag att det nu bär upp mitt liv, är en del av mig, även om det inte är just företaget jag försörjer mig på.

Om jag jämför med mitt förra företag så känner jag verkligen att det här är jag, att få skriva, prata, träffa er….det ger mig så mycket energi.

Jag tänkte i några veckor framöver prata lite mer just om företagsamhet och ADHD, kanske ge dig tips och råd på vägen, kanske får du också höra fler historier från andra personer hur det gick till när de blev med företag, deras misslyckanden och framsteg. Har du frågor eller om det är något speciellt du vill att jag berättar om så maila gärna.

Det läkande skrivandet

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av
Det läkande skrivandet

Det läkande skrivandet..

Jag har alltid skrivit, alltid. Jag kan minnas sekvenser från när jag var 6-7 år gammal och läste upp dikter, låttexter för min farfar som jag hade skrivit. Säkerligen var det väl inget som var speciellt bra men att skriva skapade en speciell känsla i mig. Jag har också skrivit mycket när jag mått dåligt, varit ledsen, speciellt under tonåren. Jag har en hel kista här hemma med dikter och dagböcker som jag inte vågar titta i.

Många (de flesta kanske) skriver ju för att de vill bli lästa, men för mig är skrivprocessen något alldeles extra i sig. Det är ett sätt att lätta på trycket och bearbeta svåra/jobbiga händelser.

Jag har alltid haft svårt för att prata. Om någon frågar mig kan jag aldrig svara på vad det är. Jag kan liksom inte få ut känslan ur min mun. Men sätter du en penna i min hand så finns det så mycket där inne som måste komma ut, som liksom inte kan beskrivas i muntligt.

Psykologisk forskning har visat att skrivandet har läkande processer och jag skulle nog vilja säga att det har hjälp mig genom mycket. James Pennebakers är en professor som har studerat ämnet och menar att 20 minuters skrivande om dagen kan påverka dig emotionellt. Han menar att personer som skriver om sina känslor upplever en bättre hälsa över lag, både fysisk och psykiskt. Skrivandet kan vara ett sätt för dig att komma vidare.

Min första bok var absolut en läkande process, ett sätt att accepterar det som varit och förlåta mig själv. Tanken från början var ju inte ens en bok, utan jag ville bara få ut allt där inne som gjorde så ont. Jag tror också att denna bloggen har hjälp mig. Att jag här har ett eget rum att sätta ord på mina känslor, tankar och händelser. Jag reflekterar över mig själv och mina diagnoser ensam, fanns samtidigt tillsammans med er.

Jag får ofta mail från läsare som har skrivit om sina liv, sin problematik, eller någon händelse de varit med om, och vill förvandla sin berättelse till en bok. Och även om jag inte för tillfället kan ta emot manus vill jag uppmuntra er till att inte sluta skriva. För visst kanske man vill komma ut med sin bok, men det viktigaste tror jag är skrivandet i sig. Det spelar ingen roll om du visar upp det du skriver eller om du slänger pappret direkt efteråt. Det viktiga är att du får ut det där som finns inom dig.

Det finns en anledning till att dagböcker finns och att bloggar växer. Vi vill/behöver skriva. Har du inte försökt tidigare så pröva! Kanske kan skrivandet även läka dig [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

ADHD och sömnproblem 4 kommentarer

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ADHD av
ADHD och sömnproblem

Blir några koppar sånt här idag…

Och så var det det där med sömn. Det är något jag tycker de flesta pratar om på helgerna, de sover ut. Jag har liksom aldrig fattat grejen med det, kanske för att det aldrig har inträffat i hela mitt liv. Sömn är ju ofta ett kapitel för sig när man har ADHD. (Sömn kan vara ett problem i mångas vardag, men har man ADHD så är det mer regel än undantag att du har något vajsing med sömnen).

Jag har haft insomningsproblem i hela mitt liv, något som har tagit timmar går nu på under 30 minuter (nu för tiden däckar man väl av ren utmattning antar jag) [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”] Det som stör mig nu för tiden är det där jäkla uppvaknandet. Det spelar liksom ingen roll vad det är för tid på dygnet, vaknar jag och slår upp mina blå så kan man ge sig fan på att hjärnan också vaknar, och gör den det, japp då är det kört.

Det är som att någon vevar igång en gammal motor eller nått (utan avstängningsknapp), är den väl i gång, ja då bara den går och går. Min man försökte i början av vår tid tillsammans lära mig att sova. ”Det är bara att blunda”, ”ligg kvar så somnar du tids nog”, ”det är bara att inte gå upp.”

Haha, ja eller hur, som att det skulle funka. Är man vaken så är man vaken. I början ansträngde jag mig verkligen (vad gör man inte för kärleken?). Men efter att vridit och vänt på sig i flera timmar så kan man inget annat än att ge upp. 13 år senare har han gett upp, det är ingen idé att lära mig eller tvinga mig att sova, du får bara en ännu surare kärring efter dig.

För en person som ”kan” sova ser man nog inte problemet, men för mig känns det otroligt jobbigt. För det handlar inte om min vilja, jag vill sova, men jag kan inte. Själv kan jag bli både ledsen och irriterad när folk snackar sovmorgnar hit och dit (och ändå har de mage att komma och säga att de är trötta liksom). För det här med sömnen blir ett ständigt skavande problem, något där man aldrig passar ihop med andra, och där jag får stämpeln av att vara ”den som är så j-la duktig som alltid går upp i tid”, ja men jag har ju liksom inget val.

Min dotter har haft samma sömnproblem som mig sedan hon föddes, och nu när hon ska börja sova över hos kompisar känner även hon att det uppstår svårigheter. ”Men vad ska jag göra själv i flera timmar när de sover mamma?”  Ja det är inte roligt att ligga i fem timmar och vänta på att sin kompis ska vakna, speciellt inte när man är hungrig, rastlös, trött och uttråkad.

Själv har jag varit uppe innan tuppen både Lördag och Söndag. Det som har hjälpt mig (förutom kaffe) är att acceptera min sömncykel. Istället för att bli irriterad för att andra får sova mer än mig försöker jag uppskatta den tiden jag får för mig själv vaken. Ja jo jag vet, låter jätte barnsligt, men tidigare blev jag lätt arg och irriterad för att alla fick sova utom jag, jag ville ju också sova. Men att känna så löste ju inte min problem. Jag fick ju inte sova mer för det.

I stället uppskattar jag att jag fått äta en frukost i lugn och ro. Jag har pussat hundar, druckit två koppar kaffe, svarat på mail, skrivit tre inlägg och fått en helt ny företagsidé och klockan är bara 7:47. Vad har alla sömntutor gjort under denna stunden, nej men just det ja, de har ju inte ens öppnat ögonen [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Stress, ångest & försvunnen bettskena

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Stress, ångest & försvunnen bettskena

Jag de kommande veckorna…

För mig är det en stor skillnad på inre och yttre stress. Den yttre stressen är jag ofta medveten om att jag känner. Jag blir otålig, lättirriterad, rastlös, ja jag känner mig stressad helt enkelt. Men den där inre stressen, den är mycket lurigare för den vet jag inte alltid om, eller känner i alla fall den inte lika tydligt. Den inre stressen handlar mer om krav, förväntningar och ångest för min del.

Men som tur är har jag efter alla dessa år lärt mig känna igen den och kan därför se till att den inte växer sig större. Det första som jag märker är att jag bitit sönder mina kinder. Lyssnar jag inte på det kommer jag att pressa ihop tänderna ännu mer, och blir stel i axlar och nacke. Skulle jag strunta även i det så är spänningshuvudvärken ett faktum.

Första gången jag drabbades av spänningshuvudvärk förstod jag inte ens vad det var, jag skulle inte ens kunna förknippat det med just huvudvärk. Den kändes mer dov, molande eller tryckande och jag kände att jag hade ömma punkter i hårbotten. Det som var värst var nog att jag kände det som om jag hade ett åstramande band runt huvudet och samtidigt ett tryck uppifrån, jag kunde känna att det liksom gick kalla kårar genom huvudet ner i ryggraden.

Så för några dagar sedan märkte jag att jag hade börjat spänna mina käkar igen, mina kinder är nästan upptuggade inuti. Jag blev först lite förvånad och tänkte att jag ju är jätte lugn, ja för det är jag ju, allt yttre runt mig är i sin ordning. Men sen kommer man till allt det där inre som ofta är i kaos.

Jag har en föreläsning nästa vecka där jag ställer höga krav på mig själv, jag har en uppsats som ständigt ligger och drar energi, mitt tolvstegsprogram som jag ägnade hela förra sommaren åt har spårlöst försvunnit från jordens yta och så också från min dator. Förutom all den där vanliga oron jag brukar gå och dras med ska jag också byta redovisningskonsult. Så ja lite extra anspänning är det ju.

För att förhindra den där spänningshuvudvärken tänkte jag sova ihop med min bettskena  i sisådär några veckor framöver. Men när jag igår kväll sträckte ut handen på mitt nattduksbord för att stoppa in den i munnen var också den spårlöst borta. Ja inte munnen så klart, utan bettskenan.

Den som är förvånad räcker upp en hand. Inte jag, suck! För övrigt är det ett hett tips med bettskena, det hjälper verkligen! En annan får väl öva lite extra mindfulness till bettskenan återigen är upphittad.

Ha en trevlig helg!

Vikten av tydlighet!

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
vikten av tydlighet

Förklara vart jag ska och varför!

Jag tänker på alla som likt mig själv, behöver tydlighet, syfte, mål och mening för att kunna utföra saker. Jag träffar så otroligt många som inte slutfört skolan, och inte pga att dom är dumma. Nej, utan för att de inte förstått syftet med det. Jag träffar också många som har förlorat jobb, har svårt att ta instruktioner för att dom inte kan förstå varför just den instruktionen är viktig. Jag tänker ofta på vilken tur jag har haft. Tur som träffat personer som kunnat motivera mig, förklara saker som jag inte förstod. Tur som har hittat ett arbete som är tydligt, strukturerat, där det inte finns så stora frågetecken utan desto större regler att hålla sig till. För jag, likt många andra med ADHD vill att det du säger ska ha ett värde för mig, då lyssnar jag gärna. Men jag vill bara att du säger det som är viktigt och att du snabbt kommer till din sak. Jag vill ha en tydlig röd tråd, jag vill att saker ska hänga ihop.

Syfte [wp-svg-icons icon=”arrow-right” wrap=”i”] mål [wp-svg-icons icon=”arrow-right” wrap=”i”] och att förstå meningen med det. Tappar jag någon av komponenterna kommer jag inte vidare. Då känner jag mig vilsen, står och stampar och vet inte vart jag ska.

Jämfört med andra tror jag att vi har en snabbare och starkare motor, vilket gör att vi vill köra fort och komma snabbt in i mål. Sånna som vi glömmer ofta att serva och fylla på bensin. Därför behöver vi en tydlig vägvisare, för vi har inte energin till att köra fel.

Så problemet ligger inte i att ta sig till målet, utan att förstå syftet varför vi skall dit. Är det en tillräckligt stor vinst för mig? Om inte så kommer jag hitta ett annat mål, en annan mening.

Energigivande föreläsning

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av
Energigivande föreläsning

Energigivande föreläsning

Vilken fantastisk kväll det var igår. Och vilken fantastisk publik! Det kändes verkligen som en av de där föreläsningarna där jag fick tillbaka mer än vad jag gav. En sådan där kväll där man åker hem med en varm känsla i magen, och man känner att ja..det här vill jag göra igen, igen och igen.

Nej för alla föreläsningar känns verkligen inte så. Ibland har jag åkt hem dränerad, tung, fattig. Vid tillfällen har jag frågat mig själv varför, varför gör du så här mot dig själv. Men sådana där kvällar som det var i går, där får jag svaret.

Jag gör det för att du ska få känna att du inte är ensam, för att du ska få ett bredare perspektiv eller kanske en annan synvinkel. Jag gör det för att få utlopp för all sorg och all smärta där inne. För att förvandla den till energi, till något användbart, till något fantastiskt.

Jag gör det för att ni är nyfikna, ställer frågor, ber om råd, samtidigt som ni delar med er, berättar eran verklighet..för mig.

Jag gör det för att jag är trött på att vara tyst, för att jag vägrar att skämmas, för att jag vill ge dig hopp. Visa dig att du kan, precis lika bra som jag!

Tack Sjuntorp för en fantastisk kväll [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Gratis föreläsning i Trollhättan!

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av
Föreläsning Rommele kyrka

Föreläsning Rommele kyrka

På Onsdag föreläser jag i kyrkans hus, Sjuntorp kl 18:00. Det är fritt inträde och öppet för allmänheten att komma. Det blir första föreläsningen för mig i år och jag känner mig taggad till  tusen. Äntligen har den där tröttheten släppt taget om mig och nu längtar jag efter att få komma ut igen.

Det blir föreläsningen ”Min bor & jag” fast i förkortad version på en timme. Självklart finns jag kvar en stund efter föreläsningen för bokförsäljning och samtal (kommer även ha med mig kläder från wear your label). Så ta tag i grannen, vännen eller kanske din familj och kom vet ja.

Att organisera (och prioritera)

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Att organisera och prioritera

Att organisera och prioritera

Jag sitter denna morgon och funderar på hur jag ska lägga upp April månad. Jag måste organisera och prioritera lite på min ”att göra lista”. Jag blir ofta helt tom och trött i huvudet av bara tanken.

Ofta har jag bara ett mål framför ögonen och då kör jag på det, stenhårt, och islut ändan kanske det visade sig att det inte var det viktigaste målet, eller i alla fall inte det jag behövde bli klar med först. Jag brukar liksom alltid ta det som motiverar mig först, det gäller ju att köra på känslan, när den väl finns där, för innan man vet ordet av det kan den ju vara borta.

Jag fick tillbaka feedback från min handledare igår. Samtidigt som jag helst bara ville gråta och dra en filt över huvudet när jag inser hur mycket arbete det är kvar så triggar det mig till att fortsätta. Men i April månad har jag två föreläsningar jag kanske borde prioritera att lägga energi på, uppsatsen har jag ju faktiskt inget slutdatum för. Samtidigt vet jag att om går jag ”all in” på uppsatsen nu, sitter varje helg och ledig kväll efter jobbet, då kommer den där tröttheten garanterat svepa över mig som en tung filt, och jag kommer därför prestera sämre både på uppsatsen och kommande föreläsningar. Jag vet det.

Ändå ligger den där och retar mig, det liksom kliar i fingrarna. Det känns som jag bara har två val, riva sönder skiten och låtsas som om den aldrig funnits, eller fortsätta. Pausa finns ju inte med i den där meningen eller hur? Sitta och små pilla med den och lägga mer energi på den när du är klar med dina föreläsningar står heller inte i den meningen eller hur? Nej.

Det är ju inte att jag inte förstår vad jag borde prioritera eller hur jag borde organisera. Ofta har jag för avsikt att följa den där bra planen, jag skriver ner den, försöker memorera den, talar om för andra hur jag ska göra. Men sen kör jag ändå på känslan.

Jag skulle behöva en skolfröken här hemma som slog mig på fingrarna så fort jag hamnade fel, (förmodligen hade jag inte lyssnat ändå). För det är ju det där också, man lyssnar liksom inte på någon annan, lika lite som man lyssnar på sig själv. Det enda man följer är känslan, energin, även om man redan vet att den kommer att leda en fel.

Hur en stressboll kan hjälpa dig

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Hur en stressboll kan hjälpa dig

Hur en stressboll kan hjälpa dig

Idag har det väl inte undgått någon att vissa personer kan koncentrera sig bättre när de är i rörelse. Själv blir det ofta fötterna eller benen jag gungar eller skakar när jag sitter på långa möten. När inte det längre funkar försöker jag måla, skriva, pilla med något jag  har framför mig, men vid det laget är koncentrationen redan långt borta. Sedan ett tag tillbaka har jag testat stressbollen. Den är ju liten, lätt att ta med sig och kan användas utan att den stör din omgivning. Själv har jag ibland blivit tillsagd att hela bordet skakar när jag vevar med mina fötter där under, så därför ville jag hitta ett annat sätt [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Med en stressboll tränar du inte bara muskler och rörlighet i hand och fingrar, jag tänker också att du kan använda den som ett tecken till dig själv. På att du är okoncentrerad, stressad eller ångestfylld (beroende på din problematik). När du är stressad kan bollen påminna dig om att ta några djupa andetag, när du känner dig ångestfylld kan vägleda dig bort från de mörka tankarna. De finns flera olika sätt att arbeta med stressbollar. Men när det kommer till stress och ångestproblematik arbetar jag med visualiseringsövningar tillsammans med bollen. Du kan tex tänka dig att du kramar ur dig din stress eller ångest. Du kan också använda den tillsammans med mindfulness och krama bollen någon minut samtidigt som du blundar och bara koncentrerar dig på hur bollen känns mot dina händer. Du kan använda den både genom att klämma på den, eller genom att rulla den i handen.

Jag fick ett mail från en av mina fantastiska läsare som delade med sig av sin upplevelse:

”Jag ville bara skicka en liten hälsning och tacka för stressbollen. Jag har den i jackfickan och den har redan visat sig användbar när jag stressar upp mig. Och det känns bra att ha den där så är den nära till hands i jobbiga situationer som när jag var på marknad med mycket folk i lördags.”

De finns verkligen många sätt att använda en stressboll. Vad är dina erfarenheter? Dela gärna med dig!

Stressbollen finns att köpa här.

Ångestgrupp i Vänersborg

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Ångestgrupp i Vänersborg

Ångestgrupp i Vänersborg

I morgon kl 18:oo i studiefrämjandets lokaler (Vänersborg) kör vi vår första tolvstegsträff (har endast haft en information innan). Det ska bli jätte kul och jag ser fram emot att få träffa alla igen. Det ska bli så spännande att se hur denna gruppen (inklusive jag själv) utvecklas under året. Det kan ju gå hur som helst 🙂 Jag hoppas såklart på att vi blir ett sammansvetsat gäng som både kan skratta och gråta tillsammans, en grupp där man kan få lika mycket stöd som energi.

Missade du första träffen men är intresserad av att vara med? Du lika välkommen ändå!

Plats: Residensgatan 7 D , Vänersborg

När: 18-19:30

Vid frågor kontakta mig på jessica@nestorforlag.se

Du har väl inte missat att gruppen även finns på Facebook under Tolvstegsprogrammet mot ångest.