Blogg

Det är inte det att jag inte bryr mig, för det gör jag, kanske för mycket. Det kanske är därför jag behöver hålla dig på avstånd. För att slippa påverkas själv.

Jag är liksom inte som alla andra. Jag har inget skydd, inget försvar. Allting jag älskar, älskar jag för mycket, älskar jag så att det gör ont. Därför ber jag dig, håll dig undan.

Dina känslor förvandlas till mina egna, ditt liv blir till mitt och jag behöver inte mer byggklossar i mitt liv. Jag har tillräckligt med mina egna. Ju högre tornet blir, desto större risk för att allt ska rasa.

Jag behöver inte den där svindlande höjden. Jag vill bara ha det stabilt omkring mig, veta att det jag har byggt upp, det håller. Inte mer, inte mindre.

Jag är rädd, rädd för att du ska komma för nära, rädd för att du ska komma för långt ifrån. Lämna mig, så att jag tappar allt jag byggt upp, förlorar det jag givit dig. Jag kan inte ge av mig själv, då går jag själv sönder. Det är som att jag själv behöver varje byggkloss. Varje gnutta energi måste hållas instängd inom min egen kropp, annars rasar den samman. Istället för att ge bort delar eller bygga upp nya, så håller jag tryggt mina i ett ständigt försvar. Varje kloss som tas ifrån mig gör att jag blir svagare och riskerar att hela min konstruktion faller. Därför har jag ingenting att ge till dig, ingenting.

Jag håller krampaktig tag i allt som i mitt. Om jag ger med ena handen är jag rädd att tappa det jag har i den andra. Jag kan inte ge och ta samtidigt. Jag kan bara hålla, hålla hårt.

Jag vet att det är frustrerande, jag vet att du aldrig har kunnat förstå mig. Men jag vill bara säga att det är inte det att jag inte bryr mig, för det gör jag. Kanske alldeles för mycket….

Jag har alltid förundrats över människor som kommer ihåg varje födelsedag, som alltid kommer ihåg den där ”gå bort blomman” eller uppmuntringspresenten. Som köpt julklapparna med omsorg och som aldrig missat en högtid. Det är inte så att jag aldrig köpt en present, men ofta blir det i sista minuten, ofta ingriper gåvan inte den mängden kärlek som jag egentligen skulle vilja visa. Och flera gånger har man väl stått där i dörröppningen med skammen över att ha missat eller glömt bort det IGEN. Det är inte bara det att jag är dålig på att ge bort gåvor, jag är precis lika dålig, om inte sämre på att ge av mig själv. Men jag vill att du ska veta att jag finns här, även om du varken ser eller hör ifrån mig. Detta är en samlad ursäkt till alla er jag glömt. Jag kommer förmodligen aldrig att bli bättre, även om jag försöker.

Hade jag varit bättre på att planera hade jag givit dig en sån där present som du blir jätteglad över, du vet så där överraskad så att du hade haft svårt att sluta tänka på det. Du skulle gå och förundras över hur duktig jag var på att snappa upp vad det är du egentligen önskar dig utan att du sagt ett enda ord.

Hade jag inte haft så många järn i elden och ständigt varit frånvarande hade jag tillbringat hela dagarna med dig. Gett dig frukost på sängen, ställt fram tofflorna och skördat varje hinder på vägen du skulle gå. Du skulle slukas över min omtänksamhet och verkligen känna hur mycker jag uppskattar och bryr mig om dig.

Hade jag inte varit så tankspridd hade jag planerat denna dag, kommit på någon bra idé, tagit med dig på något skoj, överaskat dig totalt. Du skulle bli förvånad över min äventyrlighet och bli mållös över tanken att du kanske inte känner mig så väl trots allt.

Men som du vet är jag inte sådan. Jag är skitdålig på att planera, strukturera och överhuvudtaget visa min uppskattning till dig. Det finns så mycket jag skulle vilja ge dig, så mycket jag skulle vilja säga. Men eftersom jag ständigt går vilse i min egen värld stannar det bara vid tanken. Men du ska veta att jag vid varje misslyckande själv blir påmind och att jag lever med känslan att aldrig ha gett dig nog….

  Jag har under några veckors tid sovit med ett bolltäcke och vill dela med mig lite av mina erfarenheter och gärna höra er andras åsikter och erfarenheter kring detta hjälpmedel. Täcket består av massa små bollar som är inlagda in en påse. Mitt bolltäcke är indelat i tre olika små påsar (eller var det fyra?), för att man ska kunna ta ut dem och lättare tvätta täcket. Men också för att kunna använda dem för att sitta på, detta skulle tydligen öka koncentrationen (har inte prövat det).

Jag tycker att det är svårt att säga om det är bolltäcket som har hjälpt mig eller inte då min sömncykel ser olika ut beroende på om jag är i en ”upp eller ner” period. Men jag tror att jag sedan användningen somnar snabbare, men det största skillnaden är nog att när jag vaknar kan ligga kvar i sängen och försöka somna om, eller bara ligga och vila. Det har aldrig hänt i hela mitt liv….Men jag vågar som sagt inte säga att det är bolltäckets förtjänst men det känns så. På helgerna har jag sovit eller åtminstone legat kvar i sängen och vilat längre, jag har nästan haft svårt att ta mig upp ut sängen i stället. Jag fullkomligt älskar tyngden, nu har jag 7 kg men skulle gärna ha ännu tyngre.

Min dotter har också sovit med det (hon har liknande problematik som mig) och hon sov till kl 8 för första gången i hela sitt liv. Så tecken verkar ha samma verkan på henne, att hon gärna vill stanna kvar under det.

Nackdelarna med täcket är att det är stort och tar mycket plats, det låter när du vänder dig om eller rör på dig (inget jag störs av). Men den störta nackdelen är att det är så varmt, jag svettas floder av att ha det på mig och vaknar vid flera tillfällen på nätterna av att jag är helt kladdig och varm vilket liksom förstör sömnen. Även dottern upplevde att det var jättevarmt.

Nu är det höst/vinter och vi har ca 18 grader i vårt sovrum och jag känner att täcket är för varmt, så detta täcke skulle jag inte kunna använda under sommar eller vår, det är en sak som är säkert.

Om jag skulle välja att få sova med ett vanligt täcke eller bolltäcke så väljer jag bolltäcket helt klart, men jag är inte riktigt nöjd med det ändå på grund av värmen. Jag ska försöka byta till ett kedjetäcke eller fibertäcke för att se om det passar mig bättre. Mer info kommer.

Igår tog jag semester för att ladda batterierna och jobba lite med företaget. Det blev en hel del koppar både te och kaffe.

Och en himla massa kärlek från den här killen.

Promenader är det bästa sättet för mig att rensa skallen. Att både få in och ut saker ur huvudet.

Sen återgick jag till jobb. Bokföring, fakturering, planering inför framtiden.

Och fick självklart trängas i fåtöljen med dessa två. Alla ska helst vara på samma ställe.

Sen fick jag en jättefin present av världens bästa dotter.

och middag med mys framför brasan. Önskar att alla dagar kunde ha samma lugn och flyt som denna. Njutning och återhämtning i allra högsta grad! Nu är det dags att börja jobba igen. Ha en trevlig helg!