Årsarkiv: 2021


Att göra destruktiva val

Att göra destruktiva val

Lyssna på oss:

Spotify | Podcaster |Breaker|Google podcasts| Anchor

eller i din närmaste poddapp

Att göra destruktiva val

Denna vecka har vi ytterligare en fantastisk gäst med oss från ett sjukt normalt liv! Denna gång är det Marcus Grandin, musiker och singelpappa, som vädrar sina tankar med oss. Det blev ett minst sagt intressant samtal! Temat handlar om det mörker han försökt fly undan sedan övre tonåren. En kamp som många gånger lett till destruktiva val och kortsiktiga lösningar som snarare gjort situationen värre. Samtalet ger inblick i bitar av hur ett terapisamtal i KBT (kognitiv beteendeterapi) kan låta. Lyckas vi hitta kärnan till Marcus dåliga mående? Och hur ska han gå vidare för att ta kontroll över sina destruktiva tankar och beteenden?

För att höra hela låten ”Port Royale” och ta del av fler kommande låtar av bandet Mani, klicka på här!

Gillar du det du hör? Glöm inte att gilla, dela och ge oss 5 stjärnor!


Ett liv på paus

2019 fick jag äran att medverka i en novellsamling med 14 andra starka kvinnor som upplevt utmattningssyndrom. En diagnos. 15 historier. Det viktiga med att prata om det är att vi alla upplever det olika. Det är viktigt att få förståelse för sig själv, och detta kan man få genom att känna igen sig i andra.

Jag håller på och rensar ut mitt lager och har nu tre ex kvar i min ägo av ”Liv på paus -hjälp mig”. Är du nyfiken på utmattningssymtom, kanske själv har upplevt det eller har en närstående som har? Då kan boken både ge igenkänning och kunskap. Du köper den för 250.- (fraktkostnad ingår). Är du intresserad så skicka mig ett mail (jessica@nestorforlag.se), eller kontakta mig på facebook eller instagram. Först till kvarn helt enkelt.


Att sitta fast

Jag har burit på många jobbiga känslor det senaste. Har haft svårt att svara på varför och vad dom kommer i från. Men efter några veckors bearbetning slår det mig att det nog handlar om känslan av att sitta fast. Att inte komma någonstans och att känna en omöjlighet att nå sina mål. Jag har alltid älskat mitt jobb men min största dröm har varit att få driva eget, om inte på heltid så på halvtid. Jag önskar mig större utrymme och frihet. Men det har det senaste känts helt omöjligt att nå.

När mina studier avslutades slog väl insikten ner som en bomb att det faktiskt var omöjligt för mig att jobba heltid samtidigt som jag ville starta upp min egna samtalsmottagning. Av den enkla anledningen att tiden inte räcker till. Jag kan inte jobba 8 timmar och sedan komma hem och göra några timmar till. Jag varken orkar eller vill det.

Skavsåret blev större och större när jag inte hittade lösningen och vissa dagar kände jag mig redo att ge upp. Kasta åtta års drömmar åt sidan och bara gå vidare. Men jag ville inte det, om det var någonting jag visste så var det att jag inte ville det. Företaget har verkligen betytt allt för mig (och gör fortfarande). Det har inte bara varit en källa till drömmande utan också till glädje. Men för att nå mina mål måste en förändring ske och jag står i början av den förändringen precis just nu.

Mer kraft kommer att läggas på jessicahjert.se  än på nestor förlag. Jag kommer fortsätta att blogga (kanske inte i samma utsträckning), producera böcker och material till skrivterapi. Men fokus kommer att läggas på det jag brinner för och det är att ta hand om din psykiska hälsa. Förutom samtal (och förhoppningsvis föreläsningar och workshops när coronan tillåter) kommer jag att bygga en ny produktbas på min andra hemsida som jag tycker ingår i self-care för att hjälpa dig till att bättre ta hand om dig själv. Jag har precis köpt in teér och ljus för att främja din hälsa men kommer uppdatera mitt produktlager hela tiden. Denna lilla förändring gjorde att både lust och glädje kom tillbaka, och den där framtiden som kändes så långt borta kom plötsligt närmare igen. Jag vet att detta inte kommer att bli enkelt, men det kommer i alla fall inte vara omöjligt och bara det räcker för att energin ska komma tillbaka.

Ibland behöver man helt enkelt rikta om sin kompass. Jag har fortfarande samma mål, men tar mig dit på ett lite annat sätt. Jag hoppas att du vill fortsätta följa med, och att du kommer att älska mina produkter lika mycket som jag ❤︎


Hej från terapistugan

Här kommer ett hej från terapistugan. Även om jag har mina möten och digitala kurser här så är det mycket som inte är klart än. Jag väntar tex på att denna hyllan ska fyllas med produkter. Jag tänker mig self-care ❤︎ Oljor, ljus, teér och förhoppningsvis ett helt örtapotek. Vissa saker är på ingång, andra saker letar jag med ljus och lykta efter. ”Det blir bra” är ett mantra jag upprepar för mig själv just nu. Det behövs när man är otålig.

I den här hörnan ska två stora fönster upp. Dom går i princip från golv till tak och kommer ge utsikt över både skog och vatten. Jag längtar efter att få yoga och meditera i det hörnet. Gissar att det även kommer att ge ett lugn till mina besökande klienter som får en magisk och lugnande utsikt.

Under vintertid inser man att det finns nackdelar med att ha klientmöten här hemma, det är svårt att med bil komma upp och ner för vår backe när den är fylld med snö, man är rädd för att besökande kommer att halka och slå sig och man får skotta inte bara runt sitt eget hus utan också fram till terapihuset. Vintern brukar ju dock vara kortvarig i det här landet så jag hoppas att fördelarna överväger. Så som att exempel inte behöva åka hemifrån för att kunna packa varor eller ta emot besök ❤︎

Jag älskar verkligen det här stället, och jag hoppas att besökande kommer känna samma kärlek. Både till kommande produkter och till terapistugan i sig. Efter fönsterbytet väntar också ett gammalt gediget trägolv. Kanske blir det ett senare år att måla om huset i en helt annan färg.

Just nu längtar jag så att det gör ont efter kurser och workshops. Både att få hålla i dem men också att få delta. Det är något speciellt med sådana möten. I bästa fall slutar det inte med att man endast fått med sig kunskap, utan ibland också en vän.

Jag hoppas att min terapistuga inte bara blir en påminnelse om självkärlek och självomhändertagande, utan också en knutpunkt för återhämtning och äkta möten där vi inte bara lär känna oss själva utan också varandra ❤︎

 


Att tro sig vara sjuk i huvudet

Lyssna på oss:

Spotify | Podcaster |Breaker|Google podcasts| Anchor

eller i din närmaste poddapp

Nytt avsnitt!

Therese var säker på att hon var ”sjuk i huvudet” innan hon fick diagnosen hypotyreos; dvs underfunktion i sköldkörteln. Att ha problem med sköldkörteln är ett otroligt vanligt bekymmer i dagens samhälle, främst bland kvinnor, ändå pratas det sällan om denna typ av besvär. Vad påverkar sköldkörtelns funktion, vilka är symtomen och när borde man söka hjälp? Detta och mycket annat tar vi upp i veckans avsnitt!

Glöm inte att gilla, dela och ge oss 5 stjärnor om du gillar det du hör! Du hittar oss enklast på https://jessicahjert.se eller https://hobbykreatoren.se


På hal is


Nej jag tänker aldrig sluta tjata, ynnesten, att få leva här. Jag som har längtat ett helt liv efter närheten till naturen är tacksam varje dag jag tittar ut genom fönstret. Det känns i hela hjärtat. På riktigt.

Nu när isen har lagt sig kändes det som att trädgården blev ett par kvadratmeter större. Helt plötsligt kan man ta en promenad, mitt över sjön ❤︎ Vi inser att det är mycket som behöver införskaffas när man lever så här, sådan som jag aldrig tidigare haft i min ägo så som skridskor, isdubbar och olika vattenfordon av alla dess slag.

Det känns om att jag är ute på hal is på flera sätt i livet just nu, och skridskor har aldrig varit min favorit sko. Jag halkar runt och har ingenstans att hålla mig i. Men livet handlar om att lära sig så det är vad jag ska göra just nu. Nya skridskor är inköpta och jag ska försöka glida fram både på isen och genom livet. Jag vet att jag kommer att falla. Men jag vet också att jag tar mig upp igen ❤︎


Jag är på väg någonstans

Det bor en förändring i mig. Jag känner den i mitt bröst. Mina skor känns för trånga, vill slita av mig dem och springa barfota i gräset. Livet ger mig skavsår. Jag tänker att det får vara så men innerst inne vill jag bara slita av mig arbetsskorna och skita i allt. Men man kan inte göra så. Det vet man ju. Lämna in nyckeln och gå tomhänt genom livet. Förösker leta efter nya skor men hittar inga som passar. Allt ser fint ut på håll. Du har ju alltid gillat dom här skorna förösker jag säga till mig själv, sluta jåla och fortsätt gå. Och jag tänker att jag gillar dem, det gör jag, kanske älskar dem till och med och vill liksom inte släppa taget om dem alls, men de bär mig bara inte framåt längre. Hur länge ska man stå ut med den känslan frågar jag mig själv. Hur länger orkar du kontrar svaret tillbaks. Skorna är slitna men jag ser på dem med kärlek, så mycket de har givit mig, hur mycket har de kvar?

Det bor en förändring i mig. Jag är på väg någonstans, vet inte bara var.


I terapihuset

Att ha blivit med ”terapistuga” är en stor förändring i mitt liv. Helt plötsligt kan 20 års drömmar förverkligas. Fatta känslan! Tankarna flyger fram och tillbaka och jag vet knappt ut eller in. Vart ska jag börja, vad ska förverkligas och vad ska få stanna i drömstadiet?

Jag vill helt klart att min lilla stuga ska vara mer än bara ett ställe där du hittar återhämtning och kommer på samtal. Jag vill ha workshops, föreläsningar, pysselkvällar men vill också sälja produkter som kan stärka din hälsa och återhämtning.

Just nu letar jag produkter men testar också att göra egna (så som oljeblandningar för särskilda behov ångest, stress, sömn osv). Men skulle gärna ta emot tips och förslag av dig Vad skulle DU vilja ser mer av? Vad skulle du vilja ha för produkter/tjänster? Vad är du nyfiken på och vill veta mer om?

Det är så lätt att man låser sig i sina egna tankar/fantasier och missar något som redan finns mitt framför en.

Så vad händer i terapihuset? Vad kan man göra där? Vad finns det att köpa? Vad ser du när du kommer in? Vad vill du göra under ditt besökt och vad vill du få med dig hem? Vad får du för bilder av mitt företag? Är jätte tacksam om jag får se min situation ur dina ögon för att få hjälp framåt, så skriv gärna en kommentar eller skicka ett mail. Jag skulle bli supertacksam!!!


Hänt i veckan

Jag håller på och testar produkter för att eventuellt bli återförsäljare. Jag älskar produkter som kan stärka både vår psykiska och fysiska hälsa. Jag har i över tio års tid haft drömmar om rawfood café och rawfood produkter, kanske är detta en del av det. Va, tänker vissa, den drömmen har jag aldrig hört talas om. Nepp, det kan bero på att jag är helt värdelös på att laga mat och då menar jag verkligen helt värdelös. Till och med rawfood som är omöjligt att misslyckas med kan jag få att se oätbart ut. Jag vet mina begränsningar. Mat är en av dem. Men drömmarna finns där, att kanske kunna få bjuda på örtte och elixir i gläntat. Både på bryggan och på lilla verandan. Just nu jobbar jag med att lära mig allt krångel med import, så kanske ger jag upp innan jag ens har börjat. Har mailat livsmedelsverket, läkemedelsverket och tullverket, känner redan energi rinna ur mig. Nåja, drömma ska man.

Gjorde en selfcare-ritual som sade åt mig att släppa taget. Kanske var precis det jag behövde. Inte forcera så mycket. Ta hand om mig själv och min flock och låta andra saker vara. Så det tänker jag påminna mig om denna månaden. Saker löser sig, släpp taget.

Har också förberett inför kursstart när det kommer till kbt-programmet om övervikt. Ska bli så himla kul! Jag ser så mycket emot tiden vi har tillsammans, och tänk att när det är klart, om 12 veckor, då är det vår. Jippi!

Sen dricker jag mina örter, andas och rör mig. Försöker hålla en bra balans för att hålla både kropp och tankar i schack. Känner mig faktiskt ganska harmonisk inombords. Ingen ångest, men en hel del sorg och längtan. Corona börjar ta på de flesta av oss nu. Ser ledsnaden i alla ögon jag möter. Vi som brukade kramas. Vi tittar på varandra med varma ögon men värmen går inte igenom visir och ansiktsmasker. Vi försöker le, men ingenting känns som förut.

Och så unnar jag mig, njuter. Har fått craving på glass trots att det blåser isvindar ute. Testar nya sorter och har hittat favoriten i salt karamell. Njuter av helgen, ibland så mycket så att det gör ont. Jag försöker stanna tiden, men den fortsätter bara att gå. Och tänker att livet, får vara precis så.


Att hitta den rätta!

Nytt avsnitt!

Ensamhet är ett stort bekymmer för många av oss i dagens samhälle. Hur kommer det sig att det är så svårt att träffa ”den rätta”? Och hur vet vi egentligen när vi har träffat ”rätt”? Vi sitter såklart inte på något facit i denna fråga, däremot delar vi våra tankar och reflektioner. Kanske får du något tips om hur du kan jobba med tankarna som hindrar dig från att våga öppna upp för nya relationer? Vi delar också våra bästa tips för hur du håller liv i (eller VÄCKER) en redan befintlig relation!

Lyssnar gör du här

Glöm inte att gilla, dela och ge oss 5 stjärnor om du gillar det du hör! Om du vill komma i kontakt med oss så når du oss på https://jessicahjert.se eller https://hobbykreatoren.se