Vilka är dina mål, kastar jag ur mig  och förväntar mig ett lika snabbt svar tillbaka.

Han skruvar på sig. Är tyst en stund.

Jag försöker luta mig mot tystnaden men blir obekväm.

Vet du, säger han plötsligt. Jag vill bara bli gammal. Jag vill bli en bra farfar.

Vi fortsätter samtalet, som om ingenting har hänt. Men där och då hände något, i mig.

Jag som har tusentals drömmar och mål fick dem raserade på en sekund,

för när jag rannsakade mig själv insåg jag att jag egentligen också bara hade en.

Jag skiter i om företaget inte går att driva runt, jag bryr mig inte om hur mycket jag tjänar. Det spelar ingen roll om jag inte får min hönsgård eller om drömmen på landen inte blev den dröm jag förväntande mig, inget av alla de där målen på min lista spelar egentligen någon roll…om jag inte får bli gammal.

Något vi många gånger tar för givet men kanske behöver bli påminda om för att välja rätt här i livet och inte sträva för hårt mot något som egentligen inte är viktigt.

Kanske lämnade jag mötet med mer lärdomar än honom. För visst har jag många önskningar, men ut sticker en.

Jag vill bli gammal.

Kaffebryggaren smattrar i köket, jag kommer på mig själv med att längta efter den där första klunken, och efter koppens värme i min hand. Jag hör steg från ovanvåningen. Väntar på att någon av de snoriga barnen ska komma ner för trappan.

Själv har jag en bultande huvudvärk och en öm hals. Kroppen värker och är trött.

Jag som skulle börja träna i veckan, och fortsätta måla mitt vardagsrum.

Livet ville annat.

Jag hämtar mitt kaffe och kryper djupare upp i soffhörnet.

Här stannar jag. Ett tag ❤︎

Du missar väl inte att jag tävlar ut julgåvor på instagram? Varje måndag fram till jul tävlar jag ut en skrivprodukt. Tipsa vänner och bekanta. Gå in, följ och tävla nu!

Önskar er en fin måndag!

Välkommen till Nestor förlags adventskalender. Fyra söndagar i rad kommer jag att bjuda dig på terapeutiska tanketips i syfte att förbättra din psykiska hälsa.

Är du medveten om dina automatiska tankar?

Vi tänker tusentals tankar varje dag. De flesta av dem är omedvetna. Våra automatiska tankar kommer snabbt, behöver inte alltid vara formulerade i en mening utan ibland bara en bild eller ett ord. Till exempel kanske man ser en bild framför sina ögon hur man gör bort sig, eller tänker usch när man ser sig själv i spegeln. Automatiska tankar kan delas in i tre kategorier:

• Neutrala tankar – “jag ska köpa bröd imorgon”
• Positiva tankar – “det här var jag duktig på”
• Negativa tankar – “jag måste vara dum som inte förstår det här”

Så länge våra tankar är positiva och neutrala så gör det inget men när de blir negativa lämnar de ofta en dålig känsla efter sig. Har man därför flertalet negativa tankar upplever vi ofta oro och ångest.

Så om du vill bli av med din oro eller ångest, reflektera över hur du tänker!

Jag kan inte förändra mina tankar brukar klienter säga. Men sanningen är att: jo, det kan du, (men det kräver tid och tålamod) så först av allt måste du veta vad du tänker. Vi pratade redan i förra adventsinlägget om att studera dina tankar och då pratade vi om dina medvetna tankar. Så denna gång försök att stanna upp, reflektera om du känner en negativ känsla i din kropp. Vad tänkte du på som gjorde att den uppstod? Om du hör en negativ tanke flyga förbi. Fånga den.

Ha gärna papper och penna med dig för att fånga upp flyktiga tankar som kommer så snabbt så du nästan inte hinner reagera på dem. När du samlat dem under en vecka (eller kanske under en dag) vill jag att du tittar på pappret för att se vad du omedvetet (och ofta upprepat) tänker på. Kanske kan du hitta något tema? Vad handlar tankarna om?

Har du mest positiva, neutrala eller negativa tankar? Undersök din hjärna för en dag. Berätta gärna vad du hittar där inne ☺︎

Önskar dig en fortsatt fin söndag.

Idag är en ledig dag och jag ska verkligen försöka att inte göra för mycket, inte ställa krav på mig själv. Senaste veckan har jag känt mig så ledsen och sönderstressad. Spelar ingen roll vad jag gör så är det inte tillräckligt.

Jag känner mig så sjukt otillräcklig just nu, för mina djur, för mina barn, för mig själv.

Idag planerar jag att inte hoppa ur mysbyxorna. Jag ska få färdigt lite pappersjobb och ha ett telefonmöte, mer än så ska jag (försöka att) inte göra.

Har i vilket fall fått godkänt på min tenta och i morgon väntar sista skoldagen. Det är skönt om något.

Med skolan försvinner en stressfaktor i mitt liv. Ska blir skönt att ha lediga helger och kunna läsa vilka böcker jag vill och inte enbart kurslitteratur. Det finns så mycket att se fram emot och det ska jag försöka fokusera på just nu. För idag är en sån där dag där jag behöver vara snäll mot mig själv. Där jag behöver krypa upp i ett hörn med te och lussebullar. Där jag behöver krama hunden och dela filten i soffan med ett av mina älskade barn. Där jag behöver slötitta på tv utan någon som ropar mitt namn.

Idag är en dag där jag inte vill behöva räcka till, idag är en dag där jag bara vill finnas till ❤︎

Tänk att det är December redan. Hur sjukt? Känns inte som att jag alls har hängt med i svängarna så här i slutet på året. Alla rutiner är borta. Ingenting är sig likt. Inte heller denna månad hade jag bilder på mig själv så bjuder er på frostiga bilder på min trädgård.

November har mest bestått av stress och slit skulle jag säga. Men nu är December här och tre veckors semester väntar. Hoppas att kunna hämta andan igen, hitta tillbaka till vardagen och bli lite mer mig själv.

 Det bästa med December förutom att ge julklappar till mina barn är att skolan är över. Fick meddelande från min examinator i fredags kväll att uppsatsen behöver kompletteras innan den blir godkänd. Tack för det en fredag kväll, fick mindre än en vecka på mig att rätta till felen vilket gjorde mig både trött och ledsen. Gick ut på en promenad där jag bara lät tårarna rinna. Är så trött på krav och måsten just nu. Vill bara kunna arbeta fritt så gissa lättnaden när det här är över.

I november har vi haft fullt upp med husrenovering. Nu är det endast vårt sovrum som ska tapetseras och vardagsrummet som ska målas. Lättnaden känns enorm även där. Alla julklappar är inköpta, eller ja, i alla fall till barnen. Resten har jag inte hunnit eller orkat tänka på, får väl ta tag i det när uppsatsen är klar. Drar en djup suck (av lättnad) och välkomnar december. Må du komma med kärlek och vila ❤︎

Välkommen till Nestor förlags adventskalender. Fyra söndagar i rad kommer jag att bjuda dig på terapeutiska tanketips i syfte att förbättra din psykiska hälsa.

Lite i sista minuten ville jag bjuda er på en adventskalender. 2019 verkade vara ett år som jag likt detta, led av bristande energi, därför saknas en julkalender för det året. Men så där kan vi ju inte hålla på. Nej därför bestämde jag mig för att åtminstone bjuda er på ett inlägg varje söndag fram till jul. Denna gång kom jag fram till att jag skulle dela med mig av terapeutiska tips. Tidigare kalendrar finner ni här:

2016-24 sätt att ta hand om dig själv

2017- en skrivövning varje advent

2018- en skrivövning varje dag

Om du tidigare gått i KBT, eller över huvudtaget känner till något om det så kommer du känna igen det jag pratar om. Men här kommer en påminnelse. DINA TANKAR STYR DITT MÅENDE.

Jo det är helt sant. Dina tankar skapar en känsla i din kropp- känslan i kroppen-eller tanken du har-skapar sedan en handling. Allting sitter i hop, som en kedja. Tänk dig en trekant △ i ett hörn sitter tanke- i andra känsla- och i det tredje beteende.

Dessa sitter ihop.

Vi gör som vi gör på grund av att vi tänker som vi tänker. Det går också åt motsatt håll. Vi tänker som vi tänker eftersom vi gör det vi gör. Så det du behöver förändra är alltså din tanke, eller din handling, börja där det känns lättast så hänger resten med.

Så det jag vill att du gör idag är att titta på triangeln, sätt in din tanke och se vad den skapar för känsla i dig, och hur den sedan får dig att handla. Och sist men inte minst, vad ger ditt beteende dig för konsekvenser?

Det är här din förändring börjar. Vid självkännedom. Innan du kan förändra något så måste du veta vad du gör och varför. Så varsågod och undersök dina tankar.

Önskar dig en fortsatt fin söndag.

Hur ska man kunna vara ”som vanligt” i en ovanlig vardag?

Jag har träffat klienter digitalt sedan i mars och på jobbet bär jag visir för att skydda mina kollegor från mig och mig från mina kollegor. Suck, det är lätt att bli uppgiven, och trött på situationen.

I veckan har jag känt mig lite nedslagen över coronasmällen som återigen har tagit över stora delar av vårt land. Är både arg och ledsen. Kanske också besviken, och rädd. Det bor många känslor i en pandemi och man vet inte riktigt vem man ska rikta dem mot. Ska man vara arg på Kina, Tegnell, vår statsminister eller personer som fortsätter åka utomlands, gå på krogen eller på dem som låtsas som ingenting. Jag vet inte…

I dagens samhälle med all teknik som finns så förstår jag inte att vi inte har löst situationen bättre. Måste verkligen alla barn gå i skolan? Hade man inte kunnat dela in dem i mindre grupper, hade inte vissa klasser, eller personer i vissa klasser, kunnat jobba hemifrån? Jag vet att det finns i hinder, men jag vet att det framförallt finns lösningar.

Jag kan också bli irriterad på personer som gnäller över svårigheten att behöva jobba hemifrån. Jag förstår den absolut. Men vi är i en speciellt tid just nu, och förhoppningsvis går den över. Och vissa personer, tex som jag själv skulle verkligen vilja arbeta hemifrån, men får inte, utan måste gå till jobbet och utsättas för smitta varje dag. Det är inte heller kul.

Det är skit nu. För alla. Oavsett vilket håll man vänder sig åt. Vi sitter i samma båt.

Om jag hade fått välja hade jag arbetat hemifrån. Jag hade inte låtit mina barn gå till skolan, och jag hade undvikit kontakt med andra människor så långt det går. Men jag får inte välja… och kanske är det det, som känns värst.