Månadsarkiv: april 2015

Jobb-baksmälla, utmattning och irritation

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

IMG_1929

Igår jobbade jag hela dagen, först på mitt vanliga arbete och sedan direkt till en föreläsning för NÄFS. När jag kom hem från föreläsningen 20.30 var jag helst slut, och dagen idag har känt som en lång baksmälla. För mycket jobb helt enkelt!!!

Idag är det en sådan dag när allting går emot en. Nätverket är segt, skrivaren slutar att fungera och det går inte att logga in på skatteverkets e-tjänst. Jag hade tre saker jag skulle hinna göra ikväll + svara på några mail och inget av det blev gjort. Suck. Ni vet när all energi är utsugen pågrund av egentligen ingenting men vill ändå bara lägga sig i ett hörn och gråta. Men nu jag ger upp för idag, nu tar jag ledigt och börjar helgen istället :Daze: lite utmattad och vimmelkantig.

Men i morgon tar jag nya tag och hoppas hinna med de där små sakerna som egentligen inte ska ta någon tid alls. Hoppas att ni haft en bättre kväll. Trevlig helg på er!

Rätt eller fel?

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ångest av

Just nu ser det ut som en krigszon här hemma. Vi håller på med en ommöblering av rum här i huset. Ett av mina ständigt återkommande ångestområden har varit på kvällen när jag ska gå och lägga mig. Jag fullkomligt avskyr att inte sova på samma våning som barnen. I flera år har jag ändå plågat mig, legat och oroat mig tills jag somnat av ren utmattning. Byggt planer i mitt huvud hur jag på olika sätt kan ta mig upp till övervåningen för att rädda mina barn när olika former av olyckor inträffat.

Men äntligen, ÄNTLIGEN kommer jag att slippa detta plågsamma lidande då vi flyttat ner barnens sovrum i källaren med oss. Varje natt jag lade mig brukade se ut så här :Afraid: och varje morgon så här :Tired:

Hädanefter hoppas jag på det här varje kväll  :Zzzzzz:  och detta varje morgon  :Pleasure:

Sedan kan man ju diskutera rätt eller fel, ska man verkligen ge efter sin ångest så här? Men just nu skiter jag i vilket. Jag har haft denna kamp varje natt i flera år, just nu är jag bara glad att slippa ett av vardagens alla ångestmoment.

Ser för första gången på väldigt, väldigt länge fram emot att krypa ner i min säng, undra vad mina tankar kommer att kretsa kring nu?

Social baksmälla! 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

När det varit helgdagar och man träffat mycket folk får jag någon form av social baksmälla. Jag blir trött, nedstämd och vill dra mig undan oavsett sällskapet. Det tog faktiskt flera år för mig att hitta kopplingen. Men idag vet jag, mycket intryck=dåligt mående i några dagar.

Förr i tiden kunde jag väl återhämta mig naturligt. När man var ung och bodde hemma hade man ett rum att stänga in sig i, när jag flyttade hemifrån räckte det att komma hem och stänga dörren för att ladda upp batterierna. Men idag är det inte lika lätt (barn=mamma får aldrig vara ifred). Bristen på återhämtning gör att jag tycker att social situationer blir jobbigare och jobbigare. Jag ser sällan fram emot en fest när jag vet att jag (trots att jag är nykter) kommer att må sämre än sällskapet dagen efter.

Efter ett Lisebergsbesök för något år sedan var jag nästintill sängliggande i tre dagar efteråt! Så det gäller att planera sina aktiviteter väl. Jag vet inte om det är specifikt för personer med ADHD eller om det bara är jag men oavsett så är det viktigt att fundera på hur du/ditt barn  eller annan anhörig reagerar i sådana här situationer. Kan ni isåfall på något sätt hjälpa personen att planera in aktiviteter och återhämtning?

Det är inte konstigt att ett intryckskänsligt barn blir utåtagerande, trött eller ledsen efter social aktivitet eller stökiga miljöer. Jag blir själv gråtmild, lättirriterad och oerhört trött av det. Jag känner mig uttömd dränerad och går runt som en zombie här hemma. Försöker liksom att hänga med i familjens tempo fast att jag helst av allt egentligen bara vill stänga in mig, få sova.

Fundera på hur du eller din anhörig kan samla energi efter sådana händelser, för de kommer aldrig till fullo kunna gå att undvika. En tyst promenad, jogging/cykeltur, se på en film tillsammans, läsa en bok, måla eller pyssla. Eller ge medvetet personen tid och rum att gå undan.

Problemet (iallfall för mig) är att inte ens de roliga sakerna som ger mig energi känns roliga när jag befinner mig i zombiezonen. Mina ben bär mig inte för en joggingtur och min hjärna kan inte formulera ett enda ord. Det enda jag behöver är den största möjliga tystnad. Ett ljudisolerat rum med lås och bom där jag kan ligga ostört om så bara för en stund.

All in?

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Jag vet inte om ni liksom jag går ”all in” så fort ni får för er något? Jag kan bli så trött på mig själv i dessa situationer för JAG VET att jag kan börja med en sak i taget och köpa lite efterhand om intresset håller i sig, men inte. Ska det göras ska det göras ordentligt! Ja just nu gäller det målning. Det började med ett staffli, tavlor och oljefäger. Sedan blev det akvarellfärger, akvarellpennor och akrylfärger. Ja och jag kommer nog inte sluta förrän intresset svalnat om några dagar/veckor/månader.

Och ja som ni förstår är det ju inte första gången, utan jag är sådan här med allt! För ett tag sedan ”snöade” jag in mig på ”no poo” (för att förklara det enkelt så innebär det att man ska tvätta sig naturligt och ekologisk). Ja, och jag började att duscha i olja, men istället för att köpa EN olja, (ja man behöver ju faktiskt bara en ). Så köpte jag alla olika sorter som fanns tror jag! Jojobaolja, morotsolja, avokadoolja, olivolja, ricinolja…. Självklart tröttnade jag efter ett tag, eller ja min hud tyckte inte om det, så där stod jag med olja för hundratals kronor :Pondering:

Det var samma med schampo, jag tror att jag hade tio olika ekologiska schampon ett tag, varför då??? Man använder ju bara ett i taget! När jag väl ”snöade” in mig på det där ekologiska spåret skulle jag liksom slänga och byta ut allt. Jag hivade mitt gamla smink och köpte över tjugo olika ögonskuggor, ekologiska sminkborstar osv, OCH JAG SMINKAR MIG INTE ENS!!! Vad tänker jag med? Blir nästan själv förvånad  :Thinking:

Det är samma med det mesta jag gör. Jag köper lökar och fröer för tusentals kronor, när det enda jag skulle ha var en tomatplanta (och sedan dör ändå allt ifrån mig för att jag inte orkar hänga kvar hela vägen ut för att ta hand om det).

Jag brukar säga att jag inte alls är impulsiv, kan liksom inte känna igen mig i det ordet. Blev till och med förbannad på psykologen som gav mig ADHD diagnosen och uttryckte att jag var impulsivare än genom snittet. Vad fan snackade han om? Men okej, jag ser det nu.

Guilty as charged  :Felon:

Om ångesten får bestämma…

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ångest av

stress-441461_640

Om ångesten hade fått bestämma skulle barnen sova i vår säng. Tätt tätt intill så att jag hade kunnat bevaka och känna varje andetag.

Om ångesten hade fått bestämma hade jag haft en egen läkare som kunde checka av blodstatus, blåmärken och vaga symtom på livsfarliga sjukdomar varje dag.

Om ångesten hade fått bestämma skulle jag ha sprinklers i taket och ett direkt alarm till SOS i varje rum.

Om ångesten hade fått bestämma skulle barnen aldrig lämnas obevakade. De skulle ha ett ständigt skydd mot misslyckanden, glåpord och orättvisa runt sig.

Om ångesten hade fått bestämma hade jag haft ett välinrett panicroom i huset. Som hade stått pall om så hela jorden förvandlades till en krigszon.

Om ångesten hade fått bestämma hade jag kört en okrossbar och skottsäker bil, den skulle kunna flyga, flyta och ständigt vara förberedd på världens alla faror.

Om ångesten hade fått bestämma skulle jag ständigt har två väktare som bevakade mitt hus, antiximex på plats för att förhindra hussjukdomar och en veterinär till granne som ständigt (och givetvis gratis) var redo för att ta emot mina fyrbenta vänner.

Om ångesten hade fått bestämma hade jag varit ekonomiskt oberoende så att inga räkningar i världen kunde höjda min stressnivå.

Om ångesten hade fått bestämma skulle alla jag älskade vara en meter i från mig, inlindade i bomull och med en skyddande hinna runt sin kropp.

Men jag har inget annat val än att släppa kontrollen och låta ångesten sväva fritt. Den får inte bestämma…. kan inte bestämma.

Påskbrev, påskparad och ogräs? 1 kommentar

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

IMG_1828 2

Idag var jag uppe med tuppen. Hur mycket jag än ville gick det inte att somna om. Men solen skiner och man har några extra lediga dagar framför sig så vad gör det? Idag blir det utdelning av påskbrev, påskparad och vänner på middag.

IMG_1827

För övrigt i helgen hoppas jag hinna med några joggingrundor och att någon slags motivation faller över mig att ta tag i trädgården. Lika bra att ta tag i det där ogräsrensandet nu egentligen. Men jag känner mig segare än vanligt och orkar knappt tänka tanken. Jag hoppas i alla fall att ni alla får en superpåsk!

IMG_1829

Drömmen om att bli författare

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar Författarskap & skrivterapi av
Drömmen om att bli författare

Drömmen om att bli författare

Jag får flera mail och ibland även manus skickade till mig av personer som önskar att bli utgivna. Men (som det ser ut idag) tar jag inte emot några manus av flera anledningar. Det flesta som kontaktar mig har skrivit om psykisk ohälsa i olika former och även om jag måste tacka nej så tycker jag ändå att det är jätte bra att ni skriver om ämnet, det behövs pratas om. Både för er egen skull, som en bearbetning, men också för andras skull, att känna igen sig i.

För dig som verkligen vill ge ut en bok själv finns det idag flera sätt. Du kan bland annat få en massa tips från egenutgivarna. eller Seriff.

Att ge ut en bok en större process än vad man tror. Ofta behöver du redigera din text så många gånger att du själv tappar räkningen. Med min första bok höll jag allvarligt talat på att spy av att bara se texten. Jag var såååå trött på den. Och då hade jag ändå anlitat en korrekturläsare + haft vänner och familj som hjälpt till att rätta till i texten!!

Sen är det det där med formgivning och sättning av en text. Det hade jag till en börja ingen aning om vad det var, men även där anlitade jag ett företag som hjälpte mig (Lilla blå tornet, kan verkligen rekommenderas)  :Approve:

Det är lite som att lägga ett pussel där flera bitar ska på exakt rätt plats. Om jag skulle ge ut någon annans bok på mitt förlag skulle det innebära att jag i månader skulle vara tvungen att avstå från mina egna projekt, och det är jag i dagsläget inte beredd att göra. Jag känner inte heller att tiden finns där för att kunna göra en produkt åt någon annan. Jag arbetar heltid som anställd och jobbar varje kväll med mitt företag, att plussa på en uppgift till i det där tajta schemat funkar inte, då går jag sönder. :Tired: Så hur mycket jag än hade velat, eller tror på din bok, så tyvärr!

Men jag hoppas att ni inte ger upp! För även om det är en slitsam fas att gå igenom så kommer du ut starkare på andra sidan, det är värt det till 100%.

Lycka till!!

Ett sätt att hämta energi?

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

IMG_1853

Jag har i över en månadstid haft ett starkt sug efter att få måla. Jag har ingen aning varför, bara en känsla av att det är något som behöver göras. Så idag lämnade jag jobbet lite tidigare och åkte och köpte mig själv ett staffli, färger och tavlor. Jag hoppas att det är ett sug som håller i sig så det inte är som allt annat…man tröttnar efter ett tag :Distort:

Jag älskar ju att skriva, ord, texter och meningar kommer till mig hela tiden och jag kan inte få dem att sluta. Men när jag är som tröttast och  mår som sämst så får jag liksom inte ut någonting hur mycket jag än försöker. Så här tänkte jag att målning kanske hade kunnat hjälpa. Kanske kan det fungera som en avlastningszon och slänga ur sig all skit när man mår som sämst, eller kanske tvärtom ett ställe för återhämtning som faktiskt inte kräver någonting av mig.

IMG_1852

Min tanke är i alla fall att ha en tavla stående och kanske gå där och dutta lite varje dag (det är bara en tanke, kanske blir det inte alls så). I stället för så mycket annat som känns kravfyllt kanske detta kan komma kännas lustfyllt. Ja det är i alla fall min förhoppning  :Happy-Grin:

IMG_1851

Kanske är jag mer konstnär än författare, kanske en ny del av mitt företag  :Wink: Bildbevis kommer. Ha en fortsatt trevlig kväll!

Att tänka på när du har arbetskamrater med ADHD 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ADHD av

Jag får många frågor angående ADHD och arbetsliv, både från personer med ADHD som inte tror sig kunna jobba, men även från arbetsgivare som undrar om bemötande. Många är oroliga för arbetslivet och det har jag full förståelse för. Som ny på en arbetsplats vill man bara smälta in i gruppen, man vill vara som alla andra.

Jag har varit öppen och ärlig på min arbetsplats, alla vet om min problematik. Många har frågat hur jag vill bli bemött om de är något de skall tänka på eller hur de ska bete sig, oftast står man där med öppen mun utan att kunna ge något direkt svar :Sad: Utan säger att man vill bli behandlad som vem som helst, som alla andra. För det är ju sant. Det är ju det man vill. Men på senare tid har jag insett att det inte är sant, jag vill inte bli behandlad som alla andra för om jag till exempel inte får ett korrekt svar står jag handfallen i situationer och inte vet vilket håll jag ska gå. Om jag inte får veta min plats, kunna skapa mina rutiner eller veta vad som händer i min framtid kommer ångesten över mig som ett regnmoln och blir mörkare och mörkare för varje dag, och för att få regnet att skingra sig vill jag veta, måste jag veta, ha svar, annars går jag sönder.

Jag har hittat egna strategier för flera av mina arbetsuppgifter. Jag går till exempel nästan aldrig ifrån mitt rum utan penna och papper i handen för att jag vet att jag måste skriva upp saker annars faller det ur minnet direkt. När någon berättar någon information till mig och jag inte är beredd så mår jag ofta jätte dåligt, blir stressad och ångestfull för att jag vet att jag inte kommer att komma ihåg vad de säger. Det har till och med hänt att jag ställt samma fråga till flera olika arbetskamrater för att jag glömt svaret eller att jag ställt frågan överhuvudtaget. Suck….

Ja det gäller som sagt att hitta egna strategier, MEN det finns också saker som dina arbetskamrater kan göra för dig för att underlätta. På min arbetsplats måste man tex gå igenom en himla massa papper, utskrifter och underskrifter om vi åker på en arbetsresa, och jag får gå och fråga hur det är jag gör VARJE GÅNG, trots att det inte är första gången jag reser. Min arbetskamrat tog då papper och penna och skrev ner allt i punktform som jag skulle göra vilket var en jätte lättnad för mig (att jag inte hade kommit på det själv!!) En sådan liten sak som jag blir jätte tacksam för. Jag slipper att känna mig jobbig och gå  och fråga hela tiden och hon slipper mitt eviga tjat :Happy-Grin:

Jag gjorde därför en liten lista på saker jag själv önskade att alla visste utan att att jag själv berättade det. Kanske kan du skriva ut den och lite oskyldigt sätta upp den på anslagstavlan på ditt jobb, eller lägga den på chefens skrivbord  :Wink:

Att tänka på ...

 

 

Solsken & tacksamhet

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

FullSizeRender

Bild från dagens promenad.

Jag älskar våren. Man har liksom det bästa framför sig. Jag älskar ljuset, jag älskar värmen, jag älskar till och med ljudet av fiskmåsarnas hesa skri. Bästa tiden är när Häggen håller på att slå ut, då njuter jag som mest. Några dagar senare när den har blommat över kan jag nästa bli deppig, som att det roliga är slut fast att det ligger framför mig. I år hoppas jag slippa den känslan, jag ska försöka hålla kvar i värmen, ljuset och resten av trädgården som skall slå ut i fullblom.

Dagens bästa är i alla fall:

Att kunna ta en hundpromenad medans det fortfarande är ljust ute.

Höra ljudet av fiskmåsar utanför fönstret.

Solens värme i ansiktet.

Vår känslan i luften.

Och alla fina kommentarer och respons jag fått efter min senaste föreläsning  :THANK-YOU:  Ni anar inte hur glada ni gör mig!